Motivering

Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen godkänns enligt propositionen.

Allmänt

Målet med propositionen är att uppmuntra till hållbar användning av förnybar energi genom att det införs bestämmelser om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen och kontroll av att kriterierna uppfyller kraven i RES-direktivetEuropaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG.. Samtidigt genomförs nationellt bestämmelserna om hållbarhetskriterier enligt direktivet om bränslekvalitetEuropaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG om ändring av direktiv 98/70/EG, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vatten, och om upphävande av direktiv 93/12/EEG..

Bland det viktigaste innehållet i de nya bestämmelserna märks hållbarhetskriterier, hållbarhetssystem för verksamhetsutövare och kontroll av att kriterierna är uppfyllda enligt RES-direktivet.

Regleringen gäller de verksamhetsutövare som har någon förpliktelse visavi hållbarhetskriterierna enligt följande: lagen om distributionsskyldighet (446/2007), lagen om skatt på bränslen (1472/1994), lagen om utsläppshandel (311/2011), lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (34/2008) och beslut om statsunderstöd.

En förutsättning för att ett biodrivmedel eller ett flytande biobränsle ska kunna beaktas i det nationella målet enligt RES-direktivet (förnybar energi ska stå för 38 procent av energiförbrukningen och 10 procent av energiförbrukningen i trafiken senast 2020) och de nationella förpliktelserna (t.ex. skyldigheten att distribuera biodrivmedel) är att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Också de nationella stödsystemen (t.ex. energistöd, skatteförmåner och handel med utsläpp) kräver att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Följaktligen har propositionen ett nära samband med EU:s mål för att öka användningen av förnybar energi och minska växthusgasutsläppen.

Propositionen kompletterar och specificerar de gällande reglerna. I vår nationella lagstiftning slopas hänvisningarna till direktivet. I stället tas de viktigaste bestämmelserna i direktivet in i lagen. En nyhet är att lagen får definitioner på restprodukt och restprodukt från bearbetning trots att de inte ingår direktivet. Vidare förtydligas procedurerna och koncentreras myndighetsuppgifterna till Energimarknadsverket. Verket ska bland annat ha till uppgift att godkänna verksamhetsutövarnas hållbarhetssystem och kontrollörer, lämna förhandsbesked om så kallad dubbelräkningEnergiinnehållet i biobränslen framställda av material som nämns i artikel 21.2 i RES-direktivet beaktas till det dubbla värdet vid uträkningen av uppfyllelsen av målet 10 procent förnybar energi och i de nationella kvot- och åläggandesystemen. och utöva tillsyn över visandet av att hållbarhetskriterierna är uppfyllda.

Ekonomiutskottet anser att utgångspunkterna i förslaget är motiverade. Också miljöutskottet tillstyrker de nya bestämmelserna i sitt utlåtande. Grundlagsutskottet anser att lagförslagen inte ger anledning till några konstitutionella anmärkningar.

Biodrivmedel och flytande biobränslen

Biodrivmedel och flytande biobränslen utvinns ur biomassa. Med biomassa avses i propositionenDefinitionen i 4 § i lagförslag 1 och i 2 § i lagförslag 3 motsvarar artikel 2 led e i RES-direktivet. den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukterAv biologiskt ursprung. från jordbruk ((inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk eller därmed förknippad industri eller från fiske eller vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall. Biodrivmedel används för transport (t.ex. bioetanol och biodiesel) och flytande biobränslen som energi för andra ändamål, bland annat uppvärmning (pyrolysolja).

Transporter ger upphov till stora utsläpp av växthusgaser. Hos oss i Finland står utsläpp från transporter för ungefär 20 procent av våra totala utsläpp. På kortare sikt är biodrivmedlen, vid sidan av bättre energiprestanda för fordon, den viktigaste metoden att på ett hållbart sätt minska utsläppen från transporter. Finland har lagt skyldigheten att distribuera drivmedel för transportLagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport (446/2007). på en mer ambitiös nivå än EU, nämligen att biodrivmedel ska stå för 20 procent av energiförbrukningen för transporter 2020. På så sätt har man velat generera en förutsebar omvärld för nya investeringar. Målet är också att backa upp produktionen av andra generationens biodrivmedel.

