Allmän motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Gränsen mellan en begagnad och en ny bil

I samband med bilskattereformen 2002 infördes en ny definition på begagnad bil. Enligt definitionen anses ett fordon vara begagnat om det har varit registrerat och i användning. Med användning avses sådan faktisk användning som inverkar på bilens värde och efter vilken bilen inte längre kan anses vara ny.

Bestämmelsen anses uppfylla de gemenskapsrättsliga kraven på i princip icke diskriminerande beskattning, precis som avsikten varit. Men den tillämpas ännu inte. I stället har man genom övergångsbestämmelser velat reservera tid för ett nytt skattesystem baserat på konsumentpriset.

Det har visat sig mycket svårare än man ursprungligen tänkte sig att bestämma värdet på ett fordon i det konsumentprisbaserade skattesystemet. Problemet har också att göra med gränsen mellan ett nytt och ett begagnat fordon. Det väsentliga i praktiken är att kunna lägga fast en gräns för att beskattningen av ett begagnat fordon ska vara så riktig som möjligt i samtliga fall och skatten med tanke på de skattskyldiga ska kunna bestämmas på enahanda grunder utifrån bilens verkliga värde i detaljhandeln.

Betydelsefulla i sammanhanget är både de praktiska problemen med att bestämma värdet på litet begagnade fordon och risken för spekulation när gränsen mellan ett nytt och ett begagnat fordon inte bygger på objektiva grunder, som en viss tid från det att fordonet registrerats eller tagits i bruk.

Utskottet noterade i samband med behandlingen av ärendet i fjol bl.a. att bilhandeln fått anbud som de facto handlat om systematiskt och omfattande kringgående av bilskatten. Med tanke på lagens tillämpning är det enligt utskottets mening bra om de allmänna reglerna för beskattningen i lagen är sådana att de inte möjliggör systematiskt skattefusk. Man kunde redan då se att gränsen mellan ett nytt och ett begagnat fordon i bilskattelagen helt uppenbart inte räckte till för att hindra spekulering vid bilimport. Det finns åter tecken som pekar i denna riktning.

Gemenskapsrätten har inte samordnat definitionerna på ett nytt och ett begagnat fordon i sig, vilket också regeringen påpekar. Definitionerna är inte det avgörande. Det viktigaste är att förvissa sig om att ett importerat begagnat fordon inte drabbas av en större skatt än en bil i likadan eller motsvarande användning i Finland. Till denna del menar utskottet att propositionen erbjuder ett koncept att bygga upp ett gemenskapsrättsligt hållbart regelverk omkring. Ytterligare ett problem är att inget avdrag beviljas för fordon som är yngre än tre månader.

Det är viktigt att vi får erfarenheter av regeringens modell för att kunna bedöma alla de faktorer som nämns ovan, menar utskottet. Därför föreslår det att 10 § i bilskattelagen står kvar oförändrat, men att bestämmelserna om gränsen mellan ett nytt och ett begagnat fordon i 10 § i propositionen och värdebestämningen i det sammanhanget ska gälla under en tidsfrist på två år och placeras in i lagens ikraftträdandebestämmelser. Utifrån erfarenheterna kan det sedan bedömas om det finns behov och möjligheter att införa permanenta bestämmelser. I samma sammanhang kan neutraliteten i distributionskanalerna undersökas i ett bredare perspektiv och t.ex. om det behövs ett särskilt avdrag för att ta i bruk nya bilar. Ett förslag om detta har lagts fram vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet.

När en utomlandsregistrerad bil får användas i Finland

I föreslagna nya 34 b § föreskrivs om när en i Finland stadigvarande bosatt person för sina arbetsuppgifter i Finland får använda sin arbetsgivares bil som är registrerad i någon annan stat utan att behöva betala bilskatt.

Bestämmelserna har ett nära samband med kommissionens åtal mot Finland (fall C-232/03). Det handlar i grunden om gränserna för arbetskraftens fria rörlighet i relation till bilskattelagens 1 § om registrerings- och skattskyldighet. Meningen är att 34 b § ska komplettera bilskattelagen så att den inte blir ett hinder för arbetskraftens fria rörlighet.

