Motivering

Sysselsättningseffekter

De viktigaste frågorna i redogörelsen med tanke på arbetslivs- och jämställdhetsutskottets ansvarsområde har att göra med hur rambeslutet inverkar på sysselsättningen och hur aktiveringsåtgärder ska riktas. För att balansera upp statsekonomin måste det skäras i utgifterna på många håll, med negativa konsekvenser för sysselsättningen som följd. Prognosen för ramperioden är en svag ekonomisk tillväxt, och att få upp sysselsättningstalet blir därmed en stor utmaning. Samtidigt som man skär i utgifterna gäller det att slå vakt om möjligheterna att öka sysselsättningen. Sysselsättningen och efterfrågan på arbetskraft behöver stärkas både genom skattepolitiska lösningar och genom strukturella ingrepp i utbud och efterfrågan på arbete. Det bästa sättet att stödja ekonomisk tillväxt och sysselsättning är att sätta in proaktiva åtgärder under ramperioden.

Jämfört med det förra rambeslutet avsätter regeringen nu omkring 15—45 miljoner euro mer för aktiv arbetskraftspolitik för att användas årligen bl.a. till att förebygga marginalisering av unga, tidigarelägga och erbjuda fler aktiverande åtgärder och höja sysselsättningen bland invandrare. Undersökningar pekar på att aktiveringsåtgärderna inte ses som ett särskilt effektivt sätt att påverka sysselsättningen totalt. Utskottet framhåller ändå att de på sikt stärker sysselsättningen i och med att de upprätthåller de arbetslösas kompetens och deras funktions- och arbetsförmåga. Utan de åtgärderna riskerar de arbetslösa att marginaliseras helt. Att åtgärda den strukturella arbetslösheten spelar över lag en nyckelroll för att man ska nå det eftersträvade sysselsättningstalet 72 procent.

Beskattningen skärps i någon mån under ramperioden och inverkar negativt på sysselsättningen. Enligt vissa beräkningar utgår den ekonomiska tillväxten huvudsakligen från inhemsk efterfrågan, därför bör hushållens köpkraft stärkas. Inkomstbeskattningen blir mer progressiv för att uppmuntra låginkomsttagare till arbete. Företagens konkurrenskraft förbättras genom temporära skattelättnader för att det ska skapas nya arbetstillfällen, t.ex. genom kompensering av lönekostnaderna för forsknings- och utvecklingspersonal och höjda avskrivningsrätter för produktiva kostnader. Utskottet poängterar att förändringarna i beskattningen är små och temporära och därmed inte i nämnvärd grad inverkar förbättrande på sysselsättningen.

I början av 2013 höjs alla momssatser med en procentenhet, vilket försvagar den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen, men å andra sidan minskar det utbudet på arbete mindre att skatten tas in som skatter på konsumtion än om samma skatter togs in genom att beskatta arbete.

Rambeslutets förslag i fråga om pensionstryggheten och utkomststödet för arbetslösa går enligt utskottets mening i rätt riktning. Att nedre gränsen för deltidspension höjs, tidigarelagda förtidspensioner dras in och nedre åldersgränsen för tilläggsdagar i anknytning till utskomstskyddet för arbetslösa höjs till 59 år beräknas förlänga arbetskarriärerna med ca 4 månader. Förändringen förväntas med tiden inverka positivt på sysselsättningen för personer som fyllt 50 år, eftersom den återstående tiden i arbetslivet har en avgörande effekt för rekryteringsbesluten. Utskottet välkomnar att behovsprövningen för arbetsmarknadsstöd avskaffas. Det är en bra reform i och med att den undanröjer eventuella flitfällor som motverkat sysselsättning och upplevts som orättvisa och främjar därmed också individens självbestämmanderätt och jämlikhet. Det är också bra med fler incitament att arbeta för långvarigt arbetslösa, genom så kallade sysselsättningsbonusar och förlängning av justeringsperioden för bostadsstöd till sex månader. Att befolkningen åldras ökar utgifterna inom den offentliga ekonomin och minskar arbetskraften redan nu i Finland. Det är angeläget att säkra tillgången till arbetskraft under ramperioden genom olika slag av incitament i anknytning till utbud och efterfrågan på arbete.

Effekterna av de sysselsättningsfrämjande åtgärderna i rambeslutet är inte särskilt betydande på kort och medellång sikt, erfar utskottet. Lösningarna kan i vissa fall till och med försämra sysselsättningsläget. Men på sikt främjar insatserna för att förlänga arbetskarriärerna och stärka produktionen sysselsättningen på ett hållbart sätt. Det är av största vikt att vidta fortsatta åtgärder för att höja sysselsättningstalet och förlänga arbetskarriärerna och att avsätta adekvata resurser för ändamålet.

