Motivering

Vi ställer oss bakom regeringens uppfattning om att det nuvarande systemet med gottgörelse för bolagsskatt inte kan bibehållas eftersom det är diskriminerande.

Den lösning som regeringen har gått in för innebär emellertid en skattereduktion på nästan 600 miljoner euro. Regeringen har redan innan genomfört extra inkomstskattelättnader och går också i följande inkomstpolitiska avtal uttryckligen in för extralättnader. Som motvikt till de här skattelättnaderna satsar regeringen på att

• fortsättningsvis försvåra kommunernas situation, vilket försämrar servicen till medborgarna,
• försumma väg- och bannätets skick, vilket kan noteras t.ex. i behandlingen av den senaste tilläggsbudgeten där finansutskottets majoritet på order av regeringen avstod från ökningar man redan hade kommit överens om och
• motarbeta försöken att förbättra de mest utsatta medborgarnas ställning genom att åberopa en penningknipa man själv försatt sig i.

Regeringen har lagt sig för den internationella skattekonkurrensen i stället för att med att kraft driva på en sådan utveckling inom EU att det vore möjligt att genom kvalificerad majoritet fatta för alla länder bindande beslut om minimiskattesatsen och skattebasen för företags- och kapitalbeskattningen. Med tanke på finansieringen av finländarnas välfärd skulle frågan om en minimiskattenivå för alla företag vara mycket viktigare för hela unionen än tvisten om kommissionens ordförande, som sitter vid makten endast en kort tid.

Vi godtar inte en sänkning av företagsskatteprocenten från nuvarande 29 % till 26 % på det sätt som regeringen föreslagit och utskottsmajoriteten tillstyrkt. Vårt förslag om en sänkning till 28 % räcker till för att anta den internationella utmaningen.

Vi accepterar inte heller en sänkning av beskattningstaket från nuvarande 70 % till 60 %. Denna sänkning berör endast ett fåtal knölförmögna som borde ha råd att delta i finansieringen av gemensamma utgifter.

När skattelagarna behandlades i finansutskottets delegationer krävde man från centerhåll dessutom att förmögenhetsskatten ska slopas, vilket ytterligare skulle minska skatteintäkterna med 100—116 miljoner euro beroende på börskurserna. Om detta förslag hade gått igenom skulle det ytterligare ha försämrat servicen, den sociala tryggheten och samhällets grundstruktur. Samlingspartiet tvingade rentav fram en omröstning om detta i utskottet.

Motivering

Regeringen bestämde sig för att införa ett snårigt skattesystem i snabb takt

Systemet med gottgörelse för bolagsskatt har fungerat mycket väl. Det har gett samhället betydande skatteinkomster och å andra sidan garanterat skattebetalarna en skälig beskattning. Systemet har uppmuntrat företagare att investera i sina egna företag. Så har också företagens balanser blivit klart bättre under den tid systemet varit i kraft och gett dem bättre möjligheter att klara sig också under ekonomiskt svåra tider. Gottgörelsesystemet har gynnat framför allt finska företag och finskt aktieägande. Det handlar här om en konkurrensförmån som inte borde ha slopats förrän det var absolut nödvändigt.

Det fanns inget tvång att avveckla systemet med gottgörelse för bolagsskatt i så här snabb takt. Högsta förvaltningsdomstolen begärde i september i fjol ett förhandsavgörande av EG-domstolen om huruvida systemet med gottgörelse för bolagsskatt är förenligt med gemenskapsrätten. Generaladvokaten meddelade i mars sitt avgörande som gick ut på att systemet stod i strid med bestämmelserna i gemenskapsrätten. Domstolens slutgiltiga avgörande fås sannolikt inte förrän i höst och därför hade det inte varit så bråttom med att ändra skattesystemet trots att avgörandet var negativt.

Regeringen hade alldeles för lite tid på sig att bereda ändringen av företagsbeskattningen, inte minst med hänsyn till att det är fråga om årtiondets viktigaste förändring i näringsvillkoren. Om detta skvallrar den långa raden tekniska brister och oklarheter i propositionerna. Den snabba tidtabellen medgav inte heller en heltäckande remissrond. Därmed togs intresseorganisationernas och företagarnas kompetens inte i anspråk i beredningen av ändringarna.

Under behandlingen i riksdagen har det givetvis inte funnits några som helst möjligheter att reda ut och rätta till alla problempunkter i denna extremt komplicerade skattereform. Det är också ett problem att regeringspartierna inte ens var redo att korrigera de mest iögonenfallande missförhållandena som kom fram vid utfrågningen av sakkunniga. På grund av tidsbristen lönar det sig inte att söka någon heltäckande redovisning av sakkunnigutlåtandena ens i finansutskottets betänkande. Denna lagstiftning kommer att kräva korrigeringar i flera omgångar under de kommande åren. De ständiga ändringarna och öppna frågorna i skattelagarna bidrar i sin tur till fortsatt osäkerhet bland företagare och företag. Det snåriga systemet ger helt säkert också upphov till en lång rad svåra tolkningssituationer. Skattebyråernas avgöranden kommer att avvika från varandra och tvingar skattebetalarna att leva i osäkerhet. Att återställa skattesystemet till ordningen blir en utmaning för framtiden.

Också om det hade varit nödvändigt att ändra beskattningen med sådan fart för att få den att harmoniera med gemenskapslagstiftningen bör ändringarna i vilket fall som helst inte göras i den form regeringen föreslagit. Det nya skattesystemet är mycket komplicerat och omfattar ett otal undantag. Snårigheten betyder en återgång till skatteplanering och den vägen både huvudbry och kostnader för företagarna. Den tid och de pengar som används för skatteplanering måste tyvärr alltid tas från företagets egentliga verksamhet. Skattesystemet borde ju tvärtom byggas upp så att det är klart, genomsebart och skatteneutralt.

Regeringens skattebeslut naggar beskattningens och företagens konkurrenskraft i kanterna

En sund företagsamhet är ett absolut villkor för hela samhällets välgång och finansieringen av välfärdsstaten. Genom beskattningen kan man i avgörande grad påverka villkoren för företagsamhet och ägande. Under sådana förhållanden är den enda riktiga lösningen att sänka samfunds- och kapitalskatten. I Finland har samfunds- och kapitalskatten höjts två gånger efter skattereformen 1993. Under tiden har utvecklingen i de övriga OECD-länderna gått i motsatt riktning. Under 2004 har samfundsskatten gått ner i totalt nio OECD-länder och flera andra stater uppger sig sänka företagsbeskattningen under de närmaste åren. Finland kommer att utsättas för ökad skattekonkurrens när EU utvidgas. De nya medlemsländerna tänker lindra sin beskattning ytterligare och i flera av dem kommer samfundsskatten under de närmaste åren att sjunka under 20 procent. Med hänsyn till denna utveckling är det i högsta grad oklart hur långt de tilltänkta skattesänkningarna räcker till för att garantera en konkurrenskraftig beskattning hos oss.

