Motivering

Allmänt

Utskottet omfattar statsrådets ståndpunkt att direktivförslaget är viktigt och stödjer kommissionens målsättning att utvidga principen om likabehandling av kvinnor och män inom unionen också till andra områden utanför arbetslivet än utbyte av varor och tjänster. Direktivförslaget gäller inte beslutsfattande, utbildning, beskattning, socialvård, reklam eller medier, som fanns med i de ursprungliga planerna. Utskottet anser att det är viktigt att man inom EU fortsätter att arbeta för att också dessa sektorer ska omfattas av diskrimineringslagstiftningen.

EG-rätten mot diskriminering har successivt utvidgats från bestämmelser om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet till andra diskrimineringsgrunder och utanför arbetslivet. I diskrimineringsdirektivet från 2000 förbjöds diskriminering på grund av ras, när det gäller "tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder". Därför är det enligt utskottet konsekvent att i EG-rätten förbjuda också diskriminering på grund av kön i motsvarande situationer.

I Finland har det inte utretts särskilt mycket om det i fråga om tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster finns sådana könsrelaterade skillnader som kan karakteriseras antingen som direkt eller indirekt diskriminering. I många europeiska länder har det konstaterats att kvinnor har svårt att få avtal för till exempel näringsutövning på samma villkor som män. Också i Finland har behovet av särskilda lån för kvinnliga företagare motiverats med att kvinnliga företagare har svårt att få lån via allmänna finansieringssystem. Det är möjligt att det i tillgången till hälsovårds- och socialvårdstjänster förekommer sådana könsrelaterade skillnader som uppfyller definitionen på indirekt diskriminering i det föreslagna direktivet. Det kan vara svårare för kvinnor än män att få till exempel kommunala hemvårdstjänster.

Förslaget förutsätter att det förutom förbud mot diskriminering också ska finnas effektiva sanktioner. Finlands jämställdhetslag täckte som allmän lag nog en diskriminerande tillgång till varor och tjänster, men lagen innehåller inte några sanktioner.

Försäkringstjänster

Enligt kommissionen visar nya studier att avgörande faktorer för den förväntade livslängden är civilstånd, socioekonomiska faktorer, arbete/arbetslöshet, region, rökning och kostvanor. Med hänsyn till livsstilsfaktorer är skillnaden mellan kvinnor och män när det gäller förväntad genomsnittlig livslängd noll eller högst två år och då kan skillnader i premierna för liv-, sjuk- och trafikförsäkringar betraktas som diskriminering på grund av kön. Könstillhörighet som kriterium för försäkringspremier blir allt mera problematiskt eftersom utvecklingen i flera EU-länder går mot att de obligatoriska statliga pensionssystemen ersätts med tilläggspensioner och/eller privata pensionsförsäkringar.

Utskottet omfattar statsrådets ståndpunkt om att det inte är lämpligt att förbjuda hänsyn till könstillhörighet i försäkringstjänster när det sker på objektiva, sakliga grunder som också med tanke på likabehandlingsmålet är proportionerliga. Utskottet anser att det i och för sig är möjligt att skillnaderna i livslängd för män och kvinnor till största delen kan förklaras med livsstilsskillnader. I försäkringsmatematiken används könstillhörighet som kriterium för många andra riskfaktorer som är svårare att mäta. Enligt utredning ser det dock ut som om ersättning av könstillhörighet med andra kriterier skulle kunna leda till resultat som är ännu mera diskriminerande, om till exempel arbetslösa och ensamstående fick betala högre försäkringspremier än andra. Att fastställa försäkringspremier enligt livsstil kräver utredningar som är problematiska med tanke på integritetsskyddet och höjer försäkringsbolagens kostnader för uppdatering av uppgifter om livsstil.

Olycksfallsrisken för kvinnor är lägre än för män och kvinnor lever i genomsnitt längre än män. Det är dock viktigt att inse att orsakerna till skillnaderna inte är enbart biologiska utan att de kan påverkas genom personliga val av livsstil och genom samhällspolitik som påverkar sådana val. Det är samhällspolitiskt problematiskt om våldsbeteende, anskaffning av utbildning eller trafikbeteende som de facto baserar sig på felaktiga kulturmodeller anses vara könsbetingat.

Utskottet anser att kommissionen har fog för sin oro för att prissättningen av försäkringar enligt kön blir ett allt större problem i och med att den sociala tryggheten privatiseras. Utskottet anser att det är viktigt att privatiseringsutvecklingen följs upp och att man ser till att den grundläggande tryggheten för medborgarna när det gäller pensioner och sjukdomskostnader bestäms på könsneutrala grunder.

Detaljanmärkningar

I förslagets centrala definitioner används formuleringar som avviker från det nyligen antagna direktivet (2002/73/EG), genom vilket direktivet om likabehandling inom arbetslivet reviderades. Utskottet anser att det inte är motiverat utan omfattar statsrådets uppfattning att formuleringarna ska vara så lika varandra som möjligt för att undvika tolkningsproblem.

Bestämmelsen om tillämpningsområdet är svårbegriplig och bör förtydligas.

I artikel 2 finns definitioner på diskriminering. Utskottet fäster avseende vid definitionen på indirekt diskriminering i förslaget. Det skiljer sig i formuleringarna i den finska texten i direktivförslaget och det reformerade direktivet om likabehandling. Anmärkningen gäller inte den svenska texten. Trots att formuleringen i direktivet i sak kan vara bättre finns det knappast någon orsak varför tröskeln skulle bli högre när det gäller diskriminering i arbetslivet än diskriminering när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor. Därför bör formuleringen samordnas med de gällande bestämmelserna, menar utskottet.

Det finns också anledning att definiera punkten om sexuella trakasserier i förslaget på samma sätt som i direktivet om likabehandling. Enligt utredningen till utskottet ökar formuleringen i direktivförslaget risken för att bestämmelsen tolkas så att det inte är fråga om sexuella trakasserier om till exempel hyresvärden föreslår sexuellt umgänge som villkor för hyreskontrakt om det inte samtidigt också uppstår en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning. Enligt förslaget anses uppmaning till diskriminering vara diskriminering. I direktivet om likabehandling förbjuds befallning eller instruktion att diskriminera personer på grund av könstillhörighet. Det bör övervägas om det är motiverat att det i detta sammanhang likställa diskriminering med uppmaning till diskriminering.