Arbetslöshetsdagpenning

Utskottet anser att propositionen behövs och tillstyrker lagförslaget, men med följande kommentarer och ändringsförslag. Utskottet anser att förslaget stöder målet om längre tid i arbetslivet och höjd sysselsättningsnivå. Reformen sporrar äldre arbetslösa arbetssökande att ta emot också jobb mot lägre lön än i ett tidigare anställningsförhållande. Enligt propositionen ska dagpenningen inte räknas om ifall en arbetslös person som får jobb är minst 58 år då arbetsvillkoret uppfylls. Utskottet välkomnar att försörjningen under arbetslösheten för en äldre arbetssökande som tar emot ett jobb inte längre sjunker på grund av en eventuell ny arbetslöshet. Förslaget anknyter till 2017 års pensionsreform som har framförhandlats av arbetsmarknadsorganisationerna. En proposition om den ska lämnas till riksdagen i början av höstsessionen.  

En bestämmelse om fastställande av arbetslöshetsdagpenningen som på motsvarande sätt skyddar nivån på dagpenningen gäller de 57 år fyllda arbetslösa som sysselsätts i ett arbete som ordnas av kommunen på grundval av sysselsättningsskyldigheten enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Utskottet vill påpeka att det i fortsättningen finns skäl att utreda ett förenhetligande av åldersgränser för fastställande av dagpenning såväl för dem som sysselsätts i kommuner som privat. 

Propositionen gäller arbetslöshetsdagpenning för löntagare och den ska korrigera ett incentivproblem för äldres del i utkomstskydd för arbetslösa som betalas till löntagare. Även om problemet inte förekommer på motsvarande sätt i fråga om utkomstskydd som betalas till företagare, bör det för förlängning av företagares tid i arbetslivet utredas hur äldre företagare som blir arbetslösa bättre än förr kan sporras till att få jobb igen. 

Utlämnande av uppgifter

I propositionen föreslås att Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter ska ha rätt att avgiftsfritt få uppgifter om förmånstagarnas inkomster av Skatteförvaltningen för att utreda missbruk av utkomstskydd för arbetslösa. Enligt propositionsmotiven behövs den nya bestämmelsen på grund av att rätten att få uppgifter om förmånstagares inkomster är lagstiftningsmässigt oklar. 

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att det föreslagna syftet med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna är en godtagbar grund för att begränsa skyddet för privatlivet och personuppgifter till de nämnda aktörerna också i större utsträckning än i enskilda fall. Enligt motiven gäller rätten Skatteförvaltningens uppgifter om förmånstagarnas inkomster. Men en sådan begränsning av datainnehåll ingår inte i den föreslagna bestämmelsen trots att rätten att få uppgifter där kopplas till kravet på behövlighet. Därför måste 13 kap. 1 § 4 mom. i lagförslaget ändras så att rätten att få uppgifter antingen kopplas till nödvändighetskravet eller att innehållet i uppgifterna preciseras exempelvis enligt förslaget i propositionsmotiven. En sådan ändring är en förutsättning för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Som grundlagsutskottet ser saken vore det välgrundat att i ett regleringssammanhang som detta precisera bestämmelsen så att Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna endast har rätt att få uppgifter om dem som får arbetslöshetsförmåner liksom att rätten endast gäller uppgifter om dessa personers inkomster. I så fall kan rätten att få uppgifter också gälla uppgifter som är behövliga för det föreslagna syftet. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att momentet ändras på det sätt som grundlagsutskottet föreslår.