Allmän motivering

Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med ändringar. Ändringen gäller den gräns upp till vilken medel får utdelas enligt lindrigare beskattning. Regeringen föreslår en gräns på 2 500 euro. Utskottet föreslår en höjning till 5 000 euro. Förslaget kan i övrigt godkännas som sådant även om det ger anledning till vissa kommentarer om konsekvensen i skattesystemet. — Men samtidigt måste det sägas att propositionen är en medveten och fungerande kompromiss mellan de starka traditioner som styr andelslagens verksamhet och den nya lagen om andelslag, som avspeglar modern företagsverksamhet. Det är detta som acceptabiliteten bygger på.

Varför behövs ändringen?

Det går inte att förneka att andelslagen och beskattningen av deras medlemmar behöver reformeras. Det finns flera bidragande faktorer till detta.

Den mest avgörande är den nya lag om andelslag () som trädde i kraft vid ingången av året. Där uppdaterades villkoren för andelslagens verksamhet, som bygger på associationslagstiftning, så att de motsvarar den moderna företagsverksamhetens krav. Dessutom blev lagen mer dispositiv och exempelvis avtalsfriheten i fråga om finansiering i form av eget kapital blev större jämfört med den tidigare lagen. Andelslag får bl.a. emittera aktier och på detta sätt komplettera andelskapitalet som finansieringsbas. Avsikten var att genom den nya lagen över lag göra det lättare att bilda och förvalta ett andelslag och att främja anskaffningen av medlems- och placerarfinansiering.

Som modell användes 2006 års aktiebolagslag, till och med så till den grad att lagen om andelslag använder samma formuleringar när bestämmelserna har samma innehåll. Även om andelslag fortsatt har samma syfte och kännetecken kan de numera i stor utsträckning fungera på samma sätt som aktiebolag. Detta bör beaktas i beskattningen både med tanke på beskattningsneutralitet och på grund av att skattebasen måste skyddas.

Samtidigt är förslaget nära knutet också till att samfundsskatten sänktes från 24,5 till 20 procent i början av året (RP 185/2013 rd). Som motvikt försköts beskattningen från samfundsskatt till skatt på vinstutdelning, och detta har redan genomförts i beskattningen av aktiebolag och deras delägare. Det är således fråga om att nu slutföra denna ändring för andelslagens del. Med andra ord är propositionen en logisk del av ett paket som i övrigt redan verkställts.

Dessa synpunkter skulle i och för räcka som motivering av ändringsbehovet, men samtidigt är propositionen motiverad också på grund av att bestämmelserna om utdelning av medel ur andelslag är bristfälliga. Lagen innehåller över huvud taget inga skattebestämmelser om annat överskott som andelslaget betalar ut än ränta, trots att formerna för utdelning av medel har blivit fler genom den nya lagen. Ett exempel som kan nämnas är utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet, Tolkningarna har i stor utsträckning byggt på Skatteförvaltningens anvisningar, vilket inte kan anses vara ett hållbart sakernas tillstånd med avseende på laglighetsprincipen. Också denna brist avhjälps nu.

Verksamheten i andelslag är redan i dagens läge synnerligen mångfasetterad i Finland. Vid sidan om de traditionella konsument-, upphandlings- och producentandelslagen har det bildats arbetsandelslag och andra nyandelslag. Antagligen kommer verksamhetsformerna att fortsätta att utvecklas tack vare den liberalare lagstiftningen. Också dessa faktorer talar för att skattestrukturerna måste ses över på nytt. Också i detta avseende innebär bestämmelserna att beskattningen blir mer förutsägbar.

Inbyggda spänningar i utgångspunkterna

Propositionen är behäftad med överraskande många inre spänningar med tanke på hur uppenbart påkallad ändringen är. Det uppstår oundvikligen ett intryck av att lagen om andelslag inte bereddes med tillräcklig hänsyn tagen till det tryck som reformen orsakar beskattningen. Även om de möjligheter som den lagen erbjuder inte för närvarande utnyttjas särskilt stort måste beskattningen också kunna reglera dem. Med andra ord räcker det exempelvis inte som motargument att vi än så länge inte har några börsnoterade andelslag, vilket framfördes under sakkunnigutfrågningen.

