Ekonomisk politik och näringslivspolitik

Regeringen lägger i sin ekonomiska politik fokus på nedskärningar och förbiser helt tillväxtpolitiken och en ambitiös näringslivspolitik. Regeringens förutsättningar för att stärka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen är svaga när prognoserna för ekonomisk tillväxt försvagas. Finland är inne i en recession och ekonomisk tillväxt är att vänta tidigast i början av 2024. Det är mycket som tyder på en sämre utveckling än vad finansministeriet förutspår. Vid sidan av bostadsbyggandet kommer också industriinvesteringarna att minska betydligt under de kommande månaderna. Den ekonomiska tillväxten i Europa, som är Finlands viktigaste exportmarknad, har avtagit och i synnerhet i vårt viktigaste exportland Tyskland befinner sig industrin i svårigheter. Det instabila världspolitiska läget ökar osäkerheten och oron också i ekonomin. 

Ett betydande problem i regeringens politik är det knappa kunskapsunderlaget. Det här syns redan i statsbudgeten. Det saknas information och grundliga bedömningar av de föreslagna åtgärdernas sociala och ekologiska hållbarhet. Ansvarsfull skötsel av de offentliga finanserna förutsätter att kunskapsunderlaget och styrförmågan förbättras avsevärt. Mot denna bakgrund är det speciellt att till exempel Statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet upphör helt och hållet. Regeringens ekonomiska politik fokuserar starkt på att minska de offentliga utgifterna och bortser från två andra viktiga anpassningsmetoder. Regeringens ekonomiska politik tar inte alls fasta på möjligheterna att stärka inkomsterna genom beskattning. Under de följande fyra åren kommer Finlands totala skatteuttag att sjunka kraftigt och i slutet av valperioden sjunker skatteuttaget till en lika låg nivå som år 1987. Även om regeringen inte skulle sträva efter att höja det totala skatteuttaget, bör man åtminstone sträva efter att förhindra att det sjunker. Den sjunkande trenden förvärrar problemet med hållbarhetsunderskottet, eftersom det totala skatteuttaget beräknas minska med sammanlagt cirka 2,9 procent från 2022 till 2027, vilket motsvarar cirka 9,5 miljarder euro av den uppskattade bruttonationalprodukten för 2027. För att trygga välfärdsstaten krävs det oundvikligen en förhållandevis hög skattenivå. 

Stigande priser och räntor har minskat hushållens konsumtion och investeringar, och enligt prognosen växer inte Finlands ekonomi år 2023 jämfört med året innan. Den ekonomiska tillväxten i Finland var överraskande god i början av året, tack vare den ökade produktionen av tjänster. Industrins situation är dock klart sämre och byggandet är starkt på nedåtgående. Den snabba höjningen av räntorna på bostadskrediter har lamslagit bostadsmarknaden. Nya bostäder har inte sålts i samma takt som förr och nyproduktionen av bostäder har skjutits på framtiden. I nuläget håller nybyggandet på att sjunka i nästan samma takt som under finanskrisen. Antalet konkurser inom byggbranschen motsvarar situationen under depressionen på 1990-talet. Sedan mars i år har i genomsnitt ett företag inom byggbranschen per dag gått i konkurs. Sysselsättningen inom branschen förutspås minska med upp till 40 000 sysselsatta när konjunktursvackan är som djupast. Utsikterna för produktionsinvesteringar är ljusare än inom bostadsbyggande, även om också de minskar i år. I Finland planeras exceptionellt många vindkraftsinvesteringar och investeringar i produktionsanläggningar som utnyttjar billig och ren energi, såsom för produktion av väte- och stål. 

Nu är det rätt tid att satsa på bostadsproduktion till rimligt pris och för det måste man också utnyttja statens bostadsfond och de verktyg som Ara-bostadsproduktionen erbjuder särskilt genom att satsa på ombyggnad och reparationsbyggande. Investeringsunderstödet för grupper med särskilda behov måste också höjas, eftersom det finns projekt i kö som inväntar understödsbeslut. På det här sättet kan konjunktursvackan jämnas ut utan att staten behöver ta mer lån för att få byggbranschen på fötter. På årsbasis har det producerats ungefär 9 000 Ara-bostäder. I fjol producerades färre än 6 000 Ara-bostäder. 

