Allmän motivering
Syftet med regeringens proposition är ökade möjligheter
till inbördes specialisering, en jämnare arbetsfördelning
och en minskad överlappning mellan magistraterna. Det är
meningen att magistraterna skall bli effektivare och att en balanserad
regional utveckling skall främjas när uppgifter överförs
från de överbelastade magistraterna i huvudstadsregionen
till andra magistrater. Propositionen skall bidra till att regeringens
mål uppnås när det gäller tryggad
tillgång och kvalitet på servicen, regionalisering och
en mer produktiv offentlig förvaltning. Dessutom är
det meningen att ändringen av lagen om registerförvaltningen
skall leda till att bestämmelserna bättre motsvarar
grundlagens krav. Förvaltningsutskottet anser att propositionens ändamål är
motiverade och att de föreslagna ändringarna leder
till önskat resultat. Det är självklart,
menar utskottet, att de föreslagna ändringarna
inte har till syfte att försvaga villkoren för
länsstyrelsen på Ålands magistratsavdelning eller
att äventyra tillgången till tjänster
på Åland.
I sitt betänkande om förvaltningsredogörelsen
(FvUB 2/2006 rd — SRR
2/2005 rd) sade förvaltningsutskottet
att det är motiverat med utvidgade distrikt för
magistraterna. Vidare betonade utskottet hur viktigt det är
med högkvalitativa och tillgängliga tjänster
samt vikten av att man garanterar tillräckligt många
serviceställen. Om enskilda serviceställen inte
kan finnas kvar måste tjänsterna tryggas med hjälp
av verksamhet inom samservicen. Det är också viktigt att
reformen genomförs så att serviceutbudet tryggas
på båda inhemska språken. Dessutom understryker
förvaltningsutskottet att remiss- och förhandlingsförfarandet
enligt 37 § 3 mom. i regionutvecklingslagen ()
skall följas när beslut fattas om magistraternas
distrikt, placeringsorter och enheter.
Uppskattningsvis kommer de förslag som gäller
magistraternas uppgiftsstruktur att få konsekvenser för
personalen när de genomförs, både för
de magistrater som ger ifrån sig uppgifter och för
de som tar emot uppgifter. Förvaltningsutskottet anser
det vara viktigt att tillräckliga resurser och tillräcklig
kompetens säkerställs och att de omställningar
som påverkar de anställdas ställning
vid magistraterna genomförs i samarbete med personalen
och personalorganisationerna samt i enlighet med statsrådets
principbeslut av den 23 mars 2006.
Regeringen har i mån av möjlighet bedömt propositionens
ekonomiska och samhälleliga konsekvenser samt dess konsekvenser
för myndigheterna. På sina ställen har
denna bedömning varit tämligen summarisk. Utskottet
anser att man i samband med reformgenomförandet mycket
noga bör följa bland annat hur reformen i praktiken
påverkar kvaliteten och tillgången på magistraternas
service samt de anställda.
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning
anser förvaltningsutskottet att propositionen behövs
och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen,
men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Detaljmotivering
Lag om ändring av lagen om registerförvaltningen
(lagförslag 1)
Enligt lagförslag 1 i propositionen skall lagen om
registerförvaltningen ändras så att den
bestämmelse i den gällande förordningen
om registerförvaltningen ()
enligt vilken magistraternas verksamhetsområden bestäms
av ministeriet skall överföras till lagnivå.
Dessutom föreslår regeringen i enlighet med riktlinjerna
i förvaltningsredogörelsen att besluten om magistraternas
verksamhetsställen i fortsättningen skall fattas
på politisk nivå, dvs. överföras
från länsstyrelserna till inrikesministeriet.
Länsstyrelserna skall fortsatt bestämma magistratens namn.
Förvaltningsutskottet tog ställning till den
politiska styrningen av häradsförvaltningen i
sitt betänkande med anledning av förvaltningsredogörelsen
och noterade då bl.a. besluten om distrikten måste
lyftas över till statsrådets allmänna
sammanträde oavsett vilken attityd man framöver
intar till häradssystemet. Detta för att möjliggöra
en övergripande syn och ansvarsfördelning i viktiga
uppgifter inom den statliga lokalförvaltningen.
Med hänvisning till detta anser förvaltningsutskottet
det vara motiverat att statsrådet och inte inrikesministeriet
reglerar magistratdistrikten genom förordning och föreslår
således att 3 § 1 mom. i lagförslag 1 ändras
i enlighet med detta. Detta innebär att inrikesministeriet
genom förordning utfärdar närmare bestämmelser
om magistraternas placeringsorter och enheter.
