Detaljmotivering

Akademiskt utbildningsprogram för officerare.

Förslaget är, som ovan konstaterats, att officersutbildningen skall ges inom ramen för ett enhetligt akademiskt utbildningsprogram. I utbildningssystemet ingår också två påbyggnadsexamina, en generalstabsofficersexamen och doktorsexamen i militärvetenskaper eller i någon annan vetenskap. Officersutbildningen vid Försvarshögskolan är öppen och enhetlig oavsett hur högt den studerande siktar.

I dagsläget antar universiteten i regel studerande för studier som leder till högre högskoleexamen. Det föreslagna systemet, där grundexamensstudier delvis bedrivs på inte mindre än tre nivåer och där möjligheterna att komma vidare till en högre nivå beror på studieframgången, avviker därmed något från det allmänna utbildningssystemet. Det faktum att officersutbildningen skiljer sig från utbildningen vid de under utbildningsförvaltningen sorterande universiteten beror på de krav som officersåliggandena ställer. Stor vikt läggs vid de praktiska övningarna men också studer vid olika militära inrättningars högskoleavdelningar.

Utifrån erhållen utredning anser utskottet att det nya utbildningsprogrammet för officerare bör inkludera militärvetenskapliga lärda grader och ett licentiatutbildningsprogram för att vara kompatibelt med det nationella allmänna utbildningssystemet och EU:s utbildningssystem.

Enligt förslaget kommer 400—500 studerande årligen att tas in till utbildningsprogrammet för officerare. I det nya systemet beräknas antalet personer som avlägger lägre och högre högskoleexamen uppgå till sammanlagt cirka 200 om året medan omkring 130 årligen förväntas fullgöra grundstudierna för officer. Med tanke på att målet är en reserv bestående av 9 000 yrkesmilitärer som varit i aktiv tjänst, måste antalet personer som årligen utexamineras anses vara i minsta laget, menar utskottet.

Reservofficerare som studerar inom ramen för utbildningsprogrammet för officerare bör i kristid klara av att leda avdelningar av kompanistorlek (cirka 150 personer) bestående av värnpliktiga medborgare. Det går inte för sig att de får en snäv utbildning, anser utskottet. Det finns inte heller någon anledning att tilldela dem underofficersgrader och därmed åstadkomma en med yrkesmilitärerna parallell "stamunderofficerskår".

Visstidstjänster.

Inom den nya befälsutbildningen leder grundstudierna för officer och lägre högskoleexamen för officer till militära tjänster som alltid besätts för viss tid. Endast högre högskoleexamen för officer ger behörighet till ordinarie tjänster. Avsikten är att i förordning föreskriva att den sammantagna tjänstgöringstiden i visstidstjänster alltid är sammanlagt högst 15 år. Inom försvarsmakten kommer det också att finnas ett system som gör det möjligt för personer utnämnda till militära tjänster som alltid besätts för viss tid att bli omskolade till andra uppgifter vid försvarsmakten eller placera sig på annat håll på arbetsmarknaden efter att visstidsanställningen löpt ut.

Den viktigaste åtgärden i utbildningsreformen för att få ihop en till omfånget och åldersstrukturen optimal ledarreserv är att införa visstidsanställningar. Tjänster som alltid besätts för viss tid genererar en kompetent ledarreserv i en sådan utsträckning att antalet krigstida ledare med militär yrkesutbildning fördubblas under de följande tre årtiondena. I bästa fall kan visstidsanställningarna också bli en lösning på den brist på utbildare med grundutbildning som för närvarande råder vid flera truppförband. Avgången inom försvarsmakten har enligt uppgift till utskottet lett till att mer än 600 av de 9 277 militära tjänsterna är vakanta. Det är inte heller något som hindrar en visstidsanställd person att söka en permanent tjänst. Det är till och med sannolikt att många med utbildning för visstidstjänster fortsätter sina studier för att få behörighet för ordinarie tjänster.

De nya visstidsanställningar som införs i och med utbildningsreformen är enligt utskottets åsikt också förknippade med de största utmaningarna och riskerna. En av riskerna hänger samman med hur tillräckligt många och kvalitativa elever skall kunna rekryteras. På denna punkt hänvisar utskottet bland annat till flygvapnets erfarenheter av visstidstjänster för yrkesmilitärer. Problemet har varit att nyrekryteringarna varit alltför få samtidigt som alltför många lämnat sina visstidstjänster för uppgifter inom den civila sektorn.

Mönstret skulle vara nytt också såtillvida att personer i militära visstidstjänster kommer att handha uppdrag som klart är permanenta till sin art. Av detta bör man enligt utskottet inte dra någon generell slutsats om att förfarandet kan utvidgas till andra sektorer. Civilpersonalens ställning bör tryggas då visstidsanställd militärpersonal utbildas för nya uppdrag när den utsatta tiden löpt ut.

Anställningsvillkoren för visstidstjänsterna kommer, åtminstone i början, att ha en viss relevans för vilken attraktionskraft uppgifterna har, konstaterar utskottet. De föreslagna stödåtgärderna för omskolning av personer som utses till tjänster som alltid besätts för viss tid torde påverka rekryteringen positivt. Men detta kräver att den finansiella ersättningen, alltså den primära stödformen, är tillräckligt stor.

