Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Lagförslaget går ut på att ändra 50 § 4 punkten i lagen om försvarsmakten () så att regleringen av avgångsåldern också ska tillämpas på övriga tjänster inom försvarsmakten och inte bara på militära tjänster.

Utskottet noterar att ändringen kommer att få omfattande följder. Vid utfrågningen av personalorganisationer uppskattades lagen gälla upp till 3 000 personer. Regeringen bedömde ursprungligen att bestämmelsen tillämpas på 100 personer. Försvarsministeriet preciserade bedömningen vid en muntlig utfrågning och uppgav att antalet är ca 1 000. På begäran av försvarsutskottet bad huvudstaben statskontoret utreda närmare hur många tjänstemän som berörs av bestämmelsen. Statskontoret bedömde att det rör sig om ca 2 000 personer, alltså ungefär hälften av de civila tjänstemännen vid försvarsmakten. Utskottet påpekar att en sådan här viktig omständighet borde ha klarlagts innan propositionen lämnades till riksdagen.

Enligt utredning hänger övergångsperioden samman med den pensionsreform som försvarsmakten genomförde 1995 och som bl.a. innebar att den lägre pensionsåldern för civila tjänster slopades. Motiveringen var att beredskapsfaktorer inte längre förutsatte att den tidigare avgångsåldern på 60 år bevarades i dessa tjänster. Förmånerna för dem som tjänstgjorde tryggades med hjälp av en övergångsperiod.

Pensionsreformen 2005 medgav inom ramen för statens pensionssystem en möjlighet för dem som omfattades av den allmänna pensionsåldern att fortsätta arbeta efter att de hade uppnått den personliga pensionsåldern. Samma rätt gäller också för tjänstemän som har uppnått den gamla yrkespensionsåldern. Med tanke på likabehandlingen bör detta också gälla de civila tjänstemännen vid försvarsmakten.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den praktiska betydelsen av ändringen måste granskas dels med beaktande av försvarsmaktens operativa effektivitet, dels med hänsyn till civilpersonalens subjektiva rätt att välja när de ska gå i pension inom samma gränser som andra statsanställda. Som utskottet ser det kan båda synvinklarna i huvudsak samordnas utan några större problem. Eventuella meningsskiljaktigheter kan väsentligt begränsas på förhand utifrån principen om bra arbetsgivare.