I Finland har vi den högsta andelen biomassa i den totala energiförbrukningen bland industriländerna. Här spelar energi från trädbränsle en viktig roll och den står för ungefär en femtedel av vår energiproduktion. I likhet med miljöutskottet framhåller ekonomiutskottet att vår skogsindustri spelar en framträdande roll i ansträngningarna för att uppfylla målet för ökad användning av förnybar energi. Produktionen av biodrivmedel och den anknytande tekniken är viktiga delar av vårt cleantechkluster och sektorn har en betydande tillväxtpotential också på den internationella marknaden. Den nationella marknaden måste fungera för att exporten ska kunna växa.

De nya bestämmelserna medverkar till att målen för användningen av flytande biobränslen och för utvecklingen inom denna sektor kan nås eftersom branschen får tydligare regler att hålla sig till, anser utskottet. Med hänvisning till RES-direktivet anser utskottet det viktigt att vi ökar användningen av i synnerhet avfall och restprodukter. Dessutom bör målet vara att en allt större del av vårt råvarubehov kan tillgodoses med inhemska råvaror.

Definitioner

Lagförslag 1 (4 §) innehåller definitioner på bland annat avfall, restprodukt från bearbetning och restprodukt. RES-direktivet innehåller inga sådana definitioner. De sakkunniga har välkomnat definitionerna i den nationella lagstiftningen. En fråga som dock kom upp i utskottet är om definitionen på restprodukt från bearbetning kan tillämpas på tallolja.

Restprodukt från bearbetning är ett ämne som uppstår i eller är slutprodukt i en produktionsprocess vars huvudsyfte inte är att producera ämnet och som inte avsiktligt har ändrats för att producera det. Råtallolja uppstår när såpa behandlas med syra i sulfatcellulosaprocessen. Vid tillverkning av sulfatcellulosa uppkommer det 20—50 kilo råtallolja per ton cellulosa.

Potentialen för tallolja i världen är ungefär 2,3 miljoner ton om året. En del av kapaciteten bränns upp direkt som såpa. Vid destillering av tallolja utnyttjas ungefär 1,5 miljoner ton av kapaciteten. Användningen för destillering har varit oförändras de tio senaste åren. Uppskattningsvis 0,2 miljoner ton tallolja används för energiutvinning i förbränningsanläggningar. Den globala produktionskapaciteten överstiger efterfrågan med cirka 0,6 miljoner ton årligenExempelvis det kommande bioraffinaderiet i Villmanstrand beräknas använda 100 000—200 000 ton tallolja om året.. I fjol producerades det 234 000 ton råtallolja i Finland, medan importen var 93 000 ton och exporten 51 000 ton. Destilleringskapaciteten i Finland är ungefär 300 000 ton.

Det har funnits ett visst motstånd mot att räkna in tallolja i definitionen på restprodukt från bearbetning eftersom det har ansetts att oljan på grund av syrabehandlingen ska tolkas som produkt. Följaktligen ska tallolja inte kunna räknas in i den så kallade dubbelberäkningen. De som företrätt denna ståndpunkt har också påpekat att användning av tallolja som biodrivmedel i större skala äventyrar möjligheterna att få adekvat tillgång för annan bearbetning (bl.a. lim, ytbehandlingsmaterial, tillverkning av målarfärg, livsmedel och bildäck).

De som talade för att tallolja tolkas som restprodukt från bearbetning har framhållit att biprodukter från produktionsprocessen inom skogsindustrin i så stor utsträckning som möjligt måste klassas som restprodukter från bearbetning. På så sätt kan det säkerställas att målen i RES-direktivet uppnås och att andra generationens inhemska biodrivmedel produceras. Tallolja behöver inte i så hög grad förbrännas i produktionen av värme, ånga och el om den utnyttjas i produktionen av biodrivmedel på hög bearbetningsnivå. Tallolja som biodrivmedel är ett steg framåt i utvecklingen av ny materialeffektiv biobränsleteknik. Detta backar samtidigt i väsentlig grad upp den pågående omstruktureringen av skogsindustrin. Utlåtandena hänvisar också till ett förhandsavgörande som Tullstyrelsen fattat med stöd av punktskattelagen. Där tolkades råtallolja som restprodukt från massaprocessen. Tolkningen har redan hunnit generera produktionsinvesteringar.

