Motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Ända sedan 1995 har utskottet behandlat förslag till ettåriga förlängningar av giltighetstiden för speciallagen om skattelättnader för gravt handikappade företagare. Genom lagen är de företagare vars arbets- eller funktionsförmåga är nedsatt med minst 70 procent befriade från mervärdesskatt. Befrielsen har gällt verksamhet som enbart omfattar sådan försäljning av varor som företagaren själv har tillverkat eller arbete som företagaren själv har utfört på varor. Dessutom har det krävts att företagaren inte i sin verksamhet anlitar andra medhjälpare än maken eller egna barn som inte har fyllt 18 år och högst en annan person. — Det är med andra ord fråga om samma befrielse som fanns i mervärdesskattelagen innan Finland blev EU-medlem.

Man har försökt finna en permanent lösning samtidigt som lagens giltighet förlängts. Det har varit meningen att man då också ska bedöma om det nuvarande tämligen snäva område som skattelättnaden innefattar kan utvidgas till exempelvis IT-tjänster. Det har emellertid visat sig vara svårt att finna en permanent lösning, framför allt på grund av de begränsningar som EU:s mervärdesskattedirektiv och gemenskapens regler för statligt stöd medför. — Den övergångsordning som Finland beviljades i anslutningsfördraget gäller dessutom bara verksamhet som blinda bedriver.

Olika ministerier har utrett frågan i samband med flera projekt, men utan resultatEn slutrapport från en arbetsgrupp vid handels- och industriministeriet, "Loppuraportti vammaisyrittäjyyden edistämisen selvitystyöstä" (KTM:n työryhmäraportteja, 2001), kan ses som ett slags grundläggande dokument. En annan arbetsgrupp vid samma ministerium tar också upp frågan i sin slutrapport ("Sosiaalisen yritystoiminnan edistäminen: Kauppa- ja teollisuusministeriön asettaman työryhmän loppuraportti 2002", KTM 7/2002)., senast i Statsrådets redogörelse om handikappolitiken, SRR 5/2006 rd. I redogörelsen sägs det att skattelagstiftningen släpar efter i utvecklingen, eftersom den inte beaktar dem som är i servicebranschen eller den nuvarande yrkeskompetensen hos företagare med funktionshinder. Lagen anses utgöra ett juridiskt hinder för jämlika möjligheter för personer med funktionshinder. Dessutom uppskattar redogörelsen att ca 1 000 företagare med funktionshinder omfattas av den gällande speciallagen.

Även om speciallagen har gett gravt handikappade företagare tid att anpassa sig till momsplikt har behovet av det särskilda stödet inte försvunnit. Dessa företagare behöver mer specialservice än andra i sin verksamhet, och kostnaderna för detta höjer priset på deras produkter. Det är alltså fråga om att jämna ut denna skillnad. Att en gradvis minskande skattelättnad infördes i fråga om mervärdesskatt 2004 innebar inte heller någon faktisk lösning på problemet, eftersom den gäller alla företagare på lika villkor.

Utskottet anser att de gravt handikappade företagarnas situation bör regleras mer bestående och då som en del av en större helhet, exempelvis i samband med arbetet med ett handikappolitiskt program, som enligt planerna ska inledas nästa år. Det är en otillfredsställande situation när ett problem som rör en liten grupp företagare och som är relativt obetydligt med avseende på statsfinanserna varje år löses genom särskild reglering. Bättre regler krävs också eftersom det inte längre är tidsenligt att begränsa momsbefrielsen till hantverksyrken och reparationsarbeten.

Giltighetstiden bör förlängas med ytterligare två år eftersom ingen annan lösning har lagts fram, anser utskottet. Under denna tid bör man få fram en ordning som tryggar de funktionshindrade företagarnas ställning.