Motivering

En majoritet inom utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att upphäva förmögenhetsskattelagen. I stället stiftas en ny lag om värdering av tillgångar vid beskattningen. Den är till för att lägga fast beskattningsvärdet på fastigheter inom fastighetsbeskattningen och för att bestämma företagens nettoförmögenhet inom inkomstbeskattningen. Dessutom görs vissa ändringar i ett flertal andra lagar på grund av den nya lagen.

Vi omfattar inte utskottsmajoritetens ståndpunkt som befriar några tiotusen personer bland de rikaste i Finland från förmögenhetsskatten eftersom skatten inte alls har något att göra med vanliga löntagare, än mindre med de fattiga.

Förslaget att slopa förmögenhetsskatten är det mest flagranta exemplet på regeringens politik som går ut på att öka inkomstklyftorna och skapa större ojämlikhet.

Vänsterförbundet kräver större rättvisa i skattepolitiken.

För det första lämnar centerns och socialdemokraternas regering ekonomiskt hårt trängda kommuner i sticket. Kommunerna kan inte säkerställa att medborgarna får de högkvalitativa och adekvata tjänster de behöver så väl i sin vardag. I fjol höjde rekordmånga kommuner procentsatsen för i år och nästa år är det ännu fler, hela 140 kommuner. Finlands ekonomi har utvecklats i gynnsam riktning, men kommunerna blir mer och mer skuldsatta.

För det andra är vi inte nöjda med regeringen Vanhanens och Heinäluomas (tidigare: Kalliomäkis) skattestrategi som är allt annat än social och bara ökar ojämlikheten. I de minsta inkomstklasserna är en bråkdels procent mycket större än i de stora inkomstklasserna, men räknat i euro får höginkomsttagarna mycket större lättnader än andra.

Vänsterförbundet stöder en rättvis och jämlik skatte- och samhällspolitik. Regeringen Vanhanen och Heinäluoma för en skattepolitik som också i övrigt ökar inkomst- och förmögenhetsgapet, bland annat av följande orsaker:

• beslutet att i skatteskalorna för 2007 ta bort en inkomstskatteklass av de fem som funnits; detta måste ses som en förberedelse för plattskatt
• det faktum att förmögenhetsskatten sänks och slopas från och med 2006 för några tiotusen personer bland Finlands rikaste människor; detta minskar skatteintäkterna med 130 miljoner euro
• reformen att undanta sociala förmåner från förvärvsinkomstavdraget; detta kunde visserligen kompenseras i pensionerna med en ordentlig höjning av folkpensionen
• lägre näringsskatter och skattelättnader som är betydligt större än inflationen; detta försvårar i synnerhet möjligheterna att finansiera välfärdstjänsterna för låginkomsttagare
• beslutet i regeringsprogrammet och nyligen också i basserviceprogrammet att höja den lägsta gränsen för fastighetsskatten och vissa avgifter för att göra skattestrategierna mindre socialt inriktade
• regeringens planer på att höja avgifterna inom social- och hälsovården och knyta dem till index.

Regeringen har inga ambitioner att minska orättvisorna med hjälp av ordentliga förhöjningar av pensionerna och andra förmåner, till exempel arbetsmarknadsstödet.

Regeringen vill inte heller höja arbetsmarknadsstödet för att kompensera stödtagarna för den skattelättnad som löntagarna får. När det gäller studiestödet satsar regeringen mer på en lånemodell i stället för att förbättra studiestödssystemet.

I samband med behandlingen av en proposition med förslag till vissa ändringar i inkomstskattegrunderna (RP 117/2005 rd) föreslog vi att avdraget för förvärvsinkomster i statsbeskattningen ses över när det gäller löneinkomster. Enligt vår modell skulle avdraget försvinna snabbare med ökade inkomster än vad regeringen föreslår. Dessutom föreslog vi att liknande avdrag bör införas för sociala trygghetsförmåner som i dagsläget inte berörs av förvärvsinkomstavdraget.

I samband med behandlingen av skatteskalan för 2006 (RP 116/2005 rd) föreslog vi att marginalskattesatsen för de högsta inkomsterna inte alls ska justeras.

Det finns all orsak att ha kvar förmögenhetsskatten för att några tiotusen bland Finlands rikaste människor får vara med och dra sitt strå till stacken och finansiera utgifterna för de så viktiga samhällstjänsterna. Av samma anledning måste skattelättnaderna för personer med de högsta inkomsterna slopas.

I samband med förhandlingarna om kollektivavtalen gav regeringen arbetsgivarna ett löfte om att slopa förmögenhetsskatten. Men den frågan avtalades inte alls i trepartsförhandlingarna. Dessutom ska vi komma ihåg att det alltid är regeringen som ska stå för de skatteändringar som den ger utfästelser om vid förhandlingarna om kollektivavtalen.

