Detaljmotivering

1. Lag om försäkringsförmedling

5 §.

I paragrafen har strukits hänvisningen till 32 § på grund av ändringarna i denna.

10 §.

I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det att Försäkringsinspektionen ur försäkringsförmedlarregistret ska avföra en försäkringsförmedlare som inte längre uppfyller kraven för registrering enligt 6 eller 7 §.

Grundlagsutskottet anser att en försäkringsförmedlare på grund av de proportionalitetskrav som ingår i allmänna förvaltningsrättsliga principer måste ges möjlighet att rätta till läget innan han eller hon stryks ur registret. Därför kan 10 § lämpligen kompletteras på den punkten, menar grundlagsutskottet.

Med anledning av det ovan sagda har 10 § 1 mom. 2 punkten kompletterats med att en försäkringsförmedlare ska avregistreras om han eller hon inte uppfyller registreringsvillkoren och inte har rättat till saken inom en av Försäkringsinspektionen bestämd tidsfrist.

32 §.

I paragrafen finns regler för den verksamhet som en försäkringsförmedlare från en annan EES-stat bedriver i Finland. Regeringen föreslår att det i 32 § ska föreskrivas att en försäkringsförmedlare som är registrerad i en annan medlemsstat ska få bedriva försäkringsförmedling i Finland med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster först sedan Försäkringsinspektionen underrättats av den behöriga myndigheten i den stat där försäkringsförmedlaren är registrerad.

I artikel 6 i direktivet om försäkringsförmedling står det att varje försäkringsförmedlare som avser att första gången inleda verksamheten i en annan medlemsstat inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten, ska underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. Dessa myndigheter ska i sin tur underrätta de behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater som så önskar om försäkringsförmedlarens avsikt.

Försäkringsinspektionen uppger att bestämmelsen skulle resultera i en uppsjö underrättelser om försäkringsförmedlarföretag som anmält sig ha för avsikt att i något skede fritt tillhandahålla tjänster i Finland. Försäkringsinspektionen menar att underrättelseförfarandet gagnar tillsynen minimalt när det handlar om friheten att tillhandahålla tjänster. Däremot skulle det kräva en hel del arbete att föra förteckning och utbyta information med myndigheterna i olika EES-stater. Underrättelsen skulle bara gälla intentioner och därför skulle exakta uppgifter om vilka företag som de facto etablerar sig inte finnas att tillgå. I förekommande fall går det att få individuella uppgifter av myndigheten i den stat där förmedlaren är registrerad, eftersom försäkringsförmedlingsdirektivet ålägger varje EES-stat att upprätta register över sina försäkringsförmedlare, och försäkringsförmedlarna måste informera sina kunder om i vilket register de är införda och hur registreringen kan kontrolleras. Bestämmelser om ombuds och försäkringsmäklares informationsskyldighet ingår i den föreslagna lagens 19 §.

Med stöd av det ovan sagda har utskottet ändrat 32 § så att en försäkringsförmedlare som är registrerad i en annan EES-stat får bedriva försäkringsförmedling i Finland med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster utan att Försäkringsinspektionen underrättas.

43 §.

Den föreslagna 28 § kräver att en försäkringsmäklare har en inom hela europeiska ekonomiska samarbetsområdet gällande ansvarsförsäkring på minst en miljon euro per skada och sammanlagt 1,5 miljoner euro per år för alla skador. Beloppen är desamma som i artikel 4.3 i försäkringsförmedlingsdirektivet. Artikel 4.6 tillåter medlemsstaterna att fastställa strängare krav än de som anges i artikeln eller lägga till ytterligare krav för de försäkringsförmedlare som är registrerade inom deras jurisdiktionsområde.

I 43 § 1 mom. föreslås att ansvarsförsäkringsbeloppen ska kunna ändras genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet på grundval av förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av europeiska gemenskapernas statistikbyrå Eurostat. Försäkringsförmedlingsdirektivet förutsätter att ansvarsförsäkringsbeloppen ses över regelbundet. Den första översynen ska göras fem år efter den dag då direktivet träder i kraft, och därefter vart femte år.

Grundlagsutskottet konstaterar att 43 § 1 mom. gäller förordningsutfärdarens befogenhet att ändra de penningbelopp som föreskrivs i 28 § 1 mom. och att därmed ändra lagen. Bemyndigandet är villkorat med ett tillräckligt exakt beräkningskriterium och påverkar därför inte behandlingsordningen. Men i ett tidigare ställningstagande har grundlagsutskottet inte ansett det lämpligt att ge förordningsutfärdaren rätt att ändra en lag ens genom ett mycket exakt avgränsat bemyndigande utan att det finns särskilt och tungt vägande skäl till en sådan åtgärd. En bestämmelse med ett penningbelopp som ändras exceptionellt ofta kan vara en typ av bestämmelser som kommer i fråga. I vilket fall som helst ska huvudregeln vara att rätten att ändra lagar är förbehållen lagstiftaren. Därför är det enligt grundlagsutskottet befogat att ytterligare ta ställning till om bemyndigandet att ändra lagen överhuvudtaget behövs i lagen.

I ett yttrande till ekonomiutskottet påpekar social- och hälsovårdsministeriet att en förordning från social- och hälsovårdsministeriet med fem års intervaller i en fråga som denna enkelt kan motiveras med att arrangemanget är betydligt enklare än att bereda ett lagförslag.

Ekonomiutskottet har med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet strukit 1 mom. och gjort en följdändring i paragrafrubriken, eftersom ansvarsförsäkringsbeloppen ses över rätt sällan, med fem års intervaller, och för att direktivet tillåter medlemsstaterna att i lag ange striktare krav. När erfarenheter finns att tillgå kan man diskutera om det behövs andra ändringar i lagen än en på det europeiska konsumentprisindexet baserad översyn av försäkringsbeloppen.

49 §.

För att försäkringsmäklarna ska få mer tid att anpassa sin verksamhet till de nya kraven har utskottet förlängt övergångstiden från ett till tre år när det gäller 6—9 mom. om försäkringsmäklarens rätt att ta emot arvode också från någon annan än uppdragsgivaren, informering av kunden om grunderna för hur arvodet bestäms och arvodets belopp samt mottagande av arvode för förmedling av lagstadgade pensionsförsäkringar.