Nuläge

Det finns inga lagbestämmelser om minimiarbetstid men parterna i ett arbetsavtal kan fritt komma överens om vilken arbetstid som gäller och om att arbetstiden varierar inom ramen för ett bestämt timantal. Man kan avtala om att arbetstiden varierar mellan exempelvis noll och 40 timmar i veckan. Arbetsgivaren kan erbjuda arbetstagaren arbete i varierande omfattning eller inte alls. Den typen av avtal kallas nollavtal eller avtal med varierande arbetstid, och de som har sådana avtal kallas exempelvis extraarbetare eller vid behov inkallade. 

Enligt Statistikcentralen uppgav omkring 83 000 löntagare 2014 att de hade nollavtal. Det är ungefär 4 procent av alla löntagare. Av dem var 30 000 studerande med deltidsanställning och merparten (63 procent) av dem var kvinnor. Ungefär 80 procent av de studerande behövde inte fler timmar. En grupp på cirka 21 000 löntagare arbetade likaså deltid, men de ansåg arbetet vara deras huvudsakliga sysselsättning och 60 procent av dem ville ha fler arbetstimmar. Också den gruppen var kvinnodominerad (68 procent). Samtidigt fanns det 24 000 anställda med nollavtal på heltid och merparten av dem var män (60 procent). Den grupp på 10 000 personer med nollavtal som inte ingår i de ovannämnda grupperna bestod av bland annat personer som ansåg sig vara arbetslösa och som hade mycket få arbetstimmar, personer som tog hand om sina barn på heltid och studerande med heltidsarbete. 

Enligt arbetsgivarna är den vanligaste orsaken till nollavtal och deltidsanställningar att behovet av arbetskraft varierar. Det i sin tur beror på att efterfrågan varierar efter konjunkturerna och beroende på säsong, veckodag och tid på dygnet. Ofta försäkrar sig arbetsgivarna om tillgång till arbetskraft i rusningstid genom att ha personer på sina lönelistor som bara arbetar när de blir inkallade. De behövs också för att komplettera arbetskraften vid andra tillfälliga och kortvariga behov, exempelvis för vikariat när fastanställda är frånvarande. Mindre företag behöver avtal med varierande arbetstid eftersom utbudet på arbete kan vara litet och sporadiskt. Ofta behövs det någon som kan komma snabbt för att utföra vissa arbeten.  

För arbetstagarna är det lämpligt att ha nollavtal exempelvis när avtalet kan underlätta möjligheterna att kombinera arbete och studier eller barnomsorg. Också för pensionärer och människor som tillfälligt behöver extra inkomster kan nollavtal vara en möjlighet att arbeta när det passar in i livssituationen.  

Arbete inom ramen för nollavtal kan vara mycket olika från person till person. Utifrån ett nollavtal kan arbetsgivaren exempelvis erbjuda 16 timmar arbete i veckan, men det kan också hända att ingenting annat än sporadiska och kortvariga inhopp erbjuds. Då kan perioderna med arbete variera stort. Det händer också att arbetstagaren inte alls erbjuds arbetstimmar.  

Nackdelar med nollavtal

Ekonomisk osäkerhet

Arbete med nollavtal är förknippat med flera nackdelar. Till de allvarligaste problemen hör att arbetstagaren lever i ekonomisk osäkerhet och att arbetsgivaren kan kringgå bestämmelser som är avsedda att skydda arbetstagaren. 

Många tar deltidsjobb eller väljer nollavtal bara för att det inte finns fasta heltidsanställningar. Nollavtal garanterar inte alltid en säker inkomst och arbetstagarna har dåliga möjligheter att förutse sin inkomstnivå. Ekonomisk osäkerhet är emellertid inte den enda nackdelen. Med nollavtal är det dessutom svårt att kombinera arbete och privatliv, eftersom det är vanligt att man måste ta ett jobb med kort varsel. 

När nollavtal går ut

Vid nollavtal har arbetsgivaren rätt att helt låta bli att erbjuda arbete eller att erbjuda arbete i varierande omfattning. När arbetsgivaren har erbjudit arbete mycket sällan eller inte alls har det varit oklart om arbetsavtalet fortfarande gäller eller om det har upphört att gälla. Lagen har inga bestämmelser om att en anställning upphör eller hävs när en arbetstagare inte har erbjudits arbetstimmar utifrån nollavtal. Utskottet påpekar att det inte finns något samband mellan att arbetsgivaren erbjuder arbete eller inte gör det och att arbetsavtalet upphör att gälla.  

