Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att förslaget är nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget men med följande ändringar och anmärkningar.

Lagförslaget baserar sig på en undantagsregel i anslutningsfördragen för de nya medlemsstater som går med i Europeiska unionen den 1 maj 2004. Enligt undantagsbestämmelsen har de nuvarande medlemsstaterna rätt att i två år framåt tillämpa nationella bestämmelser som begränsar tillträdet till arbetsmarknaden för arbetstagare från de nya medlemsstaterna. Giltighetstiden för övergångsåtgärderna får förlängas med tre år. Därefter kan tillämpningen förlängas med ytterligare två år om en medlemsstats arbetsmarknad genom den fria rörligheten för arbetskraften åsamkas eller hotas att åsamkas allvarliga störningar. Stater som inte längre tillämpar övergångsåtgärder för tillträde till arbetsmarknaden kan på vissa villkor återgå till att tillämpa övergångsåtgärder. Åtgärderna får då tillämpas fram till utgången av det sjunde året från och med anslutningstidpunkten. Dessutom fick Österrike och Tyskland egna undantagsregler som ger dem rätt att begränsa tillfällig rörlighet för arbetstagare i samband med att företag som etablerat sig i de nya medlemsstaterna tillhandahåller tjänster. Detta gäller vissa känsliga sektorer som byggbranschen och industristädning. När Finlands medlemsskap var aktuellt talades det aldrig om möjligheten eller nödvändigheten av en sådan undantagsbestämmelse i förhandlingarna. I det då rådande politiska och ekonomiska läget och under de förhållanden som rådde på arbetsmarknaden ansåg varken parterna på arbetsmarknaden eller de politiska beslutsfattarna att en sådan undantagsbestämmelse hade behövts.

Läget har dock förändrats och frågan aktualiserats på ett helt annat sätt av de snabba förändringar som skett på arbetsmarknaden på senare tid och till exempel till följd av den kraftiga ökningen i utbudet på och användningen av inhyrd arbetskraft. Inom många branscher har man med fog befarat att lagförslaget leder till att efterfrågan på arbetskraft i allt högre grad inriktas på inhyrd arbetskraft och fritt tillhandahållande av tjänster.

När finländska företag vill anställa arbetskraft från de nya EU-länderna måste de skaffa ett beslut från arbetskraftsbyrån, men företag från de nya medlemsstaterna kan fritt stationera sin personal i Finland som så kallade utstationerade arbetstagare utan tillstånd från arbetskraftsbyrån. Anställningsvillkoren för den inhyrda arbetskraften och anställda som kommer hit inom ramen för annat fritt tillhandahållande av tjänster kommer att följa bestämmelserna i anställningslandet i enlighet med lagstiftningen om utstationerade arbetstagare. Ändå är det mycket svårare att övervaka anställningsvillkoren i dessa fall än när företag som är etablerade i Finland anställer personal direkt. På grund av den bristande övervakningen hyser man på en del håll farhågor att konkurrensen åtminstone i viss mån kommer att leda till betydligt sämre anställningsvillkor än vad som krävs i Finland. Oron har särskilt gällt vilka konsekvenser det förändrade konkurrensläget kommer att ha på sysselsättningssituationen och företagens villkor inom sårbara näringsgrenar som transport-, städ- och byggbranschen och inom hotell- och restaurangsektorn. Vi kan eventuellt räkna med störningar inom specifika branscher, men också med svårigheter på regional nivå.

Utskottet anser det nödvändigt att regeringen noga följer upp vilka konsekvenser lagförslaget har på sysselsättningen och utvecklingen på arbetsmarknaden inom olika branscher och i olika regioner. Om det uppstår problem ska regeringen snabbt lägga fram ett förslag för riksdagen till hur situationen kan rättas till exempelvis med hjälp av kortare giltighetstid för lagen eller genom att lagen inte tillämpas på branscher där lagen förefaller att vara till större skada än nytta när det gäller sysselsättningen och en friktionsfri arbetsmarknad (Utskottets förslag till uttalande 1).

Utskottet understryker att övervakningen av anställningsvillkoren för utstationerade arbetstagare måste bli effektivare. Om anställningsvillkoren inte övervakas på behörigt sätt kommer arbetskraft från låglöneländer att åsidosätta finländsk arbetskraft inom många branscher samtidigt som det finns risk för att hela branscher kommer att domineras av utländska aktörer. Bästa sättet att värna sysselsättningen och företagen i vårt land är att säkerställa att alla följer anställningsvillkoren i anställningslandet. Utskottet vill här särskilt understryka vikten av att arbetarskyddsmyndigheterna får adekvata resurser för att effektivt kunna övervaka att utländska arbetstagare har rätt att arbeta här och att anställningsförhållandena följer gällande bestämmelser.

Enligt information till utskottet kommer regeringen att tillsätta en trepartsgrupp med uppgift att utreda möjligheterna att främja efterlevnaden av lagstadgade anställningsvillkor och möjligheterna att erbjuda företagen likvärdiga konkurrensvillkor. Ett av uppdragen för arbetsgruppen är att utreda om minimivillkoren i vår finländska arbetsrätt och kollektivavtal kan tilllämpas på utstationerade arbetstagare vid tillhandahållande av tjänster. Arbetsgruppen ska i förekommande fall lägga fram förslag till åtgärder. Enligt planerna tillsätts arbetsgruppen inom kort. Dess mandat löper sannolikt ut den 31 januari 2006. Förslagen beträffande utstationerade arbetstagare ska vara klara redan den 31 januari 2005. Utskottet skyndar på effektivare övervakning av utstationerade arbetstagare och föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om att regeringen ska lägga fram en proposition om detta för riksdagen under höstsessionen 2004 (Utskottets förslag till uttalande 2).