Detaljmotivering

Utskottet föreslår att lagförslaget ändras som följer:

11§. Drivkraftsskatt.

I 1 mom. 4 och 5 punkten föreslås skatten för dragbilar med två axlar bli sänkt från 3,8 till 3,1 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa.

Skattesatserna i propositionen grundar sig på vägbelastningen. Ju mer ett fordon belastar vägarna och bidrar till vägslitage, desto högre är skattesatsen. Den relativa belastningen minskar vanligen ju fler axlar fordonet har. Följaktligen är skatten för dragbilar med tre eller flera axlar mindre än för bilar med två axlar.

Utskottet anser att motivet i sig är godtagbart och befogat med hänsyn till hur fordonsbeskattningen utvecklats. Ändringen stramar emellertid åt skatten för dragbilar med två axlar och gör det svårare för dem att konkurrera om vägtransporterna i Centraleuropa. Utskottet föreslår därför att skattesatsen sänks med 0,7 cent per beräkningsenhet jämfört med regeringens förslag.

12 §. Skattefria fordon.

Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med en ny 12 punkt om att statens bilar är fria från fordonsskatt, dvs. grundskatt och drivkraftsskatt. Som ovan konstaterats utvidgas skattefriheten till att också gälla grundskatten. Skattefriheten skulle så som fallet är nu gälla bara person- och paketbilar samt specialbilar för vilka staten eller statliga inrättningar är skattskyldiga och som används av dessa. Skattskyldigheten gäller inte statliga affärsverks fordon. Bestämmelsen motsvarar också på denna punkt gällande lagstiftning.

Regeringen argumenterar för sitt eget förslag bl.a. genom att åberopa neutralitetsskäl och framhålla att det är svårt att plocka ut de fordon som omfattas av skattefriheten. Argumenten är enligt utskottet inte så vägande att de skulle motivera den ändring regeringen föreslagit. Viktiga aktörer är exempelvis polisen, gränsbevakningsväsendet och försvarsmakten, som inte kan anses orsaka andra neutralitetsolägenheter genom sin verksamhet. Ett annat problem är att de statliga inrättningarna inte berett sig på skattepåföljder under den pågående ramperioden. Det kan därför vara svårt att få in adekvata anslag i de årliga budgetarna. Om inrättningarna inte kan anvisas tillräckligt med anslag, måste de ta skattepengarna från de anslag som reserverats för egentliga omkostnader.

Argumenten ovan talar också för att skattefriheten ska utvidgas till att gälla grundskatten. I dagsläget betalar staten en årlig fordonsskatt motsvarande den nya grundskatten för de av sina bilar som finns antecknade i fordonsregistret. Det är bara militärfordon som antecknats i försvarsmaktens register som är befriade från denna skatt. Men enligt utredning till utskottet siktar försvarsmakten på att flytta över fordonen från militärregistret till det allmänna fordonsregistret. Dessutom använder sig försvarsmakten allt mer av leasingbilar, som ingår i det allmänna fordonsregistret. Det bör inte finnas något som hindrar försvarsmakten eller andra statliga instanser att använda och administrera sina fordon på ett förnuftigt sätt och därför föreslår utskottet att de ovannämnda statsägda fordonen också befrias från grundskatt.

Utskottet föreslår att till paragrafen läggs ett nytt 2 mom., där det föreskrivs att person- och paketbilar som drivs med bränsle bestående av metan är befriade från drivkraftsskatt. För sådana biogasbilar tas ut bara grundskatt som för alla andra fordon i fordonsregistret. Om undantag inte beviljas ska också drivkraftsskatt betalas för fordonen. Utskottet anser att det av miljöskäl vore önskvärt att allt fler använde biogasbilar och föreslår därför skattefrihet som en uppmuntring i initialskedet. Det handlar alltså om ett miljöbaserat stöd som kan frångås i sinom tid, när biogasen vunnit terräng som bilbränsle.

Skattefriheten gäller inte lastbilar, eftersom det finns särskilda gemenskapsbestämmelser om den lägsta skatten för dem.

19 §. Skatteuppbörd i vissa fall.

Utskottet föreslår ett tillägg till punkt 2 i 1 mom., enligt vilket fordonsskatt inte heller behöver betalas för den tid då fordonet utan att ha blivit beslagtaget omhändertagits av polisen eller den myndighet som handhar bilskatten. Situationer av detta slag kan uppstå exempelvis av utredningsrelaterade skäl eller på grund av en säkringsåtgärd.

