Detaljmotivering

1. Räddningslag

2 kap. Ansvaret för räddningsväsendet

5 §. Brandkårer.

Utskottet upprepar sinutsaga i betänkandet FvUB 19/2001 rd om regeringens proposition RP 111/2001 rd med förslag till lag om bildande av räddningsområden till den del det gäller den frivilliga brandkårsverksamheten. Utskottet understryker de frivilliga brandkårernas betydelse för räddningsverksamheten. Oberoende av om frivilligresurserna är avtalsbaserade eller sköts som bisyssla kommer det också i fortsättningen att vara helt nödvändiga för räddningsverksamhten.

6 §. Andra myndigheters uppgifter.

Skogscentralernas lagfästa uppgift är att främja skogshushållningen. Beredskap att avvärja skogsbränder kan anses vara en del av denna uppgift. Skogscentralerna är inga statliga eller kommunala myndigheter eller inrättningar utan hänförs till den indirekta statsförvaltningen och betraktas som genom lag grundade organisationer. De får statsunderstöd för sin verksamhet och de utför vissa genom lag bestämda myndighetsuppdrag.

Skogscentralerna har personal som har mycket god lokalkännedom om sitt verksamhetsområde, vilket kan antas komma till nytta vid räddningsverksamhet. Utskottet anser därför att det är motiverat att skogscentralerna åläggs att ge räddningsmyndigheterna handräckning inom ramen för sitt verksamhetsområde eller på annat lämpligt sätt. En skogscentral som deltar i räddningsverksamhet har rätt att få ersättning för detta på det sätt som föreslås i 75 § 2 mom. räddningslagen.

Med stöd av det som anförts ovanföreslår förvaltningsutskottet att 6 § 3 mom. godkänns med följande lydelse: "Statliga och kommunala myndigheter och inrättningar samt skogscentraler som avses i lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (1474/1995) skall dessutom på begäran ge räddningsmyndigheterna handräckning som hör till myndighetens eller inrättningens eller skogscentralens verksamhetsområde eller annars är förenlig med det."

9 §. Planeringsskyldighet.

Bestämmelsen i propositionen i 9 § 3 mom. om skyldighet at göra upp en säkerhetsplan utgår ifrån att skyldigheten skall preciseras i en förordning av stasrådet. Det är emellertid motiverat att grunderna för enskilda aktörers rättigheter och skyldigheter fastställs på lagnivå. Utskottet föreslår dessutom att benämningen "säkerhetsplan" ändras till "räddningsplan" i överensstämmelse med 9 § 1 och 2 mom. Ordet räddningsplan beskriver bättre planens natur med beaktande av de förpliktelser som framgår av 8 §.

De säkerhetsplaner som t.ex. företag är skyldiga att göra upp omfattar mycket annat än en sådan plan som avses i 9 § 3 mom. Enligt den gällande, med stöd av lagen om räddningsväsendet utfärdade förordningen om räddningsväsendet skall en i bestämmelsen avsedd säkerhetsplan uppgöras för de objekt där brandsyn förrättas minst en gång om året, för andra företag, inrättningar och motsvarande objekt i vilka antalet arbetstagare och andra personer som samtidigt är på plats i allmänhet uppgår till minst 30 samt för sådana bostadsbyggnader eller byggnadsgrupper på samma tomt eller byggnadsplats vilka omfattar sammanlagt minst fem bostadslägenheter. Det är skäl att bibehålla skyldigheten att göra upp räddningsplaner på samma nivå som för närvarande. Eftersom räddningsplanens innehåll sammanhänger med sådana åtgärder som avses i 8 §, föreslås det att bemyndigande bestämmelsen i momentets sista mening ändras så att detta samband framgår.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår förvaltningsutskottet att 9 § 3 mom. godkänns med följande lydelse: "En räddningsplan för de åtgärder som avses i 8 § skall göras upp för sådana i förordning av statsrådet angivna byggnader eller andra objekt för person- och brandsäkerheten eller miljön kan antas vara utsatt för stor risk eller skadorna till följd av en eventuell olycka allvarliga (utesl.) Närmare bestämmelser om innehållet i räddningsplanen kan vid behov meddelas (utesl.) genom förordning av statsrådet."

