Motivering

Regeringens ohållbara skattelinje

Vi kan inte godkänna regeringens skattelinje, som bygger på skattelättnader större än inflationen och ruinerar den offentliga sektorn och utarmar den kommunala servicen. En skral kommunal service försämrar också sysselsättningen. Det räcker inte med att kommuninvånarna får sämre tjänster utan dessutom höjer kommunerna skattesatsen och fastighetsskatten.

Vänsterförbundets alternativbudget däremot ger service och sysselsättning högre prioritet än skattelättnader. I beskattningen är honnörsordet rättvisa.

Till följd av regeringens politik höjer inte mindre än 136 kommuner inkomstskattesatsen för nästa år. Kommunernas genomsnittliga viktade inkomstskattesats stiger från 18,12 till 18,30 procent. Man får gå tillbaka till 1990 för att hitta fler höjare än nu. Savukoski är den enda kommun som sänker skattesatsen från 20 till 19,75 procent. Med beaktande av att vi nästa år har 432 kommuner skärps kommunalbeskattningen i fler än var fjärde kommun.

Nästa år har Karis landets högsta inkomstskattesats, efter höjning 21 procent. Korpilahti, Pelkosenniemi, Lehtimäki och Pojo tar ut 20 procent. Bland de kommuner som höjer skattesatsen återfinns storstäderna Vanda, Lahtis, Kuopio, Villmanstrand, Joensuu och Kotka. Den lägsta skattesatsen, 16, har Grankulla, Hammarland och Mariehamn.

Om man ser till landskapen sker den största höjningen i Päijänne-Tavastland, 0,56, där nio kommuner av tolv höjer inkomstskattesatsen, samt i Kymmenedalen, 0,52, där sex av tolv kommuner får höjd inkomstskatt.

Den vanligaste kommunalskattesatsen är 19,00, som tas ut i 128 kommuner, och 18,50, som betalas i 83 kommuner. Omkring 50 kommuner skärper fastighetsskatten.

Eftersom de av regeringen föreslagna lättnaderna i stort sett bara kompenserar den skärpta kommunalbeskattningen och prisstegringen, föreslår vi inte nu att riksdagen helt ska avstå från lättnaderna trots att de överskrider inflationen. Det vore trots allt rättvisare om lättnaderna inte gäller stora inkomster. Därför föreslår vi att gränsskattesatsen i de två översta inkomstkategorierna förblir oförändrad. Desutom föreslår vi att förvärvsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen minskar snabbare, dvs. att minskningen blir fem och inte fyra procent som regeringen föreslagit.

Förvärvsinkomstavdraget

Vi föreslår också två uttalanden där riksdagen drar upp riktlinjer för regeringens framtida skattepolitik. Vi är framför allt bekymrade över att de ständigt återkommande höjningarna av förvärvsinkomstavdraget, som gäller löneinkomster och därmed inte gagnar pensionsinkomster eller dem som får skattepliktiga inkomstöverföringar, fördjupar klyftan mellan löneinkomster och dessa andra inkomster. De inkomstöverföringar vi talar om är t.ex. arbetslöshets-, sjuk- och moderskapsdagpenningar. Vi anser att det behövs motsvarande lättnader för dessa andra inkomster.

Lindrande och slopande av förmögenhetsskatten

Det är enligt vår mening helt omotiverat och fullkomligt orättvist att lindra förmögenhetsskatten för 2004 och att, som regeringen uppgivit, helt avstå från den 2006.

Här handlar det om Finlands i runt tal 30 000 rikaste som i bästa fall tjänar mer än en miljon euro per år på att skatten lindras 2004 och slopas 2006. Om det vill sig väl är nyttan femtiofaldig jämfört med vad en industriarbetare förtjänar under ett år. En av storägarna i Sanoma WSOY förtjänar 1,6 miljoner och en annan nästan en miljon euro. Sampo Bankens storägare åter får exempelvis ca 630 000 euro mindre i skatt. De femtio rikaste vinner allt mellan 168 000 och 1,6 miljoner euro.

Finansminister Kalliomäki påstår att den slopade förmögenhetsskatten hänger samman med den inkomstpolitiska lösningen. Men då måste man komma ihåg att beskattningen främst är regeringens sak, att det är regeringen som dukar fram skatterna på inpo-bordet. FFC har dessutom sagt i offentligheten att förbundet inte varit med om att avtala om slopad förmögenhetsskatt.

