Förslagets huvudsakliga innehåll

Europeiska gemenskapernas kommission har den 4 oktober 2005 lagt fram ett förslag till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (KOM (2005) 475 slutlig).

I det föreslagna rambeslutet fastställs gemensamma standarder för behandlingen av personuppgifter i anslutning till polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Syftet är att säkerställa att skillnaderna mellan medlemsstaterna i nivån på dataskyddet inte försvårar utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna och att de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt rätten till integritet och rätten till skydd av personuppgifter respekteras, i synnerhet vid tillämpningen av tillgångsprincipen.

Tillgångsprincipen innebär att om en brottsbekämpande myndighet behöver vissa uppgifter för att fullgöra sina åligganden enligt lag, bör den kunna få tillgång till dessa från en annan medlemsstat och den medlemsstat som innehar uppgifterna är skyldig att lämna ut dem för det angivna ändamålet. Tillgångsprincipen kommer att i väsentlig grad öka informationen mellan brottsbekämpande myndigheter. Rambeslutet om tredje pelarens dataskydd bör godkännas och verkställas före tillgångsprincipen tillämpas.

Målet för förslaget till rambeslut har varit att så långt som möjligt respektera andan och strukturen i första pelarens dataskyddsdirektiv med beaktande av de särskilda behoven i anslutning till polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt proportionalitetsprincipen. De grundläggande principerna i Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 om användningen av personuppgifter inom polisväsendet har också beaktats med siktet inställt på att de ska göras juridiskt förpliktande på EU-nivån.

Kapitel I i kommissionens förslag till rambeslut innehåller bestämmelser om mål, definitioner och tillämpningsområde.

I kapitel II ingår bestämmelser om allmänna villkor för behandlingen av personuppgifter. Bestämmelserna har utsträckts till att också gälla behandling av personuppgifter enbart för nationella syften.

I kapitel III ingår bestämmelser om överföring av personuppgifter till och ställande till förfogande av personuppgifter för behöriga myndigheter i andra medlemsstater. Vidare ingår i kapitlet bestämmelser om fortsatt behandling av uppgifter som fåtts av behöriga myndigheter i andra medlemsstater och i synnerhet vidarebefordran av dylika uppgifter till andra behöriga myndigheter i andra medlemsstater och till behöriga myndigheter i ett tredje land eller till ett internationellt organ. Däremot innehåller kommissionens förslag inte bestämmelser om vidarebefordran av medlemsstaternas egna, nationellt insamlade uppgifter till ett tredje land eller till ett internationellt organ.

I förslaget ingår dessutom bestämmelser om den registrerades rättigheter, om sekretess och säkerhet vid behandling, om rättslig prövning och ansvar samt om tillsynsmyndighet och en arbetsgrupp för dataskydd.

I statsrådets andra kompletterande skrivelse ingår ståndpunkter som gäller det senaste förslaget till rambeslut.

Regeringens ståndpunkt

Rambeslutets tillämpningsområde

Beslut har inte fattats huruvida rambeslutets tilllämpningsområde endast ska omfatta gränsöverskridande informationsutbyte eller om det ska utvidgas till att även täcka strikt nationell behandling av personuppgifter. Enligt kommissionens ursprungliga förslag ska de allmänna villkoren för behandlingen av personuppgifter också tillämpas på strikt nationell behandling.

Regeringen understöder förslaget att rambeslutet även ska täcka den strikt nationella behandlingen av personuppgifter. Ifall rambeslutet endast täcker gränsöverskridande informationsutbyte leder det till att två olika dataskyddssystem ska tillämpas på uppgifter i samma dokument eller uppgifter som används i en och samma utredning. I praktiken skulle det vara besvärligt att tillämpa två olika dataskyddssystem. Regeringen anser dessutom att det stärker medlemsstaternas förtroende för att uppgifter som lämnats av en annan medlemsstat har behandlats korrekt och också för att uppgifter som överlämnas till en annan medlemsstat behandlas enligt adekvata dataskyddsprinciper om rambeslutet tillämpas på nationell behandling.

Regeringen konstaterar att en utvidgning av rambeslutet till att täcka nationell behandling inte borde föranleda ett betydande behov att lindra regleringen i rambeslutet, eftersom man redan nu tillämpar Europarådets datasekretesskonvention inom tredje pelaren och i stor utsträckning också principerna i det mera detaljerade första pelarens dataskyddsdirektiv. De undantag som medlemsstaterna gjort från tredje pelarens dataskyddsdirektiv avviker emellertid från varandra.

Regeringen ser det inte som problematiskt att tillämpningsområdet för rambeslutet utvidgas till att också täcka verkställandet av straffrättsliga sanktioner.

Allmänna bestämmelser om när personuppgifter får behandlas

Enligt artikel 4.1.d i rambeslutet får medlemsstaterna föreskriva att behandlingen av uppgifter kan ske utifrån olika krav med avseende på graden av uppgifternas exakthet och tillförlitlighet. Enligt det ursprungliga förslaget måste medlemsstaterna då se till att uppgifterna kategoriseras efter hur exakta och tillförlitliga de är, och särskilt att sådana uppgifter som grundar sig på fakta skiljs från uppgifter som baserar sig på åsikter eller personliga bedömningar. Enligt den nya versionen kan medlemsstaterna föreskriva att uppgifterna ska skiljas i den mån det är möjligt (as far as practicable) och den sista meningen har strukits. Regeringen anser att bestämmelserna bör ha den ursprungliga formuleringen.