Som grund för en aktiv och systematisk finans-, innovations- och industripolitik behövs det en helhetssyn som utgår från ekologisk och social rättvisa. Finland behöver en strukturomvandling i ekonomin, men den måste göras på ett kontrollerat sätt, samtidigt som det finns många utmaningar att beakta. 

Den finska industripolitiken bör uppdateras så att den svarar mot dagens utmaningar. Vi lever i en värld som präglas av svåra och mångfacetterade kriser och det krävs att vi påskyndar den gröna omställningen, ökar investeringarna och samtidigt reagerar på geopolitiska spänningar. Det finns ett behov av en samordnad industripolitik där staten har en aktiv roll. Tyvärr försämrar regeringens planerade åtgärder framför allt förutsättningarna för en strategisk industripolitik. Ett bra exempel på detta är regeringens plan att Klimatfonden, Business Finland Venture Capital och Oppiva Invest införlivas i Finlands Industriinvestering Ab, utan att regeringen har en klar vision om den framtida aktörens roll i industripolitiken. Samtidigt överförs merparten av Klimatfondens tillgångar till Statsrådets kansli. Detta är ett exempel på regeringens oförmåga att tillgodose den gröna industripolitikens behov, samtidigt som den internationella konkurrensen ökar och Europa riskerar att halka efter i synnerhet Förenta staternas starka tillväxt. 

Det råder fortsättningsvis brist på kompetent arbetskraft i Finland och situationen kommer att förvärras betydligt när konjunkturen börjar peka uppåt. Ett av de viktigaste sätten att uppnå balans i de offentliga finanserna är att avsevärt öka den arbetskraftsrelaterade invandringen. Regeringen har koncentrerat all sin energi på att försvåra arbetskraftsinvandringen, vilket är skadligt för såväl företagen som de offentliga finanserna. 

Forsknings-, utvecklings- och innovationspolitik

Under regeringsperioden 2019—2023 skapades en solid grund för att öka genomslagskraften för forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU). Den parlamentariskt överenskomna FoU-finansieringens tillväxt och riktlinjerna för en balanserad utveckling av systemet ger en stark grund för en långsiktig och förutsägbar politik. Regeringen Marin stiftade en lag om statlig finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet åren 2024—2030. Dessutom utfärdades bestämmelser om företagens skatteincitament för FoU-verksamhet och det fastställdes principer för planeringen och genomförandet av forsknings-, utvecklings- och innovationspolitiken (FoUI). Dessa är förutsebarhet och långsiktighet, hävstångseffekt, ett helhetsbetonat grepp, vetenskapens frihet samt forskning och utbildning av hög kvalitet. 

Regeringen strävar efter att höja andelen av Finlands utgifter för forskning och utveckling så att de utgör fyra procent av bruttonationalprodukten före 2030. Lagen om statlig finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet 2024—2030 trädde i kraft den 1 januari 2023. Enligt lagen stiger den finansiering för FoU-verksamhet som avses i statsbudgeten till 1,2 procent av bruttonationalprodukten fram till 2030, förutsatt att företagens FoU-utgifter stiger till 2,67 procent av bruttonationalprodukten före 2030 (företagen står för två tredjedelar av FoU-målet på 4 procent). Enligt finansministeriets ekonomiska prognos från september 2023 bör statens FoU-finansiering vara cirka 4,3 miljarder euro 2030. Det innebär en ökning på cirka 2,0 miljarder euro jämfört med det totala beloppet av FoU-finansieringen enligt budgeten för 2023. I statsbudgeten behöver FoU-finansieringen således höjas med cirka 280 miljoner euro per år jämfört med utgångsnivån 2023. Lagen har tillämpats första gången vid upprättandet av budgeten för 2024. I statsbudgeten föreslår regeringen att FoU-finansieringen uppgår till sammanlagt cirka 2,6 miljarder euro 2024, vilket innebär en ökning på cirka 280 miljoner euro jämfört med 2023. Utöver tidigare beslut (den tekniska planen för de offentliga finanserna 2024—2027) bör FoU-finansieringen ökas med 264 miljoner euro. Storleken på regeringens finansieringstillägg för FoU-verksamhet är helt rätt. 

