Bakgrund och utgångspunkter för bedömningen
Statsrådet har under 2022 lämnat tre centrala redogörelser om klimatpolitiken: en klimatpolitisk plan på medellång sikt (SRR 4/2022 rd), en nationell klimat- och energistrategi (SRR 6/2022 rd) och en klimatplan för markanvändningssektorn (SRR 7/2022 rd). Projekten har delvis beretts parallellt och samma kunskapsbas har utnyttjats. Ekonomiutskottet har tidtabellsmässigt och i sak bedömt redogörelserna i samma sammanhang i syfte att skapa en helhetsbild av klimat- och energipolitiken och kopplingarna mellan olika planer. I detta utlåtande bedömer ekonomiutskottet klimatplanen för markanvändningssektorn (MISU) med avseende på sitt ansvarsområde.
Rysslands attack mot Ukraina och den därpå följande energikrisen innebär exceptionellt snabba förändringar i omvärlden inom sektorerna för klimat- och energipolitik. Det har varit en utmaning också med tanke på beredningen och uppdateringen av redogörelserna. Ekonomiutskottet har under 2022 bedömt frågor som hör till klimat- och energipolitiken i ett flertal utlåtanden om EU:s klimatpaket och nödåtgärder inom energisektorn. Ekonomiutskottet har dessutom årligen avgett sitt utlåtande om klimatårsberättelsen, genom vilken genomförandet av den klimatpolitiska planen på medellång sikt följs upp. Dessa uppskattningar bidrar också till de uppskattningar som nu presenteras.
De viktigaste förslagen
Klimatplanen för markanvändningssektorn är den första klimatplanen som omfattar hela markanvändningssektorn, med andra ord jordbruk, skogsbruk och övrig markanvändning. Syftet är att i enlighet med målen för hållbar utveckling främja klimatomställningen inom markanvändning, skogsbruk och jordbruk, det vill säga minskning av utsläppen, ökat upptag i kolsänkor och klimatanpassning. I planen fastställs de klimatpolitiska åtgärder med vilka de för markanvändningssektorn (LULUCF-sektorn) fastställda klimatmålen kan uppnås. Klimatplanen främjar också Finlands mål att vara koldioxidneutralt 2035.
De ytterligare åtgärder som ska genomföras på markanvändningssektorn ska ge en årlig nettoeffekt på minst tre miljoner ton koldioxidekvivalenter före 2035. Målet baserar sig på den färdplan för att nå målet Klimatneutralt Finland 2035 som regeringen publicerade på klimatmötet i Nordsjö den 3 februari 2020. Klimatplanen för markanvändningssektorn genomför också andra viktiga mål, som regeringens målsättning i december 2021 om att före 2035 minska växthusgasutsläppen från lantbruket med 29 procent (-4,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter) från 2019 års nivå.
I klimatplanen för markanvändningssektorn har man strävat efter att samla effektiva, kostnadseffektiva och rättvisa metoder för att minska utsläppen från jordbruksmark, skogsbruk och annan markanvändning och stärka kolsänkor och kolupplag. De viktigaste åtgärderna hänför sig till resurseffektiv markanvändning och beskogning, klimathållbar användning av torvmarker, andra åtgärder som främjar kolbindning samt en verksamhetsmiljö som ger möjligheter.
Ekonomiutskottet anser att den föreslagna metodarsenalen i grunden är befogad. Samtidigt anser utskottet att det finns många osäkerhetsfaktorer i fråga om åtgärdernas tillräcklighet, genomförande och uppnåendet av målen. Dessa hänför sig både till förändringar i faktabas och omvärld och till det konkreta genomförandet av åtgärderna.
Markanvändningssektorns omvärld i förändring
Ekonomiutskottet fäster uppmärksamhet vid att förhållandena inom klimat- och energipolitiken redan efter beredningen av redogörelsen har förändrats på sätt som inte till alla delar har kunnat beaktas vid beredningen av redogörelsen. Detta har å andra sidan att göra med konsekvenserna av det ryska angreppskriget i Ukraina för energisektorn och försörjningstryggheten. Det är positivt att man i redogörelsen har identifierat de centrala konsekvenserna av den förändrade omvärlden för markanvändningssektorn.
Som viktiga aspekter i den förändrade situationen har identifierats leverans- och försörjningsberedskap, upphörande av importen av virke och skogsflis från Ryssland, tillfällig ökning av torvens betydelse, problem med jordbrukets lönsamhet på grund av förhöjda kostnader, den globala livsmedelskrisen, inverkan av tillgången på fossilgas och kemikalier på skogsbruket och skogsindustrin, problem med tillgången på arbetskraft samt snabbare grön omställning. Granskningen av dessa ändringar förblir dock fortfarande kortfattad och katalogmässig i redogörelsen och avspeglas ännu inte i de åtgärder som föreslås där. Ur denna synvinkel bör man också i framtida politiska åtgärder i större utsträckning än för närvarande fästa särskild uppmärksamhet vid försörjningsberedskapen och energiförsörjningen samt vid tryggandet av tillgången på råvaror.
Samtidigt som den ekonomiska och geopolitiska omgivningen förändras har också kunskapsunderlaget för markanvändningssektorn förändrats och preciserats: enligt de senaste uppgifterna har man gått från sänkor till utsläppskällor inom markanvändningssektorn (LULUCF). Det har inte beaktats i åtgärderna i planen. Frågan påverkar möjligheten att effektivt utnyttja flexibiliteten mellan markanvändningssektorn och ansvarsfördelningssektorn. Med tanke på klimatåtgärdernas kostnadseffektivitet bör man utnyttja flexibiliteten mellan olika sektorer, och med tanke på det är det viktigt att genomföra åtgärderna inom markanvändningssektorn med framförhållning och att och utvärdera konsekvenserna. Ekonomiutskottet behandlar denna fråga separat också i samband med behandlingen av klimatårsberättelsen (B 24/2022 rd).
Enligt den senaste tidens uppgifter är det viktigare än tidigare att främja tillväxten i skogarna, och den långsammare tillväxten måste fås att öka genom aktiva skogsvårdsåtgärder. Samtidigt är det viktigt att stävja avskogning och förlust av den biologiska mångfalden och vidta åtgärder för att främja beskogning. För att möjliggöra den gröna omställningen och uppnå målen för utsläppsminskningen bör åtgärderna inom markanvändningssektorn samtidigt stödja förutsättningarna för en hållbar bioekonomi. Det är också viktigt för att möjliggöra koldioxidhandavtrycket från Finlands exportindustri.
Ekonomiutskottet betonar den övergripande vikten av klimatpolitik och klimatåtgärder med tanke på en kostnadseffektiv inriktning av åtgärderna. Ur denna synvinkel är det nuvarande planeringssystemet, som baserar sig på granskningen av olika sektorer inom klimatpolitiken, inte optimalt. Med tanke på klimatåtgärdernas totala konsekvenser är den bakomliggande EU-regleringen och i synnerhet EU:s klimatpaket avgörande. Med tanke på åtgärdernas kostnadseffektivitet, ekonomiska konsekvenser och konkurrenskraften för Finlands exportindustri är det viktigt att de olika regleringsinstrumenten inte överlappar varandra och verkar i kors på ett sätt som i värsta fall kan strida mot utsläppsminskningsmålen. I planeringssystemet bör man samtidigt i högre grad än för närvarande beakta hur resurserna inriktas på att söka nya lösningar och på ett effektivare och mer proaktivt EU-inflytande.