Skattesatsen som internationell konkurrensfaktor berättar givetvis inte hela sanningen, för den samlade beskattningsnivån består av skattebasen och skattesatsen. Men skattesatsen är en klart iakttagbar faktor och därmed genom sin genomsebarhet en viktig konkurrensfaktor. En riskfaktor med regeringens avgöranden är att när kapitalskatten avskiljs från företagsskatten utsätts kapitalskatten för politisk kohandel som kan leda till fortsatta växlingar i skattesatsen. Det får inte ske. Även om skattesatserna sänks försvagar avvecklingen av systemet med gottgörelse för bolagsskatt på det hela taget de finländska företagens konkurrenskraft jämfört med den nu gällande lagstiftningen.

Företagsskattereformen styr Finland i riktning mot dotterbolagsekonomi. I beskattningen av dividendinkomster sker en övergång till ett icke neutralt system jämfört med ränte- och hyresinkomster, vilket bidrar till att minska investerarnas intresse för börsaktier. Aktierna blir mindre attraktiva investeringsobjekt och kan leda till sjunkande börskurser. Vid företagsregleringar används det köpande företagets aktier ofta som betalningsmedel och då betyder sjunkande aktiekurser sämre tillväxtutsikter för finska företag genom att det blir dyrare att köpa utländska företag eller verksamheter. Men proportionellt billigare finländska aktier gör i sin tur finska företag till attraktivare och billigare köpobjekt för utländska företag.

Om beskattningen av börslistade och icke börslistade företag samtidigt differentieras höjs gränsen för börslistning. För det första bör det påpekas att en gräns mellan beskattningen av börslistade och icke börslistade företag är artificiell. Å ena sidan finns det mycket få bytta företag och huvudsakligen familjeägda företag på börsen och å andra sidan står många stora företag utanför börsen. För det andra bör det noteras att en högre gräns för börslistning urholkar företagens tillväxtmöjligheter genom att det blir dyrare att skaffa kapital på börsen. För tillväxtföretag är börslistning en möjlighet att skaffa extra finansiering. Det har befarats att frestelsen att sälja ut företaget utomlands i det sammanhanget ökar. Skatteomläggningen banar också väg för utländska kapitalinvesterare och bidrar till att föra Finland mot dotterbolagsekonomi.

Reformen inverkar negativt också på företagens finansiella ställning. Företagen har inför skatteomläggningarna delat ut avsevärda dividender och denna trend förväntas fortsätta ännu i år. Skattereformen har klart sporrat företagen att tömma sina balanser. Under de kommande åren är lika stora dividender — och dividendskatteinkomster på dem — sannolikt inte att vänta. På företagens balanser inverkar också att den vid nettoförmögenheten bundna skattefria dividendandelen sänks i någon mån i kombination med att det läggs ett tak på 90 000 euro på skattefria dividender. Det beräknas att andelen eget kapital i företagens balanser minskar genom detta och att företagens finansiella struktur försvagas.

Ett problem med tanke på balansen är också att räntor och dividender behandlas olika. Räntor är avdragbara för betalaren, men det är dividender inte. Också detta styr företagens kapitalstruktur i riktning mot främmande kapital och bankfinansiering. Att gynna främmande kapital utvecklar ekonomin i fel riktning i och med att det ökar finansieringsriskerna. En av de viktigaste orsakerna till att man införde systemet med gottgörelse för bolagsskatt var ursprungligen att man ville sluta gynna skuldkapital. Nu är vi på väg tillbaka. Ju mer företagens balanser försvagas desto mer urholkas deras kapacitet att klara av sämre tider. Det fick vi erfara i praktiken under lågkonjunkturen på 1990-talet.

Vi sammanfattar med att konstatera att regeringens företagsskattebeslut urholkar företagens verksamhetsbetingelser och tillväxtmöjligheter genom att

• skapa ett snårigt skattesystem som betyder ökad skatteplanering, byråkrati och ökade kostnader för företagen,
• öka instabiliteten i företagens omvärld,
• höja kostnaderna för att skaffa extra finansiering,
• försvaga företagens finansiella struktur och gynna främmande kapital,
• minska företagens möjligheter och intresse för sund risktagning och
• genom att försämra företagens möjligheter till utvidgning och internationalisering.

och försvagar det finländska ägandet genom att

• skärpa beskattningen av börsbolagens vinstutdelning,
• skära i incitamenten för att förkovra företagens förmögenhet,
• skärpa beskattningen av försäljningsvinsterna på länge ägda tillgångar,
• hålla inkomstskattelagen i kraft och
• delvis bibehålla den flerdubbla beskattningen av dividender på placeringstillgångar.

I denna reservation föreslås att de mest iögonenfallande och av de sakkunniga med skärpa påtalade problempunkterna i företagsskatten enligt finansutskottets betänkande korrigeras. Men den underliggande propositionen är så svag att det inte ens genom våra ändringsförslag är lätt att sy ihop ett paket som i tillräcklig grad gynnar finländsk företagsamhet och finländskt ägande. Men det vore ett steg i en bättre riktning om våra ändringsförslag godkändes. Också efter ändringarna blir det givetvis kvar en mängd problem i skattelagstiftningen. I vilket fall som helst blir det en framtida utmaning att göra skattesystemet mera konkurrenskraftigt, fungerande, genomsebart och rätlinjigt. Vi lägger fram våra närmare ändringsförslag nedan.

Eftersom en majoritet i riksdagen sannolikt inte godkänner våra ändringsförslag kommer vi i den andra behandlingen att föreslå att regeringens företagsskattereform förkastas. Men samtidigt bör regeringen förpliktas att omedelbart börja bereda ett nytt företagsskattebeslut som ovedersägligen är förenligt med bestämmelserna i gemenskapsrätten men som inte äventyrar vare sig den finländska företagsamheten eller det finländska ägandet. På detta sätt kan vi bereda oss för EG-domstolens negativa beslut om systemet med gottgörelse för bolagsskatt. Om domstolen med avvikelse från generaladvokatens ståndpunkt kommer till att systemet med gottgörelse för bolagsskatt inte står i strid med gemenskapsrätten ställer detta beredningen i ett helt nytt ljus.