Sett från arbetsrättslig synpunkt är den mest problematiska punkten med nollavtal att arbetsgivaren kan sluta erbjuda jobb för gott utan att behöva avsluta avtalet på behörigt sätt som vid normal anställning. Formellt sett fortsätter arbetsavtalet att gälla, trots att en av de mest typiska egenskaperna med anställning har upphört att gälla, nämligen att någon utför arbete mot ersättning. Denna möjlighet för arbetsgivaren gör att ett flertal av de rättigheter som är avsedda att skydda arbetstagarna kommer i riskzonen. Däribland märks bestämmelserna om uppsägningsskydd och arbetstagares rätt att få lön under uppsägningstiden. Arbetsgivaren kan också komma undan skyldigheten att betala lön under moderskapsledighet eller för sjuktid och kringgå bestämmelserna om prövotid och permittering, likaså kriterierna för anställningsförhållande för viss tid.  

Utskottet förutsätter att behovet av att reglera uppsägning vid nollavtal bedöms när regler för varierande arbetstider bereds som ett led i en totalreform av arbetstidslagstiftningen och att man då tar hänsyn till de nuvarande rättssäkerhetsproblemen kring när en anställning upphör att gälla. (Utskottets förslag till uttalande 1 och 3) 

Arbetsskift och mertidsarbete

Enligt 17 § i arbetstidslagen (605/1996) är mertidsarbete arbete som på arbetsgivarens initiativ utförs utöver den avtalade arbetstiden och som inte överskrider den föreskrivna ordinarie arbetstiden, lokalt avtalad arbetstid eller exceptionell ordinarie arbetstid. Det kan vara mertidsarbete när den ordinarie arbetstiden är kortare än någon ordinarie arbetstid som avses i arbetstidslagen. Detta gäller exempelvis alla med deltidsarbete. Mertidsarbete får bara förordnas med arbetstagarens samtycke, när mertidsarbete inte regleras i arbetsavtalet. Om en arbetstagare har samtyckt till mertidsarbete redan i arbetsavtalet, måste han eller hon ha en grundad anledning att tacka nej till mertidsarbete på dagar som är antecknade som lediga i förteckningen över arbetsskift.  

Förteckningen måste skickas skriftligt till de anställda för kännedom senast en vecka innan arbetsperioden börjar. De arbetsskift som uppgetts är bindande för både arbetsgivaren och arbetstagaren. För att ändra förteckningen krävs det samtycke från arbetstagaren eller ett tungt vägande skäl som har med arbetsarrangemangen att göra.  

Enligt arbetskraftsundersökningen arbetar 32 procent heltid av dem som har nollavtal. Det tyder på att nollavtal också tillämpas i arbete som egentligen är heltidsarbete eller fortlöpande arbete.  

Personer med nollavtal får inte alltid arbetsschemat i förväg. På så sätt blir de en konstant arbetskraftsreserv för arbetsgivaren. För arbetstagare betyder nollavtal i kombination med skyldigheten att utföra mertidsarbete att de praktiskt taget har regelbunden beredskap. Det kan medföra krångliga situationer eftersom de på grund av sitt åtagande måste ta arbetspass med kort varsel oberoende av sin personliga tidsplanering. 

Vad beträffar det bindande arbetstidsvillkoret i arbetsavtalet bör den förpliktande karaktären vara i jämvikt mellan parterna. Om en arbetstagare vägrar ta ett arbete som erbjuds, kan det i sista hand bli en rätt för arbetsgivaren att häva arbetsavtalet, trots att arbetsgivaren inom ramen för samma anställningsförhållande kan välja att erbjuda arbete eller låta bli att ge arbetstimmar. Vid nollavtal kan arbetstagarens skyldighet att ta ett arbete således lätt bli större än arbetsgivarens skyldighet att erbjuda arbete.  

Utskottet förutsätter att det vid totalreformen av arbetstidslagen bedöms om bestämmelserna om förteckningen över arbetsskift och samtycke till mertidsarbete behöver ses över för att motsvara de särskilda behov som hänger samman med nollavtal. Dessutom bör man bedöma om det behövs närmare bestämmelser om minimiinnehållet i utredningen om villkoren i arbetsavtalet. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Etablering av arbetstiden