I denna utformning framgår det att av paragrafen för vilka objekt eller vilken typ av objekt som räddningsplan bör uppgöras.

Utskottet konstaterar vidare att vid beredningen av förordningen skall planeringens preventiva natur beaktas och att även brottsbekämpning (t.ex. avvärjande av mordbrand) är preventivt och således utgör en del av säkerhetsplaneringen.

5 kap. Utbildning och behörighetsvillkor inom räddningsväsendet

15 §. Statens ansvar för utbildningen.

Förvaltningsutskottet föreslår att ordet "studieplaner" i 15 § 2 mom. ändras till ordet "läroplaner", vilket är det begrepp som används inom utbildningsväsendet i övrigt.

Utskottet fäster allvarlig uppmärksamhet vid tvåspråkigheten i utbildningen för att säkerställa tvåspråkig räddningsservice.

Eftersom rättelseförfarandet är ett konstitutionellt betydelsefullt rättsmedel som en garanti för sådan god förvaltnig som avses i 21 § grundlagen, är det skäl att föreskriva om grunderna för rättelseförfarande på lagnivå. Förvaltningsutskottet föreslår därför att de två sista meningarna i 2 mom. godkänns med följande lydelse: "Om studerandens rättsskydd, disciplin och ändringssökande i den behöriga läroanstalten gäller i tilllämpliga delar vad som i lagen om Räddningsinstitutet och förordningen om Räddningsinstitutet bestäms om detta, dock så att (utesl.) rättelseyrkanden som gäller antagning av studerande och behandling av bedömningen av studieprestationer vid en behörig läroanstalt behandlas av en av läroanstalten tillsatt examensnämnd med tre medlemmar, där en av medlemmarna skall representera de studerande. Närmare bestämmelsen om examensnämnden utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet."

18 §. Dispens.

Förvaltningsutskottet föreslår att paragrafen ändras på följande sätt så att den motsvarar lagen om räddningsväsendet: "Inrikesministeriet kan av särskilda skäl bevilja dispens från de behörighetsvillkor för en tjänst eller en uppgift inom det lokala räddningsväsendet, om det är absolut nödvändigt för att räddningsväsendet skall kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt."

8 kap. Sotning

39 §. Ordnande av sotning.

Förvaltningsutskottet föreslår att paragrafen förtydligas så att det lokala räddningsväsendet entydigt kan utnyttja alla de alternativa sätt att ordna sotning samtidigt och parallellt.

Propositionen utgår ifrån att det lokala räddningsväsendet själv producerar sotningstjänsterna, skaffar dem hos en privat tjänsteproducent eller tillåter ägare eller innehavare av byggnader i området att ingå avtal om sotningen med en privat tjänsteproducent. Såsom propositionen nu är utformad kan enskilda kommuner och t.ex. de angränsande lokala räddningsväsendet inte kunna stå som producent av sotningstjänster. Av jämlikhetsskäl är det emellertid motiverat att också enskilda kommuner och andra lokala räddningsväsenden vid sidan av privata tjänsteproducenter kan delta i offerter som gäller produktion av sotningstjänster samt producera sotningstjänster.

47 §. Släckvatten.

När det gäller tillgången till släckvatten hänvisar utskottet till det uttalande som riksdagen godkände i samband med revideringen av lagstiftningen om vattenförsörjning och avlopp (RSv 197/2000 rd) och som bl.a. förutsatte att regeringen följer upp släckvattenförsörjningens funktion.

Utskottet understryker att det i samband med den uppföljning och utredning som jord- och skogsbruksministeriet har påbörjat är skäl att se till att kommunerna kan klara av släckvattenförsörjningen utan tilläggskostnader.

10 kap. Befolkningsskydd

60 §. Skyldigheten att inrätta skyddsrum i samband med nybygge.