Beskattningen av aktiesparare och börslistade bolagsdividender får inte skärpas

Regeringens beslut betyder att beskattningen av börsbolagens vinstutdelning skärps vid övergången till delvis dubbel beskattning. Den totala skattebelastningen på utdelad vinst stiger till 40,5 %. Det är fråga om en avsevärd skatteskärpning som betyder att beskattningen för dividendtagaren skärps med 19,6 %. Det urholkar det finländska ägandet och länsar många vanliga aktiesparares portmonnäer.

En så pass stor skatteskärpning ökar helt säkert inte åtminstone aktieplacerandet. Skattereformen undergräver efterfrågan på finländska aktier genom att den försämrar aktieavkastningen för spararna. Det finns risk för att många betydande privata ägares intresse för fortsatt ägande svalnar, vilket kan leda till företagsköp där gamla finländska företag säljs utomlands. Privatpersoners direkta aktieägande kan förväntas minska och inhemska institutioners och utlänningars ägande öka. Problemet är också att vår finansiella marknad ännu inte är tillnärmelsevis lika välutvecklad som i många andra länder. Om gränsen för börslistning höjs och intresset för finländska aktier försvagas bromsas utvecklingen av den finansiella marknaden upp ytterligare.

Avvecklingen av systemet med gottgörelse för bolagsskatt skulle inte nödvändigt ha behövt innebära en så våldsam skärpning av skatten på dividender. Om regeringen hade velat det kunde till och med engångsbeskattningen ha bibehållits. Med ungefär likadana utgångspunkter har till exempel Norge stannat för en mycket annorlunda lösning. Det centrala elementet i den norska reformen av dividendbeskattningen är en modell där dividender motsvarande normala räntor och försäljningsvinsten på aktier är skattefria och utöver detta skattepliktig inkomst. Samma system tillämpas på beskattningen av såväl företagare som sparare. Man litar på att systemet har klara neutralitetsfördelar. Alternativ som detta borde ha övervägts på allvar också i Finland.

Regeringens förslag till betydande skatteskärpning av börsbolagens dividender till aktieägarna bör inte godkännas. Beskattningen måste göras skäligare både för betydande investerare och aktiesparare. Vi föreslår att 33 § 1 mom. i inkomstskattelagen ändras så att 50 procent av dividenderna från börsbolag utgör kapitalinkomst och 50 procent skattefri inkomst. Samtidigt föreslår vi att paragrafen kompletteras med att dividender under 5 000 euro föreskrivs vara helt skattefria. Detta skulle förbättra många aktiesparares ställning och effektivt hindra dubbelbeskattning av dividender.

Det vore minst sagt skäligt att lindra beskattningen också av icke börslistade företag, andelslag och gårdar på motsvarande sätt. Därför föreslår vi att 50 % av dividenderna från icke börslistade företag ska anses som förvärvsinkomst och 50 % som skattefri inkomst när dividenderna överskrider 9 % av nettoförmögenheten (33 b § 1 mom. i inkomstskattelagen), att vinstandel eller ränta som ett andelslag betalar på andelskapital (el. motsvarande) efter att skattefrihetsandelen överskridits ska anses som kapitalinkomst till 50 % och skattefri inkomst till 50 % (33 d § 2 mom. i inkomstskattelagen) och att 50 % av dividenderna på gårdsbrukets tillgångar ska vara skattepliktig inkomst av gårdsbruk (5 § 1 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen för gårdsbruk). Liknande nödvändiga ändringar föreslår i 6 a § 5 mom. lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och övergångsbestämmelserna i inkomstskattelagen och näringsskattelagen i finansutskottets betänkande.

Skatterna stramas åt för små och medelstora företag stick i stäv med regeringsprogrammet

Det faktum att gottgörelsen av bolagsskatten slopas har betdligt större återverkningar för småföretag än vad regeringen låter förstå i motiven till propositionen. Regeringens skattemodell resulterar i varierande beskattning av småföretag beroende på företagens nettoförmögenhet och utbetalda dividender. När gottskrivelsen för bolagsskatt försvinner slår beskattningen hårdast mot den här typen av företag med små marginaler och små inkomster. Tidigare tog man mest ut förvärvsinkomstdividender ur sådana företag. I systemet med gottskrivelse för bolagsskatt har det varit fördelaktigare att dividendinkomst beskattas som förvärvsinkomst än som kapialinkomst vid små inkomster, fram till den första graderingen i skatteskalan.

I det föreslagna företagsskattesystemet kommer den samlade skatten på vinst och dividend alltid att ligga på åtminstone samma nivå som samfundsskatten, 26 %. Skatterna stramas åt mest vid låga förvärvsinkomstdividender, vid inkomstnivåer under 30 000 euro. Då stramas skatten åt med 17—63 %. Först när inkomstnivån stiger till 80 000 euro är skatterna i det nya systemet lika låga som vid gottskrivelse för bolagsskatt. Det betyder att företag med stora inkomster och små tillgångar får kompensation för den förlorade gottgörelsen för bolagsskatt först när skatten på dividender är 70 %.

På grund av kritiken var regeringen tvungen att se över sin linje. Regeringen försökte rätta till den hårdare beskattningen av förvärvsinkomstdividender genom att utsträcka förvärvsavdraget inom kommunalskatten till förvärvsinkomstdividender. Det räcker inte till för att kompensera småföretag för den högre skatten. Regeringen borde ha varit ännu mer tillmötesgående. En uppskattning från Företagarna i Finland ger vid handen att cirka 5 000 småföretag drabbas av skatteåtstramningen. De har tillsammans 10 000 — 20 000 delägare. I regeringsprogrammet finns det klart och tydligt inskrivet att skatterna på små och medelstora företag och de dividender som de betalar ut inte kommer att skärpas. Regeringen går mot sitt eget program.

Regeringen har sagt att det är lätt att komma undan skatteåtstramningen genom att företagarna tar ut lön ur sina företag. Det stämmer också när det gäller delägare-företagare som omfattas av FöPL. Det bör dock noteras att företagaren då också betalar företagares socialskyddsavgift på lönen. Företaget får göra avdrag för lönen till företagaren och därmed sjunker den totala skatten till ungefär samma nivå som i dagsläget. Man kan dock fråga sig hur vettigt det är att genom skatteregler som regeringen föreslår "tvinga" företagare som är ägare att ta ut en lön ur sitt eget företag. Det strider mot grundtanken med småföretagande. Dessutom får vi inte glömma att företagarna när de tar ut lön inte har kvar några andra jämförbara skattemorötter som motiverar dem att satsa på sitt företag. Situationen är en helt annan för de företagare som är ägare och får låga förvärvsinkomstdividender, när de omfattas av en APL-löneanställning. De kan inte komma undan skatteåtstramningen genom att ta ut lön eftersom de sociala kostnaderna för lönen är betydligt större.

