Allmän motivering

Allmänt

Syftet med lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar är att skapa bättre premisser för konkurrens på lika villkor och driva på att anställningsvillkoren iakttas bättre. Beställarens utredningsskyldighet ökar självövervakningen och är ett redskap mot svart ekonomi och ekobrottslighet. Lagen lägger fast den miniminivå som borgar för att beställaren kan försäkra sig om att en underleverantör eller ett bemanningsföretag fullföljer sina lagfästa skyldigheter.

Lagförslaget är enligt utskottet ett viktigt element i det lagstiftningspaket som ska göra det lättare att komma åt den svarta ekonomin. Delar av paketet har redan införts genom att det i slutet av 2005 lagstiftades om passertillstånd på byggarbetsplatser och om utländska arbetsgivares skyldighet att utse en företrädare i Finland. Vid sidan av den nu aktuella propositionen håller riksdagen på att behandla en proposition med bestämmelser om beskattningen av den arbetslön som betalas till inhyrd utländsk arbetskraft och begränsat skattskyldiga (RP 158/2006 rd). Därtill har övervakningen blivit effektivare genom att polisen och arbetarskyddsdistrikten fått mer resurser. Man räknar med att det ska bli avsevärt svårare att låta utföra svartarbete när hela lagstiftningskomplexet trätt i kraft. Samtidigt förväntas statens skatteinkomster öka och arbetsgivarna fullfölja sin skyldigheter bättre.

Lagförslaget bygger på ett enhälligt förslag från en trepartsarbetsgrupp, Ulteva 2. Arbetsgruppen har försökt hitta balansen mellan kraven på bekämpning av den svarta ekonomin och villkoren för en smidig företagsverksamhet. Av motiven till lagförslaget framgår det att många andra länder i Europa påfört företagen ett ännu strängare gemensamt ansvar för att se till att företag längre ned i underentreprenörskedjan och bemanningsföretag faktiskt betalar sina skatter och socialskyddsavgifter. Utskottet uppmanar regeringen att ge akt på vilka resultat det nu föreslagna beställaransvaret genererar med avseende på bekämpningen av den svarta ekonomin, och vidtar åtgärder om lagen visar sig vara ineffektiv.

Undantag från beställarens utredningsskyldighet

En relevant bestämmelse med tanke på den föreslagna lagens räckvidd är 5 §, som föreskriver vilka utredningar som krävs av beställaren och när sådana inte behöver skaffas fram. Enligt 5 § 4 mom. 2 punkten behöver beställaren inte begära utredningar om beställaren har grundad anledning att lita på avtalsparten för att denne bedrivit affärsverksamhet i minst tre år. På den här punkten motsvarar förslaget inte den formulering Ulteva 2 enats om. Enligt den behöver beställaren inte skaffa fram utredningar om beställaren har grundad anledning att lita på att avtalsparten fullgör sina skyldigheter i kraft av sin etablerade verksamhet. Utskottet menar att propositionens formulering är problematisk så till vida att det inte tydligt framgår att beställaren alltid själv ska bedöma om det finns anledning att lita på avtalsparten och att en affärsverksamhet som bedrivits i tre år bara utgör ett kriterium i denna bedömning.

Utskottet föreslår att 5 § 4 mom. ges den formulering den ursprungligen hade i Ulteva 2:s förslag. Enligt det behöver beställaren inte begära utredningar om beställaren har grundad anledning att lita på att avtalsparten fullgör sina skyldigheter i kraft av sin etablerade verksamhet. Etablerad verksamhet kan exempelvis betyda att företaget faktiskt bedrivit affärsverksamhet i minst tre år. Skrivbordsföretag uppfyller t.ex. inte detta kriterium.

Utskottet understryker att den primära premissen är att beställaren har grundad anledning att lita på avtalsparten. En etablerad verksamhet eller tidigare erfarenheter av avtal mellan parterna är uttryckligen sådana faktorer som ökar tilltron. Beställaren måste alltid använda sitt eget omdöme och begära utredningar och uppgifter när det inte finns grundad anledning att lita på att avtalsparten avser fullgöra sina skyldigheter, även om affärsverksamheten bedrivits i mer än tre år. En orsak att begära utredningar är bl.a. om beställaren vet att bolaget fått ny ägare men inte känner till dennes verksamhetsmetoder.

Övervakning av den nya lagen

Lagens ändamål, att bekämpa den svarta ekonomin och få arbetsgivarna att bättre fullgöra sina skyldigheter, kan uppnås bara om arbetarskyddsdistrikten har adekvata resurser att tillgå. I budgetpropositionen för 2007 föreslås att anslaget för arbetarskyddsdistriktens omkostnader ökas med 700 000 euro för löneutgifter och andra utgifter till följd av de nya övervakningsuppgifterna enligt den föreslagna lagen. Anslaget ska användas till att inrätta 12 nya inspektörstjänster. Det föreslagna resurstillskottet är enligt utskottet ytterst nödvändigt för att det lagfästa övervakningsuppdraget ska kunna utföras som sig bör.

Den föreslagna lagen avviker från de normer för skydd av anställda som arbetarskyddsmyndigheterna nu övervakar. Dess syfte är främst att bidra till att företagen kan konkurrera på lika villkor och att sätta stopp för den svarta ekonomin. Övervakningen av lagen ställer arbetarskyddsmyndigheterna inför en ny sorts uppgift. Den kräver expertis inom olika fack och en särskild planering och organisering i arbetarskyddsdistrikten. Det kommer också att vara arbetarskyddsdistriktens arbetarskyddsbyråers uppgift att påföra försummelseavgift. Eftersom lagen lämnar rum för tolkning och innehåller en lång rad undantagsbestämmelser, kommer den att utgöra en verklig utmaning för arbetarskyddsmyndigheterna.

Enligt 6 § ska beställaren på begäran informera förtroendemannen, förtroendeombudet och arbetarskyddsfullmäktigen om ett i lagen avsett avtal om hyrd arbetskraft eller underleverans. I informationen ska uppges volymen på den arbetskraft som anlitas, företagets identifieringsuppgifter, arbetsstället, arbetsuppgifterna, avtalstiden samt det tillämpliga kollektivavtalet eller de centrala arbetsvillkoren. Skyldigheten att informera förtroendemannen eller förtroendeombudet är inte förenad med sanktioner i lagförslaget.

Det är viktigt med tanke på övervakningen av lagen att personalens företrädare får information, eftersom det stöder den övervakning arbetarskyddsmyndigheterna utför. Men det faktum att informationslämnandet kräver en begäran och att det inte är straffbart att låta bli att informera kan underminera den effektivisering av övervakningen som bestämmelsen syftar till. I bl.a. utlänningslagen och lagen om utstationerade arbetstagare är försummelsen att lämna uppgifter till företrädare för personalen förenad med sanktioner.

Det är viktigt, menar utskottet, att regeringen följer hur övervakningen av den nya lagen utfaller och i förekommande fall vidtar åtgärder.