46 §. Skatterättelse till skattetagarens fördel.

Utskottet föreslår att 3 mom. stryks. I momentet föreskrivs att den skattskyldige inte behöver höras med anledning av en skatterättelse, om skattskyldigheten för en person leder till att skattskyldigheten lyfts av för en annan.

Bestämmelsen är framför allt avsedd för de situationer där fordonsregistret får meddelande om ägarbyte alltför sent. När den skatt som betalts till ett alltför stort belopp betalas tillbaka till säljaren, behöver köparen alltså inte längre höras för att rättelse ska kunna göras och skatt till rätt belopp tas ut.

Utskottet menar att bestämmelsen är onödig och förvirrande. Fordonsskatten debiteras enligt 15 § när de uppgifter som behövs för beskattningen har antecknats i registret eller på annat sätt kommit till Fordonsförvaltningscentralens kännedom. Debiteringen sker utan att den skattskyldige hörs. Skatt som betalts obefogat återbärs enligt 30—32 §. Däremot är det helt på sin plats att höra den skattskyldige i beslut som gäller annat än normal debitering av skatt.

I samband med expertutfrågningen påpekades det att fem år är en alltför lång tid för skatterättelse. Skatterättelsetiden är bl.a. inom inkomstbeskattningen och momsbeskattningen avsevärt kortare, 2—3 år. Enligt Fordonsregistercentralen innebär en kortare rättelsetid i praktiken bara att det inte skulle gå att betala tillbaka ogrundade skatter till de berörda personerna, eftersom det vanligen inte är något problem med debiteringen. Om man går in för att förkorta rätttelsetiden bör också den allmänna efterbeskattningstiden förkortas. Utskottet ser emellertid ingen anledning till att detta skulle göras nu.

48 §. Förhandsavgörande.

Bestämmelsen föreslås bli kompletterad med ett allmänt villkor att förhandsavgörandet ska ha vunnit laga kraft.

49 §. Rättelse till den skattskyldiges fördel.

"Den skattskyldige" föreslås bli utbytt mot "den som saken gäller". Rättelseyrkande får då framställas av alla vars intressen direkt påverkas av beslutet eller som är ansvariga för skatten, oavsett om de är skattskyldiga eller inte. En person som köpt en bil och betalat den tidigare ägarens skatt skulle exempelvis kunna anhålla att den betalda skatten ska rättas.

50 §. Anförande av besvär hos förvaltningsdomstol.

Utskottet föreslår att skattetagarens besvärstid ska förkortas från 5 år till 6 månader. Besvärstiden räknas från den dag då det överklagade beslutet fattades.

Sakkunniga som utskottet hört har ansett att skattetagarens besvärstid är onödigt lång. I andra skattelagar är den avsevärt kortare, t.ex. i momsbeskattningen 30 dagar från den dag då beslutet fattades och i inkomstbeskattningen 8 månader från det beskattningen av den skattskyldige slutfördes. Fordonsförvaltningscentralen uppger att det inte finns några praktiska omständigheter som kräver en besvärstid på 5 år.

Utskottet föreslår dessutom att det såsom i andra skattelagar också ska föreskrivas om en särskild besvärstid på 30 dagar för förhandsavgöranden. Den skattskyldiges besvärstid räknas från delfåendet och skattetagarens från det beslutet fattades.

I bestämmelsen föreslås dessutom vissa språkliga preciseringar.

Från sakkunnighåll har det föreslagits att i stället för att koncentrera behandlingen av besvären till Helsingfors förvaltningsdomstol skulle besvären spridas ut på de regionala förvaltningsdomstolarna. Finansministeriet och justitieministeriet utreder just nu tillsammans om behandlingen av besvär över indirekta skatter kunde decentraliseras. Enligt information till utskottet går åsikterna ännu i sär. Därför anser utskottet att det inte heller för fordonsbeskattningens del finns någon anledning att gå in för en speciallösning. Utskottet föreslår alltså att besvären ska behandlas av Helsingfors förvaltningsdomstol såsom regeringen föreslagit. Dessutom räknar man med färre besvär än de ca 130 som nu lämnas in årligen, eftersom det i lagförslaget finns en bestämmelse om att Fordonsförvaltningscentralen först ska behandla alla besvär. Besvären går följaktligen vidare till förvaltningsdomstolen bara i det fall att de inte godkänns direkt.

51 §. Anförande av besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.