I den parlamentariska FoUI-arbetsgruppen har man dragit upp riktlinjer för hållbara principer för utveckling av FoUI-systemet. Systemet bör utvecklas långsiktigt som en systemisk och balanserad helhet. Den offentliga FoUI-finansieringen bör uppmuntra till samarbete mellan näringslivet och universiteten samt till utnyttjande av forskningen. En förutsägbar och långsiktig ökning av FoUI-finansieringen skapar förutsättningar för att utveckla FoUI-systemet och stärka kunskapsunderlaget. Vid allokeringen av finansieringen bör man beakta forskningens mångsidiga effekter på samhället, variationen i tidsperioderna och också nyfikenhetsforskningens roll när det gäller att stödja FoUI-verksamheten. 

FoUI-verksamheten och tillräcklig finansiering spelar en central roll för vår hållbara ekonomiska tillväxt. Allokeringen av de finansieringstillägg för FoU-verksamhet som fastställts i lagen är en av de viktiga frågorna under regeringsperioden. Välfärdens tillväxt baserar sig på ökad produktivitet, vilket fås genom nya innovationer och tillvägagångsätt och genom att dessa tas i bruk i stor omfattning. Med tanke på den ekonomiska produktiviteten är det viktigt att de stora företagen aktiveras till att utföra mer och modernare FoU-arbete. Endast ett fåtal stora företag använder en betydande del (mer än 10 procent) av sin omsättning till FoU-verksamhet. De små och medelstora företagens insatser måste öka. Statens aktiva roll i FoUI-politiken är nödvändig, eftersom det av forskningen och de sakkunniga som utskottet har hört har framgått av företagens investeringar i FoU-verksamhet i sig är för små med tanke på det allmänna intresset och den eftersträvade produktivitetsökningen. Grundforskningen utgör grunden för hela systemet, också när det gäller tillgången på kompetent arbetskraft och företagens verksamhet. Det mest centrala är att öka antalet människor som tar fram innovationer, annars lönar det sig inte heller att lägga in offentliga medel på privat FoUI-verksamhet. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid att tilläggsfinansieringen för FoU-verksamhet används på ett sätt som har genomslagskraft. En effektiv användning av finansieringen förutsätter att den högst utbildade arbetskraftens andel höjs, i synnerhet i företagen. Vårt FoUI-system bör bygga på en tillräckligt stark och nyskapande forskningsbas. Det problemet som identifierats i Finlands FoUI-system är att vårt system i internationell jämförelse fokuserar alltför mycket på att förbättra färdiga produkter och inte på innovationer som ökar produktiviteten (OECD 2017). 

För att korrigera det här krävs en ökande satsning på en forskningsbas som ligger längre bort från FoUI-marknaden samt en höjning av intensiteten i samarbetet mellan företagen och universiteten. De viktigaste vetenskapliga genombrotten, den mest eftertraktade utbildningen och de mest revolutionerande innovationerna genomförs i nuläget i stor utsträckning i högklassiga internationella nätverk, och till dem riktas också en stor del av den internationella FoU-finansieringen. Finlands FoUI-system måste utvecklas så att de största kompetensklustren ter sig intressanta också på internationell nivå. 

Fokus för FoU-finansieringen bör ligga på samarbete, inte på konkurrens mellan aktörerna. Det är viktigt att bryta och undvika motsättningar mellan grundforskning och tillämpad forskning. Det är i vanliga fall ett forskningsuniversitet i världsklass som utgör centrum för FoUI-verksamhetens ekosystem. Det garanterar en kritisk massa, vilket bidrar till kvalitet och genomslag. Det här lockar på global nivå talanger, experter, samarbetspartner och finansiering. Nivån på forskningen i Finland är hög, men de viktigaste jämförelseländerna, liksom de övriga nordiska länderna, är steget före. FoUI-finansieringen bör i högre grad än vad regeringen föreslår fördelas på basfinansiering av högskolorna och fri grundforskning. Det bidrar till att bättre genomföra de principer om ett helhetsbetonat grepp, förutsebarhet och långsiktighet som man parlamentariskt kommit överens om. 

