Motivering
Regeringen föreslår att strafflagens 34 a
kap., som rör terrorismbrott, ändras så att
deltagande i utbildning för ett terroristbrott blir straffbart. Det
föreslås att straffbarheten för finansiering utvidgas
till andra terroristbrott än de brott som avses i 1 § i
kapitlet. Vidare föreslås att också finansiering
av terroristgrupp ska bli straffbart. Till följd av de
nya straffbestämmelserna ska också behövliga ändringar
göras i tvångsmedelslagens ()
bestämmelser om hemliga tvångsmedel och i polislagens ()
bestämmelser om hemliga metoder för inhämtande
av information.
Deltagande i utbildning för ett terroristbrott
Enligt förslaget ska den som i avsikt att begå ett brott
som begås i terroristiskt syfte utbildar sig på det
sätt som avses i 4 a § i tillverkning eller användning
av sprängämnen, skjutvapen eller andra vapen,
eller skadliga eller farliga substanser, eller i användning
av andra särskilda metoder eller tekniker, dömas
till böter eller fängelse i högst tre år
för deltagande i utbildning för ett terroristbrott.
Utskottet anser det viktigt att deltagande i utbildning för
ett terroristbrott kriminaliseras. Syftet med deltagande i terrorismutbildning är
att inhämta färdigheter att begå brott
som är ytterst samhällsskadliga och bestraffas
hårt. Myndigheterna bedömer att de som återvänder
efter utbildning även utgör ett säkerhetshot,
eftersom de inhämtat den särskilda kompetens och
ideologiska utbildning som behövs för terroristbrott
och som de kan utnyttja såväl för att
begå sådana brott som för att radikalisera
personer i Finland och rekrytera nya deltagare till utbildningsläger.
Deltagande i utbildning för ett terroristbrott är ett
brott och en gärning av förberedande karaktär
och hänför sig till en fas som föregår
också försök. I strävan att
fastställa det straffrättsliga ansvaret får
därför subjektiva omständigheter i anslutning
till gärningsmannens syften och kunskaper stor betydelse,
vilket kan vara utmanande för bevisföringen. Det
centrala i bestämmelsen är att gärningsmannen
har börjat delta i utbildning i syfte att begå ett
terroristbrott. Vidare har deltagande i utbildning kopplats till
meddelande av utbildning. Väsentligt i detta avseende är
att både den som får utbildning och den som ger
utbildning avser att främja utförandet av terroristbrott.
Denna tanke om spegeleffekter ingår också i gällande
34 a kap. 4 a § i strafflagen. Utskottet menar att denna
princip är motiverad också i anslutning till den
föreslagna bestämmelsen.
Enligt propositionsmotiven har meddelande av utbildning inte
begränsats till situationer där utbildning meddelas
fysiskt till dem som befinner sig på samma plats. I lagen
har inte heller sättet på vilket utbildning meddelas
särskilt begränsats på något
annat sätt. Utbildningen kan således meddelas
till exempel via internet. Å andra sidan konstateras det
i motiven att enbart självstudier som sker på internet
genom att man utnyttjar information och instruktioner som lagts upp
av någon annan inte är deltagande i utbildning
för ett terroristbrott. Uttrycket "på det
sätt som avses i 4 a §" inbegriper enligt
motiven att personen deltar i utbildning under ledning av den som
meddelar utbildning. Utskottet menar att ställningstagandena
i propositionsmotiven klargör hur lagen bör tillämpas,
men att det kan uppstå problem i situationer där
någon beslutat begå ett sådant brott
som avses i lagrummet, men förvärvar färdigheterna
genom självstudier av internetsidor som publicerats inom
terroristisk verksamhet. I sista hand dras gränserna upp
genom rättspraxisen.
Finansiering av terrorism
Straffbestämmelsen (5 §) om finansiering av
terrorism föreslås bli kompletterad så att
inte bara finansiering av ett brott som begås i terroristiskt syfte
utan även finansiering av andra terroristbrott som avses
i 34 a kap. bestraffas som finansiering av terrorism. Också finansiering
av brott som begås som förberedelse för
terroristbrott eller skapar förutsättningar för
terroristbrott ska bli straffbar på grundval av den föreslagna
bestämmelsen. Olika aspekter i anslutning till kriminaliseringen
behandlas ingående i motiveringen. Det är enligt
utskottet motiverat att utvidga straffbarheten.
