Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen, men inför vissa ändringar.

Genom propositionen utvidgas skattestödet som nu bara gäller frivilliga individuella pensionsförsäkringar till andra typer av bundet långsiktigt sparande. De nya sparprodukterna ska få en privaträttslig lagstiftningsram som ska reglera de nya sparprodukterna och tillhandahållandet i nödvändig omfattning. En proposition med förslag till lag om bundet långtidssparande (RP 159/2009 rd) lämnades till riksdagen samtidigt med den aktuella propositionen.

I betänkande EkUB 24/2009 rd om RP 159/2009 rd inför ekonomiutskottet en del ändringar, men de är inte av den arten att de behöver beaktas i lagstiftningen om långsiktigt sparande. Däremot påpekar utskottet att skattereglerna kräver vissa preciseringar.

En av de viktigaste utgångspunkterna för reformen är att pensionsförsäkringarna, trots att deras juridiska karaktär avviker från annat sparande, sett ur spararnas perspektiv uteslutande är sparprodukter och därmed betraktas som alternativ till andra former för sparande. Det är bara skattestödet till långsiktigt försäkringssparande som har ansetts vara ett problem, framför allt i konsumentpolitiskt hänseende. Dessutom anses livförsäkringsbolagens avgifter för sparande till pension vara höga. Det är ett problem för spararna, särskilt som de i försäkringsavtalen inte tilllåts flytta över försäkringen till ett annat bolag och därmed konkurrensutsätta försäkringarna. Den bristande konkurrensen är extra problematisk med avseende på att sparandet ofta pågår i flera decennier.

Också i konkurrenshänseende finns det problem. Finland är ett av de få gamla EU-länder där skattestödet till långsiktigt sparande bara gäller försäkringsföretag.

Det är både motiverat och lämpligt att skattestödet till pensionsförsäkring utsträcks till långsiktigt sparande, framhåller utskottet. Vidare är det viktigt att konkurrensen ökar och kostnaderna för långsiktigt sparande därmed sjunker, likaså att marknaden tillåter större insyn, vilket är målet med reformen.

Ett viktigt element i ansträngningarna för att öka konkurrensen är att pensionsspararna ges rätt att byta försäkringsbolag eller tjänsteleverantör. De föreslagna bestämmelserna innefattar den möjligheten utan skattepåföljder, och det är ett villkor i sammanhanget. Men spararna kan inte ges rätten genom skattebestämmelser om inte villkoren i försäkringsavtalen tillåter byte.

Propositionen lyckas relativt bra samordna beskattningen av sparinstrument med olika juridisk karaktär och det är en viktig förutsättning för att målen ska nås, påpekar utskottet. Slutresultatet är dock att bestämmelserna är relativt komplicerade och för spararna svåra att få grepp om. Det beror delvis på att bestämmelserna måste läggas ovanpå de gällande bestämmelserna om pensionsförsäkringar eftersom möjligheterna att ändra bestämmelserna om gamla försäkringar begränsas av det konstitutionella skyddet för förmögenhetsrättsliga avtalsförhållanden. Divergerande bestämmelser för nya och gamla försäkringar återigen skulle resultera i att målet att spararna ska få byta försäkringsbolag inte kan nås.

Nedan går utskottet närmare in på vissa detaljer i förslaget och föreslår ändringar.

Beskattning när spararen avlider

De viktigaste principiella ändringarna gäller beskattningen när spararen avlider. En av utgångspunkterna i propositionen om skattestöd till nya sparprodukter är att förmånstagaren inte bör få bättre förmåner än spararen själv om spararen avlider. Det är befogat, anser utskottet, och innebär att förmånstagaren efter spararens död beskattas på samma sätt som spararen hade beskattats om han eller hon hade tagit ut sparmedlen under sin livstid. Sparmedlen betraktas därmed som förmånstagarens eller dödsboets skattepliktiga kapitalinkomst.

Beskattningen bör vara så lika som möjligt vid allt pensionssparande. Här framträder den rättsliga skillnaden mellan olika sparinstrument. Vid långsiktiga sparavtal äger spararen eller någon annan som har rätt till sparmedlen själv sparmedlen. När någondera avlider förs medlen över till arvtagaren eller testamentstagaren med stöd av arvsrätten. Vid pensionsförsäkring ägs de placeringsobjekt som spararens medel är placerade i av försäkringsbolaget och den försäkrade löper risk att dö innan pensionen får tas ut. Vanligen kombineras därför pensionsförsäkringar med dödsfallsförsäkring som tillåter att förmånstagaren får ersättning från försäkringen om den försäkrade avlider. Enligt vår gällande lagstiftning är den här typen av ersättning från försäkringen skattefri inkomst för nära anhöriga i inkomstbeskattningen och premierna är därmed inte avdragsgilla.