Ett element i nollavtalen som i hög grad ger upphov till osäkerhet är att regleringen av etablerad arbetstid är bristfällig och komplicerad. Det är oklart under vilka förhållanden och inom vilken tidsrymd arbetstiden kan bli ett anställningsvillkor eftersom det finns så lite rättspraxis i frågan och det som finns inte är vedertagen praxis. Etablerad arbetstid spelar en roll för bland annat storleken på lönen under sjuktid och lönen vid förhinder att arbeta, men också för villkoren för att avsluta ett anställningsförhållande och hur lönen under uppsägningstiden räknas ut. Inom vissa branscher ingår det bestämmelser om regelbundna översyner i kollektivavtalen. De går ut på att arbetstiden i arbetsavtalet jämförs med den arbetade tiden och att arbetstiden anges utifrån den arbetade tiden när den är längre än arbetstiden enligt arbetsavtalet. Någon sådan skyldighet finns inte i lagstiftningen. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med revideringen av arbetstidslagstiftningen utreder om det går att föreskriva om etablering av arbetstiden på ett sätt som beaktar både arbetstagarens och arbetsgivarens behov. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Utkomstskydd och varierande arbetstid

Det har visat sig vara svårt att kombinera arbete enligt nollavtal med å ena sidan arbetslöshetsersättning och å andra sidan annan social trygghet. Enligt uppgift till utskottet har arbetskraftsmyndigheten vanligen ansett att lite arbete inte är någon giltig orsak att säga upp sig. Personer som har sagt upp ett nollavtal med hänvisning till att de bara har erbjudits lite eller inget arbete alls har därför kunnat påföras en viss tid utan ersättning, så kallad karens, trots att de i själva verket är arbetslösa eller deras situation i det närmaste kan jämföras med arbetslöshet. Vidare är det svårt att uppfylla arbetsvillkoret när man har varierande arbetstid. Om en arbetstagare har färre än 18 timmar i veckan uppfylls inte arbetsvillkoret, trots att arbetsavtalet gäller tillsvidare. I ett läge med varierande arbetsinkomster måste arbetstagaren ständigt skicka in nya uppgifter om inkomsterna för att få sociala trygghetsförmåner. Vid utdragen handläggning av inkomstuppgifterna kan personens ekonomiska situation försämras. Utskottet förutsätter att varierande arbetstid, arbetslöshetsersättningar och andra sociala trygghetsförmåner samordnas på ett för arbetstagaren skäligt och ändamålsenligt sätt. (Utskottets förslag till uttalande 3) 

Förbud mot konkurrerande verksamhet

I 3 kap. 3 § i arbetsavtalslagen ingår ett förbud mot konkurrerande verksamhet och i 3 kap. 5 § finns bestämmelser om konkurrensförbudsavtal. Ett konkurrensförbudsavtal kan vara motiverat om arbetstagaren är i den ställningen att han eller hon får tillgång till information som är viktig eller som måste skyddas i konkurrenshänseende eller om personen får sådan kompetens eller sådana tekniska färdigheter. Enligt uppgift till utskottet tillämpas konkurrensförbudsavtal också vid nollavtal, vilket betyder att arbetstagaren inte kan arbeta för en annan arbetsgivare trots att arbetstimmarna är få. Konkurrensförbuden är inte alltid giltiga, påpekar utskottet. Förbudet kan inte hindra någon från att utföra arbete inom sitt yrke på sin fritid i ett annat anställningsförhållande eller för egen del, om han eller hon med arbetet uppenbart inte skadar sin arbetsgivare. Det är enligt utskottet viktigt att informera arbetsgivare och arbetstagare ordentligt om villkoren för att tillämpa förbudet mot konkurrerande verksamhet. Utskottet förutsätter också att regeringen gör en bedömning av om det behövs närmare bestämmelser om förbudet. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Konkurrens mellan arbetsgivarna

Det är svårare att behålla en sund konkurrens mellan företagen så länge rätten att använda nollavtal är oreglerad. En del företag tenderar att huvudsakligen tillämpa nollavtal i stället för arbetsavtal med normal minimiarbetstid. Det snedvrider konkurrensen eftersom företagen har tillfälle att kränka arbetstagarnas rättigheter exempelvis genom att försumma uppsägningsförfarandet eller lönebetalningsskyldigheten. Utskottet förutsätter att det i lagberedningen fästs särskilt avseende vid de konkurrenssnedvridande effekterna av arbetsavtal om varierande arbetstid. (Utskottets förslag till uttalande 4) 

Analys av medborgarinitiativet

Utskottet har förståelse för den oro för anställningsvillkoren, försörjningsmöjligheterna och tryggade arbetslöshetsförmåner för personer med nollavtal som är incitamentet till medborgarinitiativet och anser att nollavtalen innefattar många element som är problematiska sett ur ett arbetstagarperspektiv. Målet bör vara att finna en lösning antingen genom lagstiftning eller med andra medel.  

