Allmän motivering

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och ändamålsenlig. Utskottet förordar lagförslaget i propositionen med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Bakgrund

Skattesatsen för penningspel som anordnas med ensamrätt ändrades förra gången i början av året, då skattesatsen för spelautomater, spel och spelanordningar som hålls annanstans än i spelkasinon höjdes från 3 till 5 procent av avkastningen. Ändringen motiverades bl.a. med att lotteriskattesatserna hade varit oförändrade sedan den nya lotteriskattelagen (552/1992) trädde i kraft 1992.

När den nya lotteriskattelagen stiftades 1992 var det inte meningen att i väsentlig grad ändra det sammanlagda beloppet av de lotteriskatter som penningspelen inbringar eller skattebördan för penningspelssammanslutningarna. Enligt propositionens motivering (RP 15/1992 rd) var syftet mellertid att skattesatserna för penningspel som anordnas med ensamrätt förenhetligas senare.

När riksdagen behandlade regeringens proposition om höjning av skattegraden (RP 105/2001 rd) under förra riksmötet ansåg den att det på grund av den gynnsamma utvecklingen i fråga om penningspelautomater var möjligt att förenhetliga skattegraden utan att understöden för främjande av hälsan och den sociala välfärden minskade.

Efter den ändring riksdagen godkände var skatten för alla lotterier som anordnas med ensamrätt densamma, dvs. 5 procent av avkastningen från början av detta år.

Propositionen med förslag till lotterilag och till vissa lagar som har samband med den (RP 197/1999 rd)

Regeringen lämnade till 1999 års riksmöte en proposition med förslag till lotterilag och vissa lagar som har samband med den (RP 197/1999 rd). Riksdagen godkände under detta års riksmöte de i propositionen ingående lagarna, nämligen lotterilagen samt övriga lagar i samma komplex, bl.a. en lag om ändring av lotteriskattelagen.

I propositionen om lotteriskattelagen föreslogs att begreppen "spelautomat" och "spelanordning" ersätts med lotterilagens begrepp penningautomat och begreppet "spel" med begreppet kasinospel. Motsvarande språkliga ändringar föreslogs i 2 § och 4 § lotteriskattelagen.

I samband med ändringen av lotteriskattelagen återfick lagens 4 § dock sin gamla form vad skattegraden beträffar. Lotteriskatten blev sålunda tillhandahållande av penningautomater och kasinospel på något annat ställe än i ett i lotteriskattelagen avsett spelkasino 3 procent av avkastningen och annars 5 procent av avkastningen.

Republikens president beslutade den 7 september 2001 lämna lagarna utan stadfästelse, varvid de återgick till riksdagen för behandling. Riksdagen antog lagarna utan ändringar med stöd av 77 och 78 § grundlagen den 26 oktober 2001.

Lagarna träder i kraft den 1 januari 2002. Skattegraden för lotterier som anordnas med ensamrätt förändras då utan särskilda lagstiftningsåtgärder i överensstämmelse med det ovan relaterade från 5 till 3 procent.

Skattegrunden och skattebördan

Den avkastning som ligger till grund för skatten för lotterier som anordnas med ensamrätt uträknas på olika sätt för olika produkter: Med avkastningen av penningautomater och kasinospel avses skillnaden mellan penninginsatsernas sammanlagda belopp och de till spelarna utbetalda vinsterna. Penninginsatsernas sammanlagda belopp betraktas däremot som avkastning från lotteri, tippning, vadslagning och totospel.

Skattebördan för olika spelsammanslutningar varierar på grund av skillnaderna i beräkningsgrunden. Sålunda var till exempel Oy Veikkaus Ab:s andel av lotteriskatten 2000 uträknad på skillnaden mellan penninginsatserna och de till spelarna utbetalda vinsterna 9,4 procent och för Fintoto Oy 19,3 procent, medan den för Penningautomatföreningen (RAY) och Ålands Penningautomatförening (PAF) var 3 procent. Oy Veikkaus Ab:s lotteriskattebelopp har enligt utredningar från bolaget varierat mellan 8,47 och 9,50 procent under lotteriskattelagens giltighetstid.