Genom förslaget samordnas beskattningen av långsiktigt sparande och pensionsförsäkring. Ersättning som betalas ut på grundval av dödsfallsförsäkring blir därmed i motsats till nu skattepliktig kapitalinkomst, men premierna ska i motsats till nu vara avdragsgilla utgifter på kapitalinkomsterna precis som premierna på pensionsförsäkring. Därmed behandlas pensionsförsäkring och dödsfallsförsäkring i beskattningen som en produkt. Avgifterna för och utbetalningarna från den ska behandlas på samma sätt som avgifterna för långsiktiga sparavtal och utbetalningar på grundval av dem.

Utskottet menar att det är en lyckad lösning. Inte heller de sakkunniga utdömde förslaget.

Syftet med reformen har inte varit att öka skatteförmånen utan att bredda det nuvarande skattestödet till övrigt långsiktigt sparande. Följaktligen ska medel som omfattas av ett långsikigt sparavtal till fullt belopp ingå i arvsbeskattningen precis som medel som förvaltas på något annat sätt. Men en del av de försäkringsersättningar som betalas ut på grundval av dödsfall är befriade från arvsskatt. För att sparprodukterna också i arvsbeskattningen ska behandlas lika föreslår regeringen att befrielsen från arvsskatt ska slopas för ersättning på grundval av dödsfallsförsäkring när den betalas ut på grundval av en dödsfallsförsäkring vid pensionsförsäkring.

Den föreslagna arvsskattebestämmelsen ska också tillämpas på gamla försäkringar. Även denna lösning är enligt utskottet motiverad eftersom olika arvsskatteregler för gamla och nya försäkringar skulle hindra att gamla försäkringar konkurrensutsätts. Dessutom spelar arvsskattebefrielsen en betydligt mindre roll för de skattskyldiga efter de senaste arvsskattereformerna.

I arvsbeskattningen ska det från egendom som tillfaller dödsboet eller den skattskyldige enligt den föreslagna ändringen av 9 § 5 mom. i lagen om skatt på arv och gåva dras av skatten på försäkringsersättningen eller sparmedlen enligt ett långsiktigt sparavtal. Utskottet föreslår att en felaktig hänvisning till 34 a § 6 mom. ändras till 34 a § 7 mom.

Dessutom föreslår utskottet att 36 § 1 mom. om skattefria försäkringsersättningar i inkomstskattelagen om skattefria försäkringsersättningar kompletteras med dödsbo som mottagare av försäkringsersättning eftersom det fallit bort av misstag.

Pensionsålder och återbetalningstid

Utskottet anser det motiverat att högre pensionsålder införs som villkor för avdragsrätten. Den åldrande befolkningen och en större försörjningsbörda kommer att vara stora samhällsekonomiska frågor redan inom en snar framtid. Det finns ingen anledning att med skattemedel stödja pensionering som inträffar tidigare än pensionsåldern enligt arbetspensionslagstiftningen. Vidare anser utskottet det motiverat att pensionsåldern stiger i samma grad för försäkringar som arbetsgivaren tecknar.

Det är en konsekvent lösning att som regeringen föreslår koppla ihop pensionsåldern med den vid varje tidpunkt gällande arbetspensionslagstiftningen, även om det innebär att pensionsspararna, när de börjar pesionsspara, inte vet när de kan börja ta ut pensionen.

De arbetskraftspolitiska målen för pensionsåldern försämras av att reformen, precis som den tidigare reformen, har en övergångsperiod då en sparare som har ingått försäkringsavtal före det datum då propositionen avlämnades fortfarande kan spara för sådant pensionssparande som tillåter att pension betalas ut enligt en lägre pensionsålder som ingår i avtal. Sett i ett rimlighetsperspektiv är övergångsperioden motiverad och med avseende på det grundlagsfästa egendomsskyddet också rättsligt sett nödvändig. Längden på övergångsperioden, sju år, är alldeles tillräcklig.

Enligt 54 d § 5 mom. i inkomstskattelagen får pensionen tas ut inom en kortare tid än tio år, som är huvudregeln, om spararen börjar ta ut pensionen senare. Regeln är enligt utskottet motiverad och kan uppmuntra människor att arbeta kvar.

