Motivering
Allmänt
Berättelsen har omstrukturerats bl.a. så att
den tydligare än förr tar upp Finlands Banks risker samt
bankfullmäktiges roll och de mer omfattande frågekomplex
som bankfullmäktige behandlade 2012. I berättelsen
ingår också en redogörelse för
verksamheten i de EU-organ som är viktigast för
finansmarknaden, precis som ekonomiutskottet förutsatte
i sitt föregående betänkande. Den förnyade
berättelsen är en tydlig och heltäckande
beskrivning av såväl Finlands Banks som Finansinspektionens
verksamhet och omvärld.
Utskottet vill uppmärksamma schemaläggningen
för behandling av berättelsen. Situationen på finansmarknaden
har accentuerat behovet av aktuell information om marknadsutvecklingen.
Det nuvarande förfarandet där fjolårets berättelse
behandlas i riksdagen först i slutet av året motsvarar
inte detta behov. För att berättelsebetänkandet
ska återspegla det aktuella läget har det varit
nödvändigt att årligen tillfoga material
som inte behandlas i berättelsen. Ekonomiutskottets föregående
berättelsebetänkande (EkUB 10/2012
rd) täckte därför redan till
stora delar 2012 års händelser, som nu behandlas
officiellt. Eftersom Finlands Banks årsberättelse och
Finansinspektionens verksamhetsberättelse blir färdiga
redan i februari—mars bör bankfullmäktiges
berättelse kunna lämnas till riksdagen redan på våren
så att den kan behandlas under vårsessionen.
Finlands Bank
Berättelseåret präglades av en fortsatt
osäkerhet på marknaden. Medan de lovande utsikterna
för tillväxt tynade bort under året ökade
också osäkerheten på finansmarknaden.
Europeiska centralbankens (ECB) roll i stabiliseringsåtgärderna
har varit betydande: med en lättare penningpolitik än
vanligt har den gått in för att säkerställa
en likvid marknad. Bland centralbankens viktigaste åtgärder
kan nämnas beslutet i juli att sänka styrräntan
med 0,25 procentenheter, de tydliga ställningstagandena
av ECB:s ordförande och ECB-rådet till stöd
för euroområdets fortbestånd samt beslut
i september om ett nytt program för direkta monetära
transaktioner (det s.k. OMT-programmetOutright Monetary Transaction,
OMT; inom ramen för programmet kan Eurosystemet köpa
statsobligationer på andrahandsmarknaden under förutsättning att
länderna har förbundit sig till de program för
anpassning av ekonomin som fastställs i stabilitetsmekanismerna
(EFSF/ESM).).
I sitt föregående berättelsebetänkande
behandlade ekonomiutskottet utförligt Finlands Banks risker.
I 2012 års berättelse beskrivs riskerna liksom
hanteringen av dem samlat i ett eget kapitel (4.3). Motsvarande
förfarande bör tillämpas också i
framtida berättelser. Riskerna för Finlands Bank
består i att investera sina egna finansiella tillgångar
och sköta sina centralbanksuppgifter. Risken i anslutning
till placeringen av Finlands Banks finansiella tillgångar (ca
15 miljarder euro) hanteras genom ett heltäckande system
för att identifiera, mäta och begränsa
riskerna. Beredskapen för riskerna har effektiviserats
genom att stärka balansräkningen, minska valuta-
och ränterisken och genom att ändra fördelningen
av placeringarna i en mer konservativ riktning. Riskerna i anslutning
till centralbankens uppgifter gäller för sin del
Eurosystemet ordinära penningspolitiska refinansieringstransaktioner
och extraordinära penningpolitiska köpprogramKöpprogrammet
för säkerställda obligationer och värdepappersmarknadsprogrammet..
Beloppet på de penningpolitiska transaktionerna uppgick
vid utgången av 2012 till ca 1 405 miljarder euro, av vilket
Finlands Banks andel1,6—1,8 %. var
ca 24,8 miljarder euro (2011 var siffran ca 19,9 miljarder euro).
Det är betecknande för den instabila finansmarknaden,
särskilt det interna misstroendet inom banksektorn, att
centralbankernas balansräkningar har vuxit genom bankernas
tilltagande inlåning till tillförlitliga centralbanker.
Finlands Banks balansräkning 2012 var som högst
i september (103,4 miljarder euro), men efter det märks
en tydlig nedåtgående trend. I slutet av oktober
2013 låg balansräkningen på 44,1 miljarder
euro. Mest har balansräkningen påverkats av fordringarna
på Target2. År 2012 var Finlands Banks Target2-fordringar
som högst i mars (73,1 miljarder euro), men mot slutet
av året var en nedåtgående trend redan
skönjbar. Utvecklingen har fortsatt i år: i oktober
2013 var värdet på fordringarna endast 16,3 miljarder
euro.
Utskottet konstaterar att trots att läget på finansmarknaden
fortfarande är ytterst sårbart, visar siffrorna
på en gradvis stabilisering på marknaden.
