Allmän motivering

Utskottet tillstyrker propositionen med vissa små preciseringar.

Regeringen föreslår att lagstiftningen om statliga affärsverk ses över. Den gällande allmänna lagen (), som trädde i kraft vid ingången av 2003, avses bli upphävd och ersatt med en ny lag som uppfyller kraven i EU:s konkurrenslagstiftning. Dessutom ska den specifika lagen om Senatfastigheter upphävas. Därefter ska den nya allmänna lagen direkt vara tillämplig på Senatfastigheter. Den nya lagen avses träda i kraft vid ingången av 2011.

Den viktigaste ändringen gäller statliga affärsverks verksamhet på marknaden. Ett statligt affärsverk ska kunna vara en permanent verksamhetsform bara om det inte är verksamt på marknaden i en konkurrenssituation och inte tillhandahåller sina tjänster för kunder utanför staten. Statliga affärsverk ska alltså bara vara anknutna enheter (in house) och tillhandahålla tjänster uteslutande för statliga ämbetsverk och inrättningar. Då kan konkurrensen inte bli snedvriden, eftersom det är fråga om egen serviceproduktion.

För det andra rör det sig om affärsverkens uppgifter. Statliga affärsverk ska fortfarande kunna tillhandahålla tjänster som statliga ämbetsverk och inrättningar behöver, men de ska inte längre ha några offentliga förvaltningsuppgifter. Det här vägvalet bygger till en del på grundlagsutskottets ståndpunkter om att offentliga förvaltningsuppgifter i första hand bör överföras till ett eget fristående ämbetsverk eller en fristående central.Ståndpunkterna på s. 5 i RP: GrUU 38/2004 rd, GrUU 46/2005 rd och GrUU 47/2005 rd. Tanken bakom det är att affärsverken ska arbeta efter företagsekonomiska principer trots att de inte längre är verksamma på marknaden. Verksamheten ska täcka de utgifter den förorsakar och det ska gå att få en skälig avkastning på det bundna kapitalet. Tjänsterna ska i fråga om kvalitet och pris vara konkurrenskraftiga jämfört med de konkurrenter som är verksamma på marknaden.

I övrigt kommer de centrala dragen i den nuvarande modellen med statliga affärsverk att kvarstå. Affärsverken ska alltså bl.a. fortfarande vara statliga organisationer utanför statsbudgeten, ha omfattande operativa befogenheter och ansvar och styras av det behöriga ministeriet. Riksdagens uppgifter ska i allt väsentligt förbli desamma som tidigare; riksdagen ska fortfarande besluta om bl.a. affärsverkens verksamhetsområden och uppgifter, godkänna maximibeloppen i beslut som gäller affärsverkens investeringar och bevilja affärsverken tillstånd att uppta långfristiga lån. Likaså ska riksdagen fortfarande vid behandlingen av statsbudgeten sätta mål för affärsverkens tjänster och övriga verksamhet, även om den nya lagen inte ska innehålla någon behörighetsbestämmelse om detta. Det har inte ansetts nödvändigt med en explicit bestämmelse, eftersom affärsverken inte längre ska ha några offentliga förvaltningsuppgifter.

Utskottets ståndpunkt

Reformen har visat sig behövas på grund av EU-rättsliga missförhållanden som berör statliga affärsverk. I sitt beslut om Vägverket (C 7/2006 —Finland, 12.12.2007) anser Europeiska kommissionen att konkursskyddet för och den avvikande beskattningen av statliga affärsverk är ett förbjudet statligt stöd. Därefter beslutade regeringens EU-ministerutskott i december 2008 att Finland inte väcker talan för att få beslutet upphävt i tribunalen. Beslutet står alltså fast och får indirekta återverkningar på hela affärsverkssystemet.