Den nya bestämmelsen svarar mot Finlands ståndpunkt i saken i genmälet till kommissionen; de fordon som arbetsgivaren tillhandahåller delas upp i företagsfordon enbart för arbetsuppgifter och tjänstebilar i egentlig mening. Nya 34 b § befriar bara den förstnämnda gruppen från registrerings- och skattskyldigheten. Finland anser att det inte finns några motiv för att behandla fordon som i Finland bosatta anställda har till sitt förfogande på ett annat sätt i bilbeskattningen beroende på om arbetsgivaren är utländsk eller inte. Därför är det på sin plats med en gräns som utesluter tjänstebilar i egentlig mening.

Utskottet ställer sig bakom propositionen. Lagstiftningen i denna fråga ingår i princip i medlemsstaternas behörighet eftersom det inte finns samordnade gemenskapsbestämmelser om vilken medlemsstat fordon bör registreras och beskattas i. Dessutom överensstämmer propositionen med allmän praxis att ett fordon registreras och beskattas i den medlemsstat där det huvudsakligen används, dvs. där föraren är permanent bosatt.

Principen om bosättningsstatens skatterätt kränks inte genom att ett fordon som temporärt används i ett land befrias från registrerings- och skattskyldighet. Det väsentliga är i alla fall att fordonet kan specificeras och särskiljas från andra skattepliktiga fordon. Därför ställer bestämmelsen en rad mycket stränga villkor, som förhandsanmälan till tullen och längsta användningstid. Bestämmelsen hindrar inte i sig att t.ex. flera personer anmälts som användare av en bil.

Utskottet anser att bestämmelserna är motiverade och förklarliga även om de är rätt strängt formulerade, vilket också har framhållits vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet. Brott mot bestämmelsen ger rätt att påföra skatt. Men i rättspraxis har också proportionalitetsprincipen tillämpats i vissa fall (HFD 1999 l 571). Av denna orsak kan det vara lämpligt att ta fram bestämmelser om temporär användning. En tänkbar modell är dagsvisa bilskatter och/eller betydligt större chanser till skatteåterbäring när bilen förs ut ur Finland. I samband med reformen av bil- och fordonsbeskattningen kunde man gärna se närmare på dessa omständigheter.

I beskattningen betraktas resor mellan bostaden och arbetsplatsen vanligtvis som privatresor. Meningen är inte att de i detta sammanhang heller ska betraktas som resor på grund av arbetsuppgifter. Påföljderna för olovlig användning av en utomlandsregistrerad bil kan vara mycket omfattande och därför är det enligt utskottets mening skäl att komplettera bestämmelsen om resor mellan bostaden och arbetsplatsen.

Körtillstånd från tullen

Regeringen föreslår att det särskilda förfarande ska förlängas med ytterligare ett år som gett tullen rätt att bevilja temporärt körtillstånd för en personbil som en privatperson fört in för eget bruk innan bilskattebeslutet fattats. Bestämmelsen ska ytterligare preciseras så att den beviljade tremånadersperioden räknas från det att tillståndet beviljades och inte från det att bilen fördes in i landet som hittills. Bestämmelsen ska också medge att ett tillstånd som beviljats i slutet av 2004 för en kortare tid än tre månader förlängs utan särskilt förfarande till totalt högst tre månader.

De sakkunniga som utskottet har hört har huvudsakligen ställt sig positivt till propositionen eftersom den tillgodoser konsumenternas behov och är flexibel också ur tullens synvinkel.

Tullen hävdar att specialbestämmelserna fortfarande behövs trots att behandlingstiderna har kunnat förkortas ytterligare mot i fjol. För tillfället tar det i snitt 21 dagar att få ett skattebeslut för en bil som införts som begagnad jämfört med 27 dagar i fjol.

Utskottet tillstyrker förslaget.

En totalreform av bilbeskattningen

Bil- och fordonsbeskattningen har under de senaste åren genomgått en lång rad omfattande ändringar i lag. Men i princip har beskattningens struktur egentligen inte förändrats. Därför har riksdagen talat för åtgärder för att se över beskattningen på djupet ur bl.a. miljöstyrningens synvinkel. I sitt ställningstagande har riksdagen också beaktat EU-kommissionens rekommendationer om utveckling av bilbeskattningen.

Utskottet anser att en reform är nödvändig, viktig och ytterst aktuell. Omfattande ändringar kräver en tillräckligt lång övergångstid för att träda i kraft och därför bör förberedelser vidtas omedelbart och en tillräckligt bred expertis anlitas från första början.

Utifrån det ovan sagda föreslår utskottet ett uttalande som påskyndar en totalreform av bil- och fordonsbeskattningen.