Allmän motivering
Utskottet godkänner lagförslagen i propositionen,
men med ändringar. Ändringsförslaget
gäller produktionsstödet för filmproducenter
vars skattefrihet föreslås förbli oförändrad.
I övrigt kan förslaget enligt utskottets uppfattning
godkännas sådant det är även
om vissa förslag ger anledning till de anmärkningar
om skattesystemets enhetlighet.
Bakgrund
Propositionen innehåller föreslag till nästa års
lag om inkomstskatteskalan, en mängd ändringsförslag
för person- och näringsbeskattningen samt två lagförslag
av teknisk karaktär. Det ena av de sist nämnda
motiveras av upphävandet av lagen om kraftverksskatt (1255/2013)
och det andra av att det formella behörighetskravet för centralskattenämndens
ordförande behöver justeras för att motsvara
de praktiska behoven. Utskottet har inget att invända mot
de här förslagen.
Däremot innehåller de övriga lagförslagen ändringsförslag
som både ökar och minskar skatteinkomsterna och
som inverkar betydligt på nästa års beskattning.
Betoningarna har valts så att ändringarna så väl
som möjligt ska stödja den inhemska efterfrågan,
köpkraften och sysselsättningen och på så sätt
lindra konjunkturläget. Samtidigt stramas beskattningen
av de största förvärvs- och kapitalinkomsterna åt
något. Ändringarna reducrar skatteinkomsterna
totalt med 271 miljoner euro Kommunernas andel av förlusten
av skatteinkomster, ca 156 miljoner euro, ska kompenseras till fullt
belopp genom statsandelssystemet.och minskar i någon
mån inkomstskillnaderna.
Tanken på riktade skattlättnader vid sidan
av skattehöjningar baserar sig på planen för
de offentliga finanserna för 2015—2018, som godkändes
i våras, och den har yttrats offentligt också i
statsminister Stubbs regeringsprogram. I regeringsprogrammet finns
också inskrivet ett uttryckligt mål att säkerställa
att beskattningen av löntagare med låga och medelstora
inkomster samt pensionärer inte stramas åt 2015.
Det ger utslag i propositionens betoningar.
Propositionen innehåller utöver de vanliga ändringarna
i skattegrunderna också ett principiellt betydande förslag
när ett tillfälligt barnavdrag ska tas in i inkomstskattelagen
för skatteåren 2015—2017. Det avviker
från den allmänna linje som följts nästan
i tjugo år och innebär på så sätt
en nyhet i skattesystemet. I propositionen ingår dessutom
ett förslag om att åter göra representationskostnader
delvis avdragsgilla, vilket är viktigt med tanke på skatterättens
allmänna principer.
Utskottets allmänna ställningstagande
Utskottet anser att propositionen allmänt taget är väl
riktad och att de föreslagna ändringarna i skatteskalan
och inkomstskattelagen huvudsakligen är motiverade.
Viktigast med avseende på skattelindringar är inflationsjusteringarna
i de tre nedersta klasserna i inkomstskatteskalan samt förslagen
till ändringar i arbetsinkomstavdraget, pensionsinkomstavdraget
och grundavdraget. Deras sammantagna verkan är ca 288 miljoner
euro och de lindrar beskattningen av pensionärer med låga
och medelstora inkomster och löntagare enligt avtalet i
regeringsprogrammet. Också det nya barnavdraget lindrar
beskattningen med uppskattningsvis 70 miljoner euro per år
men i bedömningen måste vägas in att
barnbidragen samtidigt sjunker. Avdraget är avsett att
lindra nedskärningens effekter under den begränsade
tid det gäller.
Skatteåtstramningarna för sin del riktas som ovan
konstaterats till de största förvärvsinkomsterna,
och den högsta klassen i skatteskalan för dem
ska bevaras till 2018. Dessutom föreslås dess
inkomstgräns bli sänkt från nuvarande 100 000
euro till 90 000 euro. Ändringen beräknas öka
statens skatteinkomster på årsnivå med omkring
10 miljoner euro per år och under ramperioden med omkring
54 miljoner euro.
Förslaget bygger på planen för de
offentliga finanserna och är således en godtagbar
del av de skattepolitiska anpassningsåtgärderna.
Men utskottet vill ändå påpeka att åtstramningen
drabbar den arbetskraft som är internationellt rörligast
och besitter den högsta kompetensen. Om Finlands framgång
också i fortsättningen ska byggas på hög
kompetens bör skattegraden för de högsta
förvärvsinkomsterna förbli skälig. Tillfälliga
skattehöjningar ger fel signaler och kan minska förtroendet
för konsekvensen i den skattepolitiska linjen.
