Allmän motivering

Genom lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (nedan beställaransvarslagen) skapas förutsättningar för beställaren att utreda om sådana företag som den ingår avtal med om hyrd arbetskraft eller underleveranser fullgör sina lagfästa skyldigheter som avtalsparter och arbetsgivare. Syftet med beställaransvarslagen är att minska de skadliga effekter som svart ekonomi och illojal konkurrens har för företag.

Lagen föreslås bli ändrad så att beställaransvaret skärps genom förhöjda försummelseavgifter och genom att utsträcka den förhöjda försummelseavgift som tillämpas inom byggverksamhet till att gälla alla branscher. Utredningsskyldigheten utsträcks likaså till företagshälsovården. Reformen genomförs med utgångspunkt i beställaransvarslagen så att beställaransvaret ska basera sig på beställarens utredningsskyldighet innan avtal ingås. Propositionen har samband med regeringens åtgärdsprogram för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet.

I beställaransvarslagen ställs i fråga om byggverksamhet högre krav på utredningar och strängare påföljder för dem som bryter mot bestämmelserna. Detta på grund av att den svarta ekonomin bitit sig fast i just den branschen. Lagens påföljdssystem föreslås bli förenhetligat så att påföljderna på grund av försummelse av utredningsskyldigheten ska bestämmas på samma grunder för alla beställare. Utskottet menar att åtgärderna för att bekämpa svart ekonomi måste bli effektivare inom alla branscher och det är likaså viktigt att bestämmelserna är enhetliga. Utskottet anser emellertid att det fortfarande är lämpligt och behövligt att i byggbranschen fortsätta den tillsynspraxis att också under en avtalsperiod kräva utredning av hur den sociala tryggheten för utstationerade arbetstagare bestäms. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringsförslag.

Utredningsskyldighet under avtalsperioder

Beställaransvarslagen utgår från att beställaren skaffar i lagen föreskrivna utredningar och intyg innan avtal sluts. I tillsyns- och rättspraxis (HFD 2013:19, årsboksavgöranden) har man dessutom krävt att avtalsparten kan uppvisa intyg (E 101/A1) över hur den sociala tryggheten bestäms för utstationerade arbetstagare ännu efter att avtalet ingåtts men dock innan det avtalsenliga arbetet inleds, också i fråga om arbetstagare som börjar under avtalsperioden efter att arbetet inletts. Denna praxis har vuxit fram som en följd av att avtalsparten inte alltid i det skede då avtalet ingås vet hur många personer som kommer att utstationeras eller vilka de är.

I propositionen föreslås det att denna tillämpningspraxis skrivs in i lagen till de delar den avser förfarandet innan det avtalsenliga arbetet inleds. Detta föreslås ske genom en komplettering av 5 § 2 mom. i beställaransvarslagen. Enligt ändringen ska beställaren i fråga om alla som utför avtalsenligt arbete utreda hur den sociala tryggheten för arbetstagarna bestäms innan det avtalsenliga arbetet inleds. Det är beställarens skyldighet att vid hot om försummelseavgift försäkra sig om att de erforderliga intygen har visats upp innan arbetet inleds.

Beställaren ska dessutom i avtalet förutsätta att avtalsparten presenterar motsvarande intyg också över sådana utstationerade arbetstagare som påbörjar sitt arbete först efter att det avtalsenliga arbetet har inletts. Beställaren ska emellertid inte ha någon allmän skyldighet att säkerställa att avtalsparten fullgör sina förpliktelser under avtalsperioden, utan beställaren fullgör sina skyldigheter genom att denne vid det tillfälle då avtal ingås skriftligen tar upp frågan om avtalspartens skyldigheter (RP s. 31/I). I lagen om utstationerade arbetare föreskrivs särskilt om avtalspartens skyldighet att lämna uppgifter till beställaren. Det föreslås att lagen får en ny 8 b §, enligt vilken arbetsgivaren eller en i 4 a § avsedd företrädare i sådana situationer som avses i 1 § 2 mom. 1 eller 3 punkten ska lämna den som låter utföra arbetet ett intyg över hur den sociala tryggheten bestäms för arbetstagare som utstationerats efter det att det avtalsenliga arbetet inletts. Brott mot denna skyldighet kan resultera i bötesstraff för arbetsgivaren.

