Detaljmotivering

Totalaromhalten i dieselolja

Regeringen föreslår att den högsta gränsen för totalaromhalten i dieselolja, 20 viktprocent, stryks i skattelagen. Orsaken är att kravet avviker från kvalitetsdirektivet, där det ställs en gräns bara för polyaromathalten i dieselolja. Enligt kvalitetsdirektivet och kvalitetsförordningen får dieselolja innehålla högst 11 viktprocent av dessa PAH-föreningar.

Nationella särbegränsningar kan ställa till med konkurrensproblem. Också en del av de sakkunniga som utskottet hört har hänvisat till detta. Avvikelser från de allmänna standarderna i skattelagstiftningen blir lätt ett konkurrenshinder. Detta gäller till exempel produkter som uppfyller andra kvalitetskrav i vår lagstiftning, men som har en något för hög totalaromhalt.

Förslaget att slopa gränsen för totalaromhalten har å andra sidan kritiserats för att det kan leda till ökade hälsovådliga PAH-föreningar. Kvalitetsdirektivet kommer att ses över i EU nästa år och i det sammanhanget är det möjligt att det blir skärpta PAH-krav. Med hänsyn också till detta har det inte ansetts motiverat att slopa den nationella gränsen.

Enligt utredning till utskottet finns det inga aktuella forskningsrön som skulle bevisa att det finns ett samband mellan totalaromathalt och PAH-föreningar. Det saknas också information om vilken gräns för PAH-föreningar i dieselolja som vore motiverad och riktig. Därför föreslås inte heller någon sådan gräns i propositionen.

I praktiken ligger de verkliga polyaromathalterna i flera EU-länder klart under de tillåtna halterna i kvalitetsdirektivet. I Danmark, Tyskland, Holland och Storbritannien ligger de i snitt under 4 viktprocent och i Finland i snitt kring 1,2 viktprocent för lågsvavliga produkter. Sverige har stränga legislativa gränser och där ligger halterna i snitt kring 0,02 viktprocent.

Trots att polyaromathalterna i praktiken ligger betydligt under maxvärdena i direktivet saknas bestämmelser om en gräns för totalaromathalten i alla andra EU-länder än Sverige.

På dessa grunder accepterar utskottet att gränsen för totalaromathalt stryks i lagen. Men det anser det viktigt att situationen följs upp i den miljöbaserade kvalitetskontrollen av bränslen och att saken åtgärdas om det visar sig nödvändigt.

Vidare ger utskottet sitt stöd åt arbetet i EU och menar att gränserna för polyaromathalt generellt bör skärpas på gemenskapsnivå. När kvalitetsdirektivet ses över nästa år bör Finland enligt utskottets mening agera aktivt och målmedvetet för en avsevärd sänkning av gränsen för polyaromathalten. Med hänsyn till att de verkliga PAH-halterna i de flesta EU-länder ligger betydligt under det tillåtna maxvärdet kunde direktivet skärpas avsevärt. Målet bör i sista hand både nationellt och i hela EU vara den svenska modellen som har gjort det möjligt att helt avskaffa de skadligaste föreningarna.

Beskattningen av motorbrännolja

Regeringen föreslår inga ändringar i beskattningen av motorbrännolja. Den anser att någon accisgradering inte är nödvändig för att främja användningen av motorbrännolja som uppfyller kvalitetskraven på svavelfri dieselolja. Därmed ska motorbrännolja beskattas som lätt brännolja och grundaccisen bibehållas vid nuvarande 1,93 cent/l. Skatteförmånen jämfört med till exempel svavelfri dieselolja som enligt propositionen ska ha en grundaccis på 26,83 cent/l, vore därmed fortfarande nästan 25 cent per liter.

Men vid utfrågningen av sakkunniga har det föreslagits att miljöstyrningen ska utsträckas också till lätt brännolja genom att accisnivån på motorbrännolja, som kan jämföras med svavelfri dieselolja, sänks med 2,65 cent/l medan accisnivån för annan lätt brännolja förblir oförändrad. På detta sätt kunde man minska på utsläppen från arbetsmaskiner och traktorer och uppnå samma miljöfördelar som genom användningen av trafikbränslen.