Bland de affärsverk som fanns när kommissionen fattade sitt beslut har Luftfartsverket och Rederiverket senare bolagiserats. De startade sin verksamhet som bolag den 1 januari 2010. För närvarande finns det tre statliga affärsverk kvar: Senatfastigheter, Lotsverket och Forststyrelsen. Den nya lagen kommer ändå rent konkret att gälla bara Senatfastigheter, eftersom den nuvarande lagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den tills vidare ska vara tillämpliga på Lotsverket och Forststyrelsen. Men vissa förberedelser pågår i fråga om de här affärsverken och avses resultera i specifika lösningar snarast möjligt.

Utskottet anser att propositionen i princip är väl underbyggd och behövlig. Affärsverk är inte juridiska personer åtskilda från staten och deras förmögenhet kan inte betraktas som självständigt konkursduglig särskild förmögenhet, så det är staten som i sista hand svarar för deras skulder. Det går inte att åtgärda det här konkursskyddet som är problematiskt med tanke på statligt stöd, så länge som verksamheten bedrivs i affärsverksform. Alternativet är därför att utveckla affärsverkens verksamhet så att den blir förenlig med EU:s konkurrenslagstiftning. Propositionen uppfyller det här målet.

Propositionen ligger också i linje med regeringsprogrammen för statsminister Matti Vanhanens andra regering respektive statsminister Mari Kiviniemis regering. Enligt dem avser regeringen att genom konkurrenspolitiska åtgärder garantera lika villkor för den privata och offentliga serviceproduktionen.

Utskottet har ingenting att anmärka på de övriga generella linjevalen i propositionen. I detaljmotiven nedan går utskottet in på sina främst tekniska förslag till preciseringar.

Senatfastigheter har gärna velat se några preciseringar av vad som avses med "att vara verksam på marknaden" i propositionen. Dessutom har Senatfastigheter föreslagit att lagen fortfarande ska tillåta utlåning till dotterbolag. Motiveringen är att verksamheten är flexibel på det sättet. Nedan går utskottet lite närmare in på de här frågorna och Forststyrelsens status.

Verksamhet på marknaden

Avsikten är att göra de statliga affärsverkens verksamhet neutralare så att affärsverksformen är laglig. Därför är det viktigt att lagen går in för att affärsverken inte är verksamma på marknaden utan tillhandahåller sina tjänster för statliga ämbetsverk och inrättningar plus andra kunder som är anknutna enheter. Av samma orsak blir verksamhet som dotterbolag i princip mer avgränsad. Här krävs i regel särskilda skäl och tillstånd av statsrådet (18 §). Undantagen är aktier i bostadsbolag och fastighetsbolag, som anges exaktare i lagen — en komplettering som är viktig för Senatfastigheter.

I motiveringen står det särskilt att den föreslagna statusen som anknuten enhet enligt den nya lagen inte kommer att påverka Senatfastigheters verksamhetsområde eller kundunderlag, eftersom affärsverket har tillhandahållit tjänster i första hand för statliga ämbetsverk och inrättningar och haft hand om den statliga fastighetsförmögenhet som det har i sin besittning. Dessutom har man genom ägarstyrning sett till att Senatfastigheter uppfyller de kriterier för affärsverk i form av anknutna enheter som utformats inom EU-rättspraxisen. Detta stämmer också överens med Senatfastigheters egen uppfattning.

