Motivering
Allmänt
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen
och tillstyrker lagförslaget.
Det är utmärkt, menar utskottet, att 19 f § föreskriver
att asylsökande och personer som får tillfälligt
skydd så snart som möjligt ska få information
om förmåner och skyldigheter i anknytning till
mottagandet och vilken service som står att få.
Eftersom förläggningen inte kan lämna
information förrän personen anmält sig
där, ska också den gränskontrollmyndighet
eller polis till vilken asylansökan lämnats in
tillhandhålla information om mottagningen och servicen.
Vissa städer och kommuner ute i landsorten uppvisar
utmärkta erfarenheter av placeringen av asylsökande,
noterar utskottet. De asylsökande har tillfört
kommunen ny livskraft, en kulturell mångfald och nya former
av företagsamhet. Det är viktigt, påpekar
utskottet, att goda erfarenheter av detta slag ges publicitet och
att de nya möjligheter som öppnar sig på detta
sätt utnyttjas i görligaste mån för
att gjuta ny livskraft i landsbygden. Det ger också en
chans att på nytt ta i bruk tomma hyresbostäder
i avfolkningskommuner.
Asylsökande barn
Ambitionen bakom lagförslaget är bl.a. att
större hänsyn ska tas till minderårigas
bästa, familjesammanhållningen tryggas, större
avseende fästas vid särskilda behov som beror
på personens ålder och utsatta ställning
och mottagningen bli bättre för minderåriga
asylsökande som anländer utan vårdnadshavare.
Utskottet välkomnar de nödvändiga ändringarna.
Speciellt bra är det att förläggningarna
nu föreslås få ett mer övergripande
ansvar också för de ensamma barn som inte bor
på förläggningar eller grupphem.
Enligt utredning till utskottet försvinner ett stort
antal minderåriga asylsökande i Finland varje år
och myndigheterna har ingen aning om var de hamnar. Det är
mycket oroväckande och utskottet menar att man på ett
eller annat sätt bör kunna ta itu med saken. Det är
inte uteslutet att vissa barn blir utsatta för människorättskränkningar
eller faller offer för övergrepp av olika slag.
Utskottet poängterar att informationsutbytet mellan myndigheterna
i olika länder måste effektiviseras för
att man ska få reda på var barnet befinner sig
och i förekommande fall kunna vidta åtgärder
för att få honom eller henne återbördad
till Finland.
Utskottet vill i detta sammanhang lyfta fram de s.k. ankarbarnen
som kommer utan vårdnadshavare. Det är ytterst
sällan man kan tänka sig att det är till
barnets bästa att ensamt bli sänt till ett främmande
land. Ankarbarn som kommer till Finland kan vara svårt
traumatiserade och vara i behov av såväl särskilt
skydd som särskild hjälp. För att inte
uppmuntra detta med tanke på barnets bästa tveksamma
handlande är det viktigt, menar utskottet, att EU i utformningen
av sin gemensamma asylpolitik också funderar på hur man
genom internationellt samarbete kunde få informationen
att gå fram till krisområden och andra ställen
som de asylsökande brutit upp från att det ytterst
sällan kan bli fråga om familjeåterförening
i asyllandet i fall som dessa.
Myndighetssamarbete
Det är en lång rad myndigheter involverade
i behandlingen av asylärenden samt mottagandet av och servicen
till asylsökande. Beslutsfattandet enligt utlänningslagen,
inbegripet beviljande av uppehållstillstånd, hör
till inrikesförvaltningen och särskilt utlänningsverket.
Förläggningar och förvarsenheter samt
integration av asylsökande, som bl.a. innefattar integrationsfrämjande åtgärder,
hör till arbetsministeriets förvaltningsområde.
Dessutom faller det på undervisningsmyndigheterna att t.ex.
ordna utbildning för barnen och på social- och
hälsovårdsmyndigheterna att tillhandahålla
vård- och omsorgstjänster av olika slag.
Utskottet har noterat att samarbetet mellan myndigheterna inte
alltid fungerat som det ska. På grund av det haltande samarbetet
har såväl de asylsökande som samhället
drabbats av onödiga kostnader och en mängd olägenheter.
I samband med beredningen av sitt invandringspolitiska program
bör regeringen absolut ta reda på varför
samarbetet haltar och vidta åtgärder för
att förbättra rutinerna inom förvaltningen
och få till stånd ett smidigt samarbete. Om samarbetet
inte börjar löpa inom ramen för den nuvarande
förvaltningsmodellen, gäller det att utreda om
situationen kunde förbättras genom centralisering
av förvaltningen och vilket ministerium som det vore förnuftigast
och lämpligast att låta ta hand om verksamheten.
Utkomststöd
Av propositionsmotiven framgår det att 45—50 procent
av dem som söker asyl i Finland är s.k. Dublinfall,
dvs. sådana som redan tidigare sökt asyl i något
annat EU-land, Norge eller Island och det landet då är
ansvarigt för behandlingen av ansökan. När
EU:s gemensamma invandringspolitik formuleras är det viktigt
att försöka hitta metoder för att få bukt
med denna förflyttning mellan olika länder, menar
utskottet.
Enligt rapport till utskottet kan betalningen av utkomststöd
hos oss vara en bidragande orsak till att fenomenet ökat.
På vissa orter har man prövat på metoden
att betala ut en så stor del av utkomststödet
som möjligt i form av naturaprestationer — ordnat
med bostad och mat, fyllt de primära behoven — och
bara en liten del i pengar. Erfarenheterna av försöket
rapporteras vara uppmuntrande.
Utskottet menar att det är viktigt att förvissa sig
om att systemet för mottagning av asylsökande
accepteras av hela folket. Bara genom att värna systemets
berättigande kan en gynnsam attityd upprätthållas
och främjas, även om den i samhällsdebatten
frekvent påtalade förflyttningen mellan asylländer
onekligen naggar berättigandet i kanterna. Därför är
det på sin plats att ta till hela instrumentarsenalen för
att få fenomenet att minska och samtidigt underlätta
för de asylsökande som behöver skydd
och uttryckligen väljer att söka det i Finland.
Utskottet ser det som angeläget att regeringen utreder
om betalningspraxis för utkomststöd kunde ändras
genom att en så stor del av stödet som möjligt
ges ut i form av naturaprestationer och den kontanta delen betalas
exempelvis en gång i veckan.
Här vill utskottet trots allt påpeka att ett
kontant utbetalt utkomststöd hjälper en människa
att bibehålla sin handlingsförmåga och
knyta nya kontakter, om han eller hon själv får
gå till butiken och tillreda sin egen mat. Dessutom kan
det generera extra kostnader om myndigheterna ordnar matförsörjningen.
Därför är det viktigt att förslaget
att ge ut merparten av utkomststödet i form av naturaprestationer
företrädesvis bara ska gälla s.k. Dublinfall.