Slopandet av förmögenhetsskatten har inga effekter på sysselsättningen lika lite som det garanterar att finska företag förblir finska.

Motivering

Proposition RP 257/2004 rd handlar om inkomstskattelindringen med anledning av inpo-lösningen. Regeringen föreslår dels små korrigeringar i skatteskalan för samtliga inkomstkategorier, dels en höjning av förvärvsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen, något som leder till att den skatt som den skattskyldige betalar till kommunen sjunker. Lösningen följer gammal praxis. Trots att kommunerna får kompensation för skattebortfallet har 136 kommuner redan fattat beslut om att höja skattesatsen för nästa år. Skattebetalarnas Centralförbund har räknat ut att låginkomsttagarnas skatter skärps något nästa år till följd av detta i kombination med vissa andra avgifter. Därmed får i synnerhet barnfamiljer med små inkomster det sämre ställt ekonomiskt.

Kristdemokraterna har i många olika sammanhang framhållit hur barnfamiljerna i så gott som alla europeiska länder beviljas avdrag av olika slag i beskattningen. Finland hör till de fåtal länder där barnfamiljerna över huvud taget inte får några avdrag.

Det vore socialt rätt att stärka barnfamiljernas villkor bl.a. via beskattningen. Ett högre förvärvsinkomstavdrag för barnfamiljer skulle uttryckligen gynna de barnfamiljer med små inkomster vars disponibla inkomster antagligen sjunker nästa år.

Motivering

Skattelättnaderna enligt denna proposition är mindre men mer solidariska än de regeringen föreslagit. Den inkomstpolitiska uppgörelsen favoriserade de välavlönade och därför borde regeringen i sin skattelösning ha upprioriterat låginkomsttagarna. Skattelättnaderna i denna reservation är 60 euro i alla inkomstkategorier, även för dem som bara har arbetslöshetsersättning och pension att leva på. Regeringen har i propositionen tänkt sig att den tiondedel med de lägsta inkomsterna som betalar statsskatt ska få en skattelättnad på två euro medan den bästavlönade tiondedelen ska få närapå 500 euro. Regeringens förslag till skattelättnader är därtill alltför stora med tanke på hållbara statsfinanser och det finns risk för att det blir svårare att finansiera välfärdstjänsterna när skatteunderlaget krymper.

Om man till de föreslagna skattesänkningarna i anknytning till inpo-avtalet lägger de skattelättnader regeringen redan genomfört kommer man till en slutsumma på 3,65—3,66 miljarder euro denna valperiod. Av dessa skattelättnader står förvärvsinkomstskatterna för sammantaget tre miljarder euro, ett närapå trefaldigt belopp jämfört med vad som utlovas i regeringsprogrammet. Riksdagen behandlade i våras ett förslag om ändring av företags- och kapitalbeskattningen och i det sammanhanget sänktes företagsskattesatsen med i runt tal 550 miljoner euro. I propositionen ingick också en sänkning av förmögenhetsskatten med 50 miljoner euro. Enligt de med inpo-avtalet sammanhängande skattelättnadsförslagen fortsätter lindringen av förmögenhetsskatten 2006 då förmögenhetsskatten enligt regeringens förslag helt slopas. Det blir då ett glapp på 50—60 miljoner euro i 2006 års budget. Som argument för alla skatteomläggningar har anförts vår konkurrenskraft och sysselsättningen. Men vilka de samlade ekonomiska konsekvenserna blir får man nog i mångt och mycket gissa sig till. Samtidigt serveras ingen lösning på den allvarliga finansieringskris den kommunala ekonomin befinner sig i.

Den ökade köpkraften borde i större utsträckning ha kommit låginkomsttagarna till godo. Detta kan lämpligen ske så att låginkomsttagarnas beskattning lindras bara så mycket att kommunernas ekonomi inte blir lidande av det. Skattesänkningen kunde genomföras genom att sänka statsskatten med 60 euro för alla skattskyldiga. Sänkningen skulle då gälla också beskattningen av inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning och pensionsinkomster. En persons negativa statsskatt kunde dras av från hans eller hennes kommunalskatt men inte från den skatt som redovisas till kommunen och då skulle staten, inte kommunen tappa skatteintäkter. Denna modell med en negativ statsskatt har föreslagits inte bara av de grönas riksdagsgrupp utan också av Skattebetalarnas centralförbund och Kommunförbundet. Kostnadseffekten för statsfinanserna skulle röra sig kring 200 miljoner euro. I övrigt följer förslaget regeringens proposition.