Också i övrigt framfördes olika synpunkter under utfrågningen. Vissa sakkunniga pekade på de grundläggande dragen i kooperativ verksamhet och förutsatte att de tillmäts avgörande betydelse i lämpligt sammanhang. Detta märks bl.a. på kommentarerna om överskottsåterbäringens avdragbarhet. Men vissa andra har åberopat neutralitetsprincipen inom beskattningen och föreslagit bl.a. beskattning av vinstutdelning på samma sätt som i fråga om onoterade aktiebolag. Över lag prövas konsekvensen i regleringen när själva utgångspunkten, dvs. lagen om andelslag, i sig själv är en sorts hybrid. Ett andelslag kan således bedriva verksamhet såväl traditionellt med medlemmarna och i deras intresse som öppet vinstdrivande i handel med utomstående utanför medlemskretsen. Det avgörande är vad andelslaget bestämmer i sina stadgar. Valen i fråga om stilren och hållbar skattemässig behandling är således inte heller i detta avseende självklara.

Förståeligt nog uppkommer det spänningar också av att tyngdpunkten inom beskattningen på avsett sätt förskjuts till skatt på vinstutdelning och ökar därmed medlemmarnas skattebörda något. I detta avseende bör man ändå hålla i minnet att propositionen över lag lindrar andelslagets och dess medlemmars sammantagna skattebörda och att de ekonomiska konsekvenserna allt som allt är tämligen små. Motsvarande förskjutning var i ekonomiskt hänseende avsevärt större för delägarna i aktiebolag. För andelslagens del rör det sig framför allt om en strukturell reform.

Regleringen blir mer svårbegriplig också till följd av att beskattningen av vinstutdelning redan i sig är komplicerad. Det beror delvis på vissa särdrag i beskattningen som inte heller i detta sammanhang kan åsidosättas. Till dessa hör bl.a. indelningen av utdelningsinkomst i utdelning som beskattas som kapitalinkomst och utdelnings som beskattas som förvärvsinkomst, indelningen i inkomstkällor och beskattningen av näringssammanslutningar som sammanslutningar som ska skiftas. Dessutom måste man också beakta de begränsningar som gäller för relationerna mellan noterade och icke noterade bolag och de skyldigheter som hänger samman med utländska vinstutdelningar. Reformeringen av skatten på utdelning ledde inte heller till att de inkomstomvandlingsproblem som hänger samman med en differentierad inkomstskatt försvann. Bestämmelserna behövs således också i det avseendet.

Men samtidigt står det klart att också skattebestämmelserna har sina orsaker och sin historia. Detta gäller också de numera komplicerade skattebestämmelserna för vinstutdelning. En viktig orsak till nuläget är att man velat baka in ett företagarincitament i bestämmelserna och stärka företagens balansräkningsstruktur. I gengäld har det uppkommit ett behov att förhindra omvandling av inkomst från förvärvsinkomst till kapitalinkomst för att garantera en rättvis beskattning. Skattelagstiftningen är över lag alltid en produkt av omvärlden och då blir lösningarna till många delar kompromisser som komplicerar regleringen. Propositionen ingår i denna serie åtgärder.

Historien förklarar också etablerade skattebegrepp och konstruktioner som sitter illa i associationsrätten. Också i denna proposition kvarstår de. Det juridiskt mest motstridiga om än skattemässigt välfungerande begreppet är överskottsåterbäring, som behandlas särskilt nedan. Associationsrättsligt är också den struktur felaktig där vinstutdelning kan beskattas som överlåtelse. Men det finns grundade skäl också för detta, och utskottet har behandlat dem när utdelningsskatten reformerades. De ger inte här anledning till någon närmare granskning.