Energi- och klimatpolitik

Regeringens klimatåtgärder är inte i linje med de åtgärder som skrivits in i klimatplanen på medellång sikt (KAISU) och gör det svårare att minska utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn, det vill säga till exempel utsläppen från trafiken. 

Särskild uppmärksamhet måste fästas vid kontinuiteten och kostnadseffektiviteten i finansieringen av den gröna omställningen. Det krävs också en kritisk utvärdering av en del av stöden, såsom elektrifieringsstödet till den energiintensiva industrin. Stödet för elektrifiering av den energiintensiva industrin, som nu ligger på 150 miljoner euro, styr inte i någon betydande grad till minskade utsläpp, utan fungerar snarare som ett direkt produktionsstöd. När elpriserna har gått ner igen har den energiintensiva industrin ett incitament att elektrifiera sina processer. Man bör fästa uppmärksamhet vid den del av stödet som inte riktas till förnyelse och bedöma ändringsbehoven så att stödet i sin helhet riktas till att förnya industrin. I nuläget räcker det med att 50 procent av stödet riktas till utvecklingsåtgärder som syftar till att minska utsläppen, förbättra energieffektiviteten eller öka den förnybara energins andel av energiförbrukningen. Tack vare den ökande produktionen av förnybar energi och kärnkraft minskar utsläppsrättens inverkan på elpriset under de kommande åren, eftersom dessa ersätter sådana kraftverk som köper utsläppsrätter. Priserna på utsläppsrätter har stigit klart sedan början av 2021. Samtidigt har utsläppshandelns styrande effekt på energiproduktionen ökat och det är klart att utsläppen av el och fjärrvärme kommer att sjunka mycket före 2030. Den starka marknadsstyrningen och den tekniska utvecklingen uppfyller målen för stödet för elektrifiering, och det finns inte längre någon grund för offentligt stöd av samma slag som tidigare. 

Utvecklingen och ibruktagandet av ny teknik har en central roll i utfasningen av fossila importerade bränslen, stävjandet av klimatförändringen och övergången till koldioxidsnål energiproduktion. FoUI-stöden kommer i framtiden att leda till ett ökat utbud av ny, ren teknik. För att påskynda och effektivisera den nödvändiga förändringen är det viktigt att stödja ny teknik i forsknings- och demonstrationsfasen. Efter utvecklingsfasen måste all teknik klara sig på en konkurrensutsatt marknad. 

Distributionsskyldigheten

De EU-utsläppsmål inom ansvarsfördelningssektorn som ställts upp för Finland fram till 2030 är förknippade med det svåruppnåeliga målet att minska utsläppen från trafiken. Hållbarhetsomställningen inom trafiken måste påskyndas. Budgetpropositionen bromsar dock upp den genom att försämra dess incitament i och med att man planerar sänka bränsleskatten, höja momsen på kollektivtrafikbiljetter, minska finansieringen av kollektivtrafiken och slopa laddningsinfrastrukturen. Punktskatten på trafikbränslen sänks vid ingången av 2024 med cirka 170 miljoner euro för att kompensera den genomsnittliga höjningen av bränslepriserna till följd av höjningen av distributionsskyldigheten i enlighet med regeringsprogrammet. Senare kommer också koldioxidskattekomponenten i bränslebeskattningen att minska med 100 miljoner euro. Sänkningen av bränsleskatten har tillsammans med sänkningen av distributionsskyldigheten en utsläppshöjande effekt, vilket försvårar uppnåendet av klimatmålen. Dessutom fördröjer åtgärderna elektrifieringen av trafiken. Också anslagen för klimatneutralitet och grön omställning inom trafik- och transportsektorn minskar klart 2024—2027. Man måste hålla fast vid målet om klimatneutralitet, precis som det anges i regeringsprogrammet. Nu står programmet och regeringens handlingar i skarp kontrast till varandra. 

