Detaljmotivering

4 §. Allmänna förutsättningar för insamling av arbetstagares personuppgifter samt arbetsgivares upplysningsplikt.

Enligt 29 § i kreditupplysningslagen ska den som förvärvar personkreditupplysningar om en registrerad för att använda dem vid t.ex. beviljande av kredit eller för hyresavtal för en bostadslägenhet informera den registrerade om användningen av personkreditupplysningarna samt om det register som uppgifterna hämtas ur. Utskottet föreslår att motsvarande bestämmelse tas in i 4 § 2 mom. i lagen om integritetsskydd i arbetslivet.

5 a §. Behandling av personkreditupplysningar.

I utlåtandet från grundlagsutskottet (GrUU 12/2008 rd) sägs det att "enligt 5 a § ska arbetsgivaren ha rätt att få tillgång till och använda personkreditupplysningar om en arbetssökande som valts till en uppgift, när denna ska arbeta med uppgifter som kräver särskild tillförlitlighet. Men rätten att få uppgifter är inte villkorad i bestämmelsen. Enligt propositionsmotiven gäller som kriterium för att få upplysningar relevanskravet i den gällande 3 §. Dessutom ska upplysningarna ha direkt samband med den anställdes arbetsavtalsförhållande eller ha att göra med bl.a. arbetsuppgifternas särskilda natur. Personuppgifter ska enligt 4 § i den gällande lagen i första hand samlas in hos arbetstagaren själv, men i praktiken begärs upplysningarna av företag som får och behandlar personkredituppgifter. Innan upplysningar lämnas ut ska den registeransvarige "på ett sakligt sätt" ta reda på att mottagaren har laglig grund att använda dem. Utlämnandet av kreditupplysningar kräver alltså en viss prövning. Men hur de registeransvariga ska ta reda på personkreditupplysningarnas användningsändamål är ganska oklart.

Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen lämpligen bör preciseras genom att villkoren för att få och använda personkreditupplysningar kompletteras med att upplysningarna ska vara nödvändiga för att den arbetssökandes tillförlitlighet ska kunna bedömas. Då ska den registeransvarige i sin bedömning av om arbetsgivaren har en laglig grund att få och använda upplysningarna eller inte ta hänsyn till arbetsuppgifternas art och sammantagna betydelse. Utskottet anser att början av den föreslagna 5 a § kunde lyda exempelvis som följer: "Arbetsgivaren har rätt att få tillgång till och använda sådana personkreditupplysningar enligt 4 kap. i kreditupplysningslagen (527/2007) som behövs för att bedöma tillförlitligheten hos en arbetssökande som har valts till en uppgift, när..."

I ett yttrande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet säger arbets- och näringsministeriet att man i lagen om integritetsskydd i arbetslivet utgick från att kravet i 3 § på att uppgifterna ska ha relevans utan undantag omfattar alla paragrafer som gäller olika frågor och att bestämmelsen inte ska upprepas i de paragraferna. Denna princip finns angiven i lagens motiv och uttrycks bl.a. i broschyren om lagen som följer: "Man får inte göra avvikelser från bestämmelsen om att uppgifterna bör vara relevanta, även om man har arbetstagarens samtycke, och detta krav på relevans bör förverkligas vid sidan om lagens övriga mera detaljerade bestämmelser". Om man i detta enskilda fall lägger till relevanskravet i det inledande stycket i 5 a § 1 mom. kan det leda till att lagsystematiken rubbas. Dessutom kan grundlagsutskottets förslag till formulering också förstås som om arbetsgivaren inte får behandla alla kreditupplysningar om den anställda utan bara den del av dem som bedömts vara relevanta på ett eller annat sätt. Ministeriets primära förslag är därför att den förslagna ändringen inte godkänns. Men om arbetslivs- och jämställdhetsutskottet så vill kan det i stället för grundlagsutskottets formulering välja att precisera skrivningen t.ex. på följande sätt: "För att bedöma tillförlitligheten hos en arbetssökande som valts till en uppgift har arbetsgivaren rätt att få tillgång till och använda personkreditupplysningar enligt 4 kap. i kreditupplysningslagen (527/2007) om den valde, när denne ska arbeta med sådana uppgifter som kräver särskild tillförlitlighet och".