Effekterna bör också bedömas mot
bakgrunden av att ändringar i beskattningen av förvärvsinkomster
också påverkar företagarfältet.
Enligt Företagarna i Finland beskattas huvuddelen, nästan
3/4, av företagarnas inkomster som förvärvsinkomst Utredningen
Yrittäjien tulot ja verot 04/2014, Suomen Yrittäjät.
En liknande ändring gäller också de
största kapitalinkomsterna: den höjda inkomstskattesatsen
för dem ska höjas från 32 till 33 procent. Dessutom
föreslås dess inkomstgräns bli sänkt från
nuvarande 40 000 euro till 30 000 euro. De föreslagna ändringarna
beräknas öka statens skatteinkomster med knappa
40 miljoner euro per år och nästa år
med omkring 18 miljoner euro. Trots att förslagen är
en godtagbar del av anpassningsåtgärderna är
de tätt infallande ändringarna problematiska med
avseende på beskattningens förutsägbarhet.
Vid beskattningen av kapitalinkomster bör man också minnas
att beskattningen gäller den nominella inkomsten där
inflationens inverkan inte är borträknad.
Utskottet har ingenting att anmärka mot propositionen
till den del den gäller höjningen av självrisken
för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
från 600 euro till 750 euro eller gradvis halvering av
avdragsrätten på räntorna på bostadsskuld
till 2018. Bägge avdragen riktas till en stor grupp skattskyldiga
vilket gör att verkningarna på individnivå blir
små t.ex. ränteavdraget minskar med en räntenivå på 2
procent nästa år med ca 30 euro och 2018 med ca
120 euro då lånemängden är 100
000 euro.. Ändringarna ökar ändå inflödet
av skatteinkomster nästa år med något över
70 miljoner euro och 2018, när ränteavdraget har
minskat till det halva, med ca 175 miljoner euro Inkomsteffekten
kan senare bli större ändå om det reformprojekt
för kilometerbaserat avdrag som regeringen inledde i våras
blir verklighet. Finlands miljöcentral arbetar på ett
forskningsprojekt om reformen. Där bedöms verkningarna
av den kilometerbaserade modellen. I bedömningen invägs
ekonomiska konsekvenser, konsekvenser för arbetskraftens
rörlighet, områdes- och samhällsstrukturen, trafikrelaterade
konsekvenser och sammantagna konsekvenser. I styrgruppen medverkar miljöministeriet,
kommunikationsministeriet och finansministeriet. Resultaten ska
vara klara i början av nästa år..
Dessutom minskar nedskärningen av räntorna på bostadsskulder
skillnaden i beskattningshänseende mellan ägar-
och hyresboende vilket med avseende på skatteneutraliteten
har ansetts vara en önskvärd bostadspolitisk utveckling.
Utskottet behandlar i det följande i korthet separat
barnavdraget samt avdragsgillhet för representationsutgifter.
Slutligen motiveras utskottets förslag om att behålla
skattefriheten för produktionsstödet till filmproducenter
oförändrat.
Barnavdrag
Propositionens kanske mest omtvistade förslag gäller
ett temporärt barnavdrag. Dess syfte är att lindra
effekterna av nedskärningen på 110 miljoner euro
med ca 70 miljoner euro årligen såsom ovan konstaterats.
Avdraget berör skatteåren 2015—2017 och
gäller ca 770 000 skattskyldiga med låga eller
medelstora inkomster, en del av dem endast delvis. Eftersom avdraget är
personligt, bestäms enligt inkomster och görs
från skatt, faller nästan 300 000 skattskyldiga
utanför avdragets tillämpningsområde.
Hit hör också de vars skatter inte räcker
för att göra avdraget. Deras antal uppgår
enligt propositionsmotiven till ca 16 500 Siffrorna gäller
endast barnavdraget. Effekten av att utkomststödet höjs
räknas inte med..
Propositionen är tveklöst positiv för
de barnfamiljer som den gäller. Men den kan principiellt
kritiseras av många orsaker: Avdraget justerades för
det första när det visade sig att nedskärningen
av barnbidraget inte kunde reduceras genom ändringar inom
ramen, vilket hade varit det naturligaste. Men det avviker från
den långvariga linjen att stödet för
barnfamiljer baserar sig på direkta inkomstöverföringar
utanför beskattningen. Dessutom strider den mot grundprincipen
för systemet med barnbidrag enligt vilken familjekostnader
för barn har utjämnats för alla på lika
villkor. Nu faller en stor grupp barnfamiljer utanför avdraget.
