Motivering

1. Utgångspunkter

Finlands kärnkraftsbeslut är ett led i regeringens energistrategi — vägen till ett utsläppssnålt Finland, som bygger på energieffektivitet, ökad användning av förnybar energi och kärnkraft. Besluten utgår från minskade utsläpp, inhemsk energi och självförsörjande och från främjad teknik, sysselsättning och ekonomisk tillväxt.

Det väsentliga i ett internationellt perspektiv är att man bygger mer kärnkraft för att förbereda sig för bl.a. klimatförändringen. Det finns totalt 439 kärnkraftverk av varierande storlek i världen, 57 är under byggnad och 151 reaktorer planeras. Vissa nya kärnkraftsproducerande länder är så instabila att det kan skapa problem.

2. Kärnkraft ligger i hela samhällets intresse inte minst med hänsyn till klimatförändringen

Framtidsutskottet ser både för- och nackdelar med kärnkraft, precis som med all energiproduktion. Ändå pekar det vi vet nu mot att kärnkraften är förenlig med hela samhällets intresse.

Utsläppsfri kärnkraft ersätter elproduktionskapacitet som bygger på fossila bränslen, minskar beroendet av elimport och möjliggör i kombination med produktion baserad på förnybar energi och bättre energieffektivitet för Finland att uppfylla sina klimatmål på ett kostnadseffektivt sätt. En av de största fördelarna med kärnkraft är att den håller elpriserna stabila och förutsebara. Det möjliggör i sin tur en flersektoriell produktion och investeringar i Finland och främjar den vägen företagsamhet, sysselsättning och välfärd. Våra erfarenheter av kärnkraft säger oss att den är konkurrenskraftig och säker och stärker Finlands konkurrenskraft och renommé som expert och pionjär på modern kärnteknologi i Europa.

På medellång sikt, alltså 20—40 år, kommer kärnkraften att spela en särskilt stor roll i Finlands energipolitik. Riksdagen har redan lämnat sitt svar på statsrådets långsiktiga klimat- och energistrategi (SRR 6/2008 rd). Framtidsutskottet arbetar på ett betänkande om framtidsredogörelsen om klimatpolitiken (SRR 8/2009 rd), som de övriga utskotten har lämnat utlåtanden om. I samtliga av dem lyfts de stora klimat- och energipolitiska frågorna fram.

I motiven till principbesluten hänvisas det till energi- och klimatstrategin. Framtidsredogörelsen sträcker sig ända bort till 2050 och är en referensram på längre sikt vid sidan av energi- och klimatstrategin, som har siktet inställt på 2020. Strategierna i framtidsredogörelsen lyfter fram bland annat förnybara energiformer, bättre energieffektivitet och energisparande.

Utskottet tar här upp frågan om elmarknaden. Normalt leder ett ökat utbud på marknaden till sänkta priser. El som produceras med kärnkraft i Finland betyder inte nödvändigtvis att elpriset kommer att sjunka, eftersom den ska ersätta en del av den elproduktionskapacitet som försvinner. Åtagandena att bekämpa klimatförändringen och stödet för produktion av förnybara energiformer kommer antagligen också att höja elpriset i framtiden. Med kärnkraft kan man i alla fall trygga den basala elproduktionen och då har man bättre möjligheter att förutse hur priset på el utvecklas.

3. I kärnkraftsbesluten måste man på sikt räkna med många möjliga framtider

I enlighet med sin uppgift lyfter framtidsutskottet fram de grundläggande frågorna kring kärnkraftsbesluten på sikt. I besluten gäller det att väga in kärnkraftens hela långa livscykel med alla sina direkta och indirekta konsekvenser. Ett kärnkraftsverks livslängd räknas i decennier, medan livscykeln alltifrån den nödvändiga uranbrytningen för kraftverket till säker slutförvaring av avfallet och rivning av ett uttjänt kärnkraftverk måste räknas i sekler.

Utifrån vad framtidsutskottet har erfarit är det viktigt att de bolag som statsrådet föreslår tillstånd att bygga kärnkraft för är tillräckligt väl införstådda, i enlighet med gällande lagstiftning, med de långsiktiga riskerna med kärnkraftsproduktion i Finland. I en bedömning av konsekvenserna, som i likhet med slutförvaringen av kärnavfall aktualiseras först om cirka 40 år, är det nödvändigt att räkna med olika slag av lösningar.

Strålsäkerhetscentralen hävdar att Finland, Sverige, Frankrike och Förenta staterna hittills är de enda länderna som har konkreta planer för hur högaktivt kärnavfall ska slutförvaras.

4. Utgångspunkt i en säkerhetsbedömning enligt kärnenergilagen

Kärnenergilagen anger klara villkor för säkerheten. Strålsäkerhetscentralen har gjort en säkerhetsbedömning av alla ansökningar i detta utlåtande och lämnat den till statsrådet. Enligt centralen har alla villkor i lagen uppfyllts. Där ingår också en bedömning av hur säker slutförvaringen av använt kärnbränsle är.