Smidigare tillståndsförfaranden

Regeringens planer på att göra tillståndsförfarandena smidigare är välkomna för de produktionsinvesteringar som främjar energiomställningen och den gröna omställningen samt för Finlands ekonomi. I synnerhet tillstånden som gäller vindkraft och elöverföringsnät har drabbats av långa behandlingstider. Socialdemokraterna anser att smidigare tillståndsprocesser är ett av de viktigaste projekten för att främja den gröna omställningen. Enligt Finlands näringslivs uppskattningar finns det i Finland investeringsprojekt till ett sammanlagt värde av cirka 20 miljarder euro som väntar på tillståndsbeslut eller annars har fördröjts på grund av osäkerhetsfaktorer som gäller tillstånd. Under förra regeringsperioden infördes vid regionförvaltningsverken en snabbare behandling av tillståndsansökningar enligt miljöskyddslagen och vattenlagen i fråga om sådana investeringsprojekt som är viktiga för den gröna omställningen. Den snabbare behandlingstiden gäller 2023—2026. 

Det är viktigt att säkerställa att ett enklare tillståndsförfarande inte har skadliga konsekvenser för naturen. För det krävs bland annat tillräckliga resurser för miljöförvaltningen och att medborgarna har möjligheter att påverka i frågor som gäller den egna närmiljön. Det är också viktigt att säkerställa att tillståndsmyndigheterna har tillräckligt med kompetens, lokal förståelse samt personal och andra resurser för tillståndsprocessen. Tillämpningen av ekologisk kompensation som en del av miljötillståndet i enlighet med regeringsprogrammet får inte leda till att naturvärdena i sin helhet försämras. Det måste säkerställas att tillståndsprocessen endast tillåter att naturvärden kompenseras fullt ut eller mer. Den regionförvaltningsreform som ingår i regeringsprogrammet tar tid och det måste säkerställas att reformen genomförs så att den inte fördröjer tillståndsprocesserna ytterligare i verkställighetsskedet. Vid planeringen av reformen är det viktigt att gå vidare med till exempel principen om ett enda serviceställe och ta i bruk ett servicelöfte till tillståndssökandena för att tillståndsprocessens längd bättre ska kunna förutses. Detta har också förutsatts av riksdagens miljöutskott bland annat i samband med revideringen av bygglagen (MiUB 27/2022 rd). 

Finland behöver ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt

För att de offentliga finanserna ska kunna saneras krävs det inte bara att arbetsmarknaden reformeras och anpassas utan också att förutsättningarna för ekonomisk tillväxt stärks. I stället för att upphöra med skuldsättningen ämnar man enligt planen för de offentliga finanserna ta rekordstora nya skulder, även om det till skillnad från den förra regeringsperioden inte finns att vänta några coronautgifter och minskade skatteutgifter på grund av en pandemi. Läget för de offentliga finanserna i Finland är allvarligt. 

Centern stöder regeringens linje att målmedvetet öka satsningarna på forskning och utveckling (FoU) på det sätt som riksdagspartierna parlamentariskt kom överens om under den föregående valperioden. Regeringens mål att göra tillståndsförfarandena smidigare är också ett steg i rätt riktning. Genomslagskraften för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten (FoUI) bör ökas och stöden för det bör riktas till hela landet. Det förutsätter ett aktivt samarbete mellan företag och högskolor överallt i Finland. Det räcker dock inte med enbart satsningar på FoU-verksamhet, om inte regeringen samtidigt säkerställer att det finns tillgång till kompetent arbetskraft. 

Arbetsmarknaden måste reformeras så att den fungerar bättre, till exempel genom att man ökar användningen av lokala avtal och förnyar utkomstskyddet för arbetslösa. Regeringens målsättning om att få 100 000 nya sysselsatta är bra men det räcker inte i sig utan det behövs också arbetskraftsinvandring. 

I flera sakkunnigyttranden till ekonomiutskottet betonas att arbetskraftsinvandringen har avgörande betydelse för tillväxtutsikterna. Realiteten i Finland är att befolkningen i arbetsför ålder minskar och att tillväxtutsikterna oundvikligen är dåliga utan ny extra arbetskraft. 

En smärtpunkt i regeringens politik är den njugga inställningen till arbetskraftsinvandring. Exempelvis den så kallade tremånadersregeln som regeringen planerar, där en arbetskraftsrelaterad invandrare ska lämna landet om han eller hon inte lyckas hitta nytt arbete efter ett avslutat anställningsförhållande, gör redan nu Finland mindre attraktivt för utländska experter, eftersom regeringens verksamhet ökar osäkerheten. 