Regeln har emellertid inte beaktats i 34 b § 1 mom. som föreskriver om högre skatt på pension eller någon annan utbetalning om den betalas ut inom kortare tid än tio år. Sanktionen är inte tänkt att bli tillämpad om återbetalningen sker inom kortare tid än tio år med stöd av 54 d § 5 mom. Finansministeriet har föreslagit att 34 b § 1 mom. ska ändras för att detta ska framgå explicit. Dessutom föreslår finansministeriet att bestämmelsen ska preciseras så att sanktionen inte tillämpas när en kortare återbetalningstid än tio år beror på att den försäkrade avlider tidigare eller på att sparkapitalet är litet. Det kan göras genom en hänvsining till 54 d § 4 mom. 1 punkten där det föreskrivs om återbetalningstiden och möjligheten att alltid betala ut minst 2 000 euro om året i pension. Utskottet föreslår att 34 b § 1 mom. ändras enligt detta.

Vid utfrågningen av de sakkunniga kom dessutom frågan upp om man i 34 b § också bör klarlägga att sanktioner inte kan påföras när utbetalningen görs vid en annan tidpunkt på grund av att den försäkrade, spararen eller någon annan som har rätt till medlen har avlidit innan pensionen eller någon annan liknande utbetalning har börjat betalas ut före pensionsåldern. Det är enligt utskottet inte nödvändigt eftersom det ingår beskattningsbestämmelser för dessa fall i specialbestämmelsen i 34 a § 7 mom. och 34 b § 1 mom. därför inte är tillämplig.

Försäkringar som arbetsgivaren tecknar

I 68 § i inkomstskattelagen, som gäller beskattningen av anställda för försäkringar som arbetsgivaren tecknar för dem, tilläggs nödvändiga hänvisningar till 54 d § om försäkringar som den skattskyldige själv tecknar.

Finansutskottet föreslår att 68 § prociseras med att bestämmelsen om särskilda uttagskriterier beroende på den försäkrades förhållanden eller förbudet att överlåta rätten på grund av avtalet inte ska tillämpas på försäkringar som arbetsgivaren tecknar. De särskilda uttagskriterierna, bland annat skilsmässa, är inte tänkta att bli tillämpade på försäkringar som arbetsgivaren tecknar. Förbudet att överlåta rätt som grundar sig på avtalet kan hindra arbetsgivaren från att flytta över försäkringen till en ny arbetstagare, och det är inte meningen.

Detaljer kring ikraftträdandebestämmelserna

Enligt ikraftträdandebestämmelserna i inkomstskattelagen tillämpas delvis olika bestämmelser på nya och gamla försäkringar. Detta gäller både pensionsförsäkringar och anknytande dödsfallsförsäkringar. Bestämmelserna är kopplade ihop med tidpunkten för när försäkringarna är tecknade. Vid tidigare reformer av skatten på pensionsförsäkringar har det i ikraftträdandebestämmelserna preciserats att en försäkring anses ha tecknats när försäkringstagaren har börjat betala premierna. Enligt uppgifter från finansministeriet ska samma tolkning också följas i den här reformen. Det vore bra om frågan framgick direkt av lagen, anser utskottet och föreslår att 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen till inkomstskattelagen kompletteras med detta.

I motiven hänvisar regeringen till ikraftträdandebestämmelsen i reformen från 2004 som säkerställer att den pension som betalas ut på grund av en gammal försäkring beskattas som förvärvsinkomst, om den har betalats ut från premier som har betalats in inom 2005 och av avkastningen på dem. Det är premier som drogs av från förvärvsinkomsterna före reformen. De föreslagna ändringarna påverkar inte tillämpningen av ikraftträdandebestämmelsen, utan pension som betalas ut på grundval av en gammal försäkring ska i framtiden delvis beskattas som förvärvsinkomst med stöd av ikraftträdandebestämmelsen. Men regeringen tar inte särskilt ställning till om bestämmelsen är tillämplig eller inte, när pensionssparmedel flyttas till ett annat försäkringsbolag eller ett långsiktigt sparavtal till en annan tjänstetillhandahållare. Då säger försäkringstagaren upp sitt gamla avtal och ingår ett nytt avtal med det nya försäkringsbolaget eller tjänstetillhandahållaren. Det bör säkerställas att pensionen också i dessa fall i framtiden kommer att beskattas som förvärvsinkomst i den mån som den skattskyldige har gjort avdrag för premierna på förvärvsinkomsterna. Utskottet förslår att en bestämmelse om detta läggs till i 4 mom.