En enkel, överskådlig och konsekvent reglering är trots allt egenskaper som bör värdesättas och eftersträvas. De gör beskattningen mer acceptabel, ökar förutsägbarheten och rättssäkerheten och därmed bl.a. skattesystemets konkurrenskraft. Utskottet hänvisar i detta sammanhang till sitt ställningstagande för ett år sedan, dvs. att skattebestämmelserna om vinstutdelning behöver vidareutvecklas (FiUB 32/2013 rd — RP 185/2013 rd). Detta kan lämpligen ske bl.a. när skattestrukturen ses över också i övrigt exempelvis i samband med granskningen av inkomstkällorna.

Allmän bedömning

Utskottet har således granskat propositionen som en från sina bakomliggande utgångspunkter konstruerad kompromiss. Det har också tydligt framgått av sakkunnigutfrågningen att det inte i praktiken är möjligt att få fram någon helt renodlad modell. Detta beror framför allt på att man behöver beakta andelslagens grundläggande natur, dvs. att de ska tillvarata medlemmarnas intressen. Reformen påverkas under alla omständigheter av aktiebolagens och deras delägarens behandling i skattehänseende, vilket ställer upp stränga ramar för regleringen. Sett till dessa faktiska begränsningar är slutresultatet motiverat och godtagbart. De föreslagna ändringarna har i de flesta fall heller inte några betydande direkta ekonomiska konsekvenser för andelslagsfältet. Inte heller sakkunnigutfrågningen pekar på något sådant. Detta utesluter inte att man i något enskilt fall måste överväga vilken företagsform som är mest ändamålsenlig.

Utskottet anser att det över lag är en bättre lösning att godkänna propositionen än att skjuta upp ändringarnas ikraftträdande, något som vissa sakkunniga krävt. Sannolikt skulle ingen väsentlig förändring uppnås genom att skjuta upp ändringarna så länge som de reella utgångspunkterna förblir oförändrade. Dessutom är den kunskapsbas som beredningen gett enligt utskottets uppfattning tillräcklig för en bedömning av ändringarna, vilket är väsentligt. Det utskottet erfar uppfyller således kraven i utskottets uttalande för ett år sedan, trots att företrädarna för andelslagen har kritiserat bristen på insyn i beredningsprocessen. Finansministeriet har emellertid sagt att det ordnat omfattande samråd och aktivt interagerat om förslagen, också bilateralt. Dessutom saknar det inte betydelse att inget som väsentligt skulle avvika från propositionsmotiven har framförts när utskottet hört sakkunniga.

Med andra ord uppfyller propositionen de uppställa kraven, menar utskottet. De schablonmässiga gränserna har kritiserats särskilt, men också de behövs eftersom mångfalden är stor bland andelslagen. Schabloner gör reglerna tydligare och ger förutsägbara tolkningar. Dessutom bör det påpekas att vissa gränser främst finns till för att förebygga omvandling av inkomster och internationell skatteflykt. Till dessa hör bl.a. att överskott undantagsvis beskattas som förvärvsinkomst (ISkL 33 e § 4 mom.) eller den till överskottsåterbäringens avdragbarhet kopplade övre gränsen för ägandet på 10 procent (NärSkL 18 § 4 mom.).

Det är fråga om en strukturellt stor reform och därför har vissa viktiga delområden inte tagits med eftersom det rör sig om alltför stora helheter. Den viktigaste av dessa gäller skogsandelslag, för vilka överskottsåterbäringen inte avses vara avdragsgill i fortsättningen. Detta beror på att inkomsterna av skogsbruk enligt den gällande inkomstskattelagen beskattas som personlig inkomstkälla. Överskottsåterbäringen är å sin sida avdragbar endast i den utsträckning som den delas ut till de medlemmar i andelslaget som utövar näringsverksamhet eller gårdsbruk. Ur andelslagets synvinkel är verksamheten dock mycket snarlik.