Av 3 a § 2 mom. i lagförslag 1 framgår
det att den ledande tjänstemannen på en magistrat
i framtiden skall kallas chef i stället för det
nuvarande häradsskrivare. Enligt uppgift är avsikten att
beakta den aktuella översynen av tjänstebenämningarna.
Bestämmelsen är ändå problematisk
så till vida att det på andra ställen
i lagstiftningen anges specifika uppgifter och behörigheter
för häradsskrivarna. Eftersom syftet med den föreslagna
bestämmelsen inte är att i sak ändra de
behörigheter som uppgiften medför föreslår förvaltningsutskottet
en övergångsbestämmelse till lagens ikraftträdandebestämmelse.
Enligt den skall en bestämmelse om häradsskrivare
i lag och förordning också tillämpas
på chefen för magistraten om inte något
annat föreskrivs.
Lagarna om ändring av vissa lagar som innehåller
bestämmelser om magistratens behörighet (lagförslag
2—5)
Underrättelse om överföring av ärende
Grundlagsutskottet granskade frågor som gäller överföringen
av magistraternas uppgifter och påpekade att den magistrat
till vilken ärendet har överförts måste
anses vara en myndighet som är behörig enligt
lag så som avses i grundlagens 21 § 1
mom. och därmed också kan handlägga det överförda ärendet.
Med beaktande av kraven på god förvaltning enligt
21 § 2 mom. i grundlagen är det väsentligt
att kunden får veta vilken magistrat som handlägger
hans eller hennes ärende. Det kan anses ingå i
betjäningsprincipen, som nämns i beredningen av
grundlagen, och i garantierna för god förvaltning (RP 309/1993
rd, s. 78/II). Därför ansåg
grundlagsutskottet det vara befogat att i de berörda paragraferna
i lagförslag 2—5 nämna att sökanden skall
informeras då handläggningen av ett ärende överförs
till en annan magistrat från den magistrat som tagit emot
ansökan.
Förvaltningsutskottet anser i likhet med grundlagsutskottet
att man till 15 § i lagförslag 3 om ändring
av namnlagen och 20 kap. 9 a § i lagförslag 5
om ändring av ärvdabalken bör foga bestämmelser
om att sökanden skall underrättas om överföring
av ärendet till en annan magistrat. Dessutom föreslår
vi för tydlighets skull att bestämmelserna i fråga
också skall ange skyldigheten att överföra
en ansökan till den behöriga magistraten, om den
har tagits emot av någon annan magistrat.
Det finns emellertid inget behov av att foga motsvarande bestämmelse
till lagen om hemkommun (lagförslag 2), eftersom det i
9 § 4 mom. i det lagförslaget är fråga
om att den magistrat som tagit emot en anmälan i vissa
fall skall kunna göra de behövliga anteckningarna
i befolkningsdatasystemet i stället för den geografiskt
behöriga magistraten. Anmälan kommer således
i dessa fall inte att överföras till magistraten
i den berörda personens hemkommun för handläggning.
I de fall där den magistrat som tagit emot anmälan överför ärendet
till den geografiskt behöriga magistraten behövs
det enligt förvaltningsutskottets uppfattning inte någon anmälan
om överföringen, eftersom magistraten enligt 9 § 1
mom. i den gällande lagen om hemkommun skall göra
anteckningen eller begära behövliga ytterligare
uppgifter inom tre vardagar från det att anmälan
inkommit. Den som gör flyttningsanmälan får
i samband med att eventuella ytterligare uppgifter begärs
veta vilken magistrat som handlägger ärendet.
Dessutom lagras uppgift om vilken magistrat som gjort anteckningen
i befolkningsdatasystemet, dvs. vid behov fås den lätt
ur det registret.
Också i fråga om lagen om faderskap (lagförslag
4) anser förvaltningsutskottet att det är onödigt
att lägga till ett omnämnande av skyldigheten
att infomera om överföring av ärendet,
eftersom barnatillsyningsmannen enligt 20 § 1 mom. i det
lagförslaget skall sända handlingarna direkt till
den magistrat som är behörig att avgöra ärendet.
Om behörigheten överförts från
magistraten inom tillsyningsmannens distrikt på en annan
magistrat skall tillsyningsmannen sända handlingarna direkt
till den magistrat som behörigheten överförts
på.
I detta sammanhang påpekar utskottet rent allmänt
att de generella förvaltningsrättsliga bestämmelserna är
tillämpliga när förvaltningsärenden
behandlas. Exempelvis gäller 21 § i förvaltningslagen
som allmän bestämmelse i en situation där
en myndighet av misstag har tillställts en handling för
behandling av ett ärende där den inte är
behörig.
