Motivering
Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
Propositionen har väckt debatt främst för
att den bland annat handlar om den källskatt som tas ut
på dividend på förvaltarregistrerade
aktier. Utskottet koncentrerar sig nedan enbart på denna
fråga. I övrigt handlar förslaget om
att lagfästa sådana på skattebeloppet
inverkande omständigheter som nu ingår i förordningen
om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst
och förmögenhet och som utskottet inte har något
att anmärka mot.
Flertalet utfrågade experter har talat för
det nya källskatteförfarandet som ska tillämpas
på dividender på förvaltarregistrerade
aktier. Åsikten har varit att förslaget allmänt
taget är lyckat och att det är en kompromiss mellan
divergerande intressen. Tillstyrkande yttranden har kommit från
såväl skatteförvaltningen och Finlands Bank
som från aktörer inom värdepapperssektorn.
Den främsta drivfjädern har varit hänsynen till
att den finska aktiemarknaden ska vara konkurrenskraftig och kapitalfinansieringen
räcka till också framöver. För
skatteförvaltningens del har argumentet varit en rationell
resursanvändning ur skattetagarperspektiv.
Den enda kritiska synpunkten har gällt bekämpningen
av ekobrott. En av de utfrågade experterna såg
problem i förslaget och föreslog en lång
rad ändringar. Den bärande tanken är
att man ska kunna försäkra sig om att bara de
som har rätt till skatteavtalslättnader får
dem, dvs. utifrån en tillförlitligt gjord personidentifikation och
uppgift om bosättningsstat. I praktiken skulle detta kräva
att den som betalar ut dividend har adekvata uppgifter om den slutliga
dividendmottagaren redan när dividenden betalas ut. Om uppgifterna
saknas skulle källskatten tas ut enligt 28 procent. Mottagaren
av dividenden skulle sedan hos skatteförvaltningen kunna
ansöka om skatteavtalsförmåner genom
restitutionsförfarande. En förutsättning
för återbetalning är att den sökande
lägger fram behöriga identifieringsuppgifter för
tillämpning av den lägre källskatteprocent
skatteavtalet garanterar.
Enligt den så kallade förenklade modellen
i förslaget behöver de behövliga uppgifterna
inte lämnas förrän i en årsdeklaration.
Förfarandet skulle gälla de mottagare av dividend
som enligt skatteavtalen har en källskatt på 15—28
procent. Mottagaren får alltså i det fallet skatteavtalsförmånen
redan när dividenden betalas ut medan lämnande
av adekvata uppgifter är en risk som betalaren får
bära. Om uppgifterna inte läggs fram i årsdeklarationen
kan källskatten tas ut av den som betalat ut dividend.
Även om syftet med förslagen i och för
sig är det rätta, en lämpligt stor källskatt, är
de enligt utskottets mening problematiska.
Det stora problemet är sättet på vilket
förvaltarregistersystemet är uppbyggt. I kapitalförvaltningskedjan är
det bara den sista förvaltaren som känner till ägarens
identitet, i övrigt bygger aktieägande och alla
anknytande transaktioner på anonymitet. Dessutom är
en på ägarregistrering byggande förvaltarregistrering
förhärskande i så gott som hela världen.
Systemet är tillåtet för utlänningar
också i Finland.
Till följd av förvaltarregistersystemets karaktär
och position kan exakta identifieringsuppgifter i praktiken inte
lämnas i stora mängder, årsspecifikt
och i realtid. Med hänsyn till att de ägarrelaterade
betalningarna sker utifrån uppgifter i förvaltarregistret,
har det inte funnits någon anledning att utveckla ett system
som ger information om den slutliga ägarens identitet och
som tillåter att uppgiften smidigt flyttas framåt
i förvaltarkedjan. Ett sådant system kan inte
heller byggas upp enkom för Finlands behov.
Frågan om skattenivån avgörs i och
för sig inte av hur noggranna uppgifterna i förvaltarregistret är.
Våra nuvarande regler, kodifierade på lagnivå,
kunde bibehållas restriktiva. Det skulle i praktiken leda
till den i propositionen uppmålade situationen att en källskatt
på 28 procent tas ut på alla dividender
för förvaltarregistrerade aktier, eftersom skatterisken
annars skulle bli alltför stor för betalaren av
dividenden. Detta åter skulle få källskatteåterbäringarna
att skjuta i höjden. Med beaktande av det exceptionellt
stora utländska ägandet i finska företag,
antalet emitterade aktier och det avsevärda ekonomiska intresse
som är förknippat med de källskatter som
tagits ut enligt en högre sats än i skatteavtalen
och därför ska återbetalas, kan det bli
fråga om upp till tiotals miljoner ansökningar.
Betecknande för intresset är att mer än 90 procent
av de utländska dividenderna betalas till skatteavtalsstater
och att 15 procent är den vanligaste källskattesatsen
i skatteavtal. I en del avtal är den till och med ännu
lägre och det finns avtal där källskatten
helt slopats också för portfolioakter. Detta är
fallet exempelvis i skatteavtalet mellan Finland och Storbritannien.
Den källskatt som återbetalas skulle alltså mestadels vara
15—28 procent av dividenden.
En annan sak som sannolikt skulle göra återbetalningsmetoden
vanligare är att det kan vara lättare att få uppgifter
i efterhand genom ansökan än i realtid i samband
med utbetalningen av dividend. Uppgiftslämnaren, exempelvis
en ägare, behöver inte tillhandahålla
andra uppgifter än sina egna. Uppgifterna kan levereras
manuellt, samtidigt med ansökan och rentav på en
gång för alla ägarår.