Utskottet ser det som viktigt att ta fasta på den här synpunkten när det gäller Senatfastigheters — och affärsverks över huvud taget — möjligheter att i obetydlig utsträckning tillhandahålla tjänster också för andra statliga institutioner än anknutna enheter. I motiveringen hänvisar regeringen här också till den rättspraxis som tagit form inom EU:s upphandlingslagstiftning. Där går gränsen vid ungefär 10 procent av omsättningen. I ett betänkande anser arbetsgruppen JULKI, som har utrett konkurrensneutraliteten inom offentlig näringsverksamhet, att samma gräns är ett kriterium för hur tillfällig verksamheten är.Julkisen elinkeinotoiminnan kilpailuneutraliteetti, arbets- och näringsministeriets publikationer 23/2009. Men utskottet påpekar att gränsen uttryckligen gäller upphandlingslagstiftningen och att EU-rättspraxisen utvecklas vidare. Därför ska affärsverket och det ministerium som ansvarar för ägarstyrningen se till att försäljning till utomstående inte äventyrar statusen som anknuten enhet.Det står i motiveringen att statliga affärsverk kan delta i anbudsförfaranden där statliga ämbetsverk eller inrättningar köper tjänster genom konkurrensutsättning. Utskottet instämmer i detta. Det är viktigt med jämlika principer för prissättningen av de tjänster som erbjuds, eftersom affärsverket då är med i öppen konkurrens. Arbets- och näringsministeriet lyfter fram den här neutraliteten i sitt utlåtande.

Utlåning

I lagförslaget är den rätt slopad som Senatfastigheter enligt den specifika lagen om affärsverket haft att låna ut pengar till sina dotterbolag och intressebolag. Dessutom är Senatfastigheters rätt att ställa borgen för sina dotterbolags lån avgränsad så att den stämmer överens med den gällande allmänna lagen. Senatfastigheter kommer alltså i likhet med andra affärsverk att kunna ta lån för att finansiera sin verksamhet och ställa borgen för lån som dess dotterbolag har tagit. Borgensrätten gäller ändå inte om dotterbolaget ensamt eller tillsammans med ett annat dotterbolag kontrollerar ett annat företag. Villkoret för upplåning och borgen ska fortfarande vara att riksdagen ger sitt samtycke när den behandlar statsbudgeten.

Ändringarna motiveras inte just alls i propositionen. Affärsverket Senatfastigheter har självt motiverat sin utlåningsrätt med att den är ekonomiskt ändamålsenlig. Det har ett stort antal dotterbolag och intressebolag som är fastighetsaktiebolag och som det har kunnat låna ut pengar till vid behov. Räntan har varit densamma som Senatfastigheters genomsnittsränta under det föregående året med beaktande av borgensavgiften. Senatfastigheter har tagit hand om marginalen.

Utskottet ser det som motiverat att göra så som regeringen föreslår i det här skedet. Det handlar för det första om en allmän lag som ska göra affärsverken juridiskt sett hållbarare. Avgränsningarna måste därför vara konsekventa och backa upp propositionens mål som framhäver konkurrensneutraliteten. Det krävs bl.a. för att verksamheten och tjänsterna ska vara jämförbara. En slopad utlåningsrätt leder heller inte till högre lånekostnader för dotterbolagen och hindrar inte dessa från att få lån som Senatfastigheter ställer borgen för. Utlåningsrätten har inte behandlats i anknytning till propositionen, så utskottet menar att det är möjligt att separat ta upp den senare om det behövs.

Forststyrelsens status

Forststyrelsen är som sagt ett av de tre statliga affärsverken i dag. Den ska ändå inte omfattas av den nya lagen. Den allmänna lag som ska upphävas kommer att vara tillämplig på Forststyrelsen tills något annat föreskrivs. Syftet är att det ska finnas tillräckligt med tid för en övergripande och balanserad lösning för Forststyrelsens funktioner.

Det kan i och för sig inte anses vara bra att tillämpa en upphävd lag under någon längre tid. Utskottet ser det som angeläget att garantera tillräckligt med tid för lagberedning med hänsyn till Forststyrelsens ställning och uppgifter plus det flertal särskilda frågor som är förknippade med en omorganisering. Detta är befogat också med tanke på att de eventuella problemen med konkurrensneutralitet som gäller Forststyrelsen enligt uppgift av ministeriet ska lösas så gott det går redan innan totalreformen träder i kraft.

Eftersom den nya lagen inte ska tillämpas på Forststyrelsen, intar utskottet här inte i övrigt någon ståndpunkt till Forststyrelsens verksamhet som affärsverk.