Allmän motivering
Regeringens proposition omfattar andra fasen av totalreformen
av skjutvapenslagstiftningen.
Propositionen avser ett s.k. sammanslutningstillstånd,
som innebär att en sammanslutning eller stiftelse som är
registrerad i Finland eller som sköter ett offentligt uppdrag
kan beviljas tillstånd att förvärva skjutvapen.
Sammanslutningen eller stiftelsen skall utse en särskild
vapenansvarig, som skall godkännas av polisinrättningen
på sammanslutningens hemort.
I lagen föreslås bli föreskrivet
om tillstånd för gassprayer, som är en
helt ny typ av tillstånd. Gassprayer är mindre
farliga än skjutvapen och därför föreslås
ett enklare tillståndförfarande för dem.
Den tredje viktiga nyheten är att de näringar som
enligt lagen är tillståndspliktiga utökas
med skjutbaneverksamhet i kommersiellt syfte och utbildning i användningen
av skjutvapen. Utskottet finner detta vara på sin plats
med tanke på den allmänna säkerheten
och tillsynen över verksamheten.
Vid inrikesministeriet föreslås en särskild
vapenförvaltningsenhet, som skall vara en fristående
enhet inom ministeriets polisavdelning. De vapenärenden
som nu handhas av länsstyrelserna skall flyttas över
på den nya enheten. Den skall medge tillstånd
för kommersiell import, export och transport samt överföring
till och från Finland av skjutvapen. Vidare skall den ta över uppgiften
att meddela näringstillstånd i vapenbranschen.
Det är angeläget att inrätta den
föreslagna enheten, menar utskottet, eftersom det bidrar
till att samordna tillståndspraxis, ger vissa fördelar
i övervakningen och bör kunna snabba på behandlingen
av tillståndsansökningar och öka expertisen
i vapenbranschen. I anslutning till enheten föreslås
en skjutvapennämnd som remissinstans.
Problematiska punkter i propositionen
Totalreformen av vapenlagstiftningen har nu gått in
i sin andra fas. Enligt vad utskottet har erfarit upplevs förvaltningen
av vapenfrågor som byråkratisk i vissa avseenden.
Utskottet har utrett frågan, bland annat det tyska
systemet med samlarpass. I Finland kräver vapensamlande
en samlingsplan som skall godkännas av myndigheterna. I
planen skall noggrant specificeras vilken typ av vapen samlaren har
rätt att förvärva. Utskottet konstaterar
att det i samband med nästa fas av vapenlagsreformen bör
utredas om vi inte också hos oss kunde införa
ett samlarpass.
När det gäller förvärv av
skjutvapen för en sammanslutning har det uttalats misstankar
om att kravet på att förvärvet skall
tas upp till behandling i sammanslutningens organ kan krångla
till sammanslutningens verksamhet. Utskottet påpekar att
en sammanslutnings organ skall fatta beslut om de vapen som förvärvas
och om deras kvalitet och kategori, men utöver upplysningar
om hur många vapen som maximalt förvärvas,
vapnens typ och hur länge beslutet är i kraft
behöver det inte specificeras desto vidare.
Den föreslagna skyldigheten att anmäla överlåtelser
av skjutvapen eller vapendelar mellan näringsidkare i vapenbranschen
har antagits vara onödig och göra systemet tungrott
för näringsidkarna. Utskottet framhåller
utifrån erhållen utredning att ändringen är
nödvändig för att ett skjutvapens livscykel
skall kunna följas upp i vapenregistret. Det faktum att
ingen anmälningsskyldighet finns betyder dubbel registrering.
Utskottet ser gärna att möjligheterna att inrätta
ett klart och enkelt system utreds i förlängningen.
Utskottet påpekar att det i Finland finns gott om vapen
som förvaras på olika sätt utan innehavstillstånd.
Med hänvisning till sitt uttalande i betänkandet
om vapenlagen (FvUB 29/1997 rd) understryker utskottet
att överlåtelse av sådana vapen måste
ordnas på lämpligt sätt i den tredje fasen
av totalreformen. I det sammanhanget bör det utredas hur
inlösningen skall kunna finansieras på ett rättvist
sätt.
Utskottet uppmärksammar ytterligare att skjutvapen
som fungerar med krutgastryck och sprängämnestryck
och gassprayer är skjutvapen enligt skjutvapenlagen. Inte
bara skjutvapen utan också en mycket bred uppsättning
andra vapen kan innebära en säkerhetsrisk. Enligt
lagen om eggvapen räknas dolk, stilett och bajonett, fjäderbatong
och knogjärn samt en del andra eggvapen som anges i förordning
till farliga eggvapen. Utskottet påpekar att
dessa och andra vapen klart bör anges i ordningslagen och
lagen om eggvapen i samband med att en ordningslag stiftas.
Utskottet uppmärksammar ytterligare frågan om
ett riksomspännande vapenregister. Enligt utredning till
utskottet föreslås i detta sammanhang inget register
på grund av att det ställer sig så dyrt.
Men i den tredje fasen av totalreformen av lagstiftningen bör
ett heltäckande nationellt dataregister upprättas,
framhåller utskottet.
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering
och med stöd av erhållen utredning finner utskottet
propositionen behövlig och angelägen. Utskottet
tillstyrker lagförslaget men med vissa tillägg
och ändringsförslag.
Detaljmotivering
17 § 10 och 11 punkten. Undantag från tillämpningsområdet.(Nya)
Som en teknisk korrigering föreslår utskottet
att 17 § 10 och 11 punkten kompletteras med en lämplig
hänvisning till internationella fredsbevarande
uppdrag och Schengenreglerna.
110 §. Besiktning av skjutvapen och patroner.
Utskottet föreslår en ändring av
teknisk natur i motsvarighet till gällande praxis,
dvs. att förordningen i paragrafen utfärdas av
statsrådet.
117 §. Uppvisande av dokument.
(Ny)
I överensstämmelse med 117 § i gällande
skjutvapenlag skall ett tillståndsbevis enligt skjutvapenlagen
och ett europeiskt skjutvapenpass samt de skjutvapen, vapendelar,
patroner och särskilt farliga projektiler som innehas med
stöd av tillståndsbeviset eller med stöd
av sådana tillstånd som antecknats i det europeiska
skjutvapenpasset på begäran visas upp för
polisen samt för gränsbevaknings-och tullmyndigheterna.
Enligt utredning till utskottet bör vissa tjänstemän
vid Forststyrelsen som utför jakttillsynsuppgifter få rätt
att kräva att skjutvapen, patroner och tillståndsbevis
visas upp, om tjänstemännen fått
polisbefogenheter för att utföra sina uppgifter.
Utskottet anser att ändringsförslaget är
viktigt och föreslår därför
ett tillägg i 117 §, som inte ingår i propositionen,
om att vissa tjänstemän vid Forststyrelsen,
som utövar jakttillsyn på statlig mark i Forststyrelsens
besittning och som givits polisbefogenheter enligt polislagen, skall
ha de rättigheter som nämns i paragrafen.
118 §. Ändringssökande.
Enligt propositionen skall besvär redan över
vapenförvaltningsenhetens beslut anföras direkt
hos högsta förvaltningsdomstolen. Därför
föreslår utskottet en sådan ändring
i paragrafen att ändring i ett beslut som inrikesministeriet
meddelat med stöd av 32—37 och 64 § i
denna lag skall anföras hos högsta förvaltningsdomstolen
och att besvär över beslut som i övrigt
meddelats med stöd av denna lag skall anföras
hos förvaltningsdomstolen enligt förvaltningsprocesslagen
().