Allmän motivering
Allmän bedömning
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering
och med stöd av erhållen utredning finner utskottet
propositionen behövlig och angelägen. Utskottet
tillstyrker lagförslaget men med följande anmärkningar
och ändringsförslag.
I samband med grundlagsreformen påtalade grundlagsutskottet
att lagen om statsrådet behövde ses över
(GrUB 10/1998 rd, s. 19—20). Det
upprepade sin åsikt i samband med behandlingen av delreformen
av lagen om statsrådet (GrUB 12/1999
rd, s. 3/II).
Politiska statssekreterare.
Förslaget.
Regeringen föreslår att ledningen i ministerierna
skall få förstärkning genom att ministrarna
vid behov kan utnämna statssekreterare som bistår
dem. Riksdagen godkände i samband med grundlagsreformen
ett uttalande om behovet av att utreda möjligheterna att
förstärka ledarskapsfunktionerna i ministerierna
(RSv 262/1998 rd).
Meningen är att behovet av statssekreterare skall bedömas
när en ny regering bildas och att statssekreterare inte
nödvändigt behöver utnämnas
i alla ministerier och för varje minister. Statssekreteraren är
ministerns närmaste hjälp vid den politiska styrningen
och beredningen av ärenden. Ministern bär det
politiska ansvaret för statssekreterarens verksamhet.
Ministern kan förordna statssekreteraren till sin ställföreträdare
i beredningen av ärenden. Därmed kan statssekreteraren
företräda ministern i sammanhang som inte förutsätter
ministerns personliga medverkan. Statssekreteraren kan medverka
i förberedande ministerarbetsgrupper och ministerutskott
i stället för ministern, med undantag för
lagfästa ministerutskott. Däremot kan statssekreteraren
inte vara ministerns ställföreträdare
vid statsrådets sammanträden, presidentföredragningar
och riksdagens plenum. Statssekreteraren kan uppträda för
ministern i riksdagens utskott, om utskottet inte uttryckligen vill
höra ministern. Statssekreteraren kan också representera
ministern vid internationella konferenser och möten. Detta
gäller också arbetet och kontakter i Europeiska
unionen, om det inte är nödvändigt för
ministern att delta personligen. Vid behov kan statssekreteraren
agera ställföreträdare för ministern
också vid EU:s ministerråds ordinarie möten.
Statsrådet utnämner statssekreteraren som valts
av den behöriga ministern. Tjänsten tillsätts
utan att ledigförklaras eller att det meddelas att den
kan sökas. Statssekreteraren hör vid sidan av
kanslichefen till ministeriets högsta tjänstemannaledning.
Kanslichefen är inte underställd statssekreteraren.
Som tjänsteman handlar statssekreteraren under tjänstemannaansvar
och som föredragande under föredragandeansvar.
Statssekreteraren är politiskt bunden vid ministern och
ministerns förtroende i riksdagen.
Bedömning.
Utskottet har den uppfattningen att statssekreterarens tjänstemannaställning
rimmar illa med de tilltänkta procedurerna i propositionen.
De understryker ministerns förtroende som den bärande
tanken i systemet. Statssekreterarnas tilltänkta tjänstemannastatus
bör kanske ses mot ambitionen att kunna delegera också sådana
uppgifter till statssekreterarna som kan anses innebära
utövning av offentlig makt. Enligt motiveringen får
statssekreteraren förbehålla sig rätten
att avgöra ett ärende som hans eller hennes underlydande
annars skulle få avgöra. Av 37 § 2
mom. i utkastet till reglemente för statsrådet
framgår att statssekreteraren dessutom får förbehålla
ministern att avgöra ett ärende som hör
till ministern. Enligt 44 § i utkastet handlägger
statssekreteraren de ärenden som ministern tilldelar honom
eller henne. Formuleringen antyder att ministern kan ge statssekreteraren
formell beslutsbefogenhet i vissa frågor. Statssekreteraren
föreslås också ha rätt att föredra ärenden
i ministeriet och statsrådet. Utskottet anser att bestämmelser
av detta slag som utfärdas på förordningsnivå är
tvivelaktiga i ljuset av 6 § i lagförslaget. Statssekreterarens
ställning i ministerieorganisationen måste utredas
ytterligare. Särskilt problematisk förefaller
det ur kanslichefens synvinkel att statssekreteraren får formell
chefsstatus som direktör för ministeriets tjänstemän.