Regeringen håller på att glömma bort de mindre företagen. Beslutet att lägga ner utvecklingstjänsterna för företag är kortsiktigt och något som Centern inte stöder. Små och medelstora företag har använt sig av analys-, konsult- och utbildningstjänster särskilt när de har behövt förnya sin verksamhet, kartlägga nya marknader och planera ägarbyten samt utveckla marknadsföringen. 

Centern uttrycker sin oro över regeringens passivitet trots att de ekonomiska utsikterna blir dystrare. Särskilt konjunkturläget inom byggbranschen är svårt. Genom att inte göra något tar regeringen en medveten risk för att antalet konkurser ökar och sysselsättningsläget försämras. Trots regeringens sparbeslut kan de uteblivna skatteinkomsterna och de ökande socialskyddsutgifterna ytterligare förvärra underskottet. 

Regeringen försummar östra och norra Finland

Regeringens politik leder till att Finland tudelas. Regeringen har glömt behoven i östra och norra Finland, trots att konsekvenserna av Rysslands anfallskrig drabbar just gränsområdena allra starkast. De regionala skillnaderna inom Finland tillspetsas kraftigt när besparingarna inom de olika förvaltningsområdena riktas oskäligt mycket mot östra och norra Finland och insatserna på motsvarande sätt styrs till andra håll. 

Regeringens linjeval att lämna östra Finland ensamt syns inom många politikområden, såsom utvecklingen av trafiknätet, anslagen för regional utveckling och energiproduktionen. Östra Finland behöver och har rätt till samma möjligheter som det övriga Finland. Östra Finland är också i allra högsta grad en säkerhetspolitisk fråga. Under dessa tider kunde man tro att regeringen förstår vilken betydelse en jämlik utveckling av hela Finland har. 

Centern godkänner inte regeringens beslut, utan förutsätter att regeringen på samma sätt som för tillväxtsatsningarna i västra Finland också avsätter ekonomiska resurser för östra Finlands strategiska visionsarbete och Norra programmet. 

Centern föreslår också att den så kallade AKKE-finansieringen, som reserverats för landskapens frivilliga utveckling, inkluderas till det planerade beloppet i nästa års budgetproposition. Den så kallade CBC-AKKE-finansieringen ska som planerat riktas till de landskap vid gränsområdena i Finland som den också var avsedd för. Av de medel som ursprungligen reserverats för detta ändamål har 32 miljoner euro slopats i budgeten. 

Det krävs snabbare biogasproduktion och satsningar på produktion av förnybar energi

I regeringsprogrammet lovar man att utveckla och inleda biogasproduktion samt främja en mångsidig användning av biogas. För att det här ska lyckas behövs på en och samma gång åtgärder för att främja både produktionen och användningen av biogas. 

Det är väsentligt att regeringen ser till att man med de anslag som reserverats i budgeten verkligen kan genomföra nya investeringar i biogasanläggningar och återvinningsgödsel i Finland. Åtgärderna för produktion och användning av biogas ska ses som en helhet. Det förutsätter samarbete mellan olika ministerier (JSM, ANM, MM, KM, FM). Den övergripande samordningen mellan förvaltningsområdena bör stärkas. Vi vill också påpeka att tillståndsförfarandena för investeringar i förnybar energi sannolikt inte kommer att påskyndas på det sätt som regeringen eftersträvar, utan snarare kommer åtgärderna att skapa osäkerhet i investeringsmiljön för rena energiformer. Dessutom inför regeringen nya administrativa skyldigheter för biogas som ökar de administrativa kostnaderna och inte främjar investeringar i biogas. 

Centern anser inte att regeringens beslut att halvera bevillningsfullmakten för energistöd är vettigt. Produktionen av förnybar energi har en avgörande betydelse för att det ska produceras ny, ren energi i Finland. Det kommer även i fortsättningen att behövas finansiering för kommersialiseringen av nya former av energiproduktion. Mängden nya energistöd som beviljas minskar betydligt när de nya finansieringsperioderna för den föregående regeringens framtidsinvesteringar av engångsnatur och Finlands program för hållbar tillväxt (RRF) avslutas. Centern påpekar också att vikten av att säkerställa en tillräcklig anslagsnivå för stödsystemet METKA.