Propositionens bakgrund och utgångspunkter
Syftet med propositionen är att godkänna det nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor och sätta i kraft de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftning. För att i praktiken möjliggöra det samarbete som avses i avtalet föreslås det samtidigt att vissa bestämmelser i konkurrenslagen (948/2011) ändras.
Avtalet om samarbete mellan de nordiska konkurrensmyndigheterna ingicks ursprungligen av Danmark, Island och Norge 2001, och Sverige anslöt sig till avtalet 2003. När avtalet skulle ändras 2017 ansågs det också i Finland ändamålsenligt att ansluta sig till det. Det omarbetade avtalet skiljer sig från det tidigare på så sätt att de nordiska konkurrensmyndigheterna nu kan inhämta information och företa inspektioner på begäran av konkurrensmyndigheterna i ett annat nordiskt land.
Ekonomiutskottet anser att propositionen behövs och fyller sitt syfte och tillstyrker avtalet och lagförslagen i propositionen utan ändringar.
Grunder för ett utökat samarbete
EU:s konkurrenslagstiftning tillåter redan i sig ett brett samarbete och informationsutbyte mellan konkurrensmyndigheterna. Tidigare var bedömningen att rådets förordning (EG) nr 1/2003 angående tillämpning av konkurrensreglerna ger tillräckliga möjligheter till samarbete också med de nordiska konkurrensmyndigheterna. Finland har därför inte tidigare anslutit sig till det nordiska avtalet. Nu är bedömningen dock den att avtalet stärker myndigheternas samarbetsmöjligheter och konkurrenstillsynen till den grad att det är ändamålsenligt att Finland ansluter sig till det.
Det kan anses finnas tre slag av grunder för att ansluta sig till avtalet. För det första bör det beaktas att samarbetet för tillämpning av EU:s konkurrensregler inte utsträcker sig till Norge och Island. Konkurrensbegränsningarna är till sin art ofta gränsöverskridande. I de nordiska länderna har det traditionellt också förekommit konkurrensbegränsningar inom samma branscher och mellan samma företag. Informationsutbytet kan därför sammantaget anses effektivisera den nordiska tillsynen över konkurrensreglerna. För det andra täcker tillämpningsområdet för, genomförandet av och samarbetet kring EU:s konkurrensregler endast situationer där det s.k. samhandelskriteriet uppfylls, dvs. där förfarandet kan påverka handeln mellan medlemsstater. Det inskränker i nuläget informationsutbytet mellan de nordiska länderna; tillgången till information kan i fortsättningen effektivisera konkurrenstillsynen också i de fall där en konkurrensbegränsning inte ger några verkningar över medlemsstaternas gränser. För det tredje täcker informationsutbytet i nuläget inte tillsynen över företagskoncentrationer, som är ett centralt delområde inom konkurrenstillsynen.
Konsekvenser av avtalet
Enligt bedömningarna kommer ett godkännande av avtalet att stärka samarbetet mellan de nordiska konkurrensmyndigheterna och effektivisera genomförandet av konkurrensreglerna. Det kan ur ett myndighetsperspektiv innebära å ena sidan ökad arbetsbörda och å andra sidan kostnadsbesparingar, i det fall att myndigheterna kan utnyttja undersökningar i andra nordiska länder för att rikta in sin verksamhet eller konkret utnyttja andra myndigheters utredningar i undersökningen av konkurrensbegränsningar. Avtalet uppskattas sammantaget ge upphov till ytterst lite extra arbete, cirka 0,03—0,05 årsverken. Ekonomiutskottet noterar dessutom att avtalet inte förpliktar de nationella myndigheterna till samarbete. De avgör själva om de vill delta i åtgärderna.
Avtalet kan bedömas ge indirekt ekonomisk nytta genom att det ger en effektivare tillsyn över konkurrensreglerna och säkerställer en fungerande marknad. Denna nytta når delvis också ut till konsumenterna, även om avtalet i sig inte direkt påverkar konsumenternas ställning. Ur företagens synvinkel kan avtalet likaså förväntas bidra till att stärka konkurrensmekanismen. Samtidigt leder avtalet till att företagens administrativa börda ökar något, eftersom de kan bli tvungna att besvara begäranden av information eller så kan de utsättas för inspektioner på begäran av andra länders myndigheter. De här konsekvenserna kan dock inte anses vara särskilt omfattande.
I fråga om företagen noterar ekonomiutskottet dessutom behovet av att säkerställa deras rättsskydd och rätt att försvara sig. På den punkten är det centralt att användningen av sekretessbelagd information som utbytts har begränsats, så att informationen endast får användas som bevisning och i den sakfråga för vilken den inhämtades. Ekonomiutskottet framhåller samtidigt att avsikten inte är att genom propositionen ändra systemet för befrielse från eller nedsättning av påföljdsavgifter.