Allmän motivering

Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen godkänns med ändringarna i förslaget till lag om ändring av räntelagen. Bestämmelserna om dröjsmålsräntan avser att säkerställa att betalningar sker i rätt tid. När en betalning är försenad ersätts borgenären med hjälp av dröjsmålsräntan för de skador som den försummade betalningen gett upphov till. Bestämmelserna syftar till att förebygga sena betalningar.

Lagändringarna avser att förtydliga grunderna för att fastställa dröjsmålsräntan. Enligt gällande lag bestäms dröjsmålsräntan på olika grunder beroende på om ränta på skulden skall betalas under kreditperioden eller inte. Om ingenting har avtalats om räntan, fastställs dröjsmålsräntan enligt en räntefot som svarar mot årsmedeltalet för marknadsräntan, dvs. euriborräntan, under tre månader förhöjd med sju procentenheter. Finansministeriet fastställer i slutet av året räntefoten för nästa kalenderår. Om ränta på skulden skall betalas under kreditperioden, är dröjsmålsräntan lika med räntan under kreditperioden förhöjd med fyra procentenheter, men inte mer än den räntefot som ministeriet fastställt förhöjd med tio procentenheter.

Enligt de nya bestämmelserna bestäms den lagfästa dröjsmålsräntan alltid enligt den grund som anges i lagen. Den svarar mot den ränta som Europeiska centralbanken tillämpar på sin huvudsakliga refinansieringstransaktion förhöjd med sju procentenheter. Dröjsmålsräntan justeras halvårsvis. Finlands Bank publicerar ett meddelande om storleken på dröjsmålsräntan i Finlands författningssamling. Den nya grunden för att fastställa räntan spelar ingen större roll för räntenivån jämfört med läget i dag.

Dröjsmålsräntan kan jämkas om gäldenären är en fysisk person och gälden inte hänför sig till gäldenärens näringsverksamhet. Lagen kompletteras med en ny jämkningsgrund. Dröjsmålsräntan kan jämkas, förutsatt att det finns ett tungt vägande skäl för jämkning med beaktande av dröjsmålsräntans belopp i förhållande till gäldenärens ekonomiska ställning och om gäldenären har försökt sköta sin gäld och dröjsmålet med betalningen inte beror på att gäldenären förhåller sig uppenbart lättsinnigt till skuldsättning. De nya jämkningsbestämmelserna tillämpas också på de dröjsmålsräntor som uppkommit under tiden före lagens ikraftträdande. Lagen om konsumentklagonämnden kompletteras med en bestämmelse om att konsumentklagonämnden ger rekommendationer i enskilda tvistemål som gäller jämkning av dröjsmålsränta. I gäldenärens jämkningskrav skall ingå åtminstone en konsumentfordran. Jämkning av dröjsmålsräntan är ett lättare och billigare förfarande än skuldreglering.

De nya bestämmelserna tillämpas på dröjsmålsränta som uppkommit efter lagens ikraftträdande, också om den rättsliga grunden för gälden har uppkommit innan de trädde i kraft. Enligt propositionens motivering bör räntelagstiftningen medge bättre möjligheter att minska dröjsmålspåföljder som blivit övermäktiga. Framför allt bör de gäldenärers ställning rättas till som fortfarande betalar en dröjsmålsränta som ligger över den nuvarande räntenivån. Vidare är det enligt motiveringen klart att en sänkning av dröjsmålsräntan inte är till hjälp för gäldenärerna med de svåraste skuldproblemen. Deras situation kan bara hjälpas upp genom skuldreglering. Justitieministeriet avser att särskilt reda ut hur det kan göras lättare att få skuldreglering inte minst för gäldenärer med problem som går tillbaka till lågkonjunkturen under det senaste decenniet. Meningen är att underlätta gäldenärernas situation också med reformer som gäller preskription av gäld och tidsfristerna för verkställigheten av dom.

Inte heller ekonomiutskottet har den uppfattningen att de nya bestämmelserna i räntelagen kan göra mycket för att underlätta situationen för dem som har gamla överstora skulder, men de möjligheter de ger bör utnyttjas i all synnerhet vid lindrigare skuldproblem. Enligt lagen kan en gäldenärs dröjsmålsräntor som uppkommit innan de nya bestämmelserna träder i kraft beaktas vid jämkning, men det kan inte föreskrivas att betalningarna skall återbäras. Skuldkapitalet har under årens lopp kunnat växa sig så stort att gäldenären inte har några som helst möjligheter att klara av det utan särskilda åtgärder.

Utskottet anser att också borgenärerna bör visa aktivitet och påminna om gälden och driva in sina fordringar i tid för att gäldenären inte skall glömma att gälden fortfarande existerar.

I och med att jämkningsvillkoren luckras upp får kommunernas ekonomi- och skuldrådgivning helt nya möjligheter att underlätta gäldenärernas situation. Samtidigt kan det betyda extra arbete för rådgivarna. Ekonomiutskottet understryker att ekonomi- och skuldrådgivningen bör ordnas så att gäldenärerna har möjlighet att tillgodogöra sig den service som lagen erbjuder.

Utskottet uppmanar behöriga myndigheter inom respektive områden att ge akt på tillämpningen och konsekvenserna av räntelagen och på dess organisatoriska och personella effekter.