Motivering

Genom de föreslagna lagarna genomförs det så kallade patientrörlighetsdirektivet (2011/24/EU) nationellt. Det reglerar patientens rättigheter vid hälso- och sjukvård i en annan EU-medlemsstat. Direktivet tillämpas också på vård i EES-stater och Schweiz. Den nya lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård innehåller andra gällande bestämmelser om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ingår i andra lagar.

I de situationer som patientrörlighetsdirektivet gäller ska patienterna betala de faktiska kostnaderna för vården och ansöka om ersättning från Folkpensionsanstalten i efterskott. De har rätt till ersättning på samma villkor som om kostnaden hade uppkommit i Finland.

Den som reser till en annan EU-stat för att få hälso- och sjukvård där betraktas som patient inom den privata vården i Finland. Har han eller hon inte fått särskilt tillstånd för vård utomlands ersätts kostnaderna i form av sjukvårdskostnader enligt sjukförsäkringen. Sjukförsäkringsfonden står för kostnaderna.

Om man behöver medicinskt nödvändig sjukvård vid vistelse i en annan EU-stat får man ersättning för de faktiska vårdkostnaderna upp till ett belopp som motsvarar hemkommunens kostnader för att ordna samma vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. Från ersättningen avdras den klientavgift som patienten hade varit tvungen att betala för vård i Finland. Det är staten som står för ersättningarna.

Vid akuta sjukdomar anlitar vanligen personer bosatta i Finland den offentliga hälso- och sjukvården. Följaktligen kan det anses motiverat att ersättningen för kostnaderna för akuta sjukdomsfall utomlands anpassas till motsvarande kostnad och klientavgift i hemkommunen. Ersättningen för medicinskt nödvändig vård kommer således att vara densamma här hemma och utomlands.

Bestämmelserna om vård på eget initiativ utomlands tar hänsyn till uppbyggnaden av vårt hälso- och sjukvårdssystem. Modellen är rättvis med avseende på de privata vårdgivarna i Finland. På grund av den låga ersättningsnivån kan modellen delvis vara ett problem med avseende på den fria rörligheten, eftersom en del av befolkningen inte har några reella möjligheter att här hemma söka vård någon annanstans än inom den offentliga vården. Sett i ett helhetsperspektiv anser utskottet dock att den föreslagna modellen är den bästa av de till buds stående alternativen i det rådande läget och med tanke på resurserna inom den offentliga vården.

För kommunerna är det A och O att ersättningsmodellen inte påverkar deras kostnader. Om man ser till skyldigheten att ordna service betyder patientrörlighetsdirektivet att kommunerna måste ordna offentlig hälso- och sjukvård för personer försäkrade i en annan EU-stat som söker vård här. Det måste de göra utan att diskriminera och på samma villkor som för personer bosatta i Finland. Utskottet finner det viktigt att lagen tillåter att vård för utländska patienter begränsas i vissa undantagsfall, om det är nödvändigt för att säkerställa vård för kommuninvånarna. Restriktionen kan sättas in till exempel om fristerna för vårdgarantin har överskridits på en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. Det är den ansvariga kommunen eller samkommunen som ska besluta om restriktioner.

I motiven till propositionen säger regeringen att det är en aning svårt att bedöma hur många som kommer att söka vård i Finland och hur ofta det kommer att finnas behov av akut nödvändig vård. Vårdgivaren kan ta ut de faktiska kostnaderna av utländska patienter när vård ges på grundval av patientrörlighetsdirektivet. Men det kan vara svårt att ta ut avgiften. Därför bör det vara tillåtet att ta ut betalning i förväg eller kontant betalning.Enligt propositionen har patienter rätt att få ersättning bara för den vård i en EU- eller EES-stat eller Schweiz som ingår i tjänsteutbudet i vår finländska hälso- och sjukvård. För att tjänsteutbudet ska kunna tillämpas på lika och likvärdiga grunder i all offentligt ordnad eller finansierad hälso- och sjukvård måste innehållet i och tilllämpningen av utbudet anges tillräckligt exakt. Att sammanställa ett tjänsteutbud är dessutom den enda möjligheten att avgränsa medlemsstaternas skyldighet att betala ersättning enligt patientrörlighetsdirektivet. Utskottet välkomnar regeringens förslag om ett organ knutet till social- och hälsovårdsministeriet och med uppgift att lägga fast serviceutbudet.För kommunikation och informationsutbyte i anknytning till den gränsöverskridande hälso- och sjukvården ska det finnas en kontaktpunkt på Folkpensionsanstalten. Det är viktigt att det finns ett ställe som centralt tillhandahåller information om hur man kan söka vård utomlands från Finland och från utlandet i Finland, understryker utskottet.

Propositionen innehåller också en del andra förslag om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Det är positivt att det i fortsättningen är staten och inte vistelsekommunen som svarar för vårdkostnaderna, när någon inte har hemkommun i Finland och Finland på grundval av EU-lagstiftningen eller internationella överenskommelser ska stå för sjukvårdskostnaderna. Staten ska också betala när brådskande vård enligt hälso- och sjukvårdslagen ges någon som inte har hemkommun i Finland och det inte går att ta ut kostnaderna av personen själv eller någon annan. Det är en nödvändig ändring eftersom kostnaderna i dagsläget slumpmässigt faller på vistelsekommunen eller den kommun eller samkommun som tillhandahåller vården. I vissa fall har kommunerna drabbats av stora kostnader.