Inte heller de ägare i små och medelstora företag som inte arbetar i sitt företag har någon nytta av att ta ut en lön. De är oftast familjemedlemmar. I år är avdraget för förvärvsinkomst högst 3 550 euro och den positiva effekten avtar redan vid årsinkomster på 14 000 euro. I beloppet ingår alla förvärvsinkomster så delägare med arbete eller lön någon annanstans har sannolikt ingen nytta av att rätten till förvärvsinkomstavdraget breddas. Det är helt fel utveckling att beskattningen av makar och familjemedlemmar stramas åt eftersom det familjeinterna ägandet spelar en viktig roll i familjeföretag när det gäller att dela både engagemang och företagsrisker. Till exempel generationsväxlingar förbereds med att den övertagande generationen får ta över en del av ägandet.

Vi föreslår att 33 b § 2 mom. i inkomstskattelagen i betänkandet från finansutskottet ändras. Skatteåtstramningen på låga förvärvsinkomstdividender bör lättas upp genom att det införs en nedre gräns på 5 000 euro för varje skattskyldig på skattepliktig dividend. Det ligger i linje med normal internationell praxis.

Janteskatten i form av dividendtak måste bort

När bolagsskatten kunde gottskrivas var beloppet på den skattefria dividenden praktiskt taget bundet vid företagets nettotillgångar. Det motiverade ägarna att satsa på sitt eget företag och på så sätt stärka företagets ekonomi. Regeringens beslut innebär att den skattefria dividenden kommer att stå för en något mindre del av nettotillgångarna (en sänkning med 0,6 procentenheter) i det nya systemet. Det handlar om avkastningen på kapital som företagaren har satsat i sitt eget företag, och principen bör vara att den biten inte ska försämras. Företagarna måste få adekvat ersättning för företagsrisken, annars är det svårt att motivera folk att bli företagare och arbeta i eget företag.

Också en liten procentuell sänkning av avkastningen på det företagsbundna kapitalet är självfallet ett steg i fel riktning, men det vore ett ännu större fel att lägga fast en sträng övre gräns för den skattefria dividenden. Regeringen vill införa ett tak på 90 000 euro per skattskyldig på den skattefria dividenden som i ickebörsnoterade företag är bunden till nettotillgångarna. Av den del som överstiger taket ska 70 % räknas som kapitalinkomst för den som får dividend (vid en avkastning på 9 % av de beräknade nettotillgångarna). En sådan takregel utgör ett uppenbart hinder för tillväxt och framgång i företagen.

När regeringen i november beslutade om frågan fick den mycket kritik och var tvungen att backa på vissa punkter. Nu tillåter finansutskottet i sitt betänkande att kapitalskatt får dras av på förmögenhetsskatten. Denna sänkning av förmögenhetsskatten undanröjer största delen av den skatteåtstramning som dividendtaket orsakar framgångsrika tillväxtföretag, men rättar inte till på långt när alla enskilda fall. För att ta ett exempel: en person har köpt aktier i ett företag med hjälp av ett personligt lån. Då måste han eller hon ta ut stora dividender för att klara av kostnaderna för lånet.

Regeringen kunde ha gjort ännu större eftergifter eftersom ett dividendtak inte är förenligt med god skattelagstiftning. Trots sänkningarna i förmögenhetsskatten kommer dividendtaket att dämpa företagens vilja att växa och hindra företagsamhet över lag. Strikta gränser i euro och cent liksom graderingar är alltid problematiska i beskattningen eftersom de styr både företagens och ägarnas beteende. Företagen tvingas skatteplanera och i vissa fall ändra sina dividendinkomster till ränte- eller hyresinkomster. När ett dividendtak införs måste företagarna fundera på den optimala nivån på företagets nettotillgångar i stället för att ständigt satsa på att stärka företagets ekonomi.

Dividendtaket är ett utslag av avundsjuka gentemot finländskt ägande, en janteskatt, som aldrig borde få skrivas in i lag. Dividender i storleksordningar som överstiger 90 000 euro betalas ut bara i framgångsrika tillväxtföretag. Industrin och arbetsgivarna bedömer att 1 374 ickebörsnoterade aktiebolag och sammanlagt 2 391 fysiska personer på grundval av skatteuppgifterna för 2002 skulle drabbas av hårdare skatter utan den planerade sänkningen av förmögenhetsskatten. Skatteåtstramningen för dessa företag som inte är så många till antalet kvitteras i regeringens modell med den betalda förmögenhetsskatten. Därefter har dividendtaket inte någon större fiskal betydelse för skatteinkomsterna. Så denna lag om en "janteskatt" resulterar bara i att det redan nu komplicerade nya skattesystemet blir ännu mer komplicerat.

Det är uppenbart att dividendtaket måste slopas. Vi föreslår nödvändiga ändringar i 33 b § 1 mom. i inkomstskattelagen och i tonnageskattelagen. Om dividendtaket slopas behöver förmögenhetsskatten inte sänkas. Därför kan lagförslag 5 i propositionen förkastas.

Bestämmelserna om aktieöverlåtelser måste ses över

Regeringen vill att överlåtelsevinster på aktier som hänför sig till anläggningstillgångarna i ett aktiebolag ska vara skattefria, förutsatt att säljaren direkt före överlåtelsen har ägt aktierna utan avbrott i ett år och ägandet i det säljande bolaget är minst 10 %. Skattefria överlåtelsevinster är vid sidan av lägre skattesatser en insats som ska ge Finland bättre möjligheter att stå sig i skattekonkurrensen. Tanken är att moderbolagen behåller sitt säte i Finland och att det blir lättare att genomföra omstruktureringar i företagen. De flesta EU-länder har redan infört liknande ändringar. Därför måste bestämmelserna också tas in i vår lagstiftning när skattekonkurrensen blir hårdare. Men det finns en del uppenbara brister i bestämmelserna i betänkandet. De måste rättas till innan lagen träder i kraft. Extra skadliga är de bestämmelser som hindrar tillväxt och internationalisering i företagen.

Bestämmelserna om aktieöverlåtelser ska, som de anges i propositionen, inte tillämpas på aktiebolag eller andelslag som bedriver kapitalplaceringsverksamhet. Experter menar att formuleringen i betänkandet från finansutskottet kan resultera i att inga som helst aktieöverlåtelser i bolag som bedriver minsta lilla investeringsverksamhet kommer att omfattas av skattefriheten. Bestämmelsen kan också tolkas så att den omfattar bolag som gör investeringar med hjälp av sin egen balansräkning och inte samlar in eller förvaltar andras placeringar. Den typen av placeringsbolag representeras till exempel av dotterbolag där en industrikoncern har placerat sina strategiska riskinvesteringar. Det kan skada finländska företag att det överlåts åt framtida domstolar att tolka begreppen "kapitalplaceringsbolag", eller "kapitalplacering". Vi får inte glömma att det framför allt är tillväxtorienterade företag som står för företagsköpen. Därför måste hänvisningen till kapitalplaceringsverksamhet strykas i 6 § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet i betänkandet.