Det primära syftet med medborgarinitiativet är att förbjuda nollavtal i arbetsavtalslagen. Vidare är syftet att med bestämmelser i arbetstidslagen förbjuda den typen av arbetsgivarinitierad deltid där den ordinarie arbetstiden är kortare än 18 timmar i veckan. Förbudet skulle alltså också gälla deltidsarbete med fast veckoarbetstid. Utskottet påpekar att de föreslagna ändringarna i arbetstidslagen har avsevärt större konsekvenser än de ändringar som föreslås i arbetsavtalslagen. Samtidigt framhåller utskottet att det finns ett flertal situationer då en företagare har behov av mindre arbete än 18 timmar i veckan och anser därför att man inte bör förbjuda den typen av arbete med lagstiftning. Det finns också många arbetstagare som vill arbeta mindre än 18 timmar i veckan. Följaktligen anser utskottet att de föreslagna ändringarna inte är rationella och föreslår att lagförslagen avslås.  

Förslaget i medborgarinitiativet höjer arbetskraftskostnaderna i fall där arbetskraftsbehovet är mindre än 18 timmar per vecka. Det i sin tur kan leda till att sysselsättningen och arbetstimmarna i samhällsekonomin minskar. Om avtal med färre än 18 timmar i veckan förbjuds kan det hända att arbetsgivarna för att låta utföra arbete tar till metoder som ersätter arbetsavtalen eller alternativt drar in en del av verksamheten. Ett litet arbetskraftsbehov tillgodoses med eget arbete eller inhyrd arbetskraft. Ett annat alternativ är att personer i arbetstagarställning sadlar om till ensamföretagare. I värsta fall försvinner arbetet helt och hållet eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt att låta någon utföra det.  

Samtidigt anser utskottet att det är viktigt att arbetsavtal också i fortsättningen är ett användbart sätt att trygga parternas intressen och rättigheter att å ena sidan utföra arbete bara i liten omfattning och att å andra sidan tillgodose ett arbetskraftsbehov som är litet och sporadiskt. Utskottet förutsätter att de preciserade bestämmelserna om avtal med varierande arbetstidsvillkor inte hindrar att avtal ingås om arbeten där arbetskraftsbehovet varierar och inte kan förutses eller när det ligger i linje med den vilja som båda parterna har gett uttryck för i arbetsavtalet. (Utskottets förslag till uttalande 5) 

Arbetsgrupp utreder spelreglerna för nollavtal

Den 15 november 2016 tillsatte arbets- och näringsministeriet en arbetsgrupp för att utreda spelreglerna för nollavtal. Arbetsgruppen ska bland annat bedöma behovet av ändringar i lagstiftningen för att trygga arbetstagarnas ställning och samtidigt göra det möjligt att tillämpa tillräckligt flexibel arbetstidsförläggning när arbetskraftsbehovet varierar och inte kan förutses. Gruppen ska samarbeta med arbetsgruppen för arbetstidslagen, vars mandat går ut den 30 juni 2017. Dessutom ska den i frågor kring nollavtal samråda med den arbetsgrupp som utreder karenstiderna i lagstiftningen om arbetslöshetsförmåner. Arbetsgruppen förutsätts bli klar med sitt uppdrag inom mars i år. 

Utskottet anser att spelreglerna för nollavtal behöver utredas. Vidare är det viktigt att arbetsgruppen väger in de missförhållanden som kommer fram i medborgarinitiativet och föreslår åtgärder för att rätta till dem. Samtidigt understryker utskottet att eventuella ändringsförslag måste samordnas med förslagen från arbetsgruppen för arbetstidslagen och att arbetsgruppen i förekommande fall måste få mer tid på sig för samordningen.  

Det är också bra om det görs en bedömning av i vilken omfattning den gällande lagstiftningen skapar en adekvat ram för att tillämpa nollavtal och i vilken utsträckning missförhållandena kan åtgärdas med övervakning och relevant information. På samma gång som regleringen av arbetsmarknaden utvecklas bör de ändringar som krävs för varierande arbetstidsförläggning införas i bestämmelserna om arbetslöshetsförmåner med målet att människor som är helt utan arbete kan behålla sin rätt att få arbetslöshetsersättning, understryker utskottet. 

Slutsats

Utskottet avstyrker lagförslagen i medborgarinitiativet. Samtidigt förutsätter utskottet dock att regeringen vidtar åtgärder för att avhjälpa de missförhållanden som påtalas i medborgarinitiativet, antingen genom att bereda nödvändiga lagändringar eller genom att förbättra verkställigheten av lagstiftningen. Vidare föreslår utskottet att riksdagen godkänner fem uttalanden.