I den med stöd av lagen om befolkningsskydd (438/1958), som föregick lagen om räddningsväsendet, utfärdade förordningen om befolkningsskydd (237/1959) föreskrevs att skyddsrummet får på skyddsorten baseras högst 250 meter och på bevakningsområdet högst 500 meter från den byggnad som är i fråga. Den myndighet som beviljar byggnadslov kunde dock av särskilda skäl godkänna att detta avstånd var högst dubbelt så långt. Enligt den gällande lagen om räddningsväsendet skall skyddsrum antingen inrättas i en byggnad eller i dess närhet. Det finns inga möjligheter att föreskriva närmare om placeringen genom förordning. Utskottet finner det motiverat att det genom förordning av statsrådet i framtiden kan föreskrivas närmare om hur skyddsrummen skall placeras.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår förvaltningsutskottet att 60 § 1 mom. godkänns med följande lydelse: "Ägaren till en byggnad skall, när det är fråga om ett nybygge, i byggnaden eller dess närhet inrätta ett skyddsrum som kan bedömas vara tillräckligt stort för dem som bor eller annars uppehåller sig i byggnaden i enlighet med vad som närmare bestäms genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om skyddsrummets storlek och läge utfärdas genom förordning av statsrådet. Skyldigheten att inrätta skyddsrum gäller dock inte en tillfällig byggnad som är i användning högst fem år."

Avsikten är alltså att i fortsättningen detaljbestämma skyddsrummens placering genom en statsrådsförordning. till detta ansluter sig förslagets 66 § i vilken föreskrivs om beviljande av lättnader. 60 och 66 § skall ses som en helhet till vilken också 67 § om användning av skyddsrum under normala förhållanden kan hänföras.

Enligt gällande förordning om räddningsväsendet (857/1999) skall den myndighet som beviljar byggnadslov begära utlåtande av kommunens räddningsmyndighet om ett anhängigt byggnadslovsärende. De skäl att föreskriva på lagnivå om hörande av det lokala räddningsväsendet.

Med stöd av det som anförs ovan föreslår förvaltningsutskottet att 60 § 4 mom. godkänns med följande lydelse: "Den myndighet som beviljar bygglov kan efter att ha hört räddningsmyndigheterna inom området tilllåta att ett gemensamt skyddsrum inrättas för två eller flera byggnader, förutsatt att skyddsrummet inrättas inom fem år från det att den första byggnaden färdigställts."

Eftersom situationen inte är likadan i hela landet föreslår utskottet av praktiska skäl att man vid utformning av förordningen och bedömningen i den av avstånd betraktar byggandet av skyddsrum som en del t.ex. av utvecklandet av kommunens näringsstruktur. Detta gör det möjligt att bättre beakta skyddsrummens tekniska utförande och en effektivare fredstida användning av dem. Till denna del hänvisar utskottet också till det som sägs under 67 §. Utgångspunkten bör vara det faktiska skyddsbehovet samt strävan efter att avgörandena inte försvagar befolkningsskyddet som helhet. Å andra sidan är det också motiverat att beakta de lokala förhållandena. En alltför schematisk strategi främjar inte nödvändigtvis skyddet. Däremot kan den vara till hinder för utveckling av företagsverksamheten och samhället som helhet.

66 §. Beviljande av lättnader.

Enligt gällande förordning om räddningsväsendet skall den myndighet som beviljar byggnadslov begära utlåtande av räddningsmyndigheterna i ett anhängigt ärende. Utskottet konstaterar att det är motiverat att i lag föreskriva om hörande av räddningsmyndigheten. Med hänvisning till det som sägs ovan vid 60 § har utskottet utformat 66 § på följande sätt: "66 §. Den myndighet som beviljar bygglov kan efter att ha hört räddningsmyndigheterna inom området medge undantag från krav som en förordning av statsrådet eller inrikesministeriet ställer på ett skyddsrum eller från krav på skyddsrummets läge som en förordning av statsrådet ställer, om det finns grundad anledning till ett sådant undantag och detta inte väsentligt försämrar möjligheterna att få skydd.

Utskottet understryker att allt som sägs vid 60 § skall beaktas då lättnader beviljas. Utskottet anser att den lokala räddningsmyndigheten i sitt utlåtande är kompetent att beakta ortspecifika omständigheter, behovet av befolkningsskydd och att möjligheterna till skydd inte försämras.