Finlands Bank är väl förberedd på att
stå för riskerna. Enligt berättelsen
uppgår de sammanlagda riskerna, exklusive värderegleringskontot för
guld, i anslutning till Finlands Banks balansräkning till
ca 2,3 miljarder euro och analogt uppgår de poster i eget
kapital som ska utgöra täckning för riskerna
till ca 6,5 miljarder euro. Bankfullmäktiges bedömning är
att bankens soliditet under berättelseåret var
tillräckligt stark för att täcka riskerna
med bankens uppgifter. Finlands Bank gjorde under året
337 miljoner euro i vinst, av vilka 110 miljoner enligt beslut ska överföras
för att utöka bankens reservfond och återstoden
(227 miljoner euro) inkomstförs för statens behov.
Finansinspektionen
Berättelseåret präglas för
Finansinspektionens del av en exceptionell marknadssituation och
ny EU-reglering.
Vår nationella finansmarknad förblev stabil
i fråga om både kreditinstitut och försäkrings-
och pensionsinrättningarna. Våra bankers kapitaltäckning
(15,5 %) överskred betydligt EU:s åläggande
(9 %) och även försäkringssektorns kapitaltäckning
steg jämfört med föregående år. I
fråga om arbetspensionsbolagen bör det beaktas
att resultatet förbättrades av en tilltagande övergång
till aktieplaceringar med högre risk.
Ändå kunde det under året iakttas
att utsikterna för bankernas affärsverksamhet
och resultat försvagades, särskilt då företagens
efterfrågan på kredit mattades av trots den låga
räntenivån. I fråga om bolån
observerar utskottet att nästan 40 procent av de nya bolånen överskred
Finansinspektionens rekommendation, enligt vilken kredit ska beviljas
för högst 90 procent av objektets värde.
Finansinspektionens verksamhet kommer i fortsättningen
att påverkas betydligt när den gemensamma tillsynsmekanismen
(Single Supervisory Mechanism, SSM) införs för
euroområdet. En betydande förändring är
att de tre största bankerna på den finska marknaden
från och med november 2014 direkt övervakas av
ECB. Introduktionen av det nya systemet kommer i början att
ge Finansinspektionen mer arbete, men samtidigt minskar inflödet
av tillsynsavgifter till inspektionen. Utskottet instämmer
med bankfullmäktige och revisorerna vid Finlands Bank i
att det är viktigt att kunna reagera på förändringar
i intäkterna från tillsynsavgifterna.
Avslutningsvis
Berättelsen innehåller i överensstämmelse
med vad ekonomiutskottet uttryckte i föregående
berättelsebetänkande en heltäckande beskrivning av
hur systemet för mikro- och makrotillsynen av EU:s finansmarknad
fungerar och av hur Finlands Bank och Finansinspektionen deltar
i detta arbete.
Det är iakttagbart att särskilt beredning
baserad på internationell samverkan i tilltagande utsträckning
utförs i dessa samarbetsorgan där Finlands Bank
eller Finansinspektionen deltar. Till exempel Europeiska systemrisknämndenEuropean
Systemic Risk Board, ESRB. beslutade i fjol om rekommendationer
för penningmarknadsfonder, och utifrån dem har
kommissionen i år lämnat ett utkast till förordning. De
som utför tillsyn på mikronivå (EBAEuropean
Banking Authority, dvs. Europeiska bankmyndigheten., EiopaEuropean
Insurance and Occupational Pensions Authority, dvs. Europeiska försäkrings-
och tjänstepensionsmyndigheten. och EsmaEuropean
Securities and Markets Authority, dvs. Europeiska värdepappers-
och marknadsmyndigheten.), i vars verksamhet Finansinspektionen
deltar, har tilldelats behörighet att utfärda
kompletterande reglering. Dessutom deltar Finlands Bank och Finansinspektionen
i internationellt samarbete kring utvecklingen av den internationella
regleringen. En del av beredningen kan få verkningar på den
nationella lagstiftningen och kan således kräva åtgärder
också av statsrådet. För närvarande
saknas överenskommelser om enhetliga förfaranden
i fråga om Finlands Banks och Finansinspektionens internationella beredningsarbete
kring regleringen. Sådana överenskommelser skulle ändå behövas
för att säkerställa en tillräcklig
nationell informationsgång mellan olika myndigheter.
Utskottet anser att utveckling behövs i dessa avseenden
för att både statsrådets och riksdagens
behov av information ska kunna tillgodoses. Vid behandlingen av
en proposition om att inkludera bestämmelser om de europeiska
tillsynsmyndigheterna i lagen om Finansinspektionen (EkUB
40/2010 rd) förutsatte utskottet bl.a. att
Finansinspektionen ska lämna det ansvariga ministeriet
all information som riksdagen kan behöva bli informerad
om. Likaså framhöll utskottet behovet av att hålla
de behöriga ministerierna informerade om frågor
som är aktuella både hos tillsynsmyndigheterna
och i systemrisknämnden. I enlighet med normal nationell beredning
som gäller EU-bestämmelser behöver också berörda
grupper bli hörda i beredningsskedet.
Utskottet vill betona vikten av att bankfullmäktige
bidrar till att följa och säkerställa
att beredningsarbetet resulterar i gemensamt överenskomna, ändamålsenliga
förfaranden för att garantera att informationen är
aktuell. Likaså är det viktigt att säkerställa
att Finansinspektionen har tillräckliga resurser för
det huvudsakliga internationella samarbetet.