Var aktiverande åtgärder ska sättas in

Anslagen för aktiv sysselsättningspolitik, dvs. sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt särskilda åtgärder, har ökats för varje budgetår under ramperioden jämfört med det föregående rambeslutet. Årligen avsätts 533—488 miljoner euro på momentet. År 2013 beräknas aktiveringsgraden ligga kring drygt 28 procent och närma sig målet om 30 procent mot slutet av ramperioden.

I linje med regeringsprogrammet ska extra anslag anvisas speciellt för att förbättra sysselsättningen bland långtidsarbetslösa och unga. Med anslagstillskottet hoppas man kunna tidigarelägga aktiveringsåtgärderna och sätta in fler åtgärder.

Utskottets uppfattning är att de föreslagna satsningarna på att sysselsätta långtidsarbetslösa och unga som kommer ut på arbetsmarknaden är nödvändiga. Ungdomsarbetslösheten och antalet långtidsarbetslösa ligger fortsatt mycket högt. I slutet av mars fanns det inemot 30 000 arbetslösa under 25 år. Vid samma tid fanns det 58 700 personer som varit arbetslösa längre än ett år och de väntas bli klart fler under årets lopp. Inom ramen reserveras 20 miljoner euro per år för ett treårigt projekt som startar 2013. Det går ut på att huvudansvaret för att aktivera långtidsarbetslösa flyttas över på kommunen i de kommuner som är med om projektet. Under förberedelserna för försöket har det visat sig att det finns ett stort intresse i kommunerna för att ordna aktiverande tjänster och det är bra att man utifrån försöket längre fram har möjlighet att bedöma arbetsfördelningen mellan kommuner och stat när det gäller att främja sysselsättningen.

För samhällsgarantin för unga anvisas 60 miljoner euro per år; av den summan går 30 miljoner euro till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde för sysselsättnings- och utbildningsåtgärder samt särskilda åtgärder. Samhällsgarantin för unga grundar sig på regeringsprogrammet. Den ska genomförs tväradministrativt och träda i kraft fullt ut nästa år så att alla unga under 25 år och nyutexaminerade under 30 år erbjuds en arbets-, praktik-, studie-, ungdomsverkstads- eller rehabiliteringsplats senast inom tre månader från det att arbetslösheten börjat. Samhällsgarantin är en betydelsefull satsning från regeringens sida och innebär snabba ingrepp i de ungas arbetslöshet innan den hunnit dra ut på tiden. Genomförandet kommer självfallet att kräva en enorm satsning på tjänster för unga av arbets- och näringsbyråerna.

Regeringen har också utfäst sig att under innevarande regeringsperiod halvera arbetslösheten bland invandrare och se till att integrationspolitiken får bättre genomslag. Av anslaget för aktiv sysselsättningspolitik avdelas 5—20 miljoner euro per år under ramperioden för integrering av invandrare och för att höja sysselsättningen bland dem. Det är motiverat eftersom den nya lagen om främjande av integration har lett till att en allt större grupp invandrare omfattas av integrationsfrämjande åtgärder och eftersom arbetslösheten bland invandrare är betydligt högre än befolkningen i gemen. För att underlätta för invandrare att få arbete måste det ses till att de har tillgång framför allt till språkundervisning.

De ändringar i utkomstskyddet för arbetslösa som överenskommits i rambeslutet ställer vissa krav på aktiveringsåtgärderna och deras rättidighet som måste beaktas i arbets- och näringsbyråernas resurser. I överenskommelsen ingår ett förslag om att nedre åldersgränsen för rätt till tilläggsdagar för inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa, eller den så kallade arbetslöshetsslussen, ska höjas med ett år till 61 år. Samtidigt föreslås de skärpta villkoren för tilläggsdagar bli lindrade genom att arbetslösa arbetssökande som fyllt 60 år garanteras rätt till aktiva arbetskraftspolitiska åtgärder som krävs för att arbetsvillkoret för inkomstrelaterat utkomstskydd vid arbetslöshet ska uppfyllas.

Enligt de planerade reformerna inom utkomstskyddet för arbetslösa ska sysselsättningsplaner utarbetas snabbare och aktiva åtgärder erbjudas också på grund av kravet på att de aktiva åtgärderna ska ha varat minst 40 dagar för att den arbetslösa ska behålla sitt utkomstskydd. Samtidigt bör arbets- och näringsbyråerna anstränga sig mera för att upprätta bättre sysselsättningsplaner.

Utskottet anser att förslagen om hur sysselsättningsåtgärder ska riktas i sig är värda att stödja. Det är klart att det måste resurser till framför allt för att sysselsätta unga, svårsysselsatta långtidsarbetslösa och invandrare. Samtidigt frågar sig utskottet om arbets- och näringsbyråernas servicekapacitet räcker till för att betjäna arbetslösa arbetssökande som inte hör till några särgrupper och om anslagen för aktiva åtgärder räcker till också för dem som inte primärt hör till de grupper som har rätt till aktiva åtgärder. Därför bör man ge akt på om anslagen för aktiva åtgärder räcker till också för tjänster för dem som inte hör till någon särgrupp.