Motivering

För att beväringsutbildningen ska kunna ordnas på lämpligt sätt föreslås tjänstgöringstiden bli förkortad med 15 dygn. Efter förändringen kommer tjänstgöringstiderna att vara 165, 255 och 347 dygn. Ändringen i antalet dagar införs i 37, 41, 69 och 72 § i värnpliktslagen. I lagen föreslås inga andra ändringar.

Enligt uppgift till försvarsutskottet gäller propositionen män och kvinnor som fullgör beväringstjänst. Propositionen behandlar också de som fullgör vapenfri tjänst på lika villkor i och med att deras tjänstgöringstid förkortas lika mycket.

Genom att förkorta tjänstgöringstiden för beväringar med 15 dygn förväntar man sig kunna spara in cirka 6,5 miljoner euro främst på dagpenningar och kost. Man tror sig också kunna spara in på fastighetskostnader. Den förkortade tjänstgöringstiden tas främst från motionsutbildningen, medborgarfostran, en marsch under grundutbildningen och så kallad innestående utbildning. Sparkravet drabbar inte vapen- och skjututbildningen, stridsutbildningen eller utbildningen inom specifika utbildningsgrenar.

Propositionen anses inte få några sådana betydande konsekvenser som skulle förändra grunderna för värnpliktssystemet. Den allmänna värnplikten står kvar och tjänstedugliga värnpliktiga utbildas enligt den nuvarande trupproduktionsprincipen. Kraven på truppernas operativa prestationskapacitet kommer att vara oförändrade. Sakkunniga som utskottet hört påpekar att utbildningstiden för värnpliktiga som utbildas för uppgifter inom manskapet inte kan göras kortare än nu förslagna cirka fem och en halv månad utan att det får negativa konsekvenser för de krigstida truppernas prestationskapacitet.

Utskottet anser det vara rätt och riktigt att tjänstgöringstiden förkortas i slutändan av beväringsutbildningen som är vikt för trupputbildning. Sakkunniga anser att beväringstjänstgöringen mot slutet medger en del spelutrymme på grund av bl.a. helger och permissioner och att den tiden kan nyttiggöras genom att omorganisera och komprimera utbildningen. Om man komprimerar tjänstgöringen minskar den disponibla tiden för utbildning med omkring 57 timmar, alltså knappa 8 utbildningsdagar.

Utskottet har beaktat de sakkunnigas kommentarer och ser närmare på vad planerna på att sätta in fler nya fältutbildare kan få för betydelse för beväringsutbildningens kvalitet och de utbildades motivation. En av de centrala ambitionerna i den pågående försvarsreformen är ju att öka antalet utbildare med i snitt 2,5 per trupputbildningsperiod (1,7 per trupp i dagens läge).

De sakkunniga fäste sig också vid relationen mellan beväringstjänstgöringen och repetitionsövningarna för reserven. Om tjänstgöringstiden förkortas på det sätt som föreslås i propositionen förkortas också den tid som en trupp som ska bilda en krigstida trupp har tillsammans under beväringstiden och gör det ännu viktigare med en adekvat reservistutbildning i framtiden. Försvarsutskottet har konsekvent betonat att en adekvat utbildning och utrustning spelar en nyckelroll för Finlands territoriella försvar. Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt att det är av största vikt för försvarskapaciteten att det sätts in fler terrängdygn för beväringar och repetitionsövningar för reserven efter 2015 (FsUU 3/2012 rd, FsUU 4/2012 rd). Det är i högsta grad angeläget att återinföra 40 terrängdygn för beväringar efter 2015.

De sakkunniga tog också upp propositionens ekonomiska konsekvenser för de värnpliktiga. Deras ekonomiska och sociala villkor har förbättrats långsiktigt och planmässigt under 2000-talet. Det finns fortfarande aspekter på de värnpliktigas ekonomiska och sociala villkor som kan förbättras, t.ex. hemförlovningspenningen, pensionsintjäningen under beväringstiden och möjligheten att räkna sig tjänstgöringen till godo i studier i det civila. Den allmänna värnplikten utvecklas i enlighet med regeringsprogrammet utifrån en rapport från arbetsgruppen Siilasmaa som analyserat värnpliktens samhälleliga verkningar.

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.