Regeringen förhåller sig reserverad till att enbart den registrerades samtycke kan berättiga till att uppgifter behandlas inom tredje pelarens tilllämpningsområde.

Ur det ursprungliga förslaget har ur artikel 4.4 strukits de bestämmelser enligt vilka medlemsstaterna ska föreskriva att behandling av personuppgifter endast är nödvändig om— det på grundval av fastställda fakta finns skälig grund att anta att personuppgifterna i fråga skulle möjliggöra, underlätta eller påskynda förebyggandet, utredningen, avslöjandet eller lagföringen av ett brott, och— det inte finns något annat alternativ som är mindre ingripande för den registrerade, och— behandlingen av uppgifterna inte är oproportionell i förhållande till det brott som begåtts.

Regeringen anför att innehållet i bestämmelserna bör återinföras i förslaget till rambeslut.

Överföring av personuppgifter till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ

Bestämmelser om överföring av personuppgifter till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ bör ingå i rambeslutet och inte strykas, såsom en del medlemsstater har föreslagit, menar regeringen. Regeringen finner det eftersträvansvärt att rambeslutet täcker överföringen av alla uppgifter till tredjeländer eller till internationella organ, också sådana uppgifter som endast behandlas nationellt.

Regeringen kan dock även godkänna kommissionens ursprungliga förslag och det nya förslaget om att rambeslutet endast ska reglera överföring av uppgifter från andra medlemsstater.

Regeringen påpekar att förutsättningen för överföring av uppgifter bör vara att det finns ett tillräckligt uppgiftsskydd i det tredjeland eller vid det internationella organ som uppgifterna skall överföras till. Regeringen kan emellertid godkänna att personuppgifter som mottagits från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat undantagsvis i enlighet med artikel 15.4 får överföras vidare till behöriga myndigheter i tredjeländer eller till internationella organ som saknar uppgiftsskydd på en tillräcklig nivå. Det bör emellertid tydligt framgå av rambeslutet att överföringen i detta fall bör uppfylla alla andra krav som nämns i artikel 15.1.

Den registrerades rättigheter

Ur rambeslutets nuvarande artikel 21.1 har man strukit de registrerades rätt att begära att den registeransvarige lämnar besked om ändamålen med behandlingen, de berörda uppgiftskategorierna, den rättsliga grunden för behandlingen samt tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer. Regeringen anser att bestämmelsen om de registrerades rätt att få besked om ändamålen med behandlingen, de berörda uppgiftskategorierna samt tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer bör återinföras i rambeslutet.

Ur förslaget till rambeslut har man strukit den sista meningen i artikel 21.2 i det ursprungliga förslaget enligt vilken åtgärder som den registrerade är berättigad till kan vägras, utom i fall då sådana överväganden måste stå åt sidan för behovet av att skydda den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter. Regeringen konstaterar att den strukna bestämmelsen bör återinföras i rambeslutet.

Formulering av artikel 21.2 gör det möjligt att den registeransvarige i de fall som avses i stycket också kan vägra att rätta uppgifter som inte behandlats i enlighet med bestämmelserna i detta rambeslut och som är ofullständiga eller felaktiga. Enligt regeringen bör formuleringen i stycket ändras så att den registeransvarige inte har rätt att vägra rätta uppgifter som med hänsyn till ändamålen med behandlingen är ofullständiga eller felaktiga.

Enligt artikel 21.2.a i förslaget till rambeslut kan den registeransvarige vägra varje åtgärd som den registrerade är berättigad till, om det är nödvändigt "för att den registeransvarige skall kunna fullgöra sina åligganden enligt lag på ett korrekt sätt". Regeringen finner regleringen alltför generell och menar att punkt a bör strykas. Det samma gäller artikel 19.2.a i rambeslutet som reglerar den registeransvariges rätt att neka den information som anges i punkt 1.b. Däremot anser regeringen att rättten att neka information i ovan nämnda fall är motiverad om det är nödvändigt för att bekämpa brott. I enlighet med grundlagsutskottets ställningstagande (GrUU 27/2006 rd) anser regeringen att de undantagsbestämmelser som gäller artikel 19 och artikel 21 bör kompletteras med en hänvisning till att medlemsstaterna kan bestämma om den registeransvariges rätt att vägra, varvid verkställigheten av de begränsningar som gäller den registrerades rättigheter och deras omfattning bestäms i medlemsstatens nationella lagstiftning.

Regeringen har ingenting att anmärka mot det nya stycket i artikel 34.3 enligt vilket rambeslutet inte ska påverka medlemsstaternas eller Europeiska unionens redan existerande skyldigheter och åtaganden enligt bilaterala och/eller multilaterala avtal med tredjestater.