Utskottet konstaterar att lagen om förhindrande och
utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism
(, nedan lagen om penningtvätt)
förpliktar banker, försäkringsbolag och
andra som nämns i lagen att meddela centralen för
utredning av penningtvätt vid misstanke om finansiering
av terrorism. Den rapporteringsskyldiga är också skyldig
att avbryta en tvivelaktig affärstransaktion. I fråga
om definitionen av finansiering av terrorism hänvisar lagen
om penningtvätt till strafflagens 34 a kap. 5 §.
Därigenom återspeglas de nu föreslagna ändringarna
i 5 § på de krav som i lagen om penningtvätt
ställs på rapporteringsskyldiga. Utskottet ser
det som viktigt att behövlig utbildning och handledning
ges som förberedelse inför ikraftträdandet
av de nya bestämmelserna.
Regeringen föreslår vidare en ny straffbestämmelse
om finansiering av terroristgrupp (5 a §). Den som direkt
eller indirekt tillhandahåller eller samlar in tillgångar
till en terroristgrupp som avses i 34 a kap. 6 § 2 mom.
i strafflagen med vetskap om gruppens karaktär som terroristgrupp
gör sig enligt förslaget skyldig till detta brott.
Enligt nämnda 2 mom. avses med terroristgrupp en strukturerad
grupp, inrättad för en viss tid, bestående
av minst tre personer, som handlar i samförstånd
för att begå terroristbrott.
Enligt motiven är en central grund för att
finansiering av terroristgrupp ska vara straffbart att när
tillgångarna har getts till en terroristgrupp, är
det inte längre möjligt att ha kontroll över
att tillgångarna slutligen används för
ett acceptabelt syfte. Även om syftet inte skulle vara att
finansiera terroristbrott, kan tillgångarna trots allt
komma att användas för det. Finansiering av terroristgrupp är
straffbart endast om det är uppsåtligt, vilket
avgörs utifrån de allmänna lärorna
om detta. Brottet omfattar dock ett förhöjt krav
på uppsåtlighet i det avseendet att gärningsmannen
visste att mottagaren av finansieringen är en sådan
terroristgrupp som avses i 34 a kap. 6 § 2 mom. i strafflagen.
En förutsättning för straffbarhet är
att det står fullständigt klart för personen
att mottagaren av tillgångarna är en terroristgrupp.
I strävan att effektivisera insatserna mot terrorism
ser utskottet det som motiverat att finansiering av terroristgrupp
kriminaliseras. Liksom i samband med utbildning har de subjektiva
förutsättningar som anknyter till gärningsmannens vetskap
och syften en central roll. I sådana situationer accentueras
de bevisrelaterade svårigheterna. De bevisrelaterade svårigheterna
skulle minska om det vore tillräckligt att man med uttrycket "vetskap
om gruppens karaktär" avsåg att personen åtminstone
skulle anse det som sannolikt att det är fråga
om en terroristgrupp. Å andra sidan har utskottet gjorts
uppmärksamt på att en grupp som anses vara terroristisk
kan administrera ett daghem eller ett sjukhus och att finansieringen
av detta kan bli straffbar med stöd av bestämmelsen.
Det kan leda till att bestämmelsen tillämpas på någon
som handlar i humanitärt syfte men likväl i någon
mån är medveten om att det bakom biståndsobjektet
finns en omstridd grupp som anses vara terroristisk. Det räcker
att donera ett litet belopp för att kriteriet för
straffbarhet ska uppfyllas. Värt att lägga märke
till är också att ett straffbart förfarande kan
leda till avsevärda juridiska följder, däribland
frysning av tillgångar. Utskottet konstaterar att det höjda
kravet på uppsåt kan motiveras med tanke på rättsskyddet
för den som donerar och den som samlar in medel. Samtidigt
måste man se till att man inte genom en överdrivet
snäv lagtolkning hamnar i en situation där beviskraven är
så stränga att det blir omöjligt att
inleda förundersökning och väcka åtal.
Enligt utskottet bör det höjda kravet på uppsåt
till den del det gäller vetskap tolkas på samma
sätt som andra motsvarande kriterier i strafflagens särskilda del.
Ändring av tvångsmedelslagen och polislagen
Myndighetsbehörigheterna enligt tvångsmedelslagen
och polislagen är ytterst viktiga i samband med terroristbrott.
Det är motiverat att hemliga tvångsmedel enligt
tvångsmedelslagen och hemliga metoder för inhämtande
av information används i bred omfattning för att
förhindra, avslöja och utreda terroristbrott.
Utskottet menar att myndigheterna till sitt förfogande måste
ha så omfattande behörigheter som krävs för
att sköta de pålagda uppgifterna också när
det gäller de terroristbrott som genom de föreslagna bestämmelserna
görs straffbara.