Utskottet föreslår utifrån yttrandet att det inledande stycket i 5 a § 1 mom. kompletteras med "För att bedöma tillförlitligheten". Utskottet understryker att relevanskravet i 3 § även gäller inhämtande av kreditupplysningar och att begäran att få upplysningar bara får göras om dessa är nödvändiga för att kunna bedöma tillförlitligheten.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att det enligt 1 mom. 6 punkten i den föreslagna 5 a § är tillåtet att kontrollera personkredituppgifter om en arbetssökande som i sitt arbete ska bevaka egendom som tillhör arbetsgivaren eller dennes kund. Med tanke på proportionalitetsprincipen förefaller det betänkligt att exempelvis vanlig industribevakning skulle höra till denna kategori, menar grundlagsutskottet. Bestämmelsen kunde formuleras så att den bevakade egendomens art kräver särskild tillförlitlighet.

Arbets- och näringsministeriet överlåter i sitt yttrande på utskottet att avgöra om formuleringen behöver preciseras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande. Ministeriet har inget förslag att komma med hur arten av egendomen kunde definieras när det gäller bevakningsuppdrag, vars uttryckliga syfte är att skydda egendom och som enligt ministeriets uppfattning är förknippade med möjligheten att eftersträva ekonomisk vinning. Den arbetsgrupp som beredde lagen var helt enig om bestämmelsen och såg med tanke på den föreslagna lagens syfte ingen anledning till att diskutera frågan närmare.

Med hänvisning till yttrandet från arbets- och näringsministeriet anser utskottet det varken behövligt eller ändamålsenligt att föreslå en ändring av 5 a § 1 mom. 6 punkten.

Grundlagsutskottet påpekar att den föreslagna lagen saknar bestämmelser om ersättning för överlåtelse av uppgifter. För företag som bedriver kreditupplysningsverksamhet innebär 5 a § som den nu är formulerad ett visst intrång på egendomsskyddet enligt grundlagens 15 §. Lagen måste förses med behöriga bestämmelser om att en skälig ersättning får tas ut för överlåtelse av kredituppgifter, anser grundlagsutskottet.

Arbets- och näringsministeriet framhåller att det i 10 § i kreditupplysningslagen finns bestämmelser om ersättning för att lämna ut upplysningar. Den nu föreslagna bestämmelsen påverkar inte paragrafens räckvidd. Redan de gällande bestämmelserna tillåter alltså att en skälig ersättning får tas ut för kreditupplysningar.

Däremot föreslår ministeriet att utskottet överväger om den föreslagna 5 a § kunde kompletteras med följande nya 3 mom.: "Arbetsgivaren svarar för kostnaderna för att skaffa fram personkreditupplysningar." En likartad ersättningsregel finns i 10 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet. Den gäller kostnaderna för att skaffa intyg över narkotikatest. Det skulle också indirekt framgå av bestämmelsen att kreditupplysningarna eventuellt kostar.

Utskottet håller med ministeriet om att det behövs ett nytt 3 mom. om betalningsskyldighet, inte minst när 4 § 1 mom. föreskriver att arbetsgivaren i första hand ska samla in personuppgifter om en arbetstagare hos arbetstagaren själv. Regeln gäller också att skaffa kreditupplysningar. Då är det motiverat att arbetsgivaren står för kostnaderna om den anställda själv levererar utredningar om sina kredituppgifter till arbetsgivaren. Utskottet föreslår ett nytt 3 mom. i lagförslaget 3. Till följd härav blir propositionens 3 mom. 4 mom.