Överföring av magistratens uppgifter
I fråga om bemyndigandena att utfärda förordningar
har grundlagsutskottet påpekat att lagförslagen
tillräckligt exakt anger vilka uppgifter som kan överföras
till en annan magistrat och att det inte är fråga
om någon obegränsad överföring
till en annan myndighet. Till denna del uppfyller bestämmelserna
villkoren för rätten att utfärda förordning.
Enligt grundlagsutskottets utlåtande ges magistraterna
dock i 9 § 4 mom. i lagförslag 2 en viss prövningsrätt
i fråga om överföring. Även
om avsikten verkar vara att den magistrat som tar emot en ansökan
också själv kan avgöra ärendet
anser grundlagsutskottet det vara befogat att precisera bestämmelsen med
tanke på lagbundenheten när det gäller grunderna
för individens rättigheter och skyldigheter enligt
80 § 1 mom. i grundlagen och på förvaltningens
lagbundenhet enligt 2 § 3 mom. i grundlagen. Enligt grundlagsutskottet
skulle preciseringen kunna göras med 14 § 1 mom.
i lagförslag 3 som modell, eftersom det ansetts vara det
tydligast formulerade och mest entydiga förslaget. Över
huvud taget vore det enligt grundlagsutskottet motiverat att använda
enhetliga bestämmelser om överföring
av uppgifter i lagförslag 2—5.
Förvaltningsutskottet noterar att den magistrat som
mottagit en anmälan på grundval av 9 § 4
mom. i lagförslag 2 i vissa entydiga fall får göra
anteckningar i befolkningsdatasystemet utan att sända anmälan
vidare till den geografiskt behöriga magistraten. Regeringen
föreslår att rätten att anteckna i lagen
begränsas till de fall där anteckningen kan ske
utan tilläggsutredningar. Det är meningen att
inrikesministeriet genom förordning skall utfärda
närmare bestämmelser om de anmälningar
som magistraten kan göra och om vilka magistrater som kan
göra anteckningarna i fråga. De fall som kräver
tilläggsutredningar skall överföras för
behandling till den geografiskt behöriga magistraten inom
den tidsfrist på tre vardagar som nämns i 9 § 1
mom. i lagen om hemkommun.
Förvaltningsutskottet påpekar att bestämmelsen
i 9 § 4 mom. strukturellt motsvarar 2 § 4 mom.
i den gällande befolkningsdatalagen (507/1993).
På grundval av den bestämmelsen går det
i vissa fall att avvika från en geografiskt bestämd
behörighet i fråga om de anteckningar som görs
i befolkningsdatasystemet. Enligt befolkningsdatalagen föreskriver
inrikesministeriet genom förordning närmare om
magistrater som kan registrera anmälningarna i fråga
och om de anmälningar som magistraten kan registrera. Den
bestämmelsen fogades till lagen genom lag (FvUB
25/2002 rd
GrUU 72/2002 rd — RP
236/2002 rd).
Det är med beaktande av sakernas natur motiverat, menar
förvaltningsutskottet, att de nämnda bestämmelserna
i lagen om hemkommun och befolkningsdatalagen strukturellt motsvarar
varandra, och det bör av ovan anförda skäl
anses vara omotiverat att lagen om hemkommun blir likadan som det
föreslagna 14 § 1 mom. i namnlagen. Förvaltningsutskottet
föreslår likväl att det nämnda
9 § 4 mom. i lagförslag 2 preciseras i enlighet
med det gällande 2 § 4 mom. i befolkningsdatalagen
så att normgivningsbemyndigandet uttryckligen avser de
anmälningar som avses i första meningen i momentet,
dvs. fall där någon annan magistrat än
den geografiskt behöriga tar emot anmälan.
Förvaltningsutskottet påpekar att de föreslagna
bestämmelserna i lagförslag 2—5 gäller
behörighetsfördelningen mellan magistraterna i fråga
om vissa magistratuppgifter. Var och en av dess uppgifter har sina
verksamhetsmässiga särdrag och när bestämmelser
föreslås bör man också beakta
det relevanta regelverket. Dessutom försöker man
uppnå olika saker med behörighetsordningen i fråga
om olika uppgifter. Utskottet anser det således inte vara
motiverat att regleringen är enhetlig i lagförslag
2—5, men ser det ändå som önskvärt
att ordalydelsen i 20 § 2 mom. i lagen om faderskap (lagförslag
4) och i 9 a § 2 mom. i ärvdabalken (lagförslag
5) ändras i enlighet med strukturen i 14 § 1 mom.
i lagförslag 3.
Dessutom föreslår förvaltningsutskottet
en teknisk justering av ingressen till lagförslag 2.