Frågan om skogsandelslagen anknyter till en större helhet där man bl.a. borde bestämma kriterierna för vad som är skogsbruk. Bestämmelserna påverkar också den övriga beskattningen, såsom tillämpningsområdet för lättnaderna vid generationsväxlingar. Därför är det klart att det krävs en separat övergripande genomgång. Detta arbete kan lämpligen inledas så snart som möjligt, anser utskottet.

Utskottet vill avslutningsvis precisera följande tolkningar som det har rått ovisshet om:

1) Överskott som en fysisk person får beskattas bara undantagsvis som förvärvsinkomst (ISkL 33 e § 4 mom.). Bestämmelsen är förebyggande och gäller bara överskottstagare som beskattas enligt inkomstskattelagen. Den ingående gränsen på 500 medlemmar blir således aldrig tillämplig när det är fråga om medlemmar i andelslag som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk. Med andra ord försvagar bestämmelsen inte heller de små producentandelslagens ställning. — Finansministeriet har generellt bedömt att bestämmelsen gäller enbart ett fåtal aktörer. 2) Propositionen påverkar inte på något sätt beräkningen av jordbrukets nettoförmögenhet. 3) Det tredje påpekandet är tekniskt, men bör göras för klarhets skull. På sidan 18 i propositionen kvarstår nämligen en mening som fanns i utkastet. Det gäller villkoren för att i beskattningen kunna behandla överskott som överlåtelse. I den slutliga propositionen krävs ingen utredning för att placeringen skulle vara onödig för andelslaget. Med andra ord fyller följande mening i motiven ingen funktion: "Det faktum att kapitalplaceringen är onödig för andelslagets del bör framgå och kunna avgöras senast inom den nämnda tidsfristen."

I det följande behandlas de viktigaste detaljerna i propositionen särskilt.

Beskattning enligt inkomstskattelagen

En av de bärande tankarna med propositionen är att förskjuta tyngdpunkten inom beskattning till skatt på vinstutdelning som motvikt till den sänkta samfundsskatten. Vinst som andelslag delar ut, dvs. överskott, ska således som regel vara helt eller delvis skattepliktig inkomst för inkomsttagare som inte är samfund. Behandlingen i skattehänseende kommer dessutom att påverkas av andelslagens grundläggande natur av sammanslutning som tjänar medlemmarnas intressen, såsom ovan sades. Detta kommer i sin tur att återspeglas bl.a. på omfattningen på den risk som medlemmarna exponeras för och den medföljande lindrigare beskattningen på vinstutdelningen. Skattebehandlingen kommer dessutom att variera beroende på om det är fråga offentligt noterade eller andra andelslag.

Utskottet har inget särskilt att invända när det gäller förslagen om noterade andelslag. Medlemmarna kommer att behandlas som investerare och skattebehandlingen är densamma som för delägare i börsbolag. Dessutom är det motiverat att reglera den skattemässiga behandlingen i detta sammanhang, även om det inte finns några börsnoterade andelslag i dagens läge. Eftersom det förslaget är problemfritt tar utskottet i det följande bara upp beskattningen av vinstutdelning i andra än noterade andelslag.

Överskott från andra än offentligt noterade andelslag.

En av de mest kritiserade detaljerna är beskattningen av fysiska personer för överskott från andra andelslag än de offentligt noterade. Förslaget utgår från att 25 procent av denna inkomst ska vara skattepliktig kapitalinkomst upp till 2 500 euro, varefter den skattepliktiga andelen stiger till 85 procent. I båda situationerna avses resten av vinsten vara skattefri. Detta innebär att skattebördan för medlemmar blir 7,5 procent inom det lindrigare skatteområdet och därefter 25,5 procent av vinsten. En relativt utbredd syn bland de utfrågade sakkunniga är emellertid att skattebehandlingen bör motsvara beskattningen av utdelning från onoterade aktiebolag. Över lag har förslaget ansetts njuggt tilltaget i det avseendet att gränsen för lindrigare beskattning går vid 2 500 euro.

