Utskottet noterar att bestämmelser om arbets- och anställningsvillkor för utstationerade arbetstagare finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (nedan direktivet om utstationering av arbetstagare), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 (nedan ändringsdirektivet). I propositionen föreslås det att lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) ändras i syfte att genomföra ändringsdirektivet. Ändringarna går ut på att precisera bestämmelserna om lönen för utstationerade arbetstagare och tillämpa villkoren för inkvartering på både utstationerade arbetstagare och nationella arbetstagare för att främja likabehandling. Ändringarna medför också en skyldighet för arbetsgivare att ersätta kostnader för resa, kost och logi som utstationerade arbetstagare får när de är borta från sin ordinarie arbetsplats i Finland.
Utskottet ser positivt på att förslaget syftar till att främja likabehandling av utstationerade arbetstagare och nationella arbetstagare i fråga om arbets- och anställningsvillkor. Utskottet tillstyrker lagförslaget med ändringar och med kommentarerna nedan.
Sakkunniga har väckt frågan om huruvida förslaget uppfyller kraven i ändringsdirektivet. Utskottet påpekar att tillämpningsområdet för direktivet om utstationering av arbetstagare och ändringsdirektivet beskrivs i viss mån otydligt i motiveringen till propositionen. Båda direktiven har ett generellt tillämpningsområde, med undantag för sjöfart. Direktivet om utstationering av arbetstagare kräver dock endast att de allmänt bindande kollektivavtalen för byggbranschen tillämpas på utstationerade arbetstagare, medan ändringsdirektivet utvidgar detta krav till andra sektorer, med undantag av sjöfarten. Finland har genomfört direktivet om utstationering av arbetstagare på så sätt att tillämpningen av allmänt bindande kollektivavtal gäller alla branscher utom sjöfarten. Kraven i ändringsdirektivet är i det här avseendet därmed uppfyllda genom de gällande bestämmelserna.
När det gäller kraven i artikel 3.1 i ändringsdirektivet konstaterar utskottet utifrån en utredning att kraven uppfylls dels genom de gällande bestämmelserna, dels genom de föreslagna nya bestämmelserna och även genom bestämmelserna i de tillämpliga kollektivavtalen. Huvudregeln om löner finns i 5 § i lagen om utstationering av arbetstagare, där det också föreskrivs en skyldighet att tillämpa allmänt bindande kollektivavtal. Huvudregeln för bestämmande av lönen kompletteras av 5 § 4 mom., 4 § och den nya 4 a § om ytterligare villkor vid långvarig utstationering, vilka tillämpas utöver de nuvarande bestämmelserna.
Kraven i artikel 3.1 a och b i ändringsdirektivet (längsta arbetstid, kortaste vilotid och minsta betalda ledighet per år) uppfylls genom hänvisningar i 4 § 1 mom. 1 och 2 punkten till vissa krav i arbetstidslagen och semesterlagarna samt genom hänvisningar i 4 § 2 mom. till bestämmelser i allmänt bindande kollektivavtal eller i tillämpliga kollektivavtal. Bestämmelser om huvudregeln för ersättning enligt artikel 3.1 c i ändringsdirektivet finns i 5 § 1 mom. om underentreprenader och överföring inom företagsgruppen och i 5 § 2 mom. om situationer där arbetet utförs av uthyrda arbetstagare. När det gäller lika arbets- och anställningsvillkor för uthyrda arbetstagare enligt artikel 3.1 d i ändringsdirektivet hänvisas det i 5 § 2 mom. till bestämmelserna i 2 kap. 9 § i arbetsavtalslagen. Kravet i ändringsdirektivets artikel 3.1 g gällande likabehandling av kvinnor och män och andra krav som gäller diskrimineringsförbud är tvingande rätt i Finland, så det går inte att göra avsteg genom kollektivavtal. I 3 § i lagen om utstationering av arbetstagare finns hänvisningar till arbetarskyddslagen, lagen om företagshälsovård och lagen om unga arbetstagare. Dessa krav tillämpas i alla utstationeringssituationer (artikel 3.1 e). Kravet i artikel 3.1 f i ändringsdirektivet har uppfyllts genom hänvisningar i 3 § och i 4 § 2 mom. till arbetarskyddskraven i kollektivavtalen. De särskilda kraven på skydd av gravida kvinnor betraktas som krav av den här typen. I fråga om kravet i artikel 3.1 h i ändringsdirektivet finns det bestämmelser i 6 a §. Bestämmelser gällande kravet i artikel 3.1 i finns i 5 a § 2 mom.
