Förslagets huvudsakliga innehåll
I november 2004 antogs Haagprogrammet som anger målen
med unionens område med frihet, säkerhet och rättvisa
från 2005 åtminstone till dess att det konstitutionella
fördraget träder i kraft. Ordförandelandet
föreslår som en åtgärd för
att stärka säkerheten att de brottsbekämpande
myndigheterna i sitt informationsutbyte från början
av 2008 tillämpar principen om tillgång. Den innebär
att en tjänsteman i ett brottsbekämpande organ
i en medlemsstat som behöver information för att
utföra sina uppgifter ska kunna få informationen
från en annan medlemsstat och att det brottsbekämpande
organ i den andra medlemsstaten som innehar informationen ska göra den
tillgänglig för det angivna syftet. Enligt ordförandelandet
handlar tillgångsprincipen om två aspekter. Informationen
bör utväxlas så snabbt som möjligt
mellan de brottsbekämpande myndigheterna. För
närvarande diskuteras Sveriges förslag 10215/04
CRIMORG 46 ENFOPOL 69 COMIX 382 (U 48/2004 rd) om ett rambeslut
om förenklat uppgifts- och underrättelseutbyte
mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens
medlemsstater. Syftet med förslaget är att genomföra
den första aspekten av principen om tillgång.
Genomförandet måste kompletteras med tillräckliga
uppgiftsskyddsgarantier, vilket också framhålls
i Haagprogrammet.
Den andra aspekten av principen om tillgång rör
användningen av teknik som ska göra det lättare
för brottsbekämpande myndigheter i Europeiska
unionen att ta reda på om brottsbekämpande myndigheter
i andra medlemsstater har eller har tillgång till information
som är av intresse för deras utredning. För
att undvika att principen om tillgång förblir
en teoretisk princip bör brottsbekämpande myndigheter
på användarvänligt sätt kunna
se att den efterfrågande informationen finns att tillgå i
en annan medlemsstat. Här fastslås i Haagprogrammet
att full användning av ny teknik bör förekomma
och måste anpassas till varje typ av information, i förekommande
fall genom ömsesidig tillgång till eller kompatibilitet
med nationella databaser, eller direkt(online-)tillgång, även
för Europol, till befintliga centrala EU-databaser som
SIS.
Regeringens ståndpunkt
Allmänt
Ett bättre informationsutbyte spelar en central roll
för ett bättre samarbete mellan brottsbekämpande
myndigheter. Finland ser positivt på att principen om tillgång
tillämpas i informationsutbytet. Det förespråkar
att man går vidare i två etapper, dvs. man väljer
först ut information som är av betydelse för
brottsutredningen och undersöker vilket alternativ som
lämpar sig bäst för att genomföra
principen om tillgång. Artikel 36-kommittén ska
med stöd av arbetsgrupper och kommissionens meddelande
se på hur principen om tillgång till information
har tillämpats och rapportera till rådet före
utgången av 2005.
Finland konstaterar att det lämpligaste genomförandealternativet
för principen om tillgång för olika typer
av information klarnar under det fortsatta arbetet. Preliminärt
kan man säga att alternativet med direkt tillgång
till andra EU-länders databaser är förknippat
med stora tekniska, språkliga och datasekretessrelaterade
problem som måste redas ut innan man beslutar om det alternativet.
Likaså bör man hålla i minnet det som
också framhålls i Haagprogrammet om att nya EU-databaser
bör upprättas bara om det kan visas att de ger
ett mervärde.
Enligt Finlands mening är det viktigt att instrumentet
också tillåter att information används
för bevis.
I de fortsatta diskussionerna bör det klarläggas
hur de föreslagna alternativen ställer sig till Sveriges
förslag, som för närvarande diskuteras
i den sektorsövergripande arbetsgruppen mot organiserad
brottslighet, nedan MDG. Frågan överlappar åtminstone
delvis med denna. I sin nuvarande form täcker det svenska
förslaget in information som de brottsbekämpande
myndigheterna har och som de självständigt kan
lämna ut.
Det förslag som kommissionen kommer med behandlas lämpligen
i MDG för att sambandet med det svenska förslaget
ska bibehållas intakt. Delegationerna i MDG består
av både brottsbekämpande och rättsliga
myndigheter som spelar en central roll i beredningen av förslaget.
Om man väljer någon annan arbetsgrupp bör
det ses till att grupperna är samordnade.
Finlands preliminära ståndpunkter till alternativen:
1. Indirekt tillgång till information efter anmodan
Förväntas inte tillföra något
mervärde eftersom det svenska förslaget utgår
från den här principen.
2. Direkt tillgång till andra medlemsstaters databaser.
Förknippat med betydande tekniska, språkliga
och uppgiftsskyddsrelaterade frågor som måste
redas ut innan man beslutar sig för det här alternativet.
3. Indirekt tillgång till en annan medlemsstats information
genom ett centralt register på grundval av "hit-no hit"-systemet.
Vid en första analys förefaller det här
alternativet lämpligast att omsättas i praktiken.
Sett i ett juridiskt perspektiv krävs det emellertid en
klar rättslig grund på både EU-nivå och
nationell nivå. Om alternativet med ett centralt register
kan det framhållas att tullmyndigheterna i alla medlemsstater
kommer att få tillgång till registret för identifiering
av tullutredningar (FIDE), som upprättats genom ett protokoll
om ändring i konventionen om användning av informationsteknologi
för tulländamål (CIS). FIDE är
ett centralt register som visar om myndigheterna i en annan medlemsstat
har pågående eller avslutade tullutredningar mot
samma person eller företag. Det går att söka
i FIDE utifrån uppgifter om en person eller ett företag.
Det centrala registret tillför dock inte alltid ett mervärde
t.ex. om det etablerade samarbetet mellan geografiskt närbelägna
stater redan nu löper smidigt och snabbt med hjälp
av modern datateknik. I bästa fall kan registret vara till
hjälp med att rikta begäran till den stat som
har den nödvändiga informationen. För
tillfället måste begäran skickas till
flera slumpmässigt utvalda stater när man inte
vet vilken stat som har information i saken.
4. Inrättande eller utvidgad användning av centrala
europeiska och internationella databaser.
På denna punkt fastställs det i Haagprogrammet
att nya centraliserade europeiska databaser bara bör inrättas
på grundval av studier som visat deras mervärde.
5. Bättre tillgång till polisiära
data som offentliggjorts av medlemsstaternas brottsbekämpande
myndigheter.
Beslagtagna vapen kan nämnas som exempel. Också det
här alternativet förefaller möjligt att genomföra åtminstone
i lagstiftningsväg, men det bör utredas om det
tillför det nuvarande samarbetet något mervärde.