Motivering

Utskottet anser propositionen vara behövlig och ändamålsenlig och tillstyrker lagförslaget. Det är befogat att fördela ansvaret på hela transportkedjan istället för att lägga det enbart på föraren. I och med att ansvaret läggs på var och en kan man förebygga risksituationer som orsakas av den tunga trafiken. Utskottet anser att de föreslagna åtgärderna bidrar till att bestämmelserna iakttas och hindrar olagliga situationer från att uppstå. På så sätt förbättras säkerheten i trafik och arbete. Propositionen förbättrar också förarens ställning jämfört med tidigare.

Arbetarskyddsmyndigheterna har kunnat konstatera att de strama tidtabellerna är en betydande orsak till brott mot bestämmelser om kör- och vilotider. Utskottet anser det vara viktigt att transportavtalen är sådana att de inte står i strid med sociallagstiftningen. Ansvaret för detta faller på hela transportkedjan.

De som utarbetar tidtabellerna och förutsätter en viss leveranstid bör se till att föraren inte blir tvungen att bryta mot kör- och vilotidslagstiftningen för att kunna iaktta den tidtabell som transportkontraktet kräver. Det i sin tur förutsätter att transportbeställaren har tillräcklig kontakt med den som utför transporten och förhör sig om de faktorer som inverkar på den. Beställare kan vara t.ex. speditionsfirmor, centralaffärer, oljebolag och träförädlingsfabriker.

Enligt propositionen ska de som utför transporten och lastningen se till att de anställda som deltar i transporten och lastningen är förtrogna med de bestämmelser som gäller lastning och att deras uppgifter om fordonet och lasten är riktiga. Särskild vikt bör läggas vid att ordna utbildning så att var och en som deltar i transportkedjan kan ta sitt ansvar för transportens säkerhet. Även godsets avsändare bör se till att de föremål som transporteras håller om de binds fast eller att de är packade så, att förpackningen inte orsakar instabilitet.

I praktiken är det inte alltid lätt att veta vem som är ansvarig. Att utreda och rikta ansvarsfördelningen innebär en ytterligare utmaning för både den övervakande polisen och den polis som gör förundersökningen. För att målen ska uppnås måste också polisen få utbildning.

Under utskottsbehandlingen har man också lyft fram det ställe i propositionen, där det konstateras att uppdragsgivarens och transportförmedlarens handlande kan ha en straffnedsättande inverkan på förarens straff, och frågat sig om det borde placeras i paragrafen istället för i motiveringen. Enligt den utredning som gjorts är detta inte nödvändigt, eftersom straffet enligt strafflagens allmänna principer ska mätas så, att det står i rättvis proportion till hur farligt och skadligt brottet kan anses vara, till gärningens bevekelsegrunder och till annan skuld hos gärningsmannen som framgår av brottet. Grund för strafflindringen kan vara bl. a. betydande påtryckning, hot eller annat liknande. Faktorerna som inverkar på straffets storlek bedöms alltså då man överväger förarens straff. Då straffet övervägs anser utskottet det vara viktigt att man väger in också de övriga delarna i transportkedjan.

Sakkunniga som utskottet hörde i frågan konstaterade också att de bestämmelser i 87 a § 5 mom. i vägtrafiklagen som gäller en redan lastad släpvagn borde utvidgas till att gälla även andra lastutrymmen, såsom t.ex. containrar. Utskottet föreslår för kommunikationsutskottet att nämnda bestämmelse ändras t.ex. enligt följande: "För en redan lastad släpvagns lämplighet eller lämpligheten hos något annat slag av lastutrymme svarar dock den som före lastningen har tagit släpvagnen eller lastutrymmet i bruk eller avtalat om att den skall tas i bruk".