67 §. Användning av skyddsrum och befolkningsskyddsmateriel under normala förhållanden.

Utskottet stöder den rådande principen enligt förordningen om räddningsväsendet, enligt vilken skyddsrum i annat bruk inom 24 timmar skall kunna iordningställas så att det kan användas som skyddsrum. Utskottet konstaterar att det också i fortsättningen är skäl att föreskriva om detta genom förordning av stasrådet och inta ett bemyndigande att utfärda förordning i lagen.

Med stöd av det som anförts ovan föreslår förvaltningsutskottet att 67 § godkänns med följandelydelse: "Skyddsrum samt redskap och anordningar som är avsedda för befolkningsskyddet får användas för annan verksamhet om de utan dröjsmål kan ställas till befolkningsskyddets förfogande. Närmare bestämmelser om omedelbart ibruktagande av skyddsrum samt redskap och anordningar som är avsedda för befolkningsskyddet utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet."

68 §. Styrning av befolkningsskyddsplaneringen.

Ministeriets behörighet att utfärda förordning är synnerligen vid så som 68 § 1 mom. har utformats i propositionen. Utskottet anser emellertid att det åtminstone inte i detta sammanhang går att på ett ändamålsenligare sätt på lagnivå individualisera varken de i paragrafen avsedda befolkningsskyddets personalstyrkor och materialmängder samt organisation eller bemyndigandet att utfärda förordning om detta. Förvaltningsutskottet föreslår därför att 68 § 1 mom. stryks.

Däremot är det motiverat att i 2 mom. berättiga inrikesministeriet samt ge det i uppdrag att vid behov meddela myndigheter och enskilda allmänna anvisningar också om de frågor som nämns i propositionens 68 § 1 mom.

11 kap. Räddningsväsendets personregister

69 §. Åtgärdsregister.

Konsumentverket övervakar med stöd av produktsäkerhetslagen (914/1986) konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet. Produktsäkerhetslagen gäller sålunda bl.a. ljusprodukter och många konsumenttjänster som är förenade med särskilda risker. Uppgifter om sådana varor och tjänster ingår i räddningsväsendets åtgärdsregister. Eftersom Konsumentverket behöver dessa uppgifter för att fokusera produktsäkerhetsövervakningen och för att kunna identifiera och bedöma risker, menar utskottet att det är motiverat att komplettera 69 § 3 mom. på denna punkt.

13 kap. Ändringssökande, tvångsmedel och straff

81 §. Ändringssökande.

Utskottet anser att bestämmelsen bör kompletteras så att sådana rätttelseyrkanden som avses i 187 § markanvändnings- och bygglagen (132/1999) skall kunna framställas då det gäler beslut som den myndighet som beviljar bygglov fattar med stöd av räddningslagen (60 § 4 mom. och 66 § 2 mom.). Skyldigheten att behandla ett ärende på grund av ett rättelseyrkande före ordinarie ändringssökande kanantas minska antalet besvär till förvaltningsdomstolarna.

14 kap. Särskilda bestämmelser

88 §. Handräckning av polisen.

I 87 § 1 mom. i lagförslaget föreslås bestämmelser om den lokala räddningsmyndighetens skyldighet att vid behov undersöka orsaken till en eldsvåda. Paragrafens 2 mom. gäller särskild undersökning med anledning av en eldsvåda eller en annan olycka. Enligt paragrafens 3 mom. har den som utför undersökningen och den lokala räddningsmyndigheten då den undersöker orsaken till en eldsvåda rätt att få tillträde till olycksplatsen, av företrädaren för denna få handlingar och av räddningsmyndigheterna uppgifter som behövs för undersökningen samt rätt att ta prover på olycksplatsen. Utskottet anser att polisen vid behov skall vara skyldig att ge handräckning för att dessa uppgifter skall kunna utföras på ett behörigt sätt.

Lagförslagen 2—4

Utskottet föreslår att dessa lagförslag godkänns utan ändringar.