Detaljmotivering

Lag om ändring av lagen om registerförvaltningen (lagförslag 1)

Enligt lagförslag 1 i propositionen skall lagen om registerförvaltningen ändras så att den bestämmelse i den gällande förordningen om registerförvaltningen () enligt vilken magistraternas verksamhetsområden bestäms av ministeriet skall överföras till lagnivå. Dessutom föreslår regeringen i enlighet med riktlinjerna i förvaltningsredogörelsen att besluten om magistraternas verksamhetsställen i fortsättningen skall fattas på politisk nivå, dvs. överföras från länsstyrelserna till inrikesministeriet. Länsstyrelserna skall fortsatt bestämma magistratens namn.

Förvaltningsutskottet tog ställning till den politiska styrningen av häradsförvaltningen i sitt betänkande med anledning av förvaltningsredogörelsen och noterade då bl.a. besluten om distrikten måste lyftas över till statsrådets allmänna sammanträde oavsett vilken attityd man framöver intar till häradssystemet. Detta för att möjliggöra en övergripande syn och ansvarsfördelning i viktiga uppgifter inom den statliga lokalförvaltningen.

Med hänvisning till detta anser förvaltningsutskottet det vara motiverat att statsrådet och inte inrikesministeriet reglerar magistratdistrikten genom förordning och föreslår således att 3 § 1 mom. i lagförslag 1 ändras i enlighet med detta. Detta innebär att inrikesministeriet genom förordning utfärdar närmare bestämmelser om magistraternas placeringsorter och enheter.

Av 3 a § 2 mom. i lagförslag 1 framgår det att den ledande tjänstemannen på en magistrat i framtiden skall kallas chef i stället för det nuvarande häradsskrivare. Enligt uppgift är avsikten att beakta den aktuella översynen av tjänstebenämningarna. Bestämmelsen är ändå problematisk så till vida att det på andra ställen i lagstiftningen anges specifika uppgifter och behörigheter för häradsskrivarna. Eftersom syftet med den föreslagna bestämmelsen inte är att i sak ändra de behörigheter som uppgiften medför föreslår förvaltningsutskottet en övergångsbestämmelse till lagens ikraftträdandebestämmelse. Enligt den skall en bestämmelse om häradsskrivare i lag och förordning också tillämpas på chefen för magistraten om inte något annat föreskrivs.

Lagarna om ändring av vissa lagar som innehåller bestämmelser om magistratens behörighet (lagförslag 2—5)

Underrättelse om överföring av ärende

Grundlagsutskottet granskade frågor som gäller överföringen av magistraternas uppgifter och påpekade att den magistrat till vilken ärendet har överförts måste anses vara en myndighet som är behörig enligt lag så som avses i grundlagens 21 § 1 mom. och därmed också kan handlägga det överförda ärendet. Med beaktande av kraven på god förvaltning enligt 21 § 2 mom. i grundlagen är det väsentligt att kunden får veta vilken magistrat som handlägger hans eller hennes ärende. Det kan anses ingå i betjäningsprincipen, som nämns i beredningen av grundlagen, och i garantierna för god förvaltning (RP 309/1993 rd, s. 78/II). Därför ansåg grundlagsutskottet det vara befogat att i de berörda paragraferna i lagförslag 2—5 nämna att sökanden skall informeras då handläggningen av ett ärende överförs till en annan magistrat från den magistrat som tagit emot ansökan.

Förvaltningsutskottet anser i likhet med grundlagsutskottet att man till 15 § i lagförslag 3 om ändring av namnlagen och 20 kap. 9 a § i lagförslag 5 om ändring av ärvdabalken bör foga bestämmelser om att sökanden skall underrättas om överföring av ärendet till en annan magistrat. Dessutom föreslår vi för tydlighets skull att bestämmelserna i fråga också skall ange skyldigheten att överföra en ansökan till den behöriga magistraten, om den har tagits emot av någon annan magistrat.

Det finns emellertid inget behov av att foga motsvarande bestämmelse till lagen om hemkommun (lagförslag 2), eftersom det i 9 § 4 mom. i det lagförslaget är fråga om att den magistrat som tagit emot en anmälan i vissa fall skall kunna göra de behövliga anteckningarna i befolkningsdatasystemet i stället för den geografiskt behöriga magistraten. Anmälan kommer således i dessa fall inte att överföras till magistraten i den berörda personens hemkommun för handläggning. I de fall där den magistrat som tagit emot anmälan överför ärendet till den geografiskt behöriga magistraten behövs det enligt förvaltningsutskottets uppfattning inte någon anmälan om överföringen, eftersom magistraten enligt 9 § 1 mom. i den gällande lagen om hemkommun skall göra anteckningen eller begära behövliga ytterligare uppgifter inom tre vardagar från det att anmälan inkommit. Den som gör flyttningsanmälan får i samband med att eventuella ytterligare uppgifter begärs veta vilken magistrat som handlägger ärendet. Dessutom lagras uppgift om vilken magistrat som gjort anteckningen i befolkningsdatasystemet, dvs. vid behov fås den lätt ur det registret.

