Motivering

Lissabonstrategin har från första början berett problem. Orsaken till det misslyckade genomförandet kan sökas både i det svaga världsekonomiska läget och i att medlemsstaterna i praktiken inte har hållit fast vid de överenskomna målen. Därmed har målinriktade politiska åtgärder saknats. Programmet har inkluderat alldeles för många saker och samordningen har varit svag. Därför krävs det absolut vassare och effektivare åtgärder för att genomföra strategin för att Europa inte ska halka ännu längre efter den ekonomiska tillväxten i USA och vissa regioner i Asien. Målen är en stor utmaning, inte minst som konkurrentländer och konkurrerande regioner hela tiden går framåt i en sådan takt att inte ens målen med Lissabonstrategin nödvändigt kan garantera ett tillräckligt konkurrenskraftigt Europa.

Kommissionens förslag är hur som helst en klar förbättring jämfört med det rådande läget. Programmet har komprimerats och genomförandet ska förenklas och strömlinjeformas. Målen är givetvis lovvärda och bör stödjas. Speciellt gäller det att se till att verksamheten i förlängningen fokuseras mera på konkurrensfrämjande insatser. Dessutom kräver genomförandet större flexibilitet, dynamik och konkretion. Ett absolut centralt villkor för att programmet ska lyckas är att medlemsstaternas regeringar tar ett verkligt ansvar för att genomföra programmet nationellt och engagerar sig för det politiskt.

Finansutskottet noterar att en hållbar offentlig ekonomi är en grundläggande förutsättning för en stark och stabil ekonomisk tillväxt på sikt. Det är viktigt att Lissabonstrategin klart och tydligt integreras i stabilitets- och tillväxtpakten. Utskottet ser också på de stora riktlinjerna för den ekonomiska politiken som ett centralt verktyg för samordning av den ekonomiska politiken.

Utskottet vill att hänsyn ska tas till miljömålen och målen för det sociala området. De bör inte separeras från målen för sysselsättning och tillväxt utan ses som faktorer som kan stödja dem. Det är viktigt att väga in strategin för hållbar utveckling i genomförandet av Lissabonstrategin. Utskottet lyfter fram ekologiskt effektiva innovationer och miljöteknik och anser i likhet med regeringen att medel för handlingsprogrammet för miljöteknik bör tas också ur EU:s ramprogram för konkurrenskraft och innovationer.

Utskottet understryker också i övrigt betydelsen av forskning och utveckling för att öka produktiviteten och förbättra konkurrenskraften. Medlemsstaterna måste nationellt åta sig att utveckla innovationssystem och garantera adekvata resurser för forskning och utveckling. EU-finansieringen får inte ersätta nationella forskningsinsatser eller eftersläpningen i medlemsstaternas offentliga satsningar utan den ska ge de nationella åtgärderna ett mervärde. Enligt utskottet bör FoU-satsningarna ha verkliga effekter och bidra till att forskningsresultaten utnyttjas effektivare. På det hela taget är det viktigt att kunskap kan omsättas i tillväxt.

För att göra Europa konkurrenskraftigare krävs det utöver en fungerande inre marknad också att handeln med tredje länder utvecklas. Det är en viktig fråga för länder som Finland som befinner sig i unionens periferi och som i betydande omfattning bedriver handel med tredje länder.

Ett av de största problemen med Lissabonstrategin är att det har byggts upp ett omfattande och komplicerat uppföljnings- och rapporteringssystem kring målen. Därför välkomnar utskottet kommissionens förslag att förvaltningen av strategin ska ses över och rapporteringen förenklas. På denna punkt föreslår kommissionen att de nuvarande rapporteringsförpliktelserna samordnas till en enda nationell agenda. Då kan åtgärderna måttsys efter varje lands egna behov för att öka också regeringarnas engagemang för programmet. Det är en avsevärd förbättring av nuläget att de nationella parlamenten och intresseorganisationerna deltar och förankras i den nationella rapporteringen.

Det finns fortfarande en stor konflikt mellan mål och medel i kommissionens särskilda dagordning från Lissabon. Den är mycket omfattande och åtgärdsrekommendationerna delvis överlappande. Det har inte utretts hur förslagen ska omsättas i praktiken och innehållet är på många punkter fortfarande oklart. Som regeringen framhåller bör Europeiska rådet inte anta dagordningen från Lissabon som sådan utan analysera och precisera den. Det ger inte bara bättre förankring utan också större effektivitet och konkretion åt dagordningen.

Regeringen ser inte att det behövs någon Herr eller Fru Lissabon i regeringen men lovar överväga saken om det kan förbättra samordningen mellan medlemsstaterna. Enligt finansutskottet är detta inte den bästa vägen att främja strategin utan medlemsstaterna bör själva få bestämma hur den nödvändiga nationella samordningen ska ordnas.