I och med att vi anser att förmögenhetsskatten ska vara kvar föreslår vi att samtliga lagförslag i propositionen förkastas.

Motivering

Innehav av arbetslokaler i bostadsbolag och ömsesidiga fastighetsbolag

Samlingspartiet har stött regeringen i beslutet att slopa förmögenhetsskatten. Också i betänkandet från finansutskottet presenteras kompletta motiv till varför skatten ska slopas. Tanken har varit att bestämmelserna om värdering av tillgångar i samband med reformen flyttas över med samma innehåll som tidigare i en ny lag om värdering av tillgångar vid beskattningen. Regeringen har gett löfte om att ändringarna ska vara helt och hållet av teknisk karaktär. Trots detta innehöll det utkast till ny lag om värdering av tillgångar som skickades ut för yttrande i somras ett flertal punkter där regeringen under förespegling av tekniska förändringar stramar åt skatterna för företag och deras ägare. Trots att största delen av missförhållandena rättades till på grund av den kritik som framfördes mot utkastet till lag innehåller propositionen ändå vissa problem som finansutskottet inte ansåg sig behöva rätta till i betänkandet.

Ett uppenbart problem har att göra med värderingen av aktier i bostadsaktiebolag och aktier som ger ägaren rätt att besitta en viss lägenhet i ett fastighetsaktiebolag. Enligt den gällande lagen ska fastigheter, värdepapper och bostadsaktier samt affärsaktier som hänför sig till anläggningstillgångarna inte värderas på den icke-avskrivna delen av anskaffningsutgiften utan enligt beskattningsvärdet om det är högre än den icke-avskrivna anskaffningsutgiften. Efter den ändring som finansutskottet har godkänt kommer det inte längre att räknas ut något jämförelsetal i motsvarighet till förmögenhetsskattevärdet på aktier i bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag. I och med att de ingår i ett företags tillgångar värderas de enligt bestämmelserna om nettoförmögenhet i den nya värderingslagen. Aktier i bostadsaktiebolag och fastighetsaktiebolag kommer således att hädanefter värderas utifrån den icke-avskrivna delen av anskaffningsutgiften. I många mindre företag kommer ändringen att reducera nettoförmögenheten.

Den föreslagna ändringen har den konsekvensen att ägarna i ett företag får åtstramad beskattning är en betydande del av företagets nettoförmögenhet består av till exempel aktier i ett bostadsaktiebolag eller ett ömsesidigt fastighetsbolag och lägenheterna används som arbetslokaler. Inte minst i städerna har företagen aktier i bostadsaktiebolag som hänför sig till något annat än omsättnings- eller investeringstillgångarna, när de innehavda lokalerna används som affärs- eller används av personalen. Bolag kan ha aktier i ömsesidiga fastighetsaktibolag till exempel när handelsmännen har byggt ett litet köpcentrum på orten. I sådana situationer är det tänkt att den lokal som aktieinnehavet ger rätt till ska användas för företagets syften och bara mot det vederlag som fastighetsbolaget tar ut. Detsamma gäller också butiker i den lägsta våningen i höghus som är bostadsaktiebolag. Aktierna kan utgöra en betydande förmögenhetspost i balansräkningen för ett litet företag. Typiskt för situationen är också att företaget äger aktierna långsiktigt, vilket innebär att skillnaden mellan det gängse priset och den icke-avskrivna anskaffningsutgiften vanligen är stor. Lagändringen har i det närmaste försvarats med att det är mycket arbetsamt att sänka beskattningsvärdet. Det är emellertid ingen godtagbar orsak för att strama åt företagsbeskattningen på det här sättet.

I värderingslagen bör värderingen av aktier i bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag som hänför sig till anläggningstillgångarna grunda sig på det värde som tillämpas inom fastighetsbeskattningen på byggnader som företagen äger justerat enligt nuvarande regler i överensstämmelse med det gällande beslutet av finansministeriet. En sådan skattestrategi ligger i linje med skattereglerna för andra tillgångar. I fråga om dessa har värderingsreglerna funnits i en rad beslut, men har nu lyfts över direkt till värderingslagen. Ändringen kunde genomföras så att begränsningen i fråga om aktier i bostadsaktiebolag och aktier i fastighetsbolag som berättigar till innehav av en viss lägenhet stryks i 2 kap. 3 § 6 mom. i värderingslagen. I stället bör 2 kap. få en ny 5 a § för beräkning av jämförelsevärdet för sådana aktier. Paragrafen bör stämma överens med de materiella bestämmelserna i finansministeriets beslut om grunderna för beskattningsvärdet på aktier i bostadsbolag. Dessutom måste 2 kap. 5 § 1 mom. ändras.