Utskottet ser det inte som nödvändigt att accisen på motorbrännolja graderas av miljöhänsyn och anser det inte heller annars motiverat. Kvalitetskraven på brännolja i arbetsmaskiner tas upp till diskussion nästa år när kvalitetsdirektivet ses över. Enligt utredning till utskottet är det då meningen att slutgiltigt slå fast den tid inom vilken samma kvalitet av bränsle ska användas i arbetsmaskiner som i vägtrafik. Under nuvarande utsikter kan det antas att arbetsmaskiner senast 2009 ska drivas med svavelfri eller lågsvavlig motorbrännolja. Miljöministeriet har den uppfattningen att det inte just nu brådskar med en ändring på nationell nivå eftersom kvalitetskraven jämnar ut sig inom fem år.

För sin ståndpunkt anför utskottet dessutom orsaker som har med skattesystemets struktur, en neutral beskattning av lätt brännolja och el, frågans fiskala betydelse och tekniska svårigheter med lagstiftningen att göra.

Accisnivån på motorbrännolja ligger som sagt redan nu betydligt lägre än på dieselolja som används i vägtrafik, t.ex. i lastbilar. I många andra länder beskattas bränsle som används i arbetsmaskiner och traktorer som dieselolja som används i bilar. Bilisternas merkostnader för svavelfritt bränsle föreslås inte bli kompenserade. Med hänsyn till detta kan utskottet inte motivera att en användargrupp får skattestöd. Bränsle typ svavelfri dieselolja kommer av kostnadsskäl att säljas som färgat, dvs. för användning som motorbränsleolja som beskattas enligt skattesatsen för lätt brännolja, och därför stöder den föreslagna accisgraderingen för dieselolja den redan pågående övergången till motorbränsleolja av dieselkvalitet på marknaden och användningen av den. Också alla oljebolag ställer sig bakom denna synpunkt och menar att en särskild accisgradering av motorbrännolja inte är önskvärd.

Enligt finansministeriet är skillnaden i framställningskostnaderna för motorbrännolja och lätt uppvärmningsolja 1—2 cent/l. Prisskillnaden kommer sig av olika tillsatser i produkterna, dvs. inte av en minskad svavelhalt. Det betyder att kostnaderna enbart för skillnaden i svavelhalt är svåra att bedöma. Eftersom också konsumentpriserna på lätt brännolja varierar avsevärt är de ökade framställningskostnaderna en marginell faktor i prisbildningen. Därmed finns det inte heller garantier för att skattesänkningen flyttas över på konsumentpriserna.

Lätt brännolja och el har behandlats på samma sätt i energibeskattningen. Det finns ingen orsak att befatta sig med konkurrensen mellan dem i detta sammanhang, anser utskottet, inte minst som de generella effekterna av den förestående utsläppshandeln är under utredning. Därför och för att 4/5 av den lätta brännoljan används för uppvärmning har utskottet inte heller ansett det lämpligt att gradera accisen genom skattehöjning.

Enligt utredning till utskottet minskar en sänkning av accisen på motorbrännolja med 2,65 cent/l statens skatteintäkter med omkring 14 miljoner euro utifrån den nuvarande användningen av motorbrännolja. Skattebortfallet kan öka ytterligare om man börjar använda motorbrännolja för uppvärmning i större utsträckning.

Det vore tekniskt svårt att genomföra en accisgradering för motorbrännoljor bland annat för att svavelfrihet inte kan tas till kriterium för accisgraderingen. Oljebolagen kan inte garantera att produkten bibehåller en tillräckligt låg svavelhalt i konsumentled på gårdar och i maskinföretagarnas egna tankar. Dessutom är den föreslagna sänkningen på 2,65 cent/l större än grundaccisen på lätt brännolja, som är 1,93 cent/l. Ett ingrepp i tilläggsaccisbeloppet skulle i sin tur stå i strid med principerna för tilläggsbeskattning av energikällor.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att de nya skattebestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2004, dvs. ett halvt år innan kraven i kvalitetsförordningen ska iakttas. På detta sätt kan det säkerställas att det senast den 1 januari 2005 finns produkter på marknaden som uppfyller kraven.

Konkurrensverket har uppmärksammat lagens skyndsamma ikraftträdande och bedömt att det leder till problem inte minst för små oljebolag. Att lagen träder i kraft mitt under sommaren utanför den verkliga säsongen för uppvärmningsolja, har visat sig problematiskt för vissa verksamhetsidkare. Men eftersom det enligt utredning till utskottet inte heller skadar att ikraftträdandet skjuts fram några månader, föreslår utskottet att lagen träder i kraft den 1 september 2004.