5. Synpunkter på kärnkraftverkens säkerhet

5.1 Säkerheten i olika faser av ett kärnkraftverks livscykel

Det är meningsfullt att se på kärnkraftverkens säkerhet och riskhantering genom faserna i kraftverkens och kärnbränslets livscykel. En samlad riskhantering under kärnkraftsbyggandets livscykel öppnar många nya möjligheter inte bara för finländsk forskning utan också för finländsk praktisk know-how.

Enligt utredning förbereder man sig både tekniskt och ekonomiskt planmässigt för kärnkraftverkens livscykel. Det finns utmönstringsplaner enligt kraven i kärnenergilagen för våra existerande kärnkraftverksenheter. För utmönstringen har medel fonderats i statens kärnavfallsfond och genom kostnadskalkyler säkerställs det att medlen räcker till. I planerna räknar man preliminärt med att lägga ner Olkiluoto 4 och deponera rivningsresterna.

Den sista fasen av användningen av kärnkraft, dvs. slutförvaringen av kärnavfallet, är en särskilt viktig och krävande uppgift. Det blir nödvändigt att slutförvara kärnavfallet omkring 40 år efter det att kraftverket tagits i drift. Grundämnena i visst avfall omvandlas mycket långsamt till samma strålningsnivå som uran, enligt uppskattning efter ett par hundratusen år. En istid är en av de verkligt långsiktiga riskerna med slutförvaring; man bedömer att en sådan drabbar Finland åtminstone en gång inom följande hundratusen år. Liknande risker är jordbävningar och förskjutningar i berggrunden.

5.2 Strålningsdoser vid normal kraftverksdrift

Erfarenheterna pekar mot att strålningsriskerna vid drift av kärnkraftverken har varit mycket obetydliga såväl hos oss som i andra länder. Utsläppen av radioaktiva ämnen från de finländska kärnkraftverken exponerar inte invånarna i omgivningen för strålning. Efter vissa ombyggnadsarbeten i mitten av 1990-talet har de strålningsdoser som invånarna i den närmaste omgivningen utsatts för under varje tidsperiod av ett år varit i samma storleksklass som de doser varje finländare utsätts för varje timme av sitt liv. Den här strålningsdosen härstammar från naturliga radioaktiva ämnen i människans egen kropp, från markstrålning och kosmisk strålning.

Nu har man dessutom satsat särskilt på de anställdas säkerhet. Om man ser till strålningen var arbetet 2009 mindre farligt för de anställda vid kärnkraftverken än till exempel för finländsk flygpersonal.

5.3 Olycksrisker, förebyggande och ansvar för säkerheten

Strålsäkerhetscentralens säkerhetsbedömning är att riskerna är små vid normal kraftverksdrift, men att olycksmöjligheten inte helt kan uteslutas.

Det krävs av alla nya kärnkraftverksbyggen i Europa att reaktorns skyddshölje ska kunna motstå en härdsmälta och belastningen från andra förmodade olyckor utan att gå sönder eller förlora sin hållfasthet. Ett nytt krav är att säkerheten inte får sättas på spel ens om ett stort flygplan kolliderar med ett kraftverk på värsta möjliga sätt.

Strålsäkerhetscentralen har bedömt inte bara ett kraftverks tekniska säkerhet utan också leverantörernas kapacitet till högkvalitativt genomförande av planen som faktorer som inverkar på verkets säkerhet. Samtliga av de aktuella kraftverksleverantörerna är erfarna.

Enligt finländsk lagstiftning och internationella överenskommelser har kraftbolagen fullt ansvar för sina kärnkraftverks säkerhet. Kraftbolagen rapporterar att vi i Finland för att garantera säkerheten vid ett kärnkraftverk har tillgång till högkvalitativa procedurer och driftssystem, flerdubbla säkerhetssystem och system för att hantera allvarliga olyckor.

Vårt säkerhetstänkande grundar sig på en vertikal försvarsprincip. Det finns flerdubbla spärrar och funktioner för att hindra att radioaktivitet sprids i omgivningen. Samma princip går igen i alla säkerhetsarrangemang.

5.4 Förläggningsplatsens säkerhet

När ett kärnkraftverk planeras kartläggs alla externa händelser som kan hota verkets säkerhet. Riskerna med varje slag av händelse bedöms i relation till var verket ligger. I det sammanhanget beaktas faktorer med anknytning till mänsklig verksamhet, som farlig industri, transporter av farliga ämnen, olje- och kemikalieutsläpp och uppsåtlig skadegörelse. Utöver säkerheten i själva kärnkraftverket måste man också se på hur sårbar elöverföringen är.

För att hindra uppsåtlig skadegörelse måste ett kraftverk ha effektiva säkerhetsarrangemang som planeras utgående från riskanalyser och skyddsbehov som bedöms utifrån dem. Krigshandlingar ingår inte i grunderna för planering av kärnkraftverk, men man måste kunna skydda sig effektivt mot kriminell verksamhet och terrorism. Skyddsdetaljerna är inte offentliga. En internationell expertgrupp inom IAEA utvärderade sommaren 2009 säkerhetsarrangemangen vid Finlands kärnkraftverk och fann dem på det hela taget effektiva. Finland har dessutom en lagfäst kärnsäkerhetsdelegation som utvärderar hotbilder och nationell handlingskapacitet.