Ett annat stort problem är att skattefri överlåtelse bara kopplas ihop med aktierna i ett aktiebolag. Det betyder samtidigt att försäljningen av en explicit företagsfunktion inte betraktas som skattefri inkomst. Explicit utlyftbara företagsfunktioner är till exempel produktion eller marknadsföring som kan bedrivas i självständiga enheter. Regeringen ger inga tydliga förklaringar till varför överlåtelsevinsten vid försäljning av den här typen av företagsverksamhet betraktas som skattefri inkomst bara när den aktuella enheten har bolagiserats. Om bestämmelserna ändras på det sätt som finansutskottet föreslår i betänkandet kan vi sannolikt räkna med många överföringar och bolagiseringar av företagsfunktioner. Till och med små företag kommer att bolagisera och splittra upp sina verksamheter för att gardera sig för en nödvändig avvittring någon gång i framtiden. Det medför ohjälpligt mer och mer byråkrati och större kostnader i företagen. Vi har att göra med ett mycket stort problem som kräver genomgripande omstruktureringar. Därför kommer frågan sannolikt att läggas upp på regeringens lista över missförhållanden som skall rättas till senare.

Andra påtagliga problem har att göra med att förluster och andra poster enligt förslaget inte är avdragsgilla. Det är klart att skattefriheten för reavinster i konsekvensens namn måste balanseras upp av ickeavdragsgilla överlåtelseförluster. Regeringen har tyvärr inte tydligt nog understrukit att vi i själva verket inte får en skattelättnad utan i dagsläget snarare en skatteåtstramning. Det hänger samman med att det i dagsläget finns fler överlåtelseförluster, avskrivningar på nedskrivningar och upplösningsförluster än dito vinster. De kan således inte dras av i det nya systemet. Det säger något om den skatteåtstramande effekten att bland annat Sverige har infört en likadan ändring med målet att slopa avdragsrätten för förluster, inte med målet att göra reavinster skattefria. I den svenska debatten uppfattades ändringen som en åtstramning av skatten. Det är självfallet så att omfattningen av förluster hänger samman med konjunkturen, och de kan också delvis hänga samman med att företagen i viss mån har garderat sig inför reformen. De kommande åren får vi se hur överlåtelsevinsterna kommer att utvecklas i relation till överlåtelseförlusterna. Ett större principiellt problem i sammanhanget är att intresset för risktagning sannolikt kommer att minska. Då blir det svårare att skaffa fram kapital inom nya lovande branscher.

Enligt betänkandet är överlåtelseförluster på andra aktier som hänför sig till anläggningstillgångarna en skattefritt överlåtna aktier avdragsgill bara i fråga om skattepliktiga vinster på överlåtelsen under skatteåret och fem år framåt. I motiven till propositionen anges inga godtagbara skäl till begränsningen. Förluster inom näringsverksamhet är och måste också framöver vara avdragsgilla i stor omfattning. Som bestämmelsen är formulerad nu kommer avdragsrätten på överlåtelseförluster att beviljas mycket slumpmässigt. Det är inte särskilt vanligt att aktiebolag får beskattningsbara överlåtelsevinster. Det i sin tur innebär att bestämmelserna resulterar i ett totalt avdragsförbud för överlåtelseförluster trots att reavinster på samma aktier betraktas som beskattningsbar inkomst. Begränsningen gör att småföretag får mycket sämre villkor än större. Därför föreslår vi att 6 b § 4 mom. stryks i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

Vidare föreslår regeringen att kreditförluster på lån som moderbolag ger dotterbolag och vissa andra bolag, koncernbidrag och vissa andra stöd inte ska vara avdragsgilla. Bestämmelsen ska förhindra att bestämmelsen om att överlåtelseförluster inte är avdragsgilla kringgås. Här har regeringen tagit i väl mycket för bestämmelsen gäller också när ett dotterbolag som fått stöd inte alls ska överlåtas. Merparten av alla tänkbara fall går just i den riktningen. Företagen bildar dotterbolag när de vill expandera inom nya sektorer och nya marknadsområden. Till en början har dotterbolaget många gånger dålig ekonomi och måste få stöd till exempel genom lån och marknadsföringsbidrag. Om dotterbolaget inte senare blir lönsamt ger lånet en kreditförlust. Om kreditförluster eller koncernbidrat inte kan dras av i beskattningen minskar företagens intresse att expandera genom risktagning. Den utvecklingen vill vi knappast ha för internationellt verksamma företag i vårt land är viktiga för vår samhällsekonomi. Vi har i stort sett att göra med ett exportstöd som ska underlätta tillträdet på nya marknader. När koncernbidraget inte längre är avdragsgillt blir det motigt med exportansträngningarna i små och medelstora företag. För att undvika problemet föreslår vi att 16 § 7 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet inte ska innehålla något generellt förbud mot skatteavdrag för koncernbidrag och andra poster som nämns där. I stället bör posterna bara beaktas när aktier överlåts. Följaktligen måste 6 b § få ett nytt moment samtidigt som den nya föreslagna 16 § 7 punkten stryks. Likadana ändringar måste föras in i 17 § 1 mom. 2 punkten. Vidare måste lagen få en övergångsbestämmelse.

Kedjebeskattningen måste bort

Kedjebeskattning uppkommer när ett aktiebolag betalar dividend till ett annat aktiebolag och båda företagen beskattas för dividenderna som inkomst. Tidigare har det effektivt gått undvika sådan upprepad beskattning med hjälp av systemet med gottgörelse för bolagsskatt. Gottgörelsen för bolagsskatt motsvarade skatten på dividenden, och därmed belastades dividend inte med skatt oavsett vilken egendomsgrupp aktierna ingick i. Regeringen lovade i sitt principbeslut i november att kedjebeskattningen slopas också i det nya skattesystemet.

