Motivering
I bankfullmäktiges berättelse ingår översikter över
Europeiska centralbankens penningpolitik och finanserna i euroområdet
samt ekonomin i Finland 2005. Vidare tas där upp Finlands
Banks verksamhet, bankens bokslut och förvaltning och viktiga
frågor som handlagts av bankfullmäktige. I berättelsen
ingår dessutom en koncis översikt över
Finansinspektionens område och verksamhet.
Utlåningen
Enligt Finlands Banks statistik uppgick finländska
monetära finansinstituts utlåning till allmänheten
i euroområdet i slutet av juli 2006 till totalt 121 miljarder
euro. Hushållens andel var 73,9 miljarder euro, företagens
41,5 miljarder euro, offentlig sektors 4,8 miljarder euro och finansiella
företags 0,8 miljarder euro. Hushållens andel
av utlåningen till allmänheten var alltså 61
procent. Av utlåningen till hushåll utgjorde bostadslån
52,2 miljarder euro, konsumtionskrediter 10, 1 miljard euro och övrig
utlåning 11,6 miljarder euro. Utlåningen till
hushåll har ökat år för år
under 2000-talet. Bostadslånen har ökat mest,
från 24,2 miljarder euro i början av 2001 till
52,2 miljarder euro i juli 2006. Finansinspektionen har gjort den
iakttagelsen att konsumtionskrediterna har ökat på grund
av att de aktivt har tillhandahållits i samband med beslut om
bostadskrediter.
Bostadslånen har ökat för att krediterna
har blivit större och lånetiderna längre.
Bankföreningen har låtit utföra en enkät
som visar att den genomsnittliga lånetiden för
hushållens bostadslån 2005 var 17 år
mot 11 år sju år innan. Under samma tid gick de
genomsnittliga lånebeloppen upp från 23 000 till
45 000 euro. De stegrade bostadspriserna har inte kunnat dämpa
efterfrågan på bostadslån. Prisstegringen
bidrog i sin tur till att höja bostadslånebeloppen
och förlänga lånetiderna.
Genomsnittsräntan på bostadslån var
3,73 procent i slutet av juli 2006. Trots att räntan har varit
på väg upp sedan sensommaren 2005 är räntenivån
fortfarande låg. I kombination med snäva kundmarginaler ökar
det efterfrågan på lån. Enligt den senaste
statistiken var 68,3 procent av bankernas utlåning bundna
vid euribor, 18,8 procent vid bankspecifika referensräntor (primeräntor
o.likn.) och 12,9 procent vid andra räntor.
Finansinspektionen menar att en omfattande hushållskreditenkät
hösten 2005 pekar på att vissa hushåll
eventuellt redan är överskuldsatta och att bankernas
lånerisker har ökat på grund av uppluckrade
lånekriterier. I sin rapport för 2005 till bankfullmäktige
hävdar Finansinspektionen att de ökade bostadslånen
inte har lett till betydande förluster, men att låneriskerna
har ökat. Hushållen har utsatt sig både
för en ränterisk och risk för överskuldsättning.
Ekonomiutskottet ser helst att hushållen aktar sig
för att skuldsätta sig för djupt. De
bör i sin hushållning räkna med riskerna
för att den allmänna ekonomiska situationen försämras.
Den är nu god, men om den börjar peka neråt
med ökad risk för arbetslöshet som följd,
kan lånebetalningskapaciteten ställas på spel
och skuldproblemen öka. Det är bra att Finansinspektionen 2005
har varit effektivare med att granska framför allt låneriskerna
och avsatt mer resurser på kontrollen av dem. Enligt Finansinspektionen visar
hushållskreditenkäten att bankerna är
utsatta för lånerisker och hushållen
för ränterisker och överskuldsättning.
Snabblån
I konsumentskyddslagen föreskrivs om konsumtionskrediter.
Men lagen tillämpas inte på konsumtionskrediter
med en längsta lånetid på tre månader.
I marknadsföringen av engångskrediter behöver
man bl.a. inte ange den verkliga årliga räntan,
om krediten ligger under 168,18 euro (under 1 000 mark). Avtal om
krediter på längst tre månader behöver
inte göras skriftligt. Företag som bjuder ut snabblån
bedriver inte verksamhet som kräver koncession för
kreditinstitut och står därmed inte under Finansinspektionens
tillsyn. Det är konsumentmyndigheternas sak att övervaka
att konsumentskyddet fullföljs vid snabblån.
Säkerhetsfria, längst tre månaders
snabblån av detta slag bjuds ut på internet eller
som mobillån dygnet runt. Lånetiden är
ofta 14 dygn. Enligt Finansinspektionens enkät är
kunderna hos finska snabblåneföretag mestadels
finska män och kvinnor i åldern 20—30 år.
Den verkliga räntan på snabblån kan
vara flera hundra procent. Företag som tillhandahåller dem
talar vanligen hellre om expeditions- och behandlingskostnader än årliga
räntor. Enligt konsumentskyddslagen behöver man
i marknadsföringen av snabblån på längst
tre månader inte ange den verkliga årliga räntan,
som omfattar de totala sammanräknade årliga kostnaderna för
lånet. Men den årliga räntan skulle göra
det lättare för låntagaren att jämföra
de totala lånekostnaderna. För jämförbarhetens
skull är det enligt ekonomiutskottets mening viktigt att
de som tar upp snabblån kräver och de företag
som bjuder ut dem anger den verkliga årliga räntan, som
har räknats ut med samma formel som alla kreditinstitut
som sysslar med utlåning använder.
Trots att företag som bjuder ut snabblån inte står
under Finansinspektionens tillsyn har myndigheten sett det som viktigt
att i sin egenskap av övervakare över finansmarknaden
dela ut information om de oftast ställda frågorna
om snabblån till dem som överväger att
ta sådana. Informationen finns på Finansinspektionens
hemsidor. Det finns också information i Konsumentverkets
publikationer och på verkets hemsidor.
Det är viktigt att Finansinspektionen reder ut hur
snabblån finansieras och att både Finansinspektionen
och konsumentmyndigheterna också annars bevakar att snabblåneföretagen
följer lagen i sin verksamhet och hur snabblåneverksamheten
utvecklas. Konsumentmyndigheterna bör övervaka
att marknaden för snabblån fungerar korrekt, att
indrivningen är ansvarsfull och anteckningarna om betalstörningar är
rättvisa. Snabblånen är för
tillfället mycket löst reglerade, men om de inte
håller sig inom gränserna för vad som är
korrekt och ansvarsfullt och om de leder till skuldsättningsproblem
och andra svårigheter för låntagarna,
måste legislativa åtgärder tillgripas
för att få snabblånen under kontroll;
bl.a. kan snabblåneföretag förpliktas
att registrera sig och avkrävas skriftliga låneavtal. Ekonomiutskottet
föreslår att riksdagen godkänner ett
uttalande om att lagstiftningen bör utvidgas också till
kortvariga konsumtionskrediter, om snabblån leder till
att problemen hopar sig (Utskottets förslag till uttalande)