Vid sakkunnigutfrågningen har man sett problem i samband med förslaget att avvika från nuvarande tillsynspraxis, eftersom skyldigheten att kräva intyg över hur den sociala tryggheten har ordnats innan arbetet inleds inte garanterar att alla arbetstagare som i ett senare skede under avtalsperioden arbetar på det aktuella stället är försäkrade. Förslaget kan i värsta fall leda till att lagen kringgås genom ett behörigt intyg gällande utstationerade arbetstagare endast för några personers del, medan merparten av arbetstagarna utstationeras först efter att det avtalsenliga arbetet har inletts. Om beställaren inte är skyldig att efter arbetets inledande försäkra sig om att också de arbetstagare som kommit in i bilden senare är försäkrade, kan det gå så att största delen av de utländska arbetstagarna kommer till Finland för att arbeta utan gällande pensions- och olycksfallsförsäkringar.

Den påföljd som föreslås i 8 b § i beställaransvarslagen för utstationerade arbetstagares arbetsgivare som inte lämnar de uppgifter som krävs, har av expertisen inte ansetts vara ett lika effektivt sätt att stävja missbruk i samband med social trygghet som den nuvarande försummelseavgift som avses i beställaransvarslagen Det här beror på att det i de flesta fall är mycket svårt att förverkliga utländska företags straffrättsliga ansvar, särskilt när företaget har lämnat Finland. I allmänhet har det ansetts att utredningskostnaderna inte står i proportion till det undersökta ärendets natur och den förväntade påföljden och därför undersöks överträdelserna inte. Enligt utredning avslutas brottsundersökningen särskilt lätt i de fall som gäller lämnande av intyg, eftersom polisen eller åklagaren anser att gärningen är obetydlig.

Utskottet instämmer i de synpunkter som de sakkunniga har fört fram och anser det möjligt att de nya bestämmelserna i beställaransvarslagen försämrar utsikterna för lagens syfte. Det är viktigt att konsekvenserna av ändringen följs upp noga och att det vid behov snabbt kan vidtas åtgärder för att förbättra regleringen och tillsynen.

Specialbestämmelser för byggbranschen

När det gäller byggbranschen har tillståndspraxis varit den att intyg över hur den sociala tryggheten för arbetstagarna bestäms ska kunna visas upp för beställaren också under avtalsperioden alltid när en ny arbetstagare inleder sitt arbete. I samband med tillsynen har man ingripit i försummelser och påfört försummelseavgifter och detta har även förutsatts i praxis.

Inom byggbranschen, där denna tillsynspraxis varit verklighet redan i flera år, har man ansett att skyldigheten att visa upp intyg under avtalsperioden har varit ett effektivt sätt att övervaka att alla som arbetar på en byggplats är försäkrade på vederbörligt sätt. Tack vare denna skyldighet kan man effektivt stävja svart ekonomi eftersom avtalsparten inte har några konkurrensfördelar av att försumma sina skyldigheter med avseende på social trygghet. Förfarandet tillgodoser också arbetstagarnas intressen. Byggbranschen har i sina utredningar till utskottet önskat att den praxis som konstaterats vara lyckad skulle fortsätta.

Å andra sidan har vissa sakkunniga motsatt sig utredningsskyldighet under avtalsperioden eftersom man inom vissa branscher anser det omöjligt t.ex. av geografiska skäl att övervaka vilka arbetstagare som vid varje enskild tidpunkt befinner sig på det aktuella stället och att de har behövliga försäkringar.

Utskottet menar att det är viktigt att man inom byggsektorn kan fortsätta den mångåriga praxisen att också under en avtalsperiod kunna kräva utredning, och föreslår en specialbestämmelse om detta i 5 a § om byggnadsverksamhet i beställaransvarslagen. Grundlagsutskottet påpekade i sitt utlåtande om vissa ändringar i beställaransvarslagen (GrUU 11/2012 rd) att försummelseavgift inte kan tas ut om beställaren har handlat i överensstämmelse med sina skyldigheter. Utskottet föreslår därför att 9 § 6 mom. om försummelseavgift kompletteras med en bestämmelse om att försummelseavgift enligt 5 a § inte påförs en beställare som fullgjort sina skyldigheter och handlat omsorgsfullt.