Med anledning av det ovan sagda tillstyrker utskottet inte det föreslagna
systemet med statssekreterare. Men behovet av att förstärka
ministeriernas politiska ledarskap har ingalunda minskat sedan grundlagen
stiftades. Situationen blir knappast bättre av att den
glidit statsrådet ur händerna på så vis
att ett par ministrar utöver de 27 specialmedarbetarna
i statsbudgeten har en eller två andra medarbetare och
att det vid flera ministerier finns personer med tjänstebenämningen
konsultativ tjänsteman som de facto är ministrarnas
politiska medarbetare.
Andra synpunkter
Statsministerns ställning.
Grundlagsutskottet ansåg i samband med grundlagsreformen
att när författningar på lägre
nivå om statsministerns uppgifter revideras bör
en allmän konsolidering av statsministerns ställning
inom ramen för 66 § i grundlagen tas under övervägande
(GrUB 10/1998, s. 20/II). Statsministern kunde
t.ex. tilllåtas bestämma när en behörighetstvist
mellan ministerierna eller ett ärende som på något
annat sätt gäller statsrådets arbete
skall föredras vid allmänt sammanträde
och vilken minister som då skall föredra det.
Föreslagna 22 § 2 mom. är lämpligt
med avseende på detta. De nya bestämmelserna i
3 § 2 och 3 mom. innehåller behövliga
markeringar av statsministerns ställning.
Anställningsfrågor som anknyter till ministeruppdraget.
I lagen om medlemmarnas av statsrådet arvode föreskrivs
om ministerarvodena. Om andra anställningsfrågor
som anknyter till ministeruppdraget, som semestrar, finns inga bestämmelser
på lagnivå. Sådana finns inte heller
i det föreliggande lagförslaget, vilket med hänsyn till
lagsystematiken är helt på sin plats.
Det är principiellt och framför allt med tanke på 80 § 1
mom. i grundlagen olämpligt att medlemmarna av statsrådet
helt ställs utanför lagstiftningen i frågor
som dessa. Utskottet anser att regeringen har all orsak att låta
utreda vilka anställningsfrågor i anknytning till
ministeruppdraget som behöver regleras.
Detaljmotivering
Det första lagförslaget
1 §. Statsrådets organisation.
I paragrafen räknas ministerierna i statsrådet
upp. I 68 § 3 mom. i grundlagen sägs att det högsta
antalet ministerier och de allmänna grunderna för
inrättande av ministerier fastställs genom lag.
Utskottet anser att förslaget i propositionen uppfyller
kraven i grundlagen. Det innebär att statsrådslagen
måste ändras för att ett nytt ministerium
skall kunna inrättas. Detta står helt i samklang
med riksdagens uttalade ståndpunkt t.ex. i samband med grundlagsreformen.
6 §. Statssekreterare.
Av de orsaker som nämns i den allmänna motiveringen
har utskottet ändrat paragrafen så att den inte
medger ett allmänt system med statssekreterare. Men biträdande statssekreterare
för statsministern som nu kan fortfarande motiveras och
därför har utskottet kompletterat paragrafen med
bestämmelser om detta.
8 §. Ansvarsområdena i internationella ärenden.
Paragrafens 1 mom. är i princip en uttömmande förklaring
av ansvarsfördelningen mellan ministerierna i internationella ärenden.
Principen modifieras i 2 och 3 mom. Utskottet har lagt märke till
att 1 mom. också anger delar av utrikesministeriets behörighet
i internationella frågor. Därför bör
det enligt utskottets mening lämpligen framgå av
2 mom. att det handlar om en utvidgning av utrikesministeriets behörighet
enligt 1 mom. Utskottet har ändrat momentet.