Ett ökat antal återbetalningsansökningar är inte
det enda hotet. Det finns risk för att det komplicerade
restitutionsförfarandet får i synnerhet småinvesterarna
att tappa intresset för finska aktier. Trots att återbetalningsförfarandet är
allmänt på annat håll, åtminstone
på författningsnivå, är det
praxis, källskattenivån överlag och organisationens
beredskap att behandla en uppsjö ansökningar om återbetalning
som blir det utslagsgivande. Sett ur detta perspektiv finns det risk
för att andra länder kör förbi
Finland.
Detta var exempel på vilka negativa effekter restitutionsförfarandet
kan få om det vinner insteg. Dessa negativa effekter bör
enligt utskottets mening vägas mot fördelarna.
Den stora frågan lyder då: Vilken är
skattetagarens saldo, dvs. nettobehållning, efter återbetalningarna.
I ljuset av uppgifterna ovan kan man räkna med att den är
avsevärt mindre än vad man låtit förstå.
I vilken utsträckning förvaltarregistren i
allmänhet används för kriminell verksamhet
eller exempelvis för att dölja vinning av skattebrott är en
fråga för sig. Den får inte vara utslagsgivande
för denna proposition, i synnerhet som ett på förvaltarregister
baserat ägarskap uttryckligen är tillåtet
på lagfästa villkor såväl i
Finland som på annat håll. I Finland är
förvaltarregistreringen dessutom begränsad såtillvida
att den bara gäller utländska aktieägare.
Finländska ägares aktier får alltså enligt
lag inte upptas i förvaltarregister här.
Mot bakgrund av all inkommen utredning anser utskottet propositionen
vara en balanserad kompromiss med hänsyn till för-
och nackdelar. Den tillvaratar också på ett förnuftigt
sätt skattetagarens intressen i och med att det alltid tas
ut minst 15 procent i källskatt på förvaltarregistrerade
aktier när dividenden betalas ut enbart på basis
av skattelandsuppgifter. I de flesta fall kan detta förmodas
leda direkt till rätt resultat. Exempelvis av de tio länder
dit merparten av utländska dividender betalades 2004 har
med sju ingåtts avtal om en källskattesats på uttryckligen
15 procent. Dessa länder är Sverige, USA, Nederländerna,
Tyskland, Danmark, Luxemburg och Belgien. Med de tre övriga
länderna har i skatteavtalen överenskommits om
en lägre skattesats, med Storbritannien och Irland 0 och med
Ryssland 12 procent. Framöver ska enligt propositionen
källskatten vara 15 procent också för
dividend som betalas ut till dessa länder och skillnaden återfås
efter ansökan om återbetalning.
Utskottets resonemang har också delvis påverkats
av att det sitter en av Europeiska kommissionen tillsatt
grupp, FISCO (The European Commission’s Clearing and
Settlement Fiscal Compliance) och grunnar på en paneuropeisk
lösning på källbeskattningen av dividender.
Gruppens mandat handlar egentligen om en bred avveckling av hindren
för aktierelaterade transaktioner. I bakgrunden ligger
ett meddelande från kommissionen till rådet och
Europaparlamentet "Clearing och avveckling i Europeiska unionen,
förslag till åtgärder och strategier", KOM(2004)
312 slutlig. Med hänvisning till de fiskala hindren
noterar kommissionen i meddelandet bl.a. en växande tendens
att övergå från källskatter
till ett ökat utnyttjande av informationsutbyte. Kommissionen
understryker att detta gör det möjligt för
skattemyndigheterna att ha tillgång till korrekt information
för att utkräva rätt skattebelopp av
rätt person. Kommissionen hänvisar också till
direktivet om beskattning av inkomster från sparande i
form av räntebetalningar där källbeskattningen
slopats uttryckligen för att utbytet av information ökat.
Vidare, framhåller kommissionen, pågår
det just nu en modernisering av direktivet om ömsesidigt
bistånd för indrivning. Den nya situationen erbjuder
enligt kommissionen ett bra tillfälle att undersöka
de ytterligare möjligheter som nu finns för att
ta reda på om en del av de befintliga bestämmelserna
kunde ändras för att förenkla läget
för branschen, samtidigt som medlemsstaternas rättigheter
med avseende på skatteuppbörden garanteras.
Enligt tillgänglig information har FISCO-gruppen gått
in för att förenkla förfarandena. Kommissionens
preliminära modell påminner i många stycken
om förfarandena i propositionen och kan till vissa delar
vara till och med ännu liberalare. Inte heller mot bakgrund
av detta förefaller det motiverat med en återgång
till ett fullskaligt återbetalningssystem.
Avslutningsvis har utskottet diskuterat frågan om lagen
ska vara temporär eller inte. Inte minst ändamålsenlighetsprövningen
ovan fick utskottet att omfatta regeringens proposition. Dessutom
har Finlands Bank ansett att lagändringen bör
vara permanent för att osäkerhet visavi beskattningsförfarandet
ska undvikas och kapitalmarknaden kunna fungera effektivt. Utskottet
instämmer i denna synpunkt. Utskottet anser också det
på sin plats att propositionens konsekvenser följs
upp på det sätt regeringen föreslagit
i propositionen.