Beskattning av generationsväxling i företag

Finansutskottet föreslår att lagmotion LM 117/2005 rd som lämnats in av samlingspartiets riksdagsgrupp förkastas. I lagmotionen föreslår vi att ingen skatt på arv och gåva ska tas ut vid generationsväxlingar i företag och i skogsbruk och på lantgårdar. Samtidigt utsträcks skattebefrielsen till situationer då mindre än tio procent av aktierna eller andelarna i ett jord- eller skogsbruks eller ett företag förs över till den som fortsätter med verksamheten.

Företagarna i Finland åldras snabbt och ungefär en tredjedel av de finländska företagarna står inom kort inför en generationsväxling eller beslutet att lägga ner verksamheten. I reda tal betyder detta att omkring 70 000—80 000 företag och 500 000—800 000 anställda i företagen står inför förändringar de närmaste tio åren. Det är av stor betydelse för hela vår samhällsekonomi att generationsväxlingarna utfaller väl. Det handlar inte bara om en stor grupp människor som sysselsätter andra. Dessutom är de företag som står inför en generationsväxling både större och mer solida än företag i allmänhet. ETLA bedömer att finansieringen av den offentliga ekonomin försämras med 1,25 miljarder euro inom fyra år, om varannan generationsväxling misslyckas. Barometern för små- och medelstora företag (1/2005) visar att företagen uppfattar möjligheterna att hitta någon som fortsätter, skatterna och värderingen som problem vid generationsväxlingar. Trots de existerande skattelättnaderna vid generationsväxlingar är skatterna således fortfarande ett hinder för att näringslivsverksamhet ska kunna lyftas över till en ny generation med framgång. Detta sätter den fortsatta näringslivsverksamheten och arbetstillfällena på spel. När ett företag förs över på den yngre generationen har till exempel mottagaren vanligen inga tillgångar att betala skatterna med. Då tas pengarna från företaget där medlen samtidigt behövs för utvecklingen av verksamheten i ett i övrigt problemfyllt läge.

En arbetsgrupp för familjeföretag som tillsatts av handels- och industriministeriet (KTM julkaisuja 16/2005) föreslog nyligen att skatten på arv och gåva slopas när företagstillgångar förs över mellan generationer. Bestämmelser om skattelättnader ingår i 55 § i lagen om skatt på arv och gåva. Där regleras bland annat situationer då arvet eller gåvan innefattar en lantgård, något annat företag eller delar av dessa. Ett villkor för skattelättnad är att den skattskyldige fortsätter att bedriva jord- och skogsbruk eller någon annan företagsverksamhet med de tillgångar som han fått som arv eller gåva. Vi föreslår att paragrafen ändras så att den skattskyldige i dessa fall befrias från skatt på arv och gåva. Det kräver ändringar i 55 § 1 mom. Samtidigt kan 55 § 1 mom. 3 punkten som reglerar uträkningen av tidigare skattelättnader samt 2, 3 och 6 mom. i den gällande lagen liksom också 56 § upphävas eftersom de är onödiga. Samtidigt kan de nya 3 och 4 mom. i 55 § i utskottets betänkande strykas. I de gällande 4 och 5 mom. föreskrivs att den skattskyldiga inte utan skattepåföljder kan överlåta merparten av en lantgård eller ett skogsbruk respektive företag innan fem år har gått räknat från den dag då skatten på arv eller gåva verkställdes. Den skattskyldige ska anmäla överlåtelsen till skatteverket inom tre månader efter att tillgången överläts. syftet med begränsningen är att säkerställa att skattelättnaden gäller de situationer då näringsverksamheten fortsätter. Detta är självfallet också nödvändigt när någon får skattebefrielse vid generationsväxlingar.

Efter att lättnaden höjdes 2004 är problemet till råga på allt att man har infört en ny praxis för att värdera den förmögenhet som lättnaden gäller. Skattemyndigheterna har stick i stäv med finansutskottets tydliga ställningstagande (FiUB 5/2004 rd) börjat dela upp framför allt förmögenhetsposter i aktiebolagens balansräkningar i företagsförmögenhet och poster som inte ingår i den. Till denna del bör befrielsen från arvs- och gåvoskatt gälla ett affärsdrivande bolags hela värde oberoende av om bolaget också har tillgångar som inte kan räknas till näringsverksamhet eller inte.