Utskottet har i sin bedömning vägt in de grunder som förslaget bygger på. Det centrala är att andelslagen avviker väsentligt från aktiebolagen om man ser till de förmögenhets- och förvaltningsrättigheter som aktier och andelar ger. Det går således inte att fullt ut jämföra dessa två företagsformer när man granskar frågan utifrån traditionell verksamhet i andelslag. Utbetalningen av överskott gäller således inte heller den likadan avkastning på företagarrisk som i onoterade aktiebolag. Denna principiella skillnad innebär att en enhetlig behandling i skattehänseende inte är motiverad.

Det är också fråga om konsekvens i beskattningen: om utbetalningen av överskott beskattas på samma sätt som utdelning i onoterade bolag, måste detta också beaktas i beskattningen av andelslag i övrigt. Eftersom beskattningen inte kan vara selektiv när det gäller skatteförmåner skulle en sådan förändring oundvikligen också påverka skattefriheten för överskottsåterbäring. Detta har regeringen inte velat. Utskottet ser inte att den valda lösningen heller skulle vara problematisk med avseende på neutralitet — till skillnad från vad som påståtts — eftersom investeringarna inte kan jämföras med varandra på grund av skillnader i utgångsläge.

Men den uppställda gränsen på 2 500 euro är emellertid onödigt låg, anser utskottet. Den bygger på samma proportionella ändring som använts när man lindrade beskattningen för onoterade aktiebolag. Också denna motivering kritiserades av sakkunniga. Samtidigt måste det sägas att det också på sin tid var fråga om ett rent och skärt val också när gränsen för skattefrihet på 1 500 euro infördes, liksom gränserna i fråga om skatt på utdelning över huvud taget. Det är alltså i stor utsträckning fråga om ändamålsenlighet och skattepolitiska val. Gränsen har heller inte haft någon stor praktisk betydelse, eftersom bara omkring 8 000 personer av alla de totalt 1,8 miljoner överskottstagare hittills har betalat skatt på sitt förvärv.

För att andelslaget ska kunna få kapital också i fortsättningen föreslår utskottet att gränsen för lindrigare beskattning höjs till 5 000 euro. Detta ger spelrum också för framtiden. Samma gräns bör också gälla för medlemmar som får inkomster av näringsverksamhet eller jordbruksinkomster, vilket också sägs nedan.

Skattefrihet för små överskott.

Många sakkunniga har också fört fram möjligheten att befria små förvärv från skatt. Gränsen skulle exempelvis kunna vara 100 euro. Förfarandet skulle uppskattningsvis bli enklare och andelslagens administrativa börda lättare. Exempelvis skulle de obetydliga räntor som konsumentandelslag numera betalarDet är meningen att begreppet "ränta på andelskapital" inte längre ska användas inom beskattningen och att även kalla det för "överskott" enligt lagen om andelslag. fortsatt vara skattefria.

Utskottet ser inte att en sådan ändring skulle vara motiverad. Den stora skattelinjen siktar på en sammanhängande skattebas och låg skattenivå. Med andra ord siktar man på att komma ifrån helt skattefria inkomster. Det är alltså också här i princip fråga om det, även om de enskilda förvärven är små. Ändringen skulle inte heller ha några administrativa konsekvenser, eftersom andelslagen redan i dag lämnar uppgifter om överskott till Skatteförvaltningen. Dessutom skulle den absoluta merparten av överskotten på grund av de små utbetalningarna också i fortsättningen ligga utanför skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning.

Fördelning av överskott på förvärvsinkomst och kapitalinkomst.

Beskattningen som kapitalinkomst på ovan beskrivet sätt är alltså huvudregel. Men utbetalat överskott ska ändå undantagsvis delvis kunna beskattas också som förvärvsinkomst, om de schablonmässiga villkoren i 33 e § 4 mom. i inkomstskattelagen är uppfyllda. Där finns också den omdebatterade gränsen på 500 medlemmar. Det är emellertid främst fråga om situationer där man vill förhindra att förvärvsinkomst omvandlas till lägre beskattad kapitalinkomst. En liknande spärregel finns i fråga om skatt på aktiebolagets vinst. Eftersom det är möjligt att bedriva aktiebolagsliknande affärsverksamhet i andelslagsform krävs det för rättvisa och konsekvens att motsvarande bestämmelser också finns i fråga om beskattningen av andelslagens vinstutdelning.