Redan i samband med revideringen av lotteriskattelagen 1992 ansågs det att de som anordnar lotterier inte utan fog bör särbehandlas. Redan då varierade skattebördan mellan 2,6 procent för RAY till 20,6 procent för Suomen Hippos ry (nuförtiden Fintoto Oy) uträknad i procent på bruttointäkterna. I propositionen anser regeringen att det är motiverat att höja skattegraden för att främja åtgärderna för att ge spelsammanslutningarna samma skattebemötande.

Utfrågningen av sakkunniga i utskottet

RAY. RAY menar att målet att tillnärma de olika spelbolagens skattebörda är svårt att genomföra bland annat på grund av olika skattegrunder och struktur på företagens spelprodukter samt skillnaderna i kostnadsstrukturen på grund av avkastningen. Enligt RAY räcker det därför med en procentuellt samordnad skattegrad.

Vidare menar RAY att förslaget till höjd skattegrad står i strid med andan i lotterilagen (1047/2001), om den förutsedda ökade avkastningen flyttas över till utgifter som enligt lag skall täckas med statens budgetmedel och dras ifrån den andel som skall gå till social- och hälsoorganisationerna. RAY menar vidare att skattehöjningen kan innebära ett hot mot uppfattningen om tillåtet monopol inom lotteriverksamhet som bygger på EG-domstolens ställningstaganden.

RAY hänvisar också till de lönsamhetsproblem som en skattehöjning ger upphov till och som hotar spelborden framför allt på små orter och de arbetstillfällen dessa erbjuder.

PAF och Ålands landskapsstyrelse. Utskottet har skriftligen hört PAFoch Ålands landskapsstyrelse som menar att propositionen står i strid med det åländska självstyret, eftersom skatten i allt högre grad börjar likna en näringsskatt.

Dessutom innebär skattehöjningen en konkurrensnackdel för passagerartrafiken under finsk flagg och lönsamhetsproblem för andra spelorganisatörer.

Social- och hälsovårdsorganisationernas samarbetsförening SAF r.f. och social- och hälsovårdsorganisationerna är emot en höjning av lotteriskatten. Föreningen anser att lotterilagen, som träder i kraft den 1 januari 2002, förstärker den i Finland godkända principen att penningspel bör stå under den offentliga förvaltningens tyllsyn och att intäkterna skall användas för allmännyttig verksamhet, för att främja hälsa och social välfärd genom frivilligorganisationerna. Social- och hälsovårdsorganisationerna måste enligt föreningen ha en möjlighet till långsiktig planering i sin samhälleligt viktiga uppgift.

Finansministeriets ståndpunkt. Finansministeriet ser ingen konflikt med självstyrelselagen för Åland eller EU-rätten. Grundlagsutskottet ansåg på sin tid i samband med behandlingen av den nuvarande lotteriskattelagen i riksdagen att det går att bestämma om lotteriskatten genom en rikslag (GrUU 9/1992 rd). Förslaget om höjning av lotteriskatten ger enligt ministeriet ingen anledning att bedöma frågan på nytt i detta sammanhang.

EG-domstolen har godkänt lotterimonopol, bl.a. RAY:s verksamhet, när inskränkningarna i verksamheten har kunnat motiveras med tvingande skäl på grund av ett allmänt intresse. Ett villkor har dessutom varit att det målsatta ändamålet har kunnat uppnås genom inskränkningarna och att de inte inskränker friheten att tillhandahålla tjänster mer än vad som är nödvändigt för att ändamålet skall uppnås.

I övrigt konstaterar finansministeriet om Åland att eftersom lotteriskatten återbördas till landskapet, beror effekterna av skattehöjningen i sista hand på landskapets egna avgöranden.