Regeringen föreslår att lagen om främjande av integration (1386/2010, nedan integrationslagen) ändras så att ett barn eller en ung person utan vårdnadshavare som har beviljats uppehållstillstånd efter att som minderårig ha ansökt om internationellt skydd i Finland eller som har tagits till Finland inom en flyktingkvot, kan omfattas av stödåtgärder enligt integrationslagen tills han eller hon fyller 25 år i stället för nuvarande 21 år. Dessutom föreslås det att kommunen ersätts för de kostnader som kommunen orsakas av åtgärderna till dess att den unga personen fyller 25 år. Också den åldersgränsen är i dag 21 år.
Propositionen grundar sig på en ändring av barnskyddslagen (417/2007) som trädde i kraft den 1 januari 2020. Genom ändringen höjdes den övre åldersgränsen för eftervården inom barnskyddet till 25 år. Syftet med den föreslagna ändringen av integrationslagen är att försätta unga personer som befinner sig i sinsemellan liknande situationer men omfattas av olika lagars tillämpningsområde i en likvärdig ställning med avseende på åldern.
Förvaltningsutskottet anser att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Syftet med åtgärderna i integrationslagen är att hjälpa unga personer att utveckla tillräckliga färdigheter för att de ska kunna börja ett självständigt liv. Med hjälp av ett starkt sektorsövergripande stöd kan man minska utslagning och mänskligt lidande och den säkerhetsrisk som dessa orsakar samt de allt större ekonomiska kostnaderna.
Som regeringen konstaterar i propositionen garanterar 27 § i integrationslagen inte den unga personen i fråga någon subjektiv rätt till stöd. En ung person kan omfattas av stödåtgärder tills han eller hon når den övre åldersgränsen för stödet eller tills han eller hon har en vårdnadshavare i Finland. En förutsättning för stödet är att kommunen bedömt att den unga är i behov av stöd.
I integrationslagen föreskrivs det inte i detalj om stödåtgärdernas innehåll. Stödtjänsterna enligt integrationslagen planeras utifrån en bedömning av servicebehovet så att de stöder integrationen och självständighetsprocessen. Enligt en utredning kan tjänsterna innehålla exempelvis social handledning eller handledning som ges av en stödperson i olika livssituationer i anslutning till studier och arbete, förmåga att hantera vardagen, välmående och hälsa, sociala nätverk och fritid, stödjande av integration och stöd för boende.
Det finns inga bestämmelser om förmåner inom den "eftervård" som avses i integrationslagen. Det beviljas till exempel inte något stöd för självständighetsprocessen med stöd av integrationslagen. Utkomststödet är ett ekonomiskt sistahandsstöd. Bestämmelser om stödet finns i lagen om utkomststöd (1412/1997). Det grundläggande utkomststödet är inte en del av tjänsterna enligt integrationslagen och påverkas inte av om man får tjänster enligt den lagen. Beslut om grundläggande utkomststöd fattas av FPA.
Kommunerna kan bevilja kompletterande utkomststöd för utgifter som beror på särskilda behov eller omständigheter. Om kommunerna beviljar kompletterande utkomststöd till en minderårig invandrare som anlänt utan vårdnadshavare, får kommunen ersättning för kostnaderna för detta.
Förvaltningsutskottet fäster uppmärksamhet vid terminologin i lagförslagets 49 §, som också ingår i den gällande paragrafen. Det framgick under utfrågningen att uttrycket åtgärder som kan jämställas med barnskyddstjänster skapar förvirring vid verkställigheten och står i strid med syftet med barnskyddslagen. Utskottet konstaterar att främjandet av integration inte skapar vare sig en grund för eller ett behov av barnskyddstjänster. Behovet av barnskyddstjänster bedöms enbart utifrån barnskyddslagen.
Med hänvisningen till andra åtgärder som kan jämställas med barnskyddstjänster i 49 § 1 mom. 1 punkten i integrationslagen avses enligt propositionen om integrationslagen (RP 185/2010 rd) särskilt stöd inom exempelvis hälso- och sjukvården, dagvården, undervisningen och ungdomsarbetet när barnet inte är klient hos barnskyddet, men på grund av omständigheter i anslutning till flyktingskapet uppenbart skulle vara i behov av åtgärderna eller tjänsterna i fråga. Utifrån den utredning som fåtts i frågan är det dock skäl att precisera ordalydelsen i bestämmelsen för att undvika oklarheter i tolkningen. Utskottet hänvisar till det som sägs i detaljmotiveringen.
De sakkunniga fäste också utskottets uppmärksamhet vid 26 § i integrationslagen, som inte ingår i propositionen. I paragrafen ges det exempel på vilka åtgärder och tjänster som stöder och främjar integration som kan ordnas. I paragrafens 2 punkt finns det en hänvisning till åtgärder och tjänster inom barnskyddets eftervård som på motsvarande sätt skapar oklarheter vid tolkningen. Även i samband med den här bestämmelsen är det befogat att nämna att behovet av barnskyddstjänster bedöms uteslutande på basis av barnskyddslagen. Utskottet anser att det på grund av sammanhanget är motiverat att avskaffa oklarheten i fråga om tolkningen också till dessa delar och hänvisar till det som sägs i detaljmotiveringen.
Just nu bereds en redogörelse om integrationen som kommer att lämnas till riksdagen före slutet av 2020. Enligt uppgift till förvaltningsutskottet är det meningen att i redogörelsen bland annat göra en samlad bedömning av integrationstjänsterna. Riksdagen har förutsatt att regeringen omarbetar integrationslagen och vid behov övrig lagstiftning utifrån riksdagsbehandlingen av redogörelsen (RSk 35/2018 rd). Den ändring som nu föreslås kunde ha passat bra i det sammanhanget. Men förvaltningsutskottet tillstyrker justeringen av åldersgränsen och ser det som viktigt att kommunerna ersätts för de kostnader som åtgärderna orsakar.