Det rör sig således om en bestämmelse av förebyggande natur. Med andra ord är det viktiga med avseende på de schablonmässiga gränserna att de är tillräckligt höga. Därför behöver man inte överväga huruvida 500 är en alltför hög gräns. Det väsentliga är att verksamhet som överstiger den gränsen kan anses vara annat än strävan efter skatteförmåner. Dessutom bör man komma ihåg att bestämmelsen tillämpas bara på fysiska personer som beskattas enligt inkomstskattelagen. Den gäller således inte medlemmar som är näringsidkare eller jordbrukare. Det innebär att bestämmelsen inte begränsar verksamhetsförutsättningarna ens för små traditionella producent- och upphandlingsandelslag.

Utskottet har heller inget att anmärka mot den avkastningsprocenten som bestämmer andelen kapitalinkomst. Det rör sig om samma grund på åtta procent som för delägare i aktiebolag. Avkastningen ska dock enligt förslaget beräknas utifrån teckningspriset på andelarna och inte utifrån andelslagets nettotillgångar. Också det är en motiverad lösning eftersom värdet på en andel vanligen bygger på teckningspriset för en andel. Andelarna ger nämligen bara rätt till återbetalning av teckningspriset under andelslagets verksamhetstid, om inte stadgarna säger annat.

Beskattningen av utdelningen av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet.

Huvudregeln är också i fråga om beskattningen av andelslagen och deras medlemmar att utdelad vinst är skattepliktig kapitalinkomst för den som får överskottet. Det är meningen att ett undantag ska göras från detta på samma sätt som i fråga om aktiebolag och deras delägare. Överskottet ska således på vissa villkor kunna beskattas som överlåtelse.

Utskottet har behandlat principiella synpunkter som gäller denna ordning i sitt betänkande FiUB 32/2013 rd — RP 185/2013 rd. Samma påpekanden är relevanta även i dag och de behöver därför inte nu behandlas särskilt. Utskottet tillstyrker även detta förslag.

Skattefrihet för förmåner som är kopplade till levnadskostnaderna.

Det är meningen att inkomstskattelagen ska få bestämmelser (ISkL 53 §, nya 9 och 10 momenten) som innebär skattefrihet för sådana förmåner kopplade till levnadskostnader som vanliga konsumenter får på grundval av medlemskap i andelslag. Det rör sig om förmåner i form av antingen nedsatt pris eller kundgottgörelse. Regleringen innebär således att denna praxis nu bekräftas i lag och är därför motiverad för klarhets skull.

Beskattning enligt lagen om beskattning av näringsverksamhet

I överensstämmelse med den allmänna linjen i propositionen avspeglar sig den förskjutna skatteprioriteringen också på beskattningen av företag. Den nuvarande skattefria andelen vinstutdelning på 1 500 euro ska enligt förslaget utgå och i stället ska lindrigare skatt gälla upp till 2 500 euro. Av inkomsterna ska 25 procent vara skattepliktiga upp till det beloppet. Av den överskjutande delen ska 75 procent vara skattepliktig inkomst.

Förslaget är godtagbart på samma allmänna grunder som ovan. Gränsen för lindrigare beskattning bör även i detta fall på motsvarande sätt höjas till 5 000 euro också vid beskattningen av inkomst av näringsverksamhet och jordbruk.

Förslaget att också vid beskattningen av överskott till medlemmar tillämpa modellen för skatt på utdelning behandlas redan i det ovanstående. Som sagt anser utskottet inte att det är motiverat. Det är också värt att beakta utdelningsskattemodellen skulle vara ofördelaktig för medlemmarna i näringsidkares och jordbrukares producentandelslag. Utdelningar som ingår i inkomstkällan är nämligen skattepliktiga till 75 procent genast från noll. Den modellen skulle således innebära att den lindrigare beskattningen upp till det nu föreslagna 5 000 euro försvinner.