Utskottet påpekar att klassificeringen av tallolja och andra material som avfall, restprodukt från bearbetning eller restprodukt enligt 5, 14 och 38 § i lagförslag 1 bygger på en samlad bedömning och prövning från fall till fall. Det går således inte att kategoriskt tolka ett enskilt material exempelvis som restprodukt från bearbetning eller undanta det från definitionen. I likhet med miljöutskottet konstaterar ekonomiutskottet att restprodukter från skogsbruk och restprodukter från bearbetning inom skogsindustrin spelar en viktig roll i ansträngningarna för att uppfylla distributionsmålet 20 procent för biodrivmedel och den anknytande drivmedelsproduktionen.

Med de nya bestämmelserna förs beslutsansvaret över på Energimarknadsverket. I behandlingen av och besluten om ansökningar ska verket följa principerna för god förvaltning, bland annat insyn, likaså förvaltningslagen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Utskottet betonar att de berörda parterna måste kunna lita på att myndigheterna har en konsekvent tolkningslinje.

Hållbarhetskriterier och kontroll av överensstämmelse

Hållbarhetskriterierna och systemet för att kontrollera dem är en central del av den nya lagstiftningen. Hållbarhetskriterier som ingår i RES-direktivet är minskade utsläpp av växthusgaser, biologisk mångfald, förändrad markanvändning, dikning av torvmark och jordbruksråvaror. Avfall och restprodukter från bearbetning måste uppfylla kriteriet för minskade växthusgasutsläpp. I överensstämmelse med RES-direktivet ska kriterierna inte tillämpas på fasta bränslen, exempelvis skogsflis.

Bestämmelserna (5—10 §) om hållbarhetskriterierna och tillämpningen av dem i lagförslag 1 motsvarar artikel 17 i RES-direktivet. Enligt 11 § kan närmare bestämmelser om kriterierna utfärdas genom förordning av statsrådet. Kommentarerna till utskottet pekar på att det räcker med bestämmelser på lagnivå, men att det trots det finns ett tydligt behov av instruktioner och råd på lägre nivå.

De sakkunnig ansåg att de nuvarande certifikaten måste kunna användas vid kontroller och även i övrigt måste man kunna utnyttja befintliga system. Precis som regeringen säger kan företagen tillämpa befintliga kontrollsystem, förutsatt att skogscertifikat och andra certifieringar uppfyller hållbarhetskriterierna i artikel 17 i RES-direktivet och 2 kap. i lagförslaget. Ekonomiutskottet understryker att de närmare bestämmelser och anvisningar som får utfärdas med stöd av 11, 12 och 31 § måste medverka till att minska verksamhetsutövarnas administrativa börda och skapa ett fungerande ramverk för den nationella tillämpningen av reglerna.

Avslutningsvis

För närvarande pågår ett lagstiftningsprojekt i EUÄndrad markanvändning som indirekt följd av biobränsleproduktion (ILUC); COM(2012) 595 final (U 76/2012 rd — EkUU 7/2013 rd. som avser att begränsa användningen av biodrivmedel från livsmedel när kravet på förnybar energi för transporter ska uppfyllas. De nya reglerna kommer att medföra ändringar i bland annat hållbarhetskriterierna. Enligt vad utskottet erfar förbereder kommissionen också ett förslag om att utsträcka hållbarhetskriterierna till fast (t.ex. skogsflis) och gasformig biomassa. Förslaget om hållbarhetskriterier för fast och gasformig biomassa i energiproduktion förväntas komma sommaren 2013. I dag berörs 10—20 aktörer av tillståndskrav och tillsyn, men i framtiden kan det hända att mångdubbelt fler söker tillstånd. Det är visserligen motiverat att den pågående regeländringen inte förutses i propositionen. Trots det bör den planerade utvidgningen beaktas när förvaltningspraxis för det nya kontroll- och övervakningssystemet ses över.

Energimarknadsverket kommer att spela en framträdande roll för att lagen ska tillämpas smidigt. I utlåtandena till utskottet påpekas det att lagens snabba ikraftträdande medför en del praktiska problem och att det därför behövs information för att övergångsperioden ska bli smidig. Samtidigt kan man förutse att förhandsbeskeden (38 § i lagförslag 1) kommer att vara mycket viktiga för aktörerna. Precis som miljöutskottet understryker ekonomiutskottet att det måste gå att planera verksamheten långsiktigt med stöd av ett förhandsbesked.