Officerstjänsterna finns uppräknade efter tjänstebeteckning i 35 § förordningen om försvarsmakten. I dagsläget är dessa tjänsterna för kommendören för försvarsmakten, chefen för huvudstaben, general, amiral, överste, kommodor, överstelöjtnant, kommendör, major, kommendörkapten och yngre officer. Enligt vad utskottet erfarit är det ännu inte klart hur den i propositionen planerade visstidstjänsten för reservofficer kommer att placera sig bland försvarsmaktens personalgrupper.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten vid att det enligt planerna inte behövs mer än ett års grundstudier för kompetens som utbildare, även om studierna inte leder till en examen. Enligt erhållen utredning medger det nya systemet en utökning av utbildningspersonalen så att varje pluton har två utbildare med militär yrkesutbildning. Den ena av dem skulle vara en officer med högskoleexamen och den andra en visstidsanställd reservofficer. Studenterna inom den nya befälsutbildningen bör absolut bibringas grundläggande kunskaper och färdigheter i att utbilda värnpliktiga, anser utskottet. Undervisningen för den pesonal som genomgår en ettårig utbildning bör i regel ta fasta på en framtida utbildarroll i plutoner. Antagningskriterierna och utbildningen för grundstudier bör vara sådana att de som utexamineras efter ett års studier klarar av sina uppgifter prickfritt och att utbildningen inom truppförbanden också i framtiden håller hög nivå. De studerande som uppvisar de bästa resultaten bör beredas möjlighet att bedriva fortsatta studier inom ramen för det akademiska utbildningsprogrammet för officerare.

Utbildningen för specialpersonal.

Den militära personalen föreslås bli indelad i officerare och specialpersonal. Indelningen bygger på olikheterna i grundutbildningen och skillnaderna i tjänstgöringsförhållandet för officerare kontra övrig personal. I propositionsmotiveringen hänförs specialofficerare och innehavare av militära specialtjänster till specialpersonal.

Specialpersonalen får sin utbildning på annat håll i samhället, och denna utbildning byggs sedan på inom försvarsmakten. Kompletteringsutbildningen sker med utnyttjande av försvarsmaktens hela utbildningssystem. Ett annat alternativ är att specialpersonalen först bedriver officersstudier och sedan utbildas inom det allmänna utbildningssystemet. Det nya utbildningssystemet är mer flexibelt än det gamla.

Utskottet anser att det krävs vissa kompletteringar i synnerhet när det gäller planerna för specialofficersutbildningen. Specialofficerarna deltar vid sidan av officerarna redan nu i lednings-, planerings- och expertuppdrag inom försvarsmakten. Deras utbildning bygger på en grundutbildning inom det civila kompletterad med utbildning inom försvarsmakten. Den som vill uppnå resultat i sitt arbete behöver en gedigen militär yrkesutbildning som komplement till den civila utbildningen. Den splittrade fortbildning som står till förfogande i dag är illa lämpad för ändamålet. Utskottet är också bekymrat över hur de studerande skall kunna bibringas teknisk kompetens som ett led i utbildningen för såväl specialofficerare som officerare. Detta är en tungt vägande faktor, i synnerhet som reformen delvis motiverats med den tekniska utvecklingen inom försvarsmakten. Nästa steg bör exempelvis vara att utreda om merparten av ingenjörsofficersutbildningen kunde integreras med det akademiska utbildnings- och examenssystemet för officerare.

Tjänstgöringsförbindelse och ersättningsskyldighet.

I lagförslagets 10 b § 1 mom. föreskrivs att den som har antagits till utbildningen är skyldig att avge en skriftlig förbindelse om att han eller hon kommer att tjänstgöra vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet under den minimitid huvudstaben fastställt, räknat från den dag utbildningen inletts eller den dag examen avlagts. Försvarsmakten erbjuder dem som utbildas till ett militärt yrke gratis utbildning och en arbetsplats. De studerandes ekonomiska villkor under studietiden är också minst lika goda som för högskolestuderande i allmänhet. Försvarsutskottet finner det därför helt förståeligt att de studerande i gengäld frivilligt förutsätts förbinda sig att tjänstgöra vid försvarsmakten under en viss minimitid för att försvarsmakten i kompensation för utbildningskostnaderna skall få en nödvändig arbetsinsats. Det är inte nog med att försvarsmakten helt bekostar studierna utan dessutom har de som avgett tjänstgöringsförbindelse i praktiken en garanterad arbetsplats. Därmed kan det anses att det finns en godtagbar och tungt vägande grund för tjänstgöringsförbindelsen. Utskottet påpekar att förbindelsen inte innebär att den som ingått den inte skulle kunna byta arbets- eller studieplats. Men i de fall där utbildningen redan medfört stora kostnader är det skäligt att en del av kostnaderna kan återindrivas.

Enligt nuvarande praxis är de som ingått förbindelse skyldiga att betala tillbaka till staten en del av utbildningskostnaderna, om de säger upp sig från sin tjänst under den tid förbindelsen är i kraft eller sägs upp av orsaker beroende på dem själva, dock inte sjukdom. Meningen är enligt information till utskottet att i en förordning från försvarsministeriet föreskriva om ett ersättningsbelopp när en person som avlagt lägre eller högre högskoleexamen för officer bryter mot sin tjänstgöringsplikt. Återbetalningsskyldigheten för personer med lägre högskoleexamen blir 70 000 mark och för personer med högre högskoleexamen 100 000 mark. Utskottet understryker att det även i framtiden bör vara möjligt att partiellt lyfta av ersättningsskyldigheten när sociala skäl föreligger (bland annat långtidsarbetslöshet eller sjukdom).

Försvarsmaktens internationella verksamhet.

Försvarsmaktens internationella kontakter och samverkan med försvarsmakten i andra länder har ökat. Därför är det helt på sin plats att internationell verksamhet på föreslaget sätt räknas upp bland försvarsmaktens lagfästa uppgifter, menar försvarsutskottet.