Motivering
Utskottet beslutade sambehandla propositionerna RP
76/2013 rd och RP 102/2013
rd. Den senare propositionen gäller endast 30 § 4
mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen,
som också tas upp i RP 76/2013 rd. Ändringsförslagen
kan och bör således behandlas tillsammans.
Utskottet föreslår att RP 76/2013
rd godkänns med ändringar och att RP 102/2013
rd förkastas.
Båda propositionerna ingår i en åtgärdshelhet för
att stärka kommunernas fastighetsskattebas i enlighet med
regeringsprogrammet. Ändringsförslagen i RP 76/2013
rd gäller fastighetsskattelagen, lagen om värdering
av tillgångar vid beskattningen och lagen om offentlighet
och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter. Proposition
RP 102/2013 rd gäller som ovan konstaterats lagen
om värdering av tillgångar vid beskattningen.
Förslagen innehåller vissa enskilda frågor som
avviker något från varandra, men deras syfte är
allmänt taget att förenhetliga beskattningen eller
att eliminera brister som har iakttagits i nuläget. De
flesta förslagen bottnar dessutom i en separat utredning,
statsrådets principbeslut om det bostadspolitiska åtgärdsprogrammet
för 2012—2015, utredningsman Lauri Tarastis rapport "Tuulivoimaa
edistämään" (Främjande
av vindkraft, ANM:s publikationer 21/2012, 24.4.2013, med
svensk resumé) och finansministeriets projekt för
utveckling av fastighetsbeskattningen (VM036:00/2012) och
dess förutredning "Kiinteistöjen
arvostamisperusteiden kehittämistarve kiinteistöverotuksessa" (20.6.2013).
I fråga om effektbedömningarna nämns
Teemu Lyytikäinens empiriska undersökning från
2009 Lyytikäinen, T. (2009): "Three Rate
Property Taxation and Housing Construction", Journal of
Urban Economics 65, 305—313., även om fastighetsbeskattningens
styreffekter tills vidare har undersökts sparsamt i Finland.
Utskottet anser att förslagen är motiverade och
att deras verkningar går i rätt riktning. Allmänt
taget anför utskottet inga anmärkningar mot dem.
Eftersom utskottet beslutade sambehandla propositionerna bör
30 § 4 mom. i lagen om värdering av tillgångar
vid beskattningen dock preciseras så att som värdet
för ett bostadshus anses minst 30 procent av återanskaffningsvärdet
och som värdet för de byggnader och konstruktioner
som avses i 4—6 punkten i den paragrafen minst 40 procent
av återanskaffningsvärdet.
Utskottet diskuterade också möjligheten att inkludera
fastighetsskatten i förskottsuppbörden. I så fall
skulle den inflyta jämnare och mer förutsägbart
också ur de skattskyldigas synvinkel och engångsbetalningarna
inte bli lika betungande. Det skulle ha betydelse särskilt
för låginkomsttagare med egnahemshus på stor, egen
tomt.
Tanken har enligt vad utskottet erfar aktualiserats också inom
projektet för utveckling av fastighetsbeskattningen, men
Skattestyrelsen har inte stött den. Numera tas skatter
och avgifter av engångsnatur inte längre ut som
engångsavgifter utan som förskottsuppbörd,
vilket har visat sig vara en fungerande utväg (Rundradioskatten).
Utskottet anser att den fråga behöver ses över en
gång till och föreslår därför
ett uttalande (Utskottets förslag till uttalande).