Eftersom avdraget är personligt och inkomstbundet beror
nyttan för familjen också på hur inkomsterna
fördelas mellan föräldrarna. Avdraget
visar således att skattestödet inte är
lika träffsäkert som direkt stöd.
Avdraget förutsätter utöver dessa
principiella utgångspunkter också betydande ändringar
i Skatteförvaltningens datasystem. Kostnadsposten på 2,5
miljoner euro, som har kritiserats också i offentligheten,
beror bl.a. på att Skatteförvaltningen inte har
tillräckligt med faktaunderlag för att genomföra
avdraget. Förvaltningen tvingas således skapa
helt nya dataflöden ur befolkningsdatasystemet och beakta
en mängd olikartade och skiftande vårdnadsrelationer,
inklusive utländska familjesituationer. Ändringarna är
dyra också med beaktande att avdraget ska vara temporärt.
Trots de principiella synpunkterna lindrar avdraget förlusterna
av barnbidragsnedskärningen hos de flesta barnfamiljer.
Effekten förstärks av att avdraget görs
från skatten, såsom ovan har konstaterats. Stödet är
således till sitt influensområde jämnstort,
50 euro för varje minderårigt barn för
högst fyra barn. Avgörande är de uppgifter
om vårdnaden som finns i befolkningsdatasystemet årets
sista dag. Om barnet har två vårdnadshavare får
båda avdraget, om deras inkomster faller inom avdragets
verkningsområde. För ensamförsörjare
beviljas avdraget dubbelt. Stödet kan således
vara högst 400 euro per år.
Utskottet är redo att tillstyrka propositionen efter
dessa påpekanden. Men avdraget bör slopas efter övergångsperioden,
vilket antas vara avsikten. Propositionen ger också enligt
utskottets mening anledning att diskutera om ramsystemet bör
göras mer bindande också på inkomstsidan.
Rätten att dra av representationsutgifter
Utskottet ser det som motiverat och positivt att åter
göra representationskostnader avdragsgilla, såsom
av hävd har varit fallit före innevarande år.
Lösningen gör skattesystemet enhetligare och stödjer
enligt preliminära bedömningar uttryckligen de
objekt som beräknades lida mest av att avdragsgillheten
ströks för ett år sedan. Sådana är
bl.a. anordnare av rese-, restaurang- och festivaltjänster
i representationssyfte.
Ändringen kan inte med skäliga åtgärder
sättas i kraft retroaktivt för i år eftersom
skatteåret 2014 redan har avslutats för en del
av de skattskyldiga. Utskottet är därför
redo att godkänna det föreslagna ikraftträdandet
enligt vilket lagändringen tillämpas för
första gången vid beskattningen för 2015.
Produktionsstöd för filmproducenter
Utskottet anser inte att skattefriheten för produktionsstödet
till filmproducenter, som har gällt sedan 1984, bör
slopas. Skattefriheten gäller stöd till inhemska
filmproducenter ur statens eller Finlands filmstiftelses medel.
Att slopa skattefriheten har i propositionen motiverats med
målet att bredda skattebasen genom att gallra i företagsstöden.
Dessutom är det en del av åtgärderna
för att anpassa de offentliga finanserna. Dessa synpunkter
har dock inte väsentlig betydelse eftersom ändringen
beräknas ge 4 miljoner euro i årliga skatteinkomster.
Också denna inkomst har ifrågasatts vid utskottets utfrågning
av sakkunniga där såväl undervisnings-
och kulturministeriet som aktörer i branschen har förordat
skattefrihet som produktionsspecifikt projektstöd. Branschen är
också allmänt taget rätt förlustbringande,
och stryks skattefriheten minskas huvudsakligen endast produktionsbolagens
förluster. Det skulle således inte få direkta
konsekvenser för statens skatteinkomster.
Utskottet har dessutom beaktat att skattestödet här
begränsas till beskattningsbar inkomst för näringsverksamhet.
Eftersom resultatet av utländsk produktion i allmänhet
alltid beskattas på annat håll än i Finland
behöver bestämmelsen inte i praktiken tillämpas
på utländska stödtagare. Därför
blir skattestödet enligt utskottets uppfattning inte i
sig en snedvridning av konkurrensen som borde beaktas i regleringen.
Lagmotionerna
Utskottet föreslår att lagmotionerna förkastas.