I Finland har den allmänna principen varit att kärnkraftverk förläggs till tillräckligt glest bebyggda områden långt från stora bosättningscentra. I ett kärnkraftverks omgivning får det alltså inte finnas en sådan folkmängd eller sådana bosättningscentra eller anläggningar som hindrar effektiva räddningsinsatser. Strålsäkerhetscentralen har bedömt de föreslagna förläggningsplatserna i samråd med de regionala räddningsverken och konstaterat att det går att planera för de nödvändiga räddningsinsatserna för samtliga ställen som föreslagits.

5.5 Slutförvaring av använt kärnbränsle

I Finland måste det radioaktiva avfallet slutförvaras i berggrunden. Genom upparbetning kan det använda bränslet till 97 procent användas på nytt som bränsle. Upparbetning utnyttjas i Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Japan.

Långtidslagringen skjuter till stor del kärnavfallshanteringen över på kommande generationer. Finlands strategi hindrar inte att framtida generationer stannar för någon annan lösning till exempel tack vare ny teknik.

Statsrådet fattade 2000 ett principbeslut om en slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle från kärnkraftverksenheterna Lovisa 1 och 2 och Olkiluoto 1 och 2 enligt Posivas förslag. Riksdagen fastställde beslutet 2001. Efter beslutet valde Posiva Olkiluoto till slutförvaringsplats. År 2002 utvidgade statsrådet och riksdagen beslutet så att det nu omfattar också bränslet från kraftverksenheten Olkiluoto 3.

Den viktigaste säkerhetsaspekten är att kärnbränsleknippena packas in i kapslar med ytterst obetydlig korrosion under slutförvaringsförhållandena. Kapslarna placeras i ett lerhölje i förhållanden som effektivt minskar risken för korrosion. Enligt undersökningar håller kapslarna flera gånger längre än den tid som behövs för att oskadliggöra avfallet. Också om en kapsel bryts, betyder det inte att avfallet kommer direkt ut i omgivningen. Avfallet är hårt bundet vid fasta keramiska bränslekulor, och radioaktiva ämnen ska inte kunna lösgöra sig förrän det här keramiska ämnet långsamt börjat lösa upp sig i det omgivande grundvattnet.

Förvaringsplatsen ligger på över 400 meters djup i grundberget. Med placeringen djupt i berget vill man försäkra sig om att kommande generationer inte av en händelse råkar i kontakt med detta radioaktiva avfall. Den enda vägen för radioaktiva ämnen att ta sig ut i omgivningen är att transporteras med grundvattnet, om avfallskapslarna inte längre var intakta. Vissa radioaktiva ämnen skulle kunna transporteras med grundvattnet ända upp till markytan, men de flesta av dem skulle på vägen fästa sig kemiskt vid berggrunden och därefter sitta fast.

Använt kärnbränsle är farligast de första 600 åren. Efter det har strålningen på bränslekapseln redan mattats av till den grad att exponeringen för strålning i dess omedelbara närhet inte skulle vara ens lika stor som när man tar flyget. När 10 000 år har gått sedan slutförvaringen är exponeringen för strålning på markytan enligt vilket som helst olycksscenario mindre än den naturliga strålningen.

Posivas ansökan gäller bara slutförvaring av det använda bränslet från det kärnkraftverk som avses i Teollisuuden Voimas ansökan. Fennovoima har ännu inte lagt fram sin plan för avfallshanteringen. Å andra sidan börjar det använda kärnbränslet från Fennovoimas eventuella kärnkraftverk enligt motsvarande koncept slutförvaras tidigast 50 år från i dag. Innan nya beslut om slutförvaring fattas är det bra att ta del av de internationella och nationella erfarenheterna av den tekniska utvecklingen.

6. Kärnkraftens utveckling från fission till fusion

I ett livscykelperspektiv kan man se på kärnkraftens utveckling som en växling från fission till fusion. Man bedömer att fusionskraft på sikt löser energiproblemet. Fusionskraft produceras kanske kommersiellt tidigast om 50 år.

Av de nuvarande kärnkraftverken anses Olkiluoto 1 och 2 representera andra generationens kommersiella fissionsreaktorteknologi. Tredje generationens reaktorer har byggts och byggs hela tiden. I de fall där tredje generationens kärnkraftverk är förenade med passiva säkerhetslösningar och bättre tjänlighet som bygger på naturlagar och som fungerar utan extern drivkraft brukar man tala om tre plus-generationen. Också nya, fjärde generationens fissionsreaktortyper och kraftverk tas fram. De beräknas vara klara att ta i drift någon gång på 2030-talet. Typiskt för fjärde generationens reaktorer är att de kan användas också för produktion av annat än el, till exempel väte. När man utvecklar fjärde generationen måste man också räkna med risken att det använda kärnbränslet arbetas upp till material för kärnvapen. Säkerhetsutmaningarna är enorma.

Fjärde generationens reaktorer planeras så att de generellt sett ska vara pålitliga, bidra till en hållbar energiproduktion, vara ekonomiska och hindra att kärnmaterial sprids.