Motivering
Allmänt
Den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter antogs av FN 1966 och trädde
i kraft i Finland 1976. Konventionen innehåller bestämmelser
om bland annat arbete, arbetsvillkor, hälsa, tillfredställande levnadsstandard,
utbildning och kultur. Parterna förbinder sig till att
vidta åtgärder för att rättigheterna
i konventionen gradvis ska bli genomförda. Verkställigheten
av bestämmelserna övervakas av FN:s kommitté för
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och protokollsstaterna
lämnar sina periodiska rapporter om hur förpliktelserna
i konventionen uppfylls till kommittén.
Syftet med det fakultativa protokollet till konventionen är
att stärka skyddet av de mänskliga rättigheter
som anges i konventionen. Genom protokollet fastställs
ett förfarande för enskilda klagomål
som ger enskilda personer eller grupper av enskilda personer rätt
att anföra klagomål hos ESK-kommittén,
om de anser att en protokollsstat har kränkt deras genom
konventionen erkända rättigheter.
Genom protokollet skapas också ett fakultativt förfarande
för mellanstatliga klagomål. En protokollsstat
ska kunna låta undersöka fall där en
annan protokollsstat anses ha kränkt rättigheterna
i konventionen. Protokollet skapar också ett fakultativt
utredningsförfarande där ESK-kommittén
kan pröva upplysningar om allvarliga eller systematiska
kränkningar från en protokollsstats sida av rättigheterna
i konventionen.
Behovet av riksdagens samtycke och behandlingsordningen
Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen är det riksdagen
som ska godkänna fördrag och andra internationella
förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser
som hör till området för lagstiftning
eller annars har avsevärd betydelse, eller som enligt grundlagen
av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande.
Som det framgår av propositionens motivering innehåller
det fakultativa protokollet flera bestämmelser som hör
till området för lagstiftning och därför
krävs riksdagens samtycke till dem.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att
Finland avger förklaring till artikel 10 och 11i protokollet.
Genom förklaringen erkänner Finland ESK-kommitténs
behörighet att ta emot och pröva mellanstatliga
klagomål och att pröva påståenden
om allvarliga och systematiska kränkningar från
en protokollsstats sida av rättigheterna i konventionen.
Grundlagsutskottet utgår i sin praxis från
att riksdagen genom ett explicit beslut ger sitt samtycke till reservationer,
uttalanden och förklaringar som påverkar innehållet
i en internationell förpliktelse för Finland eller
förpliktelsens omfattning i relation till själva
fördraget (se t.ex. GrUU 2/2008 rd).
Förslaget i propositionen om att avge förklaring
stämmer överens med utskottets praxis.
Bestämmelserna i det fakultativa protokollet har ett
starkt samband med de flesta bestämmelserna om de grundläggande
fri- och rättigheterna enligt grundlagen. Förklaringen
i fråga om artikel 11, där Finland erkänner
ESK-kommitténs behörighet att pröva kränkningar
mot bestämmelser i konventionen, gäller dessutom
Finlands suveränitet enligt 1 § 1 mom. i grundlagen.
I suveränitetsregleringen ingår också 3 mom.
där det står att Finland deltar i internationellt
samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga
rättigheter. Utgångspunkten har varit att internationella
förpliktelser som är sedvanliga i modern internationell
samverkan och som bara i obetydlig utsträckning inverkar
på statens suveränitet inte i sig står
i strid med suveränitetsbestämmelserna i grundlagen
(t.ex. GrUU 19/2010 rd).
Utskottet anser följaktligen att bestämmelserna
i det fakultativa protokollet inte berör grundlagen på det
sätt som avses i lagens 94 § 2 mom. och 95 § 2
mom. Det betyder att beslut om att godkänna konventionen
och avge förklaring kan fattas med enkel majoritet av de
avgivna rösterna och lagen om sättande i kraft
av protokollet i vanlig lagstiftningsordning.