Ekonomiutskottet tillstyrker lagförslagen, men med ändringar i lagförslag 1 och 5. Dessutom föreslår utskottet att riksdagen godkänner ett uttalande.
Utgångspunkter.
Målet är att anpassa bokföringslagen till det nya årsbokslutsdirektivet (2013/34/EU, även kallat redovisningsdirektivet) och it-utvecklingen när det gäller den löpande bokföringen. Ett annat mål har varit att ändringarna ska göras utan att den gällande regleringen och strukturen i bokföringslagen ruckas i onödan.
Ekonomiutskottet anser att propositionen tar stor hänsyn till småföretag och mikroföretag och att den minskar deras administrativa börda i den utsträckning som EU-reglerna tillåter. Regeringen utnyttjar den flexibilitet som direktivet tillåter, men utan att ge avkall på ett av de viktigaste målen i bokslutsreglerna, nämligen att ge "en rättvisande bild".
Bland de flexibla elementen för små- och mikroföretag kan här följande nämnas: rörelseidkare och yrkesutövare befrias från kravet att upprätta bokslut, balansboken behöver inte längre upprättas i pappersform, reglerna för hur kapitallån ska tas upp balansräkningen ändras och det införs en särskild förordning om de uppgifter som ska tas upp i småföretags och mikroföretags bokslut. Förordningen är samtidigt en klar och tydlig checklista för den som upprättar bokslutet. Största delen av våra företag kan inordnas i denna kategori med förenklade regler, eftersom gränsen för storleken på småföretag och mikroföretag höjs (1 kap. 4 a och 4 b § i lagförslag 1)I definitionen på småföretag ingår drygt 97 procent av våra företag, medan drygt 76 procent av företagen är mikroföretag..
För att sätta i kraft direktivet ingår det i propositionen ett förslag till separat lag om skyldighet att upprätta årsrapport. Skyldigheten gäller stora företag som är verksamma i utvinningsindustrin eller inom avverkning av naturskog (1 och 2 § i lagförslag 2). Dessa företag ska rapportera betalningar land för land till respektive länders regeringar och myndigheter. Syftet är att förebygga korruption och kringgående av skatt i anknytning till naturresurser.
Ekonomiutskottet välkomnar i hög grad målen att förtydliga bestämmelserna och minska den administrativa bördan. Nedan lyfter utskottet fram de viktigaste frågorna som kom fram under beredningen av ärendet. I detaljmotiven förtydligar utskottet en del tolkningsfrågor.
Bruten räkenskapsperiod.
Enligt den gällande lagstiftningen ska räkenskapsperioden vara ett kalenderår när en yrkesutövare tillämpar enkel bokföring. I alla andra fall har räkenskapsperioden också kunnat vara någon annan tolvmånadersperiod. Propositionen (1 kap. 4 § nytt 3 mom. i lagförslag 1) slopar denna flexibilitet för yrkesutövare och rörelseidkare och förutsätter att deras räkenskapsperiod alltid är ett kalenderår. Utskottet menar att den typen av ändringar onödigt mycket inskränker företagarnas möjligheter att välja räkenskapsperiod utifrån företagsekonomiska kriterier. Dessutom kan ändringen ha stora konsekvenser för beskattningen av företagare om den sätts i kraft så här snabbt. Två räkenskapsperioder slutar i så fall samma kalenderår. Därmed beskattas de på en gång och skatt måste betalas på inkomster som influtit under en period av mer än tolv månader. För näringsidkare med firma kan det innebära strängare beskattning till följd av progressiv skatt på förvärvsinkomst. Regeln kan också påverka möjligheterna att utnyttja avskrivningsrätten maximalt.
För att komma undan de negativa effekterna föreslår utskottet att den nuvarande möjligheten till flexibilitet bibehålls, det vill säga att yrkesutövare och rörelseidkare som tillämpar dubbel bokföring kan ha en räkenskapsperiod som inte är ett kalenderår. Bokslut måste upprättas om räkenskapsperioden är någon annan period än ett kalenderår. Utskottet har gjort anknytande ändringar i 1 kap. 4 § i lagförslag 1.
Rättvisande bild.
Precis som den gällande lagstiftningen kräver propositionen (3 kap. 2 § i lagförslag 1) att bokslutet och verksamhetsberättelsen ska ge en rättvisande bild av den bokföringsskyldigas verksamhetsresultat och ekonomiska ställning i enlighet med väsentlighetsprincipen samt med beaktande av arten och omfattningen av den bokföringsskyldigas verksamhet. Enligt propositionen behöver småföretag och mikroföretag (3 kap. 1 § 3 mom. i lagförslag 1) inte lämna någon verksamhetsberättelse. Följaktligen berörs största delen av våra företag inte alls av bestämmelserna.