Också i fråga om lagen om faderskap (lagförslag 4) anser förvaltningsutskottet att det är onödigt att lägga till ett omnämnande av skyldigheten att infomera om överföring av ärendet, eftersom barnatillsyningsmannen enligt 20 § 1 mom. i det lagförslaget skall sända handlingarna direkt till den magistrat som är behörig att avgöra ärendet. Om behörigheten överförts från magistraten inom tillsyningsmannens distrikt på en annan magistrat skall tillsyningsmannen sända handlingarna direkt till den magistrat som behörigheten överförts på.

I detta sammanhang påpekar utskottet rent allmänt att de generella förvaltningsrättsliga bestämmelserna är tillämpliga när förvaltningsärenden behandlas. Exempelvis gäller 21 § i förvaltningslagen som allmän bestämmelse i en situation där en myndighet av misstag har tillställts en handling för behandling av ett ärende där den inte är behörig.

Överföring av magistratens uppgifter

I fråga om bemyndigandena att utfärda förordningar har grundlagsutskottet påpekat att lagförslagen tillräckligt exakt anger vilka uppgifter som kan överföras till en annan magistrat och att det inte är fråga om någon obegränsad överföring till en annan myndighet. Till denna del uppfyller bestämmelserna villkoren för rätten att utfärda förordning. Enligt grundlagsutskottets utlåtande ges magistraterna dock i 9 § 4 mom. i lagförslag 2 en viss prövningsrätt i fråga om överföring. Även om avsikten verkar vara att den magistrat som tar emot en ansökan också själv kan avgöra ärendet anser grundlagsutskottet det vara befogat att precisera bestämmelsen med tanke på lagbundenheten när det gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter enligt 80 § 1 mom. i grundlagen och på förvaltningens lagbundenhet enligt 2 § 3 mom. i grundlagen. Enligt grundlagsutskottet skulle preciseringen kunna göras med 14 § 1 mom. i lagförslag 3 som modell, eftersom det ansetts vara det tydligast formulerade och mest entydiga förslaget. Över huvud taget vore det enligt grundlagsutskottet motiverat att använda enhetliga bestämmelser om överföring av uppgifter i lagförslag 2—5.

Förvaltningsutskottet noterar att den magistrat som mottagit en anmälan på grundval av 9 § 4 mom. i lagförslag 2 i vissa entydiga fall får göra anteckningar i befolkningsdatasystemet utan att sända anmälan vidare till den geografiskt behöriga magistraten. Regeringen föreslår att rätten att anteckna i lagen begränsas till de fall där anteckningen kan ske utan tilläggsutredningar. Det är meningen att inrikesministeriet genom förordning skall utfärda närmare bestämmelser om de anmälningar som magistraten kan göra och om vilka magistrater som kan göra anteckningarna i fråga. De fall som kräver tilläggsutredningar skall överföras för behandling till den geografiskt behöriga magistraten inom den tidsfrist på tre vardagar som nämns i 9 § 1 mom. i lagen om hemkommun.

Förvaltningsutskottet påpekar att bestämmelsen i 9 § 4 mom. strukturellt motsvarar 2 § 4 mom. i den gällande befolkningsdatalagen (507/1993). På grundval av den bestämmelsen går det i vissa fall att avvika från en geografiskt bestämd behörighet i fråga om de anteckningar som görs i befolkningsdatasystemet. Enligt befolkningsdatalagen föreskriver inrikesministeriet genom förordning närmare om magistrater som kan registrera anmälningarna i fråga och om de anmälningar som magistraten kan registrera. Den bestämmelsen fogades till lagen genom lag (FvUB 25/2002 rd GrUU 72/2002 rd — RP 236/2002 rd).

Det är med beaktande av sakernas natur motiverat, menar förvaltningsutskottet, att de nämnda bestämmelserna i lagen om hemkommun och befolkningsdatalagen strukturellt motsvarar varandra, och det bör av ovan anförda skäl anses vara omotiverat att lagen om hemkommun blir likadan som det föreslagna 14 § 1 mom. i namnlagen. Förvaltningsutskottet föreslår likväl att det nämnda 9 § 4 mom. i lagförslag 2 preciseras i enlighet med det gällande 2 § 4 mom. i befolkningsdatalagen så att normgivningsbemyndigandet uttryckligen avser de anmälningar som avses i första meningen i momentet, dvs. fall där någon annan magistrat än den geografiskt behöriga tar emot anmälan.

Förvaltningsutskottet påpekar att de föreslagna bestämmelserna i lagförslag 2—5 gäller behörighetsfördelningen mellan magistraterna i fråga om vissa magistratuppgifter. Var och en av dess uppgifter har sina verksamhetsmässiga särdrag och när bestämmelser föreslås bör man också beakta det relevanta regelverket. Dessutom försöker man uppnå olika saker med behörighetsordningen i fråga om olika uppgifter. Utskottet anser det således inte vara motiverat att regleringen är enhetlig i lagförslag 2—5, men ser det ändå som önskvärt att ordalydelsen i 20 § 2 mom. i lagen om faderskap (lagförslag 4) och i 9 a § 2 mom. i ärvdabalken (lagförslag 5) ändras i enlighet med strukturen i 14 § 1 mom. i lagförslag 3.

Dessutom föreslår förvaltningsutskottet en teknisk justering av ingressen till lagförslag 2.