Företagare som enbart bedriver skogsbruk får vid arvs- och gåvobeskattningen i detta nu ingen lättnad i samband med generationsväxling. Om en företagare som bedriver skogsbruk regelbundet deltar i skogsvårdsåtgärder och får en betydande del av sina inkomster från skogen, finns det ingen anledning att behandla skogsbruket enbart som investeringsverksamhet. Det är således inte motiverat att undanta skogsbruket från befrielsen från arvs- och gåvoskatt. Och detta speciellt därför att skogsbruk i aldrig så liten skala redan nu gör att skogsbrukslägenheten omfattas av lättnaden. Också finansutskottet har i sitt betänkande fäst sig vid detta. Befrielsen från skatt vid generationsväxling bör därför utsträckas också till sådana skogsbrukslägenheter som är skyldiga att betala skogsvårdsavgift. Men befrielse från skatten bör bara beviljas när skogsbrukslägenheten i sin helhet överförs till övertagaren. De nödvändiga ändringarna måste göras i 55 § i lagen om skatt på arv och gåva.

Enligt 57 § i lagen om skatt på arv och gåva avses med en del av en gårdsbrukslägenhet eller ett annat företag i 55 § även minst en tiondel av de aktier eller andelar som berättigar till innehav av en gårdbrukslägenhet eller ett företag. Men hos oss finns det gott om sysselsättande och växande familjeföretag vars ägande under årens lopp har splittrats till den grad att kravet på 10 procents innehav i många fall inte uppfylls. Om 57 § i lagen om skatt på arv och gåva upphävdes skulle befrielsen från skatt kunna tillämpas också i sådana fall och skulle då stödja ambitionen om fortsatt företagande inom släkten eller familjen. Villkoret för befrielse vore också då givetvis att den skattskyldige fortsätter med näringsverksamheten. Om tioprocentskravet slopades skulle det främja generationsväxlingar också i och med att näringsverksamheten stegvis kunde flyttas över på nästa generation. I praktiken vill man ofta involvera övertagaren i företagets verksamhet genom att flytta över en liten del av den förmögenhet som finns i verksamheten till denne. I dagens läge medges ingen lättnad vid arvs- och gåvobeskattningen för överföringar som inte når upp till 10 procent.

I budgetpropositionen beräknas det inflyta totalt 490 miljoner euro i arvs- och gåvoskatter 2006. Enligt våra beräkningar minskar skatteinkomsterna med omkring 100 miljoner euro om skatten på arv och gåva slopas vid generationsväxling inom företag och på jord- och skogsbrukslägenheter. Samlingspartiets riksdagsgrupp har lämnat motsvarande budgetmotion om budgeten för 2006 till riksdagen för behandling.

Motivering

I den nordiska samhällsmodellen har det ingått att inkomsterna fördelas jämnt, och detta har varit en av de stora styrkorna med våra samhällsmodeller. På senare år har inkomstskillnaderna, särskilt i de högre delarna av skalan, ökat både i Finland och i Sverige. I Finland har de fattigas levnadsstandard släpat efter och varit mycket sämre än hos resten av befolkningen. Samtidigt har den rikaste hundradedelen av befolkningen fått en kraftig ökning i sina samlade inkomster.

Regeringens samlade politik har gått ut på att stödja trenden. Inkomstskatterna har sänkts med hela tre miljarder euro och skattelättnaderna har företrädesvis kommit höginkomsttagarna till godo. Förslaget att slopa förmögenhetsskatten gör ett stort hål på inkomstsidan i de årliga budgetarna, 70 miljoner euro varje år.

Om man ser till en hållbar statsekonomi har regeringens skattelättnader varit alltför stora och man kan befara att det krympta skatteunderlaget ställer till med problem för finansieringen av välfärdstjänsterna i framtiden. Dessutom är det oroväckande att det inte finns några garantier för de totalekonomiska effekterna trots att regeringen har motiverat skatteomläggningarna med tryggad konkurrenskraft och bättre sysselsättning.

En skattelättnads policy ingår i och för sig också i Gröna riksdagsgruppens ambitioner, men skattelättnaderna måste vara betydligt moderatare och i högre grad gälla låginkomsttagarna. En del av skattelättnaderna bör återtas och det utrymme som då kommer till användas för större statsandelar till kommunerna och insatser för att avskaffa fattigdomen.

Förslaget att slopa förmögenhetsskatten är dessutom ett problem om man ser till medborgarnas förtroende för systemet. Det har sagts att det inte är något problem att de rika blir rikare så länge ingen blir fattigare. Men det håller inte streck. De rika kan inte bli rikare utan att det inverkar på vanliga människors liv, oavsett vad man anser om detta. Att folk blir rikare ger utslag till exempel på bostadsmarknaden. I vissa bostadsområden stiger bostadspriserna så mycket i takt med den ökade förmögenheten att folk med lägre inkomster måste flytta längre bort.

Ömsesidigt stort förtroende har varit en av de stora styrkorna med det nordiska samhället. Folk har följt regler eftersom de har uppfattats som justa. När regeringen arbetar för att göra de rika ännu rikare sätter den många värdefulla saker i vårt land på spel.