En del av de sakkunniga ifrågasatte kopplingen mellan bokslut och verksamhetsberättelse och ansåg att propositionen i detta avseende strider mot årsbokslutsdirektivet och internationell praxis. Dessutom ansåg de att propositionen är ett hinder för att utveckla innehållet i verksamhetsberättelserna, inte minst de icke-ekonomiska rapporterna, bland annat om samhällsansvar och god förvaltning. De som har en kritisk inställning anser att löpande revision av verksamhetsberättelsen inte ska ingå i bokföringen och att bokföringen därför i sig ska ge en rättvisande bild av verksamheten.
Utskottet anser synpunkterna vara motiverade. Å andra sidan anser utskottet att nuvarande praxis inte går att ändra bara med en översyn av bokföringsbestämmelserna, utan att det i första hand handlar om att begränsa revisionsskyldigheten. Enligt den gällande revisionslagen (15 § i 459/2007) ska revisionsberättelsen innehålla ett uttalande om huruvida bokslutet och verksamhetsberättelsen enligt det bokslutsregelverk som följts ger riktiga och tillräckliga uppgifter om resultatet av sammanslutningens eller stiftelsens verksamhet och dess ekonomiska ställning.
Revisionslagen måste ändras så att den löpande revisionen helt och hållet kan inriktas på bokslutet. För att garantera tydliga regler är det motiverat att de nödvändiga ändringarna i lagstiftningen görs inom ramen för den aktuella revideringen av revisionslagen. Samtidigt måste det beaktas att detta inte befriar revisorn från skyldigheten att därtill försäkra sig om samstämmighet, att verksamhetsberättelsen är konsistent("consistent") med bokslutet (artikel 34 i direktivet). På grund av kraven i ett flertal direktiv måste revisorn gå igenom verksamhetsberättelsen och försäkra sig om att den innehåller de uppgifter som rättsakterna kräver. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande)
Beskattningen.
Även om propositionen förenklar bokföringsbestämmelserna betyder det inte att fördelarna kan realiseras fullt ut eftersom beskattningen ställer vissa krav. Propositionen ger exempelvis större möjligheter att tillämpa kontantprincipen i bokföringen, men skattemyndigheterna kräver fortfarande att prestationsprincipen tillämpas. Kontantprincipen kan, med vissa inskränkningar (27 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet), bara tillämpas på yrkesutövare som använder enkel bokföring. Vidare måste skattemyndigheterna från fall till fall avgöra hur exempelvis den nya möjligheten att ta upp kapitallån i balansräkningen ska beskattas.
Också skatteförfarandena måste vidareutvecklas för att företagen fullt ut ska kunna utnyttja den minskade administrativa bördan i bokföringen. Företagarna måste kunna förutse hur vissa grundläggande frågor i bokföringen bedöms vid beskattningen. Utskottet anser att det behövs tydliga anvisningar för detta, särskilt med avseende på små företag. Samtidigt påpekar utskottet att 27 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet felaktigt hänvisar till paragrafer i bokföringslagen som är upphävda.
Bokföringsnämnden.
Precis som för närvarande kommer en samstämmig och förutsebar tolkning av de nya reglerna att kräva närmare anvisningar från bokföringsnämnden. Enligt uppgift till utskottet kan anvisningar behövs för bland annat bestämmelserna om kapitallån i 5 kap. 5 c § i lagförslag 1 och periodisering av forsknings- och utvecklingsutgifter i 8 § i samma kapitel.
Förordningsutkasten.
I propositionen ingår två utkast till förordning. Förordningen om uppgifter som ska tas upp i små- och mikroföretags bokslut innehåller, som det sägs ovan, förenklade skyldigheter att rapportera vissa uppgifter i bokslutet. Dessutom innehåller utkastet bestämmelser om s.k. safe harbour för mikroföretag (1 kap. 3 § 2 mom.). Det betyder att man inte i efterskott kan kräva nya uppgifter av ett mikroföretag om företaget har upprättat bokslut enligt bestämmelserna i förordningen. Ekonomiutskottet anser att förordningen är motiverad eftersom den ger småföretag och mikroföretag större flexibilitet och förenklar verksamheten. Den avlyfter onödig administrativ börda och anger en tydlig ram för bokföringen. När det gäller bestämmelserna om safe harbour menar utskottet att tillämpningsområdet bör utsträckas till alla former av mikroföretag.
I fråga om det andra utkastet (statsrådets förordning om ändring av bokföringsförordningen) framhåller utskottet att det måste förtydligas vilka bestämmelser som ska tillämpas på medelstora företag som ligger mellan definitionen på småföretag och storföretag.