Utgående från allmän lagstiftningspraxis föreslår utskottet att det i 1 mom. sägs vem som har besvärsrätt till högsta förvaltningsdomstolen. Likaså med hänvisning till allmän lagstiftningspraxis föreslår utskottet ett tilllägg till 4 mom. om att ansökan om besvärstillstånd ska fogas till besvärsskriften.

52 §. Ränta som skall betalas med anledning av ändringssökande.

Utskottet föreslår att den i 3 mom. nämnda räntan preciseras så att den avser förseningsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.

Vid sakkunnigutfrågningen påpekades det också för utskottet att ränta inte bör betalas på grundval av rättelse, om skatteåterbäringen beror på att den skattskyldige har försummat sin anmälningsplikt. På samma sätt tas inte heller ränta ut av den skattskyldige i samband med rät-telse. I praktiken handlar merparten av fallen inom denna grupp om att skattskyldigheten övergår från en person till en annan, dvs. att en befrias från skattskyldigheten medan den andra påförs skatteplikt. Bestämmelsen kan enligt utskottet godtas när räckvidden är begränsad och reglerna bygger på reciprocitet. Räntan skulle i praktiken mestadels vara rätt liten och inte heller finns det med hänsyn till de allmänna rättssäkerhetsaspekterna någon anledning att kräva att denna ska betalas. Utskottet tillstyrker bestämmelsen i den form regeringen föreslagit och anser att den kan bidra till ett enklare skatteförfarande.

54 §. Omröstning i förvaltningsdomstolar.

Utskottet föreslår en språklig precisering i rubriken. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

Trots att bestämmelsen gäller omröstningsförfarandet i förvaltningsdomstolar är utskottet för att den står kvar i lagen. Samma mönster återfinns nämligen i t.ex. mervärdesskattelagen och lagen om beskattningsförfarande. I sak betyder bestämmelsen att vid lika röstetal avgör dens åsikt som är fördelaktigast för den skattskyldige.

55 §. Verkställighet.

Utskottet föreslår att 2 mom. slopas som obehövligt.

56 §. Myndigheter.

Utskottet föreslår att den passus som gäller överföring av uppgifter till utomstående instanser stryks, eftersom den är obehövlig och ger upphov till tolkningssvårigheter. Dessutom görs en precisering genom att tullen byts ut mot tullverket.

58 §. Användningsförbud.

Utskottet föreslår att bestämmelsen finslipas i språkligt hänseende.

61 §. Skattelättnad.

Utskottet föreslår ett tillägg till 1 mom. om att uppskov med betalning av skatt beviljas på villkor som finansministeriet bestämt.

I 2 mom. föreslås en strykning av passusen om att en förvaltningsrättslig domstol kan bevilja befrielse från betalning av skatt i en av domstolen behandlad sak. Sakkunniga som utskottet hört har ansett att en sådan kombination av dömande och verkställande makt är tvivelaktig med tanke på grundlagen och den allmänna maktfördelningsläran. Saken blir inte bättre av att Fordonsförvaltningscentralens beslut gällande skattelättnad får överklagas hos en förvaltningsdomstol.

63 §. Offentlighet och utlämnande av uppgifter som gäller fordonsskatt.

Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras så att huvudregeln, dvs. att uppgifterna är offentliga, samt undantagen från den framgår så tydligt som möjligt av bestämmelsen. Undantagen avser sådana känsliga uppgifter som i de flesta fall också skulle vara sekretessbelagda enligt den allmänna offentlighetslagen. Sekretessen ska dock gälla uppgifter som annars vore offentliga, t.ex. namnet på en skyddsförbudskund. Namnet behöver skyddas för att den för vilken skyddsförbud gäller inte ska kunna kopplas samman med ett visst fordon.

Bestämmelsen om offentlighet och utlämnande av uppgifter är enligt utskottet motiverad också av den anledningen att reglerna ska vara så klara och tydliga som möjligt både för kunder och myndigheter. Detta är viktigt i ett massförfarande, som fordonsbeskattningen kan hänföras till, där alla möjligheter till tolkningstvister så vitt möjligt minimeras.

Lagmotionen

Regeringen har återtagit proposition RP 53/2003 rd och i stället lämnat den nu aktuella propositionen om en ny fordonsskattelag. Där föreslår regeringen bl.a. att den nuvarande lagen om fordonsskatt (1111/1996) upphävs. Utskottet tillstyrker regeringens proposition med ovan angivna ändringar, som inte gäller skattenivån. Utskottet har därför stannat för att avstyrka lagmotionen.