Motivering
Europeiska försvarsbyrån inrättades
2004 för att bidra till genomförandet av den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken, framför allt den europeiska
säkerhets- och försvarspolitiken. Försvarsbyrån
har säte i Bryssel och dess verksamhetsområde
omfattar utveckling av försvarskapacitet, forskning och
anskaffning samt försvarsmateriel. Byrån skapar
ramar för samarbete mellan medlemsstaterna inom ett noggrant
avgränsat specialområde. Byrån ska vara öppen
för alla medlemsstater som önskar delta i dess
verksamhet. Deltagandet är frivilligt. I byrån
ingår samtliga Europeiska unionens medlemsstater utom Danmark.
Finland har varit aktivt med i verksamheten sedan byrån
inrättades. Byrån har ca 110 anställda,
varav tre till sex har kommit från Finland.
Europeiska unionens råd antog den 12 juli 2004 gemensam åtgärd
2004/551/Gusp om inrättande av en europeisk
försvarsbyrå med stöd av artikel 14 i
fördraget om Europeiska unionen. Sedan Lissabonfördraget
trädde i kraft innehåller fördraget om
Europeiska unionen inte längre bestämmelser om
gemensamma ståndpunkter eller gemensamma åtgärder,
utan de ersätts av rådsbeslut. I enlighet med
detta antogs den 12 juli 2011 rådets beslut 2011/411/Gusp
om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte
och verksamhetsregler och om upphävande av den gemensamma åtgärden.
I artikel 6 i det beslutet föreskrivs det vidare om skyldighet
för medlemsstaterna att se till att byrån har
den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns
juridiska personer enligt deras nationella lagstiftning.
Bestämmelser om Europeiska unionens immunitet och privilegier
finns i ett protokoll nr 7, privilegieprotokollet, som är
fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt. Privilegieprotokollet
har tillämpats på de tjänstemän
och övriga anställda vid EU-byråerna
som omfattas av unionens tjänsteföreskrifter.
Dessa tjänsteföreskrifter har inte tillämpats
på sådana av unionen inrättade organ
där omkostnaderna, inklusive löner och pensioner,
helt finansieras av medlemsstaterna. Eftersom försvarsbyråns
omkostnader inte finansieras med medel ur EU:s budget, utan med
de deltagande medlemsstaternas bidrag, ska inte heller byråns
personal omfattas av unionens tjänsteföreskrifter
och därmed inte heller av privilegieprotokollet.
Det privilegiebeslut av företrädarna för
medlemsstaternas regeringar som nu föreläggs riksdagen
för godkännande omfattar privilegier och immunitet
som i allmänhet medges internationella organ och organisationer
samt deras anställda, som endast gäller tjänstemän
vid byrån och som behövs för tjänsteuppdraget.
De privilegier och immuniteter som ingår i beslutet omfattar
bl.a. immunitet mot rättsliga förfaranden, immunitet
mot genomsökning, beslag, rekvisition, konfiskation och
andra slag av tvångsåtgärder, arkivens
okränkbarhet, befrielse från vissa skatter samt
lättnader och immunitet för kommunikation. Inkomstbeskattningen
för byråns anställda i fråga
om löner och arvoden som byrån betalar ska ordnas
så att de anställda är skyldiga att betala
skatt till byrån. De personer som betalar skatt till byrån
befrias från skyldigheten att betala inkomstskatt i medlemsstaterna.
Propositionen innehåller också ett förslag
till lag om sättande i kraft av de bestämmelser
i beslutet som hör till området för lagstiftning
och om tillämpning av beslutet. Avsikten är också att genom
ikraftträdandelagen fullgöra skyldigheten enligt
rådets beslut 2011/411/Gusp att se till att
byrån har den mest vittgående rättskapacitet som
tillerkänns juridiska personer enligt medlemsstaternas
nationella lagstiftning. Byrån ska få förvärva
och avyttra lös och fast egendom samt vara part i rättsliga
förfaranden. Enligt förslaget får byrån
dessutom ingå avtal med såväl privata
som offentliga samfund och organisationer.
Enligt vad utskottet inhämtat är konsekvenserna
av beslutet för de offentliga finanserna främst
en förlust av skatteinkomster, som bedöms vara
ringa för Finlands del.
Utifrån utfrågningen av de sakkunniga fäster utskottet
uppmärksamhet vid beredningen av avtal om privilegier och
immunitet. Enligt utskottet bör statsrådet utveckla
samordningen mellan ministerierna i fråga om internationella
avtal, särskilt när det gäller beredning
av avtal om privilegier och immunitet. Utskottet anser att det är mest
naturligt att ansvaret för samordningen främst
faller på utrikesministeriet.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget
utan ändringar.