I hänvisningen i 3 mom. ingår en onödig
upprepande bestämning som utskottet har strukit.
9 §. Ansvarsområdena i ärenden som
avgörs i Europeiska unionen.
Med hänsyn till 1 mom. har utskottet gjort en liknande
strykning som i 8 § 3 mom., men den påverkar
inte den svenska texten.
12 §. Statsrådets beslutsfattande.
Sista meningen i 2 mom. har det informativa syftet att det rent generellt
skall visa att det kan föreskrivas om allmänna
sammanträdets befogenhet både genom bestämmelserna
i början av momentet och genom de författningar
som nämns i sista meningen. Utskottet har kompletterat
meningen enligt detta.
13 §.Utnämningsrätt.
Konstruktionen i propositionen är speciell i och med
att det utifrån 1 mom. bestäms i reglementet för
statsrådet hur statsrådets utnämningsrätt
när det gäller tjänster vid ministerierna
fördelas mellan allmänna sammanträdet
och ministerierna, medan de tjänsteutnämningar
som enligt annan lag eller förordning hör till
statsrådet direkt med stöd av 2 mom. avgörs
vid statsrådets allmänna sammanträde.
De högsta tjänsterna vid ministerierna har så stor betydelse
att det bör föreskrivas i denna lag om allmänna
sammanträdets befogenhet visavi dem. Det är skäl
att återkomma till en bedömning i saken längre
fram, menar utskottet.
Utskottet har formulerat om paragrafen.
16 §. Förbehållande av beslutanderätt
i ministerierna.
Paragrafens 2 mom. reglerar situationer där ärenden
skall avgöras av en tjänsteman vid ministeriet.
Utskottet har ändrat formuleringen så att den
motsvarar syftet.
17 §. Beslutsordningen vid statsrådets allmänna sammanträde.
Enligt 1 mom. kan statsministern utfärda allmänna
bestämmelser om vilka tjänstemän som
skall vara närvarande vid sammanträdet. Det kan
gälla närvaro såväl vid statsrådets
allmänna sammanträde som vid föredragingen
för presidenten. Utskottet har flyttat bestämmelsen
till 22 § om föredragningar, där den systematiskt
sitter bättre. Samtidigt har den omformulerats.
Enligt 2 mom. skall statsrådets allmänna sammanträde
precis som nu tillämpa ett s.k. kollegialt omröstningsförfarande.
Det innebär att avgörandet i ett ärende
fattas vid en omröstning om alla förslag som framställts
i ärendet, också de som inte bifallits, och att
en minister inte får vägra ta ställning
i saken. Detta omröstningsförfarande är
enligt utskottets mening inte utan vidare lämpligt för
ett politiskt organ. Utskottet talar kraftfullt för att
frågan bör utredas.
22 §. Föredragningar.
Utskottet har preciserat 3 mom. för att göra
det klarare att det handlar om att avtala om de allmänna
föredragningstiderna med republikens presidents kansli
och inte om att avtalen också skulle omfatta föredragingar
av enskilda ärenden. Bestämmelsen i 17 § 1
mom. har flyttats över till 4 mom. i 22 §.
24 §. Gemensamma möten mellan ministerutskottet
för utrikes- och säkerhetspolitiska ärenden
och republkens president.
Statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska
ministerutskott och republikens president håller möten
tillsammans uttryckligen "för beredning av ärenden".
Detta är ostridigt med tanke på statsrådets
formella beslutsfattande redan utifrån 23 §. Detsamma
gäller republikens presidents formella beslutsfattande.
I propositionens motivering konstateras helt riktigt att ministerutskottets
och presidentens gemensamma möten spelar en central roll
i samarbetet mellan statsrådet och presidenten när det
gäller Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
och att ministerutskottet är ett viktigt organ med tanke
på samverkan mellan republikens president och statsrådet enligt
93 § 1 mom. i grundlagen. Därför har
utskottet ansett att formuleringen om beredningen i förslaget är
missvisande och stryker den.