Avdragsgill överskottsåterbäring.

Det kanske mest motstridiga förslaget i propositionen gäller den post som kallas andelslagens överskottsåterbäring. Begreppet i sig har väckt befogad kritik bland företrädarna för associationsrätten eftersom det alltid är fråga om vinstutdelning. Tanken på att ett andelslag skulle återbära vinst är alltså redan till sina utgångspunkter felaktig. Eftersom propositionen av motiverad anledning bygger på det när a förhållandet mellan andelslaget och dess medlemmar kan utskottet också godta den terminologi som har börjat användas. I det följande behandlas därmed överskottsåterbäringens avdragbarhet i den form som propositionen lägger fram.

Överskottsåterbäring är således vinstutdelning och dess avdragbarhet måste bedömas från denna utgångspunkt. Det bör noteras att aktiebolag inte får dra av någon del av sin vinst. Associationsrättslig konsekvens skulle således kräva att denna avdragsrätt slopas helt. Men detta har regeringen inte velat göra på grund av särdragen i den traditionella andelslagsverksamheten. Av denna anledning är begränsningarna i denna avdragsrätt ändå i princip synnerligen motiverade.

Med andra ord välkomnar utskottet att den principiella avgränsning som innebär att överskottsåterbäringen är avdragsgill bara till den del som den utdelas till andelslagsmedlemmar som är näringsidkare eller jordbrukare. På motsvarande sätt är utbetalat överskott till dem helt skattepliktig inkomst. Det råder således i detta avseende symmetri baserad på s.k. medlemshandel i regleringen, och vinsten är underkastad enkel beskattning.

Samtidigt innebär avgränsningen att överskottsåterbäringen i fortsättningen inte längre är avdragsgill i fråga om s.k. handel med utomstående. Detta är nödvändigt också till följd av EU-domstolens rättspraxis och reglerna för statligt stöd, menar utskottet.

För att möjligheten att dra av återbäringen ska avgränsas på avsett sätt är det motiverat att utöver det grundläggande kravet på medlemshandel koppla exakta villkor till avdraget. Det är fråga om behovet att hindra internationell skatteflykt, såsom utskottet förutsatte i sitt uttalande i saken för ett år sedan.

Ute bland andelslagen har ändå det villkoret kritiserats särskilt som säger att en enskild medlems andel får vara högst tio procent av andelskapitalet och röstetalet. Gränsen har ansetts vara onödigt hög bland annat för att vinsten ska beskattas som mottagarens inkomst. Dessutom krävs det bland annat att medlemskapet i andelslaget är öppet och att återbäringen sker till alla medlemmar i förhållande till deras inköp och försäljning.

Utskottet anser att villkoren för att återbäringen ska gå att dra av är motiverade, kritiken till trots. Deras syfte är att motarbeta hoten kopplade till internationell skatteplanering. Samma villkor måste utsträckas till samma inhemska situationer för att bestämmelserna inte ska vara diskriminerande. De föreslagna gränserna är ändå sådana att bland annat små producentandelslag passar in. De utgör således inget hinder för den traditionella andelslagsverksamhet som den ovanliga regleringen finns för.

Också villkoret som gäller ett tak på tio procent behövs, och en sådan andel används allmänt i beskattningen. Öppenhetskriteriet, som reglerar medlemstalet, kan kringgås exempelvis genom att anslutnings- eller andelsavgiften höjs så pass mycket att medlemskap i praktiken omöjliggörs. Därför räcker det inte med till exempel villkor som bara gäller öppenhet och medlemshandel, menar utskottet.

Granskningen bör göras med beaktande av alla relevanta bestämmelser, och många ovanliga drag är som sagt kopplade till dem. Därmed är förslaget om möjligheten att dra av överskottsåterbäring följdriktigt och som sådan acceptabelt.