Vid utfrågningen av sakkunniga väcktes också frågan om nationellt handlingsutrymme i fråga om 5 a § i lagen. Enligt den föreslagna paragrafen ska arbetsgivaren ersätta de i paragrafen avsedda kostnader för resor och logi som en utstationerad arbetstagare har så att ersättningen vid underentreprenad och överföring inom företagsgruppen väsentligt motsvarar ersättningsnivån enligt ett i 2 kap. 7 § i arbetsavtalslagen avsett allmänt bindande kollektivavtal och så att ersättningen vid arbete som utförs av uthyrda arbetstagare väsentligt motsvarar ersättningsnivån enligt ett i 2 kap. 9 § i arbetsavtalslagen avsett kollektivavtal, om de ovannämnda kostnaderna inte alls ska ersättas enligt nationell lagstiftning eller praxis som tillämpas på den utstationerade arbetstagarens arbetsavtal eller om den ersättning som ska betalas enligt nationella bestämmelser eller som den utländska arbetsgivaren och arbetstagaren har kommit överens om väsentligt understiger de kostnader för resa och logi som betraktas som sedvanliga och skäliga beträffande arbete som utförs i Finland. Till denna del baserar sig utvidgningen av regleringen inte på det ändringsdirektiv som ska genomföras, utan på det nationella handlingsutrymme som tillåts i artikel 3.10 i direktivet om utstationering av arbetstagare. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer i det som står i propositionsmotiven om att när ursprungsmedlemsstatens reglering och praxis angående ersättning för logi och resor saknas eller är väsentligt bristfällig, bör det anses att den föreslagna nationella regleringen är berättigad av tvingande hänsyn till allmänintresset i den bemärkelse som avses i rättspraxis i Europeiska unionens domstol, eftersom den föreslagna bestämmelsen grundar sig på skyddet för utstationerade arbetstagare och således främjar likabehandling av både arbetstagare och företag
Utskottet noterar att ändringsdirektivet kräver att det offentliggörs information om arbets- och anställningsvillkoren. Medlemsstaterna ska offentliggöra information om villkoren på en officiell nationell webbplats och se till att informationen är korrekt och aktuell. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra adresserna till de enda officiella nationella webbplatserna. I Finland administreras de officiella nationella webbplatserna av ansvarsområdet för arbetarskyddet vid regionalförvaltningsverket. Utskottet framhåller att det behövs kraftigare satsningar på information om arbets- och anställningsvillkoren och att tillräckliga resurser måste reserveras för ändamålet. Utskottet påpekar vidare att aktörer som handlar i god tro inte bör påföras sanktioner, om överträdelsen grundar sig på felaktig information på myndighetens webbplats eller på ett fel från myndighetens sida.
Utskottet anser att det är viktigt att polisen och arbetarskyddsmyndigheterna tillförsäkras resurser för tillsyn i syfte att förebygga och upptäcka missbruk av utländsk arbetskraft. Utskottet påpekar dessutom att tillsynen enligt hälsoskyddslagen ankommer på den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, som inte har möjlighet att övervaka om inkvarteringen uppfyller bestämmelserna i kollektivavtalet. Arbetarskyddsmyndigheten har å sin sida inte tillträde till utrymmen som omfattas av hemfriden när den utför sin egen övervakning, så villkoren för inkvartering kan alltså inte övervakas på något annat sätt än utifrån skriftliga utredningar av arbetsgivarna. Utskottet anser det därför viktigt att befogenhetsfördelningen mellan myndigheterna och de faktiska tillsynsmöjligheterna granskas och att behövliga åtgärder vidtas för att skapa klarhet och göra förbättringar på den här punkten.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 24/2020 rd) till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet granskat propositionen mot grundlagens 15 § om egendomsskydd. Ändringarna i lagförslaget avses bli tillämpade efter en 12 månader lång övergångsperiod på avtal som ingåtts av näringsidkare före lagens ikraftträdande. Bestämmelserna i 4 a § ska dock tillämpas från och med lagens ikraftträdande när varaktigheten av en utstationerad arbetstagares arbete beräknas. Regleringen kan således ha konsekvenser för avtal som ingåtts mellan näringsidkare (utstationerande företag och beställarföretag) före lagens ikraftträdande.
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att egendomsskyddet i grundlagen säkrar också varaktigheten i ett avtalsförhållande, även om förbudet mot retroaktiva ingrepp i avtalsförhållanden inte har varit absolut i grundlagsutskottets praxis. Grundlagsutskottet har i allmänhet ansett att det i skyddet för berättigade förväntningar ingår en rätt att lita på att lagstiftningen om viktiga rättigheter och skyldigheter i avtalsförhållanden är bestående och att dessa frågor därför inte kan regleras på ett sätt som urholkar parternas rättsliga ställning i oskälig grad. Grundlagsutskottet har bedömt den här typen av bestämmelser som ingriper i egendomsskyddet med avseende på de generella villkoren för begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, till exempel kravet på acceptans och proportionalitet.
I fråga om den aktuella propositionen noterar grundlagsutskottet i utlåtandet att förslaget syftar till att främja dels likabehandling av utstationerade arbetstagare och nationella arbetstagare i fråga om arbets- och anställningsvillkor, dels en jämlik konkurrens mellan företagen. Regleringen anknyter således till den skyldighet som det allmänna enligt 18 § 1 mom. i grundlagen har att sörja för skyddet av arbetskraften, och det finns godtagbara grunder för den. Dessutom ska skyldigheterna enligt lagen börja tillämpas på redan utstationerade arbetstagare först efter en övergångsperiod. På denna grund konstaterar grundlagsutskottet i sitt utlåtande att den föreslagna övergångsbestämmelsen inte är problematisk med tanke på egendomsskyddet och att lagförslaget följaktligen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att propositionen är nödvändig och motiverad och tillstyrker lagförslage, med följande ändringar.