28 §. Ikraftträdande.
Om ikraftträdandet av denna lag föreslås
precis som i fråga om de med lagen sammanhängande
lagarna bli föreskrivet genom förordning. Ett
sådant förfarande kommer enligt 79 § 3
mom. i grundlagen i fråga bara av särskilda skäl.
I förarbetena till grundlagen (RP 1/1998 rd, s.
131/I) nämns som exempel en sådan situation
där de olika delarna av ett större lagstiftingskomplex
skall träda i kraft vid samma tidpunkt och att det när
lagen stiftas ännu inte är möjligt eller ändamålsenligt
att fastställa tidpunkten.
Enligt utredning till utskottet handlar det i propositionen
om att den nya specialbestämmelsen i 5 § 2 mom.
om ministerns företrädare i ministerutskottet
inte bör göras tillämplig mitt under
pågående regeringsperiod. Ett sådant
skäl motiverar inte att ikraftträdelsetidpunkten
fastställs genom förordning. Utskottet har ändrat ikraftträdelsebestämmelsen
och formulerat den på normalt vis. Dessutom har det kompletterat den
med en specialbestämmelse om att hela 5 § tillämpas
från och med den dag då statsrådet första
gången har utnämnts efter det att lagen trätt
i kraft.
Det andra lagförslaget
5 §.
Det finns inget behov av att ändra den gällande
paragrafen, eftersom utskottet har ändrat 6 § i
det första lagförslaget. Därför
har paragrafen strukits i lagförslaget.
7 §.
Uttrycket "vid ett ministerium" har strukits i 2 mom..
26 §.
Enligt den redan nu gällande lydelsen i det inledande
stycket kan de tjänstemän som paragrafen avser
sägas upp "då skäl därtill föreligger".
Utskottet har tidigare ansett med anledning av 18 § 3 mom.
i grundlagen att uttrycket "när det finns grundad anledning"
på det hela taget inte är en tillräcklig
bestämmelse med tanke på detta lagrum i grundlagen,
eftersom det inte beskriver de skäl som kan motivera en
uppsägning (GrUU 30/1996 rd, s. 2). Å andra
sidan har utskottet ansett det vara förenligt med grundlagen
att ett förordnande för en prövotid kan återtas
"om den som förordnats har visat sig olämplig
för tjänsten" (GrUU 22/1997
rd, s. 2). Under detta riksmöte har utskottet
funnit en sådan grund för uppsägning
av en kommunal tjänsteman konstitutionellt problemfri att
en tjänsteman inte får sägas upp av en
orsak som beror av tjänstemannen om inte orsaken är
saklig och vägande (GrUU 64/2002 rd,
s. 4). I statstjänstemannalagen uttrycks samma sak i den
allmänna bestämmelsen i 25 § 2 mom. så att
en tjänsteman inte får sägas upp om inte
"skälet är synnerligen vägande".
Utskottet anser att man i en bedömning av grunderna
för uppsägning av de tjänstemän
som avses i 26 § med tanke på grundlagen måste
fästa avseende vid tjänsternas speciella natur.
Det talar starkt för att uppsägningsgrunderna
i fråga om dem är generellare än i fråga
om andra tjänster. Med tanke på kravet i grundlagen
att uppsägningsgrunden skall grunda sig på lag är
följande formulering lämplig: "När det
med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart
och motiverat skäl till det". Utskottet har ändrat
paragrafen i enlighet med detta.
I 3 punkten bör lämpligen samma ordning följas
som i 7 § 1 mom. 2 punkten. Utskottet har ändrat
punkten på detta sätt.
Ikraftträdelsebestämmelsen.
Utskottet har formulerat bestämmelsen på normalt
vis.
Det tredje lagförslaget
Ikraftträdelsebestämmelsen.
Utskottet har formulerat bestämmelsen på normalt
vis.