Nu avser regeringen att genom propositionen göra dividender från investeringstillgångar skattepliktiga fullt ut i strid med sitt ursprungliga beslut. Detta skulle innebära att dividendbeskattningen flerdubblas för finans- och försäkringsinstituten, dvs. för bankerna och försäkringsbolagen, som hittills varit en av de väsentliga grundvalarna för det inhemska ägandet. Det har inte framförts några goda skäl eller förklaringar för denna tydligt strängare beskattning. Kedjebeskattning av investeringstillgångar är precis lika skadlig som all annan kedjebeskattning av dividender, och dessutom dåligt överensstämmande med ett bra skattesystem. Försäkrings- och finansinstituten utgör en betydande investeringskapacitet på Finlands fondbörs när det gäller att upprätthålla börskurserna. Det kan inte ligga i Finlands intresse att centrala institutionella investerare börjar undvika ägande i finländska företag.

De föreslagna bestämmelserna skulle ha gett upphov till ännu konstigare situationer om man beaktar EU-direktivet om ett gemensamt beskattningssystem för moder- och dotterbolag ("moder-dotterbolagsdirektivet") och de internationella skatteavtal som Finland ingått. Där fastställs det nämligen normalt att direktinvesteringsdividender är skattefria. Enligt direktivet måste kedjebeskattning av bolag som betalar dividend och får dividend avskaffas, om dividendtagaren kontrollerar minst 25 % av kapitalet i ett dividendutdelande bolag i en annan medlemsstat. Denna gräns kommer stegvis att sänkas till 10 procent. Även skatteavtalen innehåller vanligen en liknande bestämmelse om direktinvesteringar där den fastställda ägarandelen varierar mellan 25 % och 10 %. I kombination med propositionen skulle dessa bestämmelser ha lett till situationer där exempelvis en bank köper 10 % av ett finländskt företag och utdelningen från företaget blir skattepliktig. Om samma bank däremot köper 10 % av ett annat europeiskt företag blir utdelningen från det företaget skattefri.

Även i detta avseende ledde den kritik som offentligt riktades mot propositionen till att regeringen måste ompröva sin inställning till kedjebeskattning av dividender på investeringstillgångar. Regeringen var beredd att i någon mån justera ändringarna av den skattemässiga behandlingen dividender på dessa tillgångar. Finansutskottets betänkande innehåller visserligen en sänkning av de skadliga skatteeffekterna från 100 procent till 75 procent, men detta är inte acceptabelt och undanröjer inte i sin helhet de nämnda problemen. Även en delvis kedjebeskattning av dividender på investeringstillgångar försvagar investerarnas intresse för Finland och försätter de försäkrings- och finansinstitut som får dividender på investeringstillgångar och deras ägare i en ojämlik situation. Därför bör kedjebeskattning av dessa dividender slopas helt. Vi föreslår en ändring av 6 a § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

Enligt betänkandet ska dividender från börsbolag till icke börsnoterade bolag vara skattepliktig inkomst upp till 75 procent, om dividendtagaren inte äger minst 10 procent av det utdelande bolaget. Den grundläggande tanken i förslaget är riktig, dvs. att förhindra skattesmitning som sker genom skattefritt uttag av dividend som ett börsbolag delat ut till ett icke börsnoterat aktiebolag. Dividender från ett börsbolag ska omfattas av samma skatt som när en enskild får dividend av ett börsbolag. Om dividend från ett börsbolag ändå i enlighet med vad vi föreslagit tidigare skulle vara skattefri till 50 procent, borde motsvarande skattenivå också utsträckas till de dividender som börsbolag betalar icke börsnoterade bolag. Skattenivån blir ungefär densamma om 50 % av dividenderna är skattepliktiga inkomster. Vi föreslår en sådan ändring av 6 a § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Exakt samma skattenivå uppnås om 53,85 % blir skattepliktig inkomst.Kedjebeskattningen enligt betänkandet ger upphov till problem också i de situationer där den uppställda ägarandelen för befrielse från skatt, dvs. 10 %, inte uppnås. En stor grupp som drabbas av detta är de andelslag som nu för tiden har gemensamt ägda bolag i abp-form som anknyter till affärsverksamheten. När de får sådana dividender från börsbolag som understiger gränsen omfattas dividenderna av kedjebeskattning enligt lagändringarna i betänkandet. I dessa fall kommer andelslagens totala skattebörda för vinstutdelningen att stiga till 52 %, medan motsvarande skattebörda i en aktiebolagskedja blir 40,5 %. En sänkning av gränsen för ägarandelen till exempelvis 5 % skulle förenkla problemkomplexet endast i vissa fall, och en del av ägandet i fråga skulle även då bli föremål för den högre beskattningen. Vi föreslår därför att 6 a § 1 mom. 3 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet ändras så att dividend inte är skattepliktig inkomst ens när gränsen på 10 % underskrids, om aktieinnehavet är nära kopplat till ägarnas affärsverksamhet och aktieinnehavet är minst fem år gammalt. Då kommer skattefriheten också för ägande som ligger under den föreskrivna gränsen att gälla sådana anläggningstillgångsaktier vars innehav är långsiktigt. Exempelvis i Sverige tillämpas en sådan bestämmelse. I uttalandet enligt finansutskottets betänkande förutsätts uttryckligen beredning av en sådan lagändring. Det finns emellertid inga skäl att skjuta på dessa ändringar om de redan nu understöds av en majoritet i riksdagen.

Andelslagens ställning måste tryggas

Både aktiebolagen och andelslagen har omfattats av gottgörelsesystemet för bolagsskatt. Detta har inneburit att alla aktieägare och medlemmar har kunnat tillgodoräkna sig den skatt som bolaget eller andelslaget betalat. Ränta på andelslag har i Finland traditionellt jämställts med dividend. Regeringen håller nu utan orsak på att frångå denna princip. Regeringen föreslår att ränta på andelskapital ska vara skattefri upp till 1 500 euro och därefter kapitalinkomst till 70 %. Ett sådant beslut kommer att försätta andelslagen i en klart sämre situation än aktiebolagen, vars dividendutbetalningar inom ramen för nettotillgångarna skulle vara skattefria upp till 90 000 euro. Att fastställa gränsen för skattefrihet för ränta på andelskapital till 1 500 euro är helt godtyckligt.Det finns ca 3 500 andelslag i vårt land, och av dessa är 3 000 andra andelslag än konsument- och producentandelslag. Årligen bildas ca 250 nya andelslag. Andelslaget är en bolagsform där delägarna är aktiva. Exempelvis bygger arbets- och expertandelslagen på samföretagande. Den skattemässiga behandlingen av den ränta som de betalar på andelskapital borde absolut jämställas med behandlingen av icke börsnoterade aktiebolag i skattehänseende. Producentandelslagens verksamhet bygger å sin sida på medlemmarnas näringsverksamhet. Det är typiskt att det andelskapital som ska utökas knyts till omfattningen på medlemmarnas affärsverksamhet, varvid det inte är fråga om frivilliga investeringar. I dagens läge är de största odlarnas andelskapital 40 000—50 000 euro, av vilka de skattefria intäkterna i så fall endast vore 3-4 %. Storleken på lantgårdarna blir dock allt större, vilket påverkar andelskapitalets tillväxt och därmed ytterligare försämrar den skattefria intäktsprocenten.

Den strukturella svagheten i andelslagen är även i dagens läge bristen på kapital. Regeringen håller på att skapa incitament åt fel håll, taket på den enskilda medlemmens andelskapital håller på att sänkas och den ränta medlemmen får håller på att göras så låg som möjligt. I en sådan situation kommer andelslagens soliditet närmast att bestå av outdelad vinst. Regeringen står genom sin proposition på det hela taget mycket långt ifrån neutralitet när det gäller behandlingen av olika företagsformer, och propositionen kan leda till att klart färre andelslag bildas och även till att redan bildade andelslag ombildas till aktiebolag. Betänkandet innehåller ett uttalande från riksdagen enligt vilket den ränta som andelslagen betalar på andelskapitalet skattemässigt huvudsakligen bör jämställas med dividend som icke börsnoterade bolag betalar. Det hade varit motiverat att inbegripa lagändringar om detta i betänkandet redan i detta skede, eftersom även det närmare innehållet i den ändring som utskottet vill få till stånd framgår av uttalandet. Betänkandets uttalanden visar redan i sig att regeringspartierna erkänner att den föreliggande lagreformen inte kommer att vara långvarig.

Den skattefria andelen av räntan på andelskapitalet måste höjas till 5 000 euro, och intäkterna för den del som överstiger gränsen ska vara skattepliktiga endast till 50 %. Vi föreslår behövliga ändringar i 33 d § 2 mom. i inkomstskattelagen. På detta sätt kan andelslagens livskraft upprätthållas på kort sikt. Regeringen måste senare förelägga riksdagen de ändringar genom vilka beskattningen av andelslagen bättre jämställs med behandlingen av de icke börsnoterade bolagen i skattehänseende.

Den strängare beskattningen av förtäckt dividend drabbar de små och medelstora företagen

Regeringen föreslår att den oskäligt höga beskattningen av förtäckt dividend ska återinföras. Förtäckt dividend är aldrig ett önskvärt fenomen, men man ska ändå inte anta att det alltid rör sig om skattesmitning. Beskattningen av förtäckt dividend drabbar i allmänhet småföretag och företagare där skatteinspektörerna ofta måste ta ställning till tolkningsfrågor som gäller gränsdragningar mellan försörjnings- och företagskostnader. Det är ofta fråga om tolkningsfrågor när det gäller förtäckt dividend, och den skattemässiga behandlingen enligt betänkandet skulle i dessa fall genom sina skattehöjningar och dröjsmålspåföljder leda till alltför stränga sanktioner.

I synnerhet i situationer där öppen dividend är skattefri inkomst har den skattskyldige inte ens någon anledning att undvika öppen vinstutdelning. Stränga skattepåföljder är inte motiverade i sådana ouppsåtliga situationer. Även den lindrigare beskattning som föreslås i betänkandet känns mycket främmande för den normala uppfattningen om vad som är rättvist, eftersom skattesanktionen skulle bli allt strängare ju mindre intresse den skattskyldige har av att undvika skatteföljderna för öppen dividend. En sådan reglering kan inte anses vara förenlig med kraven på ett bra skattesystem. Förtäckt dividend bör beskattas på samma sätt som motsvarande öppna dividend. Sanktionerna till följd av förtäckt dividendutdelning måste ske i form av administrativa påföljder, dvs. höjd skatt. Sådana bestämmelser tillämpas på många håll i övriga Europa. I fråga om fysiska personer kommer vi att föreslå att 33 d § 1 mom. i inkomstskattelagen ändras så att förtäckt dividend beskattas på samma sätt som öppen dividendutdelning.

Betänkandet innehåller bestämmelser som medför komplett kedjebeskattning av samfund. Motsvarande fritt utdelade dividender blir som regel skattefria när kedjebeskattningen slopas. Den planerade kedjeskatten på förtäckt dividend skulle göra skatteförslag och betalningar mycket vanligare och leda till en lång rad skattestrider på grund av förtäckta dividender. Skatteåtstramningen diskriminerar dessutom dividender som betalas ut mellan finländska bolag jämfört med gränsöverskridande dividender. Vi föreslår därför att 6 a § 5 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet ändras till att samfundens förtäckta dividender ska beskattas på samma sätt som öppna dividender.

Kyrkans andel av utdelningen av samfundsskatten måste ändras

Regeringen föreslår att kommunerna ska kompenseras för den minskade inkomstbasen på grund av samfundsskatten. Kommunernas utdelning föreslås bli höjd från 19,75 till 22,03 procent och statens utdelning sänkas från 78,45 till 76,17 procent. Regeringen verkar ha glömt bort att en sänkning av samfundsskatten också sänker församlingarnas inkomster. också församlingarna måste få kompensation för sitt inkomstbortfall. Deras utdelning av samfundsskatten måste höjas från 1,8 till 2,0 procent. Vi föreslår nödvändiga ändringar i 12 § 1 och 2 mom. i lagen om skatteredovisning.

Motivering

Beredningen av propositionen och behandlingstidtabellen

Riksdagen har inte haft tid att tillräckligt grundligt behandla propositionen och bedöma dess verkningar. Regeringen har inte heller haft tid att höra alla de parter som påverkas av reformen. Ett heltäckande hörandeförfarande och en ordentlig diskussion skulle ha resulterat i information utifrån vilken man hade kunnat göra realistiska bedömningar av effekterna. Vid den expertutfrågning som ordnades i riksdagen talade beredaren och näringslivet på många punkter helt i kors vilket försämrar möjligheterna till ett bra beslutsfattande. Beredningen av företagsskattereformen har denna gång börjat i helt fel ända.

Bedömningen av propositionens verkningar och riskerna med minskade skatteintäkter

Företagsskattereformen har beskrivits som ett hopp ut i det okända. Den nästan totala avsaknaden av olika konsekvensanalyser är en av de största bristerna i propositionen. De ekonomiska verkningarna har bedömts helt mekaniskt utifrån en sänkning av företagsskattesatsen med tre procentenheter, medan man inte alls analyserat hur detta påverkar företagens beteendemönster och därigenom de ekonomiska följderna för beskattningsstrukturen. När det gäller skattefriheten för överlåtelsevinster och slopandet av avdragsrätten för överlåtelseförluster har det inte gjorts någon samhällsekonomisk bedömning. Enligt en expert skedde övergången till skattefrihet för överlåtelsevinster "med kniven på strupen", och med motiveringen att vi i Finland inte kan vara rationella när hela resten av världen har blivit galen. Under diskussionerna i utskottet har det framförts påståenden att det nya skattesystemet lämpar sig bättre för en period av ekonomiskt uppsving, goda tider och för framgångsrika företag medan den inte är särskilt lyckad med tanke på en recession och mindre framgångsrika företag. Men vad händer när vi inte längre är inne i ett kraftigt eller ens ett måttligt ekonomiskt uppsving?

Finlands företagsbeskattningssystem har fått beröm bland annat för sitt breda skatteunderlag som har garanterat en god avkastning för skattetagaren. När det nu skapas ett skattefritt område inom systemet blir det mycket svårare att förutse hur stora eller små intäkterna blir. Det skattefria området fungerar som ett svart hål där olika inkomstslag genom metamorfoser strävar efter att bli just ett sådant inkomstslag för vilket skattefrihet har beviljats.

Även om reformen i princip innebär en övergång till dubbel beskattning innebär det en intäktsrelaterad risk att både vinster och dividender i princip beskattas. I det nya systemet har dividenderna ändå till största del befriats från skatt, och eftersom den omständigheten att skatt har betalts på outdelad vinst inte längre är en förutsättning för dividendutdelning, är det föreslagna systemet behäftat med den faran att skatt i ingetdera fallet betalas. Också regeringen konstaterar i propositionen att denna risk är relevant.

I samband med behandlingen av propositionen har det blivit helt klart att det behövs både intensiva diskussioner och beslut om negativ skattekonkurrens och harmonisering av skatteunderlaget inom EU. Eftersom det för närvarande är tillåtet att bedriva skattekonkurrens inte bara med låga skattesatser utan också genom att skapa skattefrihet, där medlemsländerna har en tendens att följa varandra, börjar skatteintäkterna inom hela EU-området vara allvarligt hotade.

I samband med expertutfrågningen i utskottet framfördes det bedömningar enligt vilka företagsskatteintäkterna rent av kan halveras varvid förlusterna räknas i flera miljarder euro i stället för i en halv miljard, allt enligt den mekaniska kalkylen i propositionen. Har då regeringen då någon reservplan för den situationen att skatteintäkterna minskar radikalt? Blir det aktuellt att minska de offentliga utgifterna och därigenom försämra medborgarnas köpkraft?

Eftersom man redan en längre tid har varit medveten om vilka risker som sammanhänger med systemet med gottgörelse för bolagsskatt hade det varit skäl att göra ett allvarligt försök att sammanställa olika idéer och därefter föra en öppen skattediskussion som hade kunnat leda till ett konstruktivt förslag. Under behandlingen av ärendet har mycket kritik framförts bland annat mot propositionens komplicerade upplägg men ingen av de sakkunniga har direkt föreslagit att det nuvarande systemet med gottgörelse för bolagsskatt skulle bibehållas. Det borde alltså ha funnits möjligheter att skapa samstämmighet i frågan utifrån en hållbar grund. I samband med reformen borde det föras en mångsidig diskussion om Finlands strategi i den globala ekonomin, om olika typer av skattebetalares börda, om arbetskraftens pris och om det över huvud taget är möjligt att gynna eller uppmuntra inhemskt ägande när det redan länge har varit både ett mål och en strategi att skapa en öppen global ekonomi. Ingen har heller dryftat utbildningens roll eller relationen mellan beskattning och företagsstöd.

Ingen sysselsättningsaspekt i beredningen

Ekonomiska rådet fick i början av juni en bedömning av beskattningens effekter på sysselsättningen. Utvärderingen gjordes av tre ekonomiska experter med god kännedom om beskattningsfrågor, nämligen professor Erkki Koskinen, forskningschef Jukka Kiander och forskningskoordinator Roope Uusitalo. De grönas krav på en sänkning av lågavlönades arbetsgivaravgifter får stöd av dessa ekonomister som anser att en sådan åtgärd skulle vara det effektivaste sättet att förbättra sysselsättningen genom beskattning. Rapporten innehåller också en annan mycket viktig hälsning till regeringen: För att betydande effekter på sysselsättningen skall nås genom beskattning eller ändringar i arbetsgivaravgifterna måste sänkningarna vara tillräckligt stora.

En lyckad företagsskattereform hade krävt en granskning av sysselsättningsfrågorna och en dimensionering av kostnaderna för reformen på ett sådant sätt att tillräckliga marginaler hade reseverats också för de sänkningar som hänger samman med priset på arbete.

Systemet med gottgörelse för bolagsskatt har gynnat dem som äger inhemska aktier mer än dem som äger utländska och följden av att systemet nu slopas innebär att utländska placerare i många avseenden stärker sina positioner. Det var oron i anslutning till denna fråga som föranledde regeringen att under behandlingen av propositionen komma med ett förslag till lindring av beskattningen av placeringsdividender. Omsorgen om inhemskt ägande och konkurrenskraften hade uttryckligen krävt att en tillräckligt stor del av den marginal som reserverats för sänkningen av företagsskatten hade avsatts för att sänka kostnaderna på inhemskt arbete. I regeringens proposition koncentreras sänkningsmarginalen i hög grad till utländska aktieägare i finländska bolag.

Det hade också varit möjligt att i detta sammanhang förbättra företagarnas bristfälliga socialskydd och för småföretagarna skulle det också vara viktigt att kunna sköta sina åtaganden i samband med beskattning, löneutbetalning och socialskydd både lättare och enklare enligt medborgarkontorsprincipen.

Energibeskattningen påverkar företagens skattebörda

I regeringens program konstateras följande: "Beskattningsstrukturen revideras för att främja en hållbar utveckling. Genom en ekologisk skattereform minskas användningen av ändliga naturresurser och olägenheterna för miljön, och därtill främjas återvinning samt ekoeffektivitet i fråga om produkter, konsumtion och energiförbrukning.

De basala lösningarna kring energiskatten borde göras i samband med beslut om företagsbeskattningen varvid företagen kunde beakta alla ändringar i skattestrukturen när de planerar sin verksamhet.

Om Nokia

Ett intressant drag i behandlingen var att Nokia, Finlands mest betydande internationella företag, som i många debatter anges som ursprungskälla för olika ändringar, inte ville sända sina företagsledare till utskottet för att ge sin syn på företagsskattereformen från ett stort internationellt företags synpunkt. Detta är beklagligt särskilt som finländsk tradition alltid har påbjudit en öppen diskussion om samhällets spelregler, såsom om beskattningsfrågor, och många finländska